Häst som är rädd för trafik

Kiwifrukt

Trådstartare
Jag velade länge och väl om jag skulle posta tråden här, eller om den egentligen hör hemma under ridning, och moderator får gärna flytta om den ligger fel. Men själva problemet har utvecklat sig från att enbart gälla ridning, till att gälla i övrig hantering också, så därför blev det här.

Jag har en ponny född 2010, som varit i min ägo sen vintern 2011/2012. En mycket social, trevlig och enkel ponny i övrigt. Hon var lite mer än ett och ett halvt år gammal när jag köpte henne, och vi har gått långa promenader vid handen i princip sen dag 1. Första året stod hon i ett stall mitt inne i ett villaområde, och som jag minns nu så hade vi två (2) incidenter med fordon under hennes första år, en stor traktor och en glassbil som utöver att lägga sig precis bakom henne dessutom drog igång sin bekanta jingel, och den vet väl alla hur irriterande den är? Detta var när jag hade haft henne mindre än två månader, båda gångerna. Sen dess har hon mött allt från hundägare och cyklister till bil med släpvagn och traktorer, utan problem.

Förra våren, precis innan hon skulle ridas in, bytte vi stall. När jag tittade på stallplatserna hade jag två stora kriterier som jag gick efter, det skulle finnas bra ridmöjligheter i skogen (det gjorde det inte på det första stallet, vilket är en av anledningarna till att vi flyttade därifrån), och det skulle finnas folk att rida ut tillsammans med, eftersom jag snart skulle sitta på en nyss inriden treåring. I det förra stallet fanns inget sällskap. Jag har inte ridit in ponnyn själv, och personen som red in henne ramlade av en annan häst och skadade sig med ungefär två veckor kvar, det var den tiden som de verkligen skulle rida ut på min häst och eftersom hon inte tog sig upp i sadeln på flera veckor så vet jag att hon inte blev direkt mycket riden under sista veckan hos utbildaren. Ponnyn har dessutom haft ett långt sommarlov och en lika lång, om inte längre, vintervila, så det är först nu som hon börjar komma igång igen.

Av olika anledningar har alla som red i mitt nuvarande stall när vi flyttade dit antingen slutat rida eller flyttat därifrån. Dock har det stått en äldre valack i stallet hela vintern, vars ägare har varit gravid och inte kunnat rida honom själv, så min syster har lånat honom några gånger i veckan så vi har kunnat rida ut tillsammans. Det har varit guld värt med det sällskapet, min häst har alltså hanterat trafiken väldigt bra så länge jag står vid sidan om, men har varit mycket mer skeptisk när jag sitter på och vi är ensamma. Men med sällskap av valacken har det gått bra, och hon har blivit mer och mer van. Större fordon har varit lite läskiga, men vanliga personbilar har inte varit några problem alls.

Nu till mitt problem: För ett par veckor sen var jag ute och gick med henne vid handen när det kom en moped i full fart. Det blåste en hel del, och hon var rejält på tårna redan från början. Med facit på hand, en sån dag kanske jag inte skulle gett mig ut med henne, men det är lätt att vara efterklok. Mopedföraren ser på långt håll att hästen är orolig, väljer ändå att gasa och dessutom gira mot henne. Hon blev hysterisk. Försökte tvärvända och springa hem, och det var definitivt mer tur än skicklighet att jag fick håll på henne igen. Vi har ridit ut ett par gånger med valacken efter det, och hon var lika rädd varenda gång det kom ett fordon, men det började ge med sig.

Nu har valacken flyttat... Jag är alltså helt och hållet utelämnad åt mig själv igen, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Vi har fina ridvägar, och det kommer sällan bilar, men när det väl gör det kommer de fort och de kommer väldigt nära inpå, för vägen är så smal. För att ta sig till skogen måste man tyvärr gå en kilometer ungefär på asfalterad väg, med bilar. Paddocken ligger precis vid vägen, och det är aldrig några problem att rida där, oftast är det inga problem ute heller så länge jag står vid sidan om, ifall vi kan gå av vägen lite och släppa fram bilarna. Dock var jag ute i lördags, återigen med henne vid handen (tur var väl det!), när det kommer en motorcyklist på ungefär samma ställe som mopeden. Föraren, en man i medelåldern, ser att hon blir rädd (hon försökte återigen kasta sig bakåt och dra, det är bara att tacka sin lyckliga stjärna för att det inte kommer en bil bakom henne när hon gör så), och stänger av (med andra ord en betydligt trevligare medmänniska än monstret på mopeden!), ändå får jag knappt förbi henne.

