Hackkyckling på jobbet

[Shpongle]

Vill varna för ett negativt inlägg men känner att jag behöver ventilera mig!

Jag har nyligen ca 2 månader sedan börjat ett nytt jobb som jag var väldigt glad över. Som nu efter två månader ger mig magont. Så fort jag gör fel, eller gör något för långsamt, står i vägen att jag är för kort osv så får jag utskällning, suckar och allmänt sura kollegor. Det snackas bakom ryggen.
Jag går som på nålar och vågar knappt andas på jobbet för att jag är så rädd för att bli påhoppad för något jag har gjort/ inte gjort. Blir även ignorerad ibland.
Jag är ensam tjej i min arbetsgrupp och hela företaget är en mansdominerande arbetsplats, vet inte om det har någon betydelse.

Känner att jag har svårt att ta skäll, jag vill gärna höra när jag har gjort fel/ missat något för annars kan jag ju aldrig bli bättre. Men just det här med att få skäll känns inte bra. Kanske är jag som är klen? Hur hanterar man det på bästa sätt? Har ni också vart hackkyckling har det gått över? Eller är det bara att säga upp sig?

 

[Linn-Nora]

Det låter förfärligt!
Så ska man inte behöva ha det på jobbet!

Har du möjlighet att lyfta det med närmsta chef? Eller är hen en av dom som beter sig illa?
Är du med facket!

Jag har arbetat under liknande förhållanden och det slutade med att jag sa upp mig. Är fortfarande ärrad av det så mitt råd är att inte stå ut!

 

[Badger]

Det låter jättehemskt och inget man ska behöva stå ut med. Man kanske kan försöka ta upp det med folk eller med chefen innan man slutar, om man var glad över jobbet från början?

Jag har en fundering också, går det att någon dag försöka analysera om det är så att alla på jobbet får samma behandling? Dvs försöka lyssna in om det är någon annan som är för lång, står ivägen osv. Om det helt enkelt är en jargong på arbetsplatsen som är lite väl tråkig. Om det är så får man i alla fall känslan av att det inte är specifikt en själv de är ute efter. Frågan är ju hur mycket bättre det skulle kännas? Sedan tror jag att sådant inte går över bara av sig självt, om det inte är en chargong man glider in i (dvs de är sådana mot alla och varandra). Tror att man måste säga ifrån till någon.

Men jag menar det finns ju regler om att ha koll på könsdiskriminering av en orsak också.

 

[Lovisaleonora]

Vill varna för ett negativt inlägg men känner att jag behöver ventilera mig!

Jag har nyligen ca 2 månader sedan börjat ett nytt jobb som jag var väldigt glad över. Som nu efter två månader ger mig magont. Så fort jag gör fel, eller gör något för långsamt, står i vägen att jag är för kort osv så får jag utskällning, suckar och allmänt sura kollegor. Det snackas bakom ryggen.
Jag går som på nålar och vågar knappt andas på jobbet för att jag är så rädd för att bli påhoppad för något jag har gjort/ inte gjort. Blir även ignorerad ibland.
Jag är ensam tjej i min arbetsgrupp och hela företaget är en mansdominerande arbetsplats, vet inte om det har någon betydelse.

Känner att jag har svårt att ta skäll, jag vill gärna höra när jag har gjort fel/ missat något för annars kan jag ju aldrig bli bättre. Men just det här med att få skäll känns inte bra. Kanske är jag som är klen? Hur hanterar man det på bästa sätt? Har ni också vart hackkyckling har det gått över? Eller är det bara att säga upp sig?

Finns det bra sätt att hantera sådana sunkigheter?

Jag hade gjort som jag brukar göra (också i kraftigt manliga miljöer med mycket Lilla Gumman-attityder).

Jag tar plats. Skitmycket plats. Och sedan är jag käck. För min egen skull. Jag svarar käckt och låter det rinna av mig som en gås. Jag ser det mentalt framför mig. De får gärna prata bakom ryggen på mig. Då är de i rätt position för att kyssa mig i röven.

Ja, det är ju en förskräcklig inställning - som jag INTE har till folk som är vettiga. Det är skillnad på de jag respekterar och de jag tycker kan pussa min bakdel. Och de jag respekterar får den soliga, hjälpsamma, gulliga och positiva varianten.

De som surar får den käcka, sarkastiska, "tror du att jag bryr mig EGENTLIGEN"-versionen.

 

[emma-vsm]

Först och främst, det låter som en pissig situation och arbetsplats. Och inte något som ska normaliseras genom att man försöker stå ut! Man är inte klen för att man inte pallar en sådan jargong!

Det finns sätt att hantera det, vad som är bäst för dig i den här situationen vet bara du. Men några tips iaf:

Säg ifrån! Om du orkar och vill. Om inte direkt till personen/personerna så till någon som är ansvarig. Rent krasst så behöver den ansvariga/chefen ha vetskap om vad som pågår för att 1. ha chans att åtgärda problemet, och 2. kunna ställas till svars om det inte åtgärdas.

Prata med facket! Finns det något arbetsplatsombud eller skyddsombud som du har förtroende för? Om du känner att jargongen/trakasserierna har koppling till ditt kön, eller är av sexuell karaktär kan du även rådfråga en antidiskrimineringsbyrå (gratis, finns på 18 platser i Sverige).

”Samla bevis”. Om du vill gå vidare med detta är det bra att spara saker som styrker din berättelse. Om du tex pratar med chefen, spela in samtalet. Du får göra det utan att informera om det, så länge du är med i samtalet. Då kan du bevisa att ansvarig vet om problemet och då har chefen ansvar att skyndsamt utreda och åtgärda. Spara mail/sms osv.

Vissa branscher tex bygg, har verkligen steppat upp och jobbar aktivt med olika projekt kopplat till normer och jargonger, kanske kan du kolla vad som finns i din bransch om du vill komma med något mer konkret och långsiktigt för arbetsgivaren att jobba vidare med?

 

[Rugge]

Låter inte alls kul

Jag jobbar i en mansdominerad bransch.
På vårt kontor är jag ensam kvinna. Har 14 manliga kollegor på kontoret och sedan styr jag över 32 chaufförer, män allihopa (bästa gänget jag någonsin jobbat med chaufförerna alltså) Men det tog ett tag innan de förstod att jag är grym på det jag gör. Skulle jag sluta idag och byta arbetsgivare inom samma bransch, så skulle minst två av åkerierna följa efter.

I min bransch är det väldigt grabbigt och grovt, det något man måste vara beredd på och det krävs lite av en själv för att man ska kunna klara av att hantera det.

Som Lovisaleonora skrev är en bra förklaring på hur det är för mig också.
Ta plats och var lite rapp i käften. Väg inte in för mycket känslor i det hela, och ja män snackar skit de också.

Jag skiter egentligen fullkomligt i om mina kollegor älskar eller hatar mig, och det är så vart jag än jobbar. Men jag tar ingen skit från någon.
Jag är där för att göra ett jobb och få pengar på kontot..

Jag har en bra relation till mina chefer, raka rör och inget lindat i bomull.

 

[karamelldrottningen]

Det är inte du som är klen! Det är deras beteende som är oacceptabel!
Ta det med ledningen direkt!

 

[animalasia]

Vill varna för ett negativt inlägg men känner att jag behöver ventilera mig!

Jag har nyligen ca 2 månader sedan börjat ett nytt jobb som jag var väldigt glad över. Som nu efter två månader ger mig magont. Så fort jag gör fel, eller gör något för långsamt, står i vägen att jag är för kort osv så får jag utskällning, suckar och allmänt sura kollegor. Det snackas bakom ryggen.
Jag går som på nålar och vågar knappt andas på jobbet för att jag är så rädd för att bli påhoppad för något jag har gjort/ inte gjort. Blir även ignorerad ibland.
Jag är ensam tjej i min arbetsgrupp och hela företaget är en mansdominerande arbetsplats, vet inte om det har någon betydelse.

Känner att jag har svårt att ta skäll, jag vill gärna höra när jag har gjort fel/ missat något för annars kan jag ju aldrig bli bättre. Men just det här med att få skäll känns inte bra. Kanske är jag som är klen? Hur hanterar man det på bästa sätt? Har ni också vart hackkyckling har det gått över? Eller är det bara att säga upp sig?

Ta det inte personligt! På en del arbetsplatser skall alla nya testas. Jättetråkig kultur.

Försök hitta ngn som du kan alliera dig med, försök luska om ni kan ha ngt gemensamt intresse, ngt som inte har med jobbet att göra.

 

[Linn-Nora]

Ta det inte personligt! På en del arbetsplatser skall alla nya testas. Jättetråkig kultur.

Försök hitta ngn som du kan alliera dig med, försök luska om ni kan ha ngt gemensamt intresse, ngt som inte har med jobbet att göra.

Jag förstår vad du menar men jag tycker inte det räcker. Tråkig kultur är inte okej på arbetsplatser. Det är inget som skall accepteras för det kan sätta ordentliga spår!

Som jag ser det finns det tre alternativ.
Antingen konfrontera chef och skyddsombud direkt.
Koppla in facket.
Eller säga upp sig och lämna arbetsplatsen.
Dessa tre kan också göras i kombination.

Så länge "tråkig kultur" accepteras som en del av arbetslivet på vissa arbetsplatser kommer det fortgå och det är aldrig okej!
ALLA ska tycka chargongen är okej annars ska den inte finnas!