Det går hur bra som helst att rida i paddocken, och min flyktiga plan är att fortsätta rida i paddocken och motionera henne utanför den vid handen ett tag. Min pappa har lovat att följa med till fots några gånger också när vi rider ut, men det är helt ohållbart att han ska göra det varenda gång jag rider ut. Jag måste kunna rida ut ensam. Vi har inte råd att skaffa en häst till, och min syster är inte tillräckligt intresserad för att ha en egen häst. Hästen är egentligen en ensamvarg, och fungerar annars betydligt bättre ensam än i grupp. När det inte kommer bilar/andra fordon är hon lugnet själv, så explosionen går från noll till hundra på en sekund. Hon gör det inte för att bråka, utan hon blir verkligen rädd.

Hur hade ni gjort om det hade varit er häst? Hur hade ni lagt upp träningen för att vänja henne?
 
Jobbig situation!


Har du några du känner som skulle kunna ställa upp med bil/moped annat och träna hästen så tror jag det vore bra. Helst hästmänniskor, som kan läsa av hästen och vet när de bör stanna. Då kan man gradvis vänja hästen på ett säkert sätt vid att en del bilar kör nära, en del kör fortare, etc.

Sedan tycker jag att du bör signalera till okända bilister/mopedister att de bör sakta ner. De allra flesta är ju inte elaka utan förstår bara inte skillnaden mellan en häst och en fotgängare... Jag brukar ibland köra förbi ett stall där en ryttare rider med ett spö med en flagga på som hon fäller upp när hon ser en. Smart tycker jag för det är ett tydligt sätt att visa att man vill att någon håller avstånd och saktar ner lite. Har en bekant som istället tydligt sätter upp handen som ett stopptecken och mimar STOPP när hon möter en bil.

Slutligen tror jag till en början, innan jag kommit till rätta med problemet, hade valt att binda upp tyglarna och leda hästen med grimskaft den där kilometern och sedan suttit upp i skogen och lämnat grimskaftet vid vägkanten/skogskanten. Sedan lett tillbaka när jag ridit klart i skogen. Alternativt haft hjälp med, toppen att din pappa kan ställa upp lite grann i alla fall. Men ta inga onödiga risker är mitt råd utan backa hellre bandet.
 
Har liknande problem…
Min häst blir jätterädd för motorcyklar och har lyckats slita sig två gånger! Har börjat träna, men det är fortfarande lång väg kvar innan jag kommer våga rida längs vägen sommartid.

Jag tänker så här; Det gäller att få hästen att associera motorcyklar med något positivt. Jag vill få hästen att tänka ”Åh, det kommer en motorcykel, vad kul!” istället för ”Hjälp, ett monster anfaller, jag kommer att dö!”

Så jag har tagit hjälp av en kompis som har motorcykel och som också är hästvan, så hon kan se ifall hästen blir orolig. Första träningstillfället började vi med att hon satt på motorcykeln när den var avstängd, när hästen tittade mot motorcykeln fick han en morotsbit, sedan valde han själv att gå fram till motorcykeln och då gav kompisen honom en morotsbit och klappade lite på honom. Sedan gick jag undan en liten bit med hästen, ca 20 meter, och kompisen startade motorcykeln och så fick hästen morot. Sedan gick vi förbi motorcykeln på ca 2 meters avstånd och han fick morot precis när vi gick förbi. Sedan gick vi fram till motorcykeln, med motorn fortfarande igång, och kompisen gav honom morot och klappade på honom. Sedan gick vi undan en liten bit och vände så han kunde se motorcykeln när kompisen då sakta började köra mot oss, det tyckte han var läskigt och började luta sig bakåt, kompisen saktade då ner så mycket att hon fick ha fötterna på marken och sparka sig fram och samtidigt väjde hon lite, så hon inte kom så rakt emot oss, då lugnade sig hästen och blev mer nyfiken istället och fick så klart morot. Nästa gång kunde hon köra rakt mot och förbi oss på ca en meters avstånd och så fick hästen morot när hon var bredvid oss och tredje gången kunde hon köra lite snabbare (fortfarande ganska långsamt dock). Och så givetvis morot!

Vid andra träningstillfället gick vi bort till en grusväg, där det även går en slinga runt en lada, så man kan köra runt runt (så kompisen kunde köra motsols och jag kunde gå medsols). Först körde kompisen långsamt förbi medan jag ledde hästen, självklart morot när motorcykeln var bredvid oss, sedan körde kompisen åt andra hållet så hon kom bakifrån, fortfarande långsamt och morot när hon var bredvid. Sedan körde hon succesivt snabbare och snabbare och alternerade framifrån/bakifrån, alltid morot när hon var bredvid hästen. Sedan satt min medryttare upp på hästen, jag gick kvar bredvid och höll i långt grimskaft och så körde kompisen förbi oss framifrån och bakifrån i allt snabbare tempo och hästen fick morot när hon var bredvid oss. Vid ett tillfälle stannade cykeln för kompisen och det krånglade lite innan hon fick igång den igen och när den då startade så spetsade hästen öronen tittade mot cykeln och tittade sedan förväntansfullt på mig; ”Morot!”

Hos oss heter det inte längre motorcykel, det heter morotcykel!

Anledningen att det fortfarande är mycket jobb kvar är ju för att olika morotcyklar låter väldigt olika, en del har ju ett väldigt vinande ljud och andra knattrar som kulsprutor. Så bara för att det går bra med just den här morotcykeln betyder ju inte att det funkar med andra. Så när det är helg och solsken så går jag helt enkelt ner till vägen och står där tills det kommer en morotcykel, ger hästen en bit morot och går hem igen!
Kanske kan jag rida längs vägen i slutet av sommaren…
 
Gällande att signalera gör jag redan det för fullt, det var då motorcyklisten stannade, och de allra flesta stannar eller åtminstone saktar in. Förut, innan historien med mopeden, reagerade hon inte så mycket som hon gör nu, då var hon mest lite spänd, nu blir hon verkligen rädd. Det stora problemet var att just den mopedföraren inte gjorde det, utan istället skrämde henne ännu mer genom att sikta på henne.

Annars var det bra tips. Någon på moped har jag nog svårt att skaka fram, men vanliga bilister borde gå att ordna.
 
Hos oss fungerar det tyvärr väldigt sällan att signalera... De flesta bryr sig inte och motorcyklisterna hinner inte ens se att man signalerar för de kommer så j-la fort! (70-väg, men bilar brukar ligga i 90 och motorcyklar i uppemot 150-160...)
 
Tack för tipsen! Smart invänjning @Fideli. Önskar att jag hade någon med motorcykel som kunde göra så med min. Lite åt det hållet har vi ändå tränat, för vägen går precis bredvid stallet och paddocken, och det är sällan hon bryr sig om vad som egentligen kör förbi där, det är ändå både lastbilar, bussar, stora traktorer och motorcyklar.
 
Min hästs hage går längs med vägen, men där är han aldrig rädd, men där vet han ju att han har utrymme och möjlighet att snabbt springa iväg om det skulle behövas. Det är ju också ett ställe som han räknar som ett tryggt ställe att vara på.
Så det blir ju en helt annan sak på vägen, med djupa diken på sidan och en människa som "håller fast" honom. Men, men, det är ju bara att träna, träna, träna.
 
En sån här kan vara bra att ha för att förtydliga för alla puckon som inte fattar att man ska ta det lite försiktigt när man kör förbi:
b100329.jpg
 
Jag hade övat på trafik på mindre och enskilda vägar. Skaka fram bilar och motorcyklar t ex via annonsering, och sen öva öva öva. Att gå med en rädd och/eller grön häst ensam efter trafikerade vägar är bara galenskap trycker jag...

Vad gäller reflexvästen som presenterats så gillar jag den inte alls. Är som att det vore okej att köra bil utan bromsar bara man skyltat om det. Nej nej, öva gör man i lugna och kontrollerade situationer - inte i skarpa lägen.
 
Vad gäller reflexvästen som presenterats så gillar jag den inte alls. Är som att det vore okej att köra bil utan bromsar bara man skyltat om det. Nej nej, öva gör man i lugna och kontrollerade situationer - inte i skarpa lägen.

Va? Det är väl bra med en extra varning. Den är väl inte till för att öva med, man har den för att andra trafikanter ska tänka till lite extra. Hemma har min hyresvärd precis satt upp skyltar där det står "Kör sakta, barn och djur på väg". Det är 50-väg, men det är många som kör minst 70. Och jisses vilken skillnad på hastigheten det har blivit efter att skyltarna kom upp. Så många behöver bevisligen hjälp med att tänka till lite extra.
 
@WBanna

Att ha en väst på för att uppmärksamma extra ja absolut, men att sätta på en väst för att uppmana om försiktighet för att hästen är trafikfarlig nej. Det är inte okej tycker jag. En trafikfarlig häst ska inte vara i trafiken innan den blir säker, och säker får man öva den till att bli under mer kontrollerade former.
 
@WBanna

Att ha en väst på för att uppmärksamma extra ja absolut, men att sätta på en väst för att uppmana om försiktighet för att hästen är trafikfarlig nej. Det är inte okej tycker jag. En trafikfarlig häst ska inte vara i trafiken innan den blir säker, och säker får man öva den till att bli under mer kontrollerade former.