 

[_Taggis_]

Jag är inne på samma spår som @Lovisaleonora och @Rugge. Jag jobbar också i mansdominerad machobransch och har alltid varit rätt så ensam tjej. Jargongen är överlag rå, även om det varierat beroende på arbetsplats. Men mitt sätt är att helt enkelt ta mer plats, höras, synas, stå upp för mig själv. Nu är min personlighet inte en sådan som ber om ursäkt, så jag har kunnat hantera det bra men jag har även blivit hårdare med åren. Det liksom krävs om man inte ska bli uppäten. Man kan tycka och säga vad man vill om det, men så är det i verkligheten. Numera känner jag att folk respekterar mig och jag trivs bra i den jargong som råder på nuvarande arbetet.

Jag minns ffa en arbetsplats där jag var som mina manliga kollegor aktivt stötte ut och betedde sig som grisar. Först blev jag såklart lessen men för mig brukar det bara leda till att jag blir ännu mer stridslysten, jag tar liksom över situationen och det gjorde jag även här. Situationen blev bättre och jag var där i 3 år. Sedan är det såklart i sig ganska påfrestande att jobba i en sån jargong och jag saknar inte alls det stället sedan att jag slutade.

Vet inte om det hjälpte dig. Jag tycker absolut att du kan lyfta frågan med chef och fack, men i slutänden för att kunna gå runt på golvet och inte känna sig uppäten så är det dessvärre så att en får ta den största striden själv. Inte alla orkar det, och jag klandrar ingen. Det finns nog mer än en anledning till att kvinnor är underrepresenterade i vissa yrken

 

[animalasia]

Jag förstår vad du menar men jag tycker inte det räcker. Tråkig kultur är inte okej på arbetsplatser. Det är inget som skall accepteras för det kan sätta ordentliga spår!

Som jag ser det finns det tre alternativ.
Antingen konfrontera chef och skyddsombud direkt.
Koppla in facket.
Eller säga upp sig och lämna arbetsplatsen.
Dessa tre kan också göras i kombination.

Så länge "tråkig kultur" accepteras som en del av arbetslivet på vissa arbetsplatser kommer det fortgå och det är aldrig okej!
ALLA ska tycka chargongen är okej annars ska den inte finnas!

Absolut, men ibland får man fråga sig om det är värt det. Att komma ny, gå till chefen och peka ut en dålig kultur, är modigt och kan bidra till positiv förändring men kan också göra att beteende eskalerar.

 

[_Taggis_]

Absolut, men ibland får man fråga sig om det är värt det. Att komma ny, gå till chefen och peka ut en dålig kultur, är modigt och kan bidra till positiv förändring men kan också göra att beteende eskalerar.

Både ja och nej. Min erfarenhet är att det måste göras dubbla insatser... När detta drabbade mig i form av utfrysning och rentav ett drev mot mig, så tog jag upp det med chefen. Fackliga representanten kontakta mig själv, då hen hört ryktena. Men ffa tog jag reda på vem som var drivande, och jag förberedde ett rejält tal till honom som jag tog vid ett skiftbyte inför vittnen. Jag överdriver inte om jag säger att alla tappade hakan. Det var det sista de väntat sig av en liten ung tjej som jag, men det var det första och viktigaste draget från min sida vad gällde att tala om för dem att jag inte finner mig i dylik behandling. Det blev avgörande för hela utgången. I sådana jargonger går det inte att springa med svansen mellan benen och be andra gå ens ärenden, det krävs egen insats och en rejäl markering. Men det utesluter inte att chef och fack är insatta i frågan.

 

[Lovisaleonora]

Absolut, men ibland får man fråga sig om det är värt det.

Jag hade en tidsbegränsad anställning på ett sunkigt ställe, jag var inte beroende av den inkomsten och det var ett fruktansvärt klimat. Många av de som var där var absolut beroende av just det arbetet, och efter en förlängning av anställningen bestämde jag mig för att gå emot förväntningarna när det var tid att "självklart och outtalat" förlänga andra gången. På veckomötet var jag sist ut och frågade bara stillsamt vem jag skulle överlämna till eftersom jag slutade dagen därpå då min anställning löpte ut.

Chefen reste sig och gick ut och grät, jag fick i eftermälet utrymme att meddela ett steg högre varför jag "var så motvalls och motarbetade arbetsplatsen": för att jag inte fått ens frågan om att förlänga, för att arbetsklimatet var helruttet, för att chefen var oduglig, för att medarbetarna led sig igenom dagarna, för att strukturerna var så i grunden räliga att det krävdes en nödbroms och kursomläggning för att ha en chans att förändra.

DEN salvan gjorde stor skillnad och jag hade ALDRIG levererat den om jag inte skulle gå därifrån. Jag hade inte stannat kvar och levt i vad jag skapat åt mig själv som visselblåsare. Resten av gruppen fick en positiv förändring, somliga stannade, många valde att rycka upp rötterna och söka sig vidare - för det blev synliggjort att det inte höll i längden som arbetsplats.

Det måste vara värt det, ibland är det bättre att hitta egna strategier som går att hantera och leva med.