Men det är väl ingen som har sagt att man ska sätta på sig västen och sen hipp som happ ge sig ut i tung trafik med en trafikfarlig häst och tro att man är säker pga en väst. I stort sett var man än befinner sig för att träna, så kan det dyka upp andra personer/trafikanter och det är alltid bra att vara övertydlig.
 
@WBanna, jag tror att det kan vara en god idé, men här skulle det dessvärre inte funka. Jag behöver inte vara i "tung" trafik eller på vägar där det egentligen är några större hastigheter, så det är mest vanliga personbilar och mopeder vi möter. Det kan dessutom gå flera ridturer/promenader utan att vi möter ett enda fordon, medan vi kan ha otur och möta flera stycken samma dag. Personbilarna går i nio av tio fall bra att möta, men de som kör moped här är dessvärre av den där omogna typen som skriker att hästar är hamburgare, och en sån väst skulle förmodligen bara göra så att de gasade ännu värre, de vill skrämmas och tråkigt nog har de lyckats.

Det allra tråkigaste är att på flera ställen av vägen går det att ta sig av vägen hyfsat, och hinner jag dessutom hoppa av eller om vi är ute och går redan från början, så blir hon inte alls lika orolig då, häromdan kunde till och med en husvagn passera utan katastrof. Men särskilt på ett stycke av vägen går det verkligen inte att ta sig av, och det är där båda incidenterna som verkligen har skrämt henne har hänt. Just den sträckan måste vi passera, nästan oavsett vilken runda jag än väljer.

Jag vill särskilt poängtera att jag varken har gjort eller tänker slita ut hästen på en allvarligt trafikerad väg, varken i det tillståndet hon är nu eller när hon vant sig. Vi rider redan på småvägar. Tyvärr tror jag det är 70 på vägen, av någon oförklarlig anledning, men jag har själv kört på den, och att köra fortare än 50 är rent dumdristigt, för att inte säga i princip omöjligt om man inte är formel 1-förare. Dock går det en mindre väg precis utanför stallet (som endast finns till för de som bor där), och där kanske vi skulle kunna träna med att jag går och någon annan kör min bil så hon kan vänja sig?
 
Jag tycker det låter som en utmärkt idé att anlita någon att köra din bil medan du leder/rider efter den lilla vägen. Träna inte bara på att passera en lugnt körande bil dock, utan öka "svårigheten" allt eftersom. Varva, bromsa snabbt, tuta osv. Har du tillgång till släp så utsätt henne för det också. Och testa annonsera efter en moppe med förare och gör samma sak:)

Hur är hon annars av sig? Är det en ängslig ponny?
 
Hon bryr sig inte alls om exempelvis stallägaren ställer sig med sin bil igång, och därefter kör iväg, precis bredvid henne, fast att hon då har paddocksstaketet emellan. Lite så känns det när vi är ute också, har vi möjlighet att gå några steg åt sidan in på en sidoväg så är hon mycket lugnare med "vanliga" bilar, men även släpvagnar, husvagnar, hästtransporter och skåpbilar. Mopeder och motorcyklar är hon däremot jätterädd för efter det som hände, kanske inte så konstigt då det var just en moped som skrämde henne, och de låter ju också lite mer än en vanlig bil. Vi har vanlig släpvagn hemma, så det skulle nog gå att testa, samt att min egen bil är av den äldre modellen som är lite mer "högljudd" än dagens moderna bilar. (:o)

I övrigt är det en väldigt lugn och harmonisk ponny sett till sin ålder. Det har hon alltid varit. Hon var bara några månader när uppfödaren kunde lämna henne i hagen, givetvis med en annan häst, för att gå ut och rida mamman någon timme. Hon är inte den explosiva sorten, snarare tvärtom, lite av en livsnjutare som tar det med en klackspark.
 

Liknande trådar

Hästhantering Kan ju börja med att vi har en vet tid på tisdag, men någon som har en aning om vad som kan vara fel eller haft liknande problem? Jag...
2 3
Svar
45
· Visningar
3 927
Senast: JohannaB
·
Hästhantering Hej, jag har en haflinger valack på tre år! Han har börjat explodera mer och mer de senaste ca 6 månaderna (innan var det inte alls...
Svar
8
· Visningar
1 352
Senast: sorbifolia
·
Träning Detta blir långt, men jag försöker få med så mycket som möjligt av historien. Jag köpte min häst 2015. Hon var då 10 år och hade kommit...
2
Svar
24
· Visningar
3 229
Senast: Fiorano
·
Ridning Jag har just nu väldigt mycket tid framför datorn och har hittat ett antal brittiska Youtubare som filmar sina uteritter med GoPro. Jag...
2
Svar
34
· Visningar
4 242

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp