Häst som fått ta över

[Pratsch]

Jag äger sedan snart 1 år ett nordsvenskt sto på 17 år. Tanken var att hon skulle få gå som avelssto hos mig men hon blev tyvärr inte dräktig förra säsongen. Jag ska försöka igen i vår men hon skulle behöva gå ner rejält i vikt. Hon står nu på fri tillgång på halm i nät och sedan får hon hö morgon och kväll enligt uträknad foderstat. Utöver fodret skulle hon behöva motioneras för att stärka kroppen och maximera chansen att jag lyckas få henne dräktig i vår och det är här jag har problem.

Innan hon kom till mig har hon flyttat runt mycket och hade 4 olika fodervärdar på under ett år utöver ägaren där hon också var i perioder mellan fodervärdarna. Jag tror att hon har lyckats skrämma dem eftersom hon har lyckats befästa en hel del dåliga vanor. Tidigare ägare från när hon var yngre berättar om en fin och trevlig häst men med en räv bakom örat så det här beteendet har kommit senare.

Jag kan bara leda henne i repgrimma eller träns. Med vanlig grimma vänder hon helt sonika och går dit hon vill. Även med repgrimma och träns försöker hon men då går det att hålla henne och vända tillbaka. När hon inte lyckas vända och dra kan hon istället stanna och vägra gå framåt, eller försöka trava iväg och sedan trycka sig mot mig när jag bromsar. Hon kör även med nafsningar och små stegringar/sparkar/bocksprång när hon blir frustrerad.

Jag har precis börjat jobba med henne men jag tycker att det är svårt att veta hur jag ska hantera henne. Jag försöker ignorera dåligt beteende och berömma när hon gör rätt för jag tror att hon är osäker i botten. Men jag märker att jag blir frustrerad eftersom jag inte riktigt vet hur jag ska göra. Idag stod vi säker 45 min på vägen för jag ville att hon skulle slappna av. Tillslut blev det bättre men då hade hon snurrat runt runt och nafsat efter mig i princip konstant under den tiden. Är det en bra övning?

Jag är ingen nybörjare och jag har haft häst länge. Däremot har jag aldrig tidigare behövt träna en häst som fått möjlighet att befästa ett sådant här beteende tidigare. Jag visste vad jag köpte men tanken var ett rent avelssto och med vanlig vardagshantering är hon jättesnäll. Jag vet egentligen mina begränsningar och jag hade aldrig köpt henne om jag varit ute efter en ridhäst. Men nu skulle hon behöva röra på sig så jag tänkte ändå ge det ett försök.

Tanken är att vi promenerar samma lilla slinga (ca 400 m) tills hon är lugn och sköter sig, sedan kan jag prova samma slinga uppsuttet. Men hur gör jag på bästa vis när hon nafsar, försöker trycka bort mig, inte vill stå still på hemväg och vägrar gå bortåt?

Ursäkta novell

 

[animalasia]

Jag äger sedan snart 1 år ett nordsvenskt sto på 17 år. Tanken var att hon skulle få gå som avelssto hos mig men hon blev tyvärr inte dräktig förra säsongen. Jag ska försöka igen i vår men hon skulle behöva gå ner rejält i vikt. Hon står nu på fri tillgång på halm i nät och sedan får hon hö morgon och kväll enligt uträknad foderstat. Utöver fodret skulle hon behöva motioneras för att stärka kroppen och maximera chansen att jag lyckas få henne dräktig i vår och det är här jag har problem.

Innan hon kom till mig har hon flyttat runt mycket och hade 4 olika fodervärdar på under ett år utöver ägaren där hon också var i perioder mellan fodervärdarna. Jag tror att hon har lyckats skrämma dem eftersom hon har lyckats befästa en hel del dåliga vanor. Tidigare ägare från när hon var yngre berättar om en fin och trevlig häst men med en räv bakom örat så det här beteendet har kommit senare.

Jag kan bara leda henne i repgrimma eller träns. Med vanlig grimma vänder hon helt sonika och går dit hon vill. Även med repgrimma och träns försöker hon men då går det att hålla henne och vända tillbaka. När hon inte lyckas vända och dra kan hon istället stanna och vägra gå framåt, eller försöka trava iväg och sedan trycka sig mot mig när jag bromsar. Hon kör även med nafsningar och små stegringar/sparkar/bocksprång när hon blir frustrerad.

Jag har precis börjat jobba med henne men jag tycker att det är svårt att veta hur jag ska hantera henne. Jag försöker ignorera dåligt beteende och berömma när hon gör rätt för jag tror att hon är osäker i botten. Men jag märker att jag blir frustrerad eftersom jag inte riktigt vet hur jag ska göra. Idag stod vi säker 45 min på vägen för jag ville att hon skulle slappna av. Tillslut blev det bättre men då hade hon snurrat runt runt och nafsat efter mig i princip konstant under den tiden. Är det en bra övning?

Jag är ingen nybörjare och jag har haft häst länge. Däremot har jag aldrig tidigare behövt träna en häst som fått möjlighet att befästa ett sådant här beteende tidigare. Jag visste vad jag köpte men tanken var ett rent avelssto och med vanlig vardagshantering är hon jättesnäll. Jag vet egentligen mina begränsningar och jag hade aldrig köpt henne om jag varit ute efter en ridhäst. Men nu skulle hon behöva röra på sig så jag tänkte ändå ge det ett försök.

Tanken är att vi promenerar samma lilla slinga (ca 400 m) tills hon är lugn och sköter sig, sedan kan jag prova samma slinga uppsuttet. Men hur gör jag på bästa vis när hon nafsar, försöker trycka bort mig, inte vill stå still på hemväg och vägrar gå bortåt?

Ursäkta novell

Jag tror det är jättebra för er relation att du har börjat aktivera henne. Svårt att ge tips på ett forum när man inte sett dig och hästen tillsammans. Generellt tycker jag att det är bra att träna hästen på vad den ska göra än vad den inte ska göra. Alltså, min häst vill gärna nafsa när jag lägger på täcket, då tränar jag henne att hon ska stå still när jag lägger på täcket och belönar det. Det låter logisk men många gör faktiskt tvärtom, korrigerar när hästen gör fel.

Jag är också väldigt noga med vilket sinnestillstånd hästen är i, gör hon rätt men ser arg ut, belönar jag inte. Men ibland kanske hon inte lyckats med det jag begär men är positiv och försöker, då belönar jag det.

En annan sak, du skrev att hästen har fri tillgång på halm. Går det att påverka? Halm innehåller en del energi så att begränsa tillgången hade nog varit bra.

 

[tuaphua]

Jag äger sedan snart 1 år ett nordsvenskt sto på 17 år. Tanken var att hon skulle få gå som avelssto hos mig men hon blev tyvärr inte dräktig förra säsongen. Jag ska försöka igen i vår men hon skulle behöva gå ner rejält i vikt. Hon står nu på fri tillgång på halm i nät och sedan får hon hö morgon och kväll enligt uträknad foderstat. Utöver fodret skulle hon behöva motioneras för att stärka kroppen och maximera chansen att jag lyckas få henne dräktig i vår och det är här jag har problem.

Innan hon kom till mig har hon flyttat runt mycket och hade 4 olika fodervärdar på under ett år utöver ägaren där hon också var i perioder mellan fodervärdarna. Jag tror att hon har lyckats skrämma dem eftersom hon har lyckats befästa en hel del dåliga vanor. Tidigare ägare från när hon var yngre berättar om en fin och trevlig häst men med en räv bakom örat så det här beteendet har kommit senare.

Jag kan bara leda henne i repgrimma eller träns. Med vanlig grimma vänder hon helt sonika och går dit hon vill. Även med repgrimma och träns försöker hon men då går det att hålla henne och vända tillbaka. När hon inte lyckas vända och dra kan hon istället stanna och vägra gå framåt, eller försöka trava iväg och sedan trycka sig mot mig när jag bromsar. Hon kör även med nafsningar och små stegringar/sparkar/bocksprång när hon blir frustrerad.

Jag har precis börjat jobba med henne men jag tycker att det är svårt att veta hur jag ska hantera henne. Jag försöker ignorera dåligt beteende och berömma när hon gör rätt för jag tror att hon är osäker i botten. Men jag märker att jag blir frustrerad eftersom jag inte riktigt vet hur jag ska göra. Idag stod vi säker 45 min på vägen för jag ville att hon skulle slappna av. Tillslut blev det bättre men då hade hon snurrat runt runt och nafsat efter mig i princip konstant under den tiden. Är det en bra övning?

Jag är ingen nybörjare och jag har haft häst länge. Däremot har jag aldrig tidigare behövt träna en häst som fått möjlighet att befästa ett sådant här beteende tidigare. Jag visste vad jag köpte men tanken var ett rent avelssto och med vanlig vardagshantering är hon jättesnäll. Jag vet egentligen mina begränsningar och jag hade aldrig köpt henne om jag varit ute efter en ridhäst. Men nu skulle hon behöva röra på sig så jag tänkte ändå ge det ett försök.

Tanken är att vi promenerar samma lilla slinga (ca 400 m) tills hon är lugn och sköter sig, sedan kan jag prova samma slinga uppsuttet. Men hur gör jag på bästa vis när hon nafsar, försöker trycka bort mig, inte vill stå still på hemväg och vägrar gå bortåt?

Ursäkta novell

Enklast är väl att ta ut en bra problemlösare. Så kan denne se er på plats och rekommendera övningar efter era förutsättningar.

I vissa fall blir det ju lite svårt att jobba med att lugna hästar om de har för mycket överskottsenergi. Och då måste man ju se till att nå lugn via jobb. Det kan absolut vara lågintensivt jobb. Men då kräver det ju betydligt mer rörelse och varierat underlag än vad man får på 400 m väg.

I vissa fall kan det funka fint att bara träna att hästen i att tex flytta sig från människan/inte tränga, flytta kroppsdelar, ge efter för tryck, jobba med fokus etc.
Men är hästen understimulerad så kan det i vissa fall bli onödigt svårt.

Just för att man jobbar väldigt olika beroende på individ och förutsättningar är det väldigt bra att ta hjälp direkt.
Att bara ta en lektion kan ändå ge rätt mycket verktyg.

 

[Karoliten]

Jag är oftast väldigt bestämd i min röst mwn också kroppsspråk med osäkra/bullriga hästar. Använder mycket rösten som instrument och noga med att berömda med kel när det går bra.
Noga också ,speciellt i början att göra saker på samma sätt, tex alltid gå med hästen brevid mig inte före osv, qlltid säga kom när vi ska gå etc på så sätt vet hästen mer vad som ska hända, enklare för hästen att göra rätt och det blir då per automatik mycket beröm.

 

[Freazer]

Måste du promenera hästen? Kan du inte skritta den uppsuttet istället direkt medans du letar efter ngn som kan hjälpa dig irl?

 

[hastflicka]

Har du provat att sitta upp?
Min hollandare (falttavlan avlad) var absolutely awful sa lange jag var pa marken. Han var 178cm hog och valde att ga dit han ville ga om jag inte hade en "lip chain" ... Han var en disaster sa lange jag var pa marken. Men sa fort jag satt i sadeln var han som en drom.
Han gjorde vad jag bad om och gjorde det pa basta satt han kunde. Vid ett tillfalle hade jag 5 personer halla honom tills jag kom upp i sadeln. Sa fort min rumpa traffade sadeln drog han ett djupt andetag och plotsligt lyssnade han pa allt jag bad honom om och gjorde sitt basta for att uppfylla mina onskemal.

 

[MiniLi]

Väldigt svårt att råda. Belöna beteenden man vill ha är ju uppenbart, men vissa hästar kan också bli lite stressade när ramarna är otydliga. En del funkar ju betydligt bättre med ”det här är fel, det här är rätt”. Plus skaderisken för din del om hästen håller på.

Jag försöker alltid ge hästen goda förutsättningar för att lyckas. Klarar ni inte att gå den där lilla rundan kanske du kan gå bara runt stallet tex. Men jag skulle också säga ifrån och göra det tydligt vilka beteenden jag inte vill se.

 

[Mia_R]

Sätt gränser och befäst "nej", var tydlig i all hantering oavsett vad det än är. Min första häst var en kallblodstravare som fått ta över. Genomsnäll häst men van att göra som hon ville + att hon blivit rejält spöad när hon varit på "uppfostringsanstalt" så hon var spörädd resten av livet och rädd för sele och gick inte att köra. Hon kunde inte lyfta hovarna när hon var fyra år men lärde sig snabbt med lite tålamod, konsekvent hantering och mycket beröm.

Ignorera inte dåligt beteende, var tydlig så hon vet vad som förväntas av henne, beröm mycket och ge henne tid. Hon vet inte om hon kan lita på dig, jag har träffat hästar som känt sig svikna om jag får förmänskliga känslan hos en vandringspokal. När förtroendet byggts upp så fungerar även hanteringen men det tar tid, tålamod och mycket kärlek.

 

[_Taggis_]

"Mjuka metoder" i all ära men hästar som lärt sig att bete sig illa har ju ofta gjort det av en anledning. Inte sällan har det varit otydlig och inkonsekvent hantering. En mjuk häst som är följsam av naturen kan ju fungera med det men en häst som utmanar och vill ifrågasätta mår inte så bra av det. Lite samma med hundar, och folk med för den delen.
Det är stora djur vi håller på med, det är farligt om de inte får lära sig att bete sig vettigt. Beröm och belöningar som hästen uppfattar som belöningar, i kombination med tydliga gränser är inte helt dumt.

Brötiga hästar är ju A och O att lära dem att man inte under några omständigheter får gå över folk. Jag hade jobbat mkt med det. Vissa är ju snälla att rida men jobbiga från marken då hade jag hållit i mina grundregler dvs inte gå över folk, gå, stanna, gå åt sidan på kommando men sedan faktiskt ridit bort energi. Eller kört om det är en körhäst. Överskottsenergi är inte konstruktvt för kommunikationen. Är den däremot inte snäll i ridning hade jag motionerat den avsuttet. Kan den inte bete sig i lina/töm så hade jag motionerat den lös. Huvudsaken att den får bli rastad och gärna lite trött.

Edit: Med mjuka metoder menar jag här alltså inte vanligt hederligt att vara sjyst mot hästen, jag menar avsaknad av tillsägelser och obefintlig uppfostran. Det går ju lite mode i detta, likväl som i hundvärlden tror vissa att alla hundar funkar med godis och avsaknad av gränser och att de skulle må dåligt ava tt lära sig ordet Nej. Då är det inte så konstigt att det ibland blir tokigt när man har en individ med egna åskter, skärpa och driv...

 

[skogaliten]

Been there... Flera gånger faktiskt, och hittills lyckats lösa problemen.

Svåraste fallet:

Köpt överviktigt, inkört och stambokfört NSV sto för avel, men inget hade gjorts med damen på många år, utom ut och in i stallet, och hon ansåg att hon skulle bestämma själv vad som var rimligt att göra. Vände om och slet sig när jag försökte med promenader i början t.ex.

Tog mig många månader av konsekvent markarbete, där vi först jobbade innnanför stoets komfortzon på gårdsplanen, och successivt utvidgade komfortzonen till närområdet, för att sedan börja tömköra gårdsnära/i tom hage, och så småningom sätta för vagn och redskap.

Men å så många gånger jag bara tömkörde den hästen "runt i cirkel" i början, när hon ville vända hem...

Ett år efter att jag började jobba konsekvent, så var det en häst som kördes fullt ut, både i skogen med kälke, lunningsbåge och sax och med vagn. Övervikten blev vi aldrig riktigt av med tyvärr.

Andra "eftersatta" individer går det oftast betydligt fortare att få tillbaka till normalt beteende. Det enda jag inte försöker mig på är återinkörning av skenhästar.


En bit i taget alltså, mycket korta pass i början stallplan utanför stalldörren är bra, precis som med en unghäst, belöna rätt beteende, justera när det blir fel och traggla och så vilopauser på ett par dygn varje vecka. Skapa följsamhet och kommunikation i det lilla.
Det är alltså inte viktigt att förflytta sig många meter, utan att hästen är på rätt ställe relativt din kropp, lyssnar på dina (tydliga) signaler, och slappnar av.

Om hästen är väldigt "flockbunden", så ställ in andra hästar i stallet, och stäng dörren, så att eventuellt "pratande" mellan hästarna inte distraherar.

Jag vet inte hur överviktig hästen är, men fokusera inte på det primärt, för ett sto som vill bestämma själv, kan bli jobbig att ha att göra med som mamma också.
Blir hon dräktig och ger di, så lär övervikten försvinna.

Exakt hur du ska göra kan jag inte säga i just det här fallet vet jag inte, jag skulle behöva träffa hästen några gånger, det beror på vad som egentligen händer inne i skallen på hästen, men jag vet att att det brukar gå att få ordning på det, man måste inse att det kan ta flera månader.

Var i landet finns ni?

 

[Pratsch]

Been there... Flera gånger faktiskt, och hittills lyckats lösa problemen.

Svåraste fallet:

Köpt överviktigt, inkört och stambokfört NSV sto för avel, men inget hade gjorts med damen på många år, utom ut och in i stallet, och hon ansåg att hon skulle bestämma själv vad som var rimligt att göra. Vände om och slet sig när jag försökte med promenader i början t.ex.

Tog mig många månader av konsekvent markarbete, där vi först jobbade innnanför stoets komfortzon på gårdsplanen, och successivt utvidgade komfortzonen till närområdet, för att sedan börja tömköra gårdsnära/i tom hage, och så småningom sätta för vagn och redskap.

Men å så många gånger jag bara tömkörde den hästen "runt i cirkel" i början, när hon ville vända hem...

Ett år efter att jag började jobba konsekvent, så var det en häst som kördes fullt ut, både i skogen med kälke, lunningsbåge och sax och med vagn. Övervikten blev vi aldrig riktigt av med tyvärr.

Andra "eftersatta" individer går det oftast betydligt fortare att få tillbaka till normalt beteende. Det enda jag inte försöker mig på är återinkörning av skenhästar.


En bit i taget alltså, mycket korta pass i början stallplan utanför stalldörren är bra, precis som med en unghäst, belöna rätt beteende, justera när det blir fel och traggla och så vilopauser på ett par dygn varje vecka. Skapa följsamhet och kommunikation i det lilla.
Det är alltså inte viktigt att förflytta sig många meter, utan att hästen är på rätt ställe relativt din kropp, lyssnar på dina (tydliga) signaler, och slappnar av.

Om hästen är väldigt "flockbunden", så ställ in andra hästar i stallet, och stäng dörren, så att eventuellt "pratande" mellan hästarna inte distraherar.

Jag vet inte hur överviktig hästen är, men fokusera inte på det primärt, för ett sto som vill bestämma själv, kan bli jobbig att ha att göra med som mamma också.
Blir hon dräktig och ger di, så lär övervikten försvinna.

Exakt hur du ska göra kan jag inte säga i just det här fallet vet jag inte, jag skulle behöva träffa hästen några gånger, det beror på vad som egentligen händer inne i skallen på hästen, men jag vet att att det brukar gå att få ordning på det, man måste inse att det kan ta flera månader.

Var i landet finns ni?

Jag svarar övriga i det här inlägget också

Det gick bättre idag. En kombination av att hon nog blåste ut en massa överskottsenergi igår när hon vägrade stå still under nästan en timme och att jag bytte inställning. Jag insåg att en osäker häst inte nödvändigtvis är en rädd häst utan kan vara osäker just för att den inte vet vilka gränser som gäller. Så jag stövlade på bestämt och tog en pekpinne i ena handen så jag kunde vifta med den när hon försökte gå om, och även freda mig om hon försökte trycka sig på. Men hon skötte sig bra. Försökte gå om någon gång men då sa jag ifrån så hon stannade bakom. Efter ett varv på slingan longerade jag lite ute på åkern. Hon vill gärna trycka sig inåt och tjurar lite mot pisken men gjorde inget ordentligt försök att dra utan stannade hos mig. Efter 10 varv trav i vardera håll fick det vara nog så då gick vi slingan tillbaka åt andra hållet. Så det finns hopp!

Hon är väldigt fet med tydliga fettdepåer både hals och svansrot. Hon har troligtvis EMS och var extremt fet när hon kom hem från hingsten i somras trotts magert bete där. Jag har på grund av olika anledningar inte kunnat banta henne förens nu till vintern vilket jag har dåligt samvete över.

Hon är inte så flockbunden utan följer ändå med bort. Den andra hösten ropar efter henne men jag upplever inte att det stör henne nämnvärt. Det märks liksom att hon en gång i tiden har fått en bra grund men att något har hänt längs vägen.

Jag har inte ridit kontinuerligt på flera år pga jobb och barn så jag är lite feg. Jag har suttit på henne i hagen och det har gått bra. Jag tänkte promenera slingan först just för att inte hamna i en situation där hon vägrar gå framåt och slår mot skänkeln. Vilket inte behöver hända men jag blir lätt rädd nu för tiden. Men idag kändes det som sagt bra så jag kanske vågar mig på att promenera en bit bort förbi stället hon brukar stanna på och sedan hoppa upp.

Vi finns utanför Falun i Dalarna

 

[skogaliten]

Jag svarar övriga i det här inlägget också

Det gick bättre idag. En kombination av att hon nog blåste ut en massa överskottsenergi igår när hon vägrade stå still under nästan en timme och att jag bytte inställning. Jag insåg att en osäker häst inte nödvändigtvis är en rädd häst utan kan vara osäker just för att den inte vet vilka gränser som gäller. Så jag stövlade på bestämt och tog en pekpinne i ena handen så jag kunde vifta med den när hon försökte gå om, och även freda mig om hon försökte trycka sig på. Men hon skötte sig bra. Försökte gå om någon gång men då sa jag ifrån så hon stannade bakom. Efter ett varv på slingan longerade jag lite ute på åkern. Hon vill gärna trycka sig inåt och tjurar lite mot pisken men gjorde inget ordentligt försök att dra utan stannade hos mig. Efter 10 varv trav i vardera håll fick det vara nog så då gick vi slingan tillbaka åt andra hållet. Så det finns hopp!

Hon är väldigt fet med tydliga fettdepåer både hals och svansrot. Hon har troligtvis EMS och var extremt fet när hon kom hem från hingsten i somras trotts magert bete där. Jag har på grund av olika anledningar inte kunnat banta henne förens nu till vintern vilket jag har dåligt samvete över.

Hon är inte så flockbunden utan följer ändå med bort. Den andra hösten ropar efter henne men jag upplever inte att det stör henne nämnvärt. Det märks liksom att hon en gång i tiden har fått en bra grund men att något har hänt längs vägen.

Jag har inte ridit kontinuerligt på flera år pga jobb och barn så jag är lite feg. Jag har suttit på henne i hagen och det har gått bra. Jag tänkte promenera slingan först just för att inte hamna i en situation där hon vägrar gå framåt och slår mot skänkeln. Vilket inte behöver hända men jag blir lätt rädd nu för tiden. Men idag kändes det som sagt bra så jag kanske vågar mig på att promenera en bit bort förbi stället hon brukar stanna på och sedan hoppa upp.

Vi finns utanför Falun i Dalarna

Lite för långt borta tyvärr.

Jag longerar mycket sällan hästar. jag upplever att det är enklare att åstadkomma bra kommunikation via ledövningar och lugn tömkörning.

En del hästar blir lite mer hetsiga av longering.

Egentligen är det så som en erfaren hästmänniska sa till mig för länge sedan: "alla hästar kan springa, tricket är att lära hästarna att gå långsamt, och att stå stilla"

 

[tanten]

Lite för långt borta tyvärr.

Jag longerar mycket sällan hästar. jag upplever att det är enklare att åstadkomma bra kommunikation via ledövningar och lugn tömkörning.

En del hästar blir lite mer hetsiga av longering.

Egentligen är det så som en erfaren hästmänniska sa till mig för länge sedan: "alla hästar kan springa, tricket är att lära hästarna att gå långsamt, och att stå stilla"

Bara en kort kommentar. Longering kan vara väldig tmycket olika saker.

Jag longerade mina unghästar mycke ti skritt. Jobbade med att befästa kommandon och lite sidförflyttning med mig vid bogen och spö i den hand som inte höll linan. Tonvikt på att hästen ska "se"mig och vänta på vad jag vill att den ska göra. Använde oftast knoppänden på spöet när vi var nära.
Trav i lina på obildad häst blir inte sällan obalanserad slängtrav. Det sliter och ger inget vare sig för muskeluppbyggnad eller lyhördhet.

 

[skogaliten]

Bara en kort kommentar. Longering kan vara väldig tmycket olika saker.

Jag longerade mina unghästar mycke ti skritt. Jobbade med att befästa kommandon och lite sidförflyttning med mig vid bogen och spö i den hand som inte höll linan. Tonvikt på att hästen ska "se"mig och vänta på vad jag vill att den ska göra. Använde oftast knoppänden på spöet när vi var nära.
Trav i lina på obildad häst blir inte sällan obalanserad slängtrav. Det sliter och ger inget vare sig för muskeluppbyggnad eller lyhördhet.

Jag håller med.

Det sätt för "longering i skritt" du beskriver, är väl egentligen samma sak som jag menar med "markarbete" och "ledövningar".

Avståndet mellan "förare" och häst kan variera.

 

[Luff]

Hon kommer nog att ha träningsvärk. Ta det lugnt nästa pass. Och med en räv bakom örat kommer hon hitta på något nytt att göra när du löst det bus hon började med. Nästa övning bör nog vara superenkel och mindre fysisk. Att ta samma runda varje gång med en sådan pålle är nog också en väg till bus o krångel. Kan du gå I skogen på småstigar eller dylikt. Det brukar ge bra motion och nyfikna hästar.

 

[tanten]

Jag håller med.

Det sätt för "longering i skritt" du beskriver, är väl egentligen samma sak som jag menar med "markarbete" och "ledövningar".

Avståndet mellan "förare" och häst kan variera.

Och lyckan när man kan göra halvhalater och halter i skritt på full lina

 

[skogaliten]

Och lyckan när man kan göra halvhalater och halter i skritt på full lina

... för att inte nämna lyckan, när hästen är så lyhörd, så att man kan "ställa den ifrån sig" med det långa grimskaftet liggandes på marken, för att gå in i sadelkammaren och hämta t.ex. handskarna man glömt, och det är självklart för hästen att stå kvar....

 

[glimmertrollet]

Har ett ardennersto sedan ett år tillbaka som beter sig ungefär på samma sätt, och jag märker tydligt att ju mer osäker hon är desto värre blir det. Har jobbat mycket med miljön för att få henne trygg.

Har hittat något som fungerar för oss och vill slå ett slag för det här. Klickerträning. Tydligt med start- och stoppknapp, ordentliga riktlinjer och enkla mål till en början. Sen när hästen är trygg i dig och vad som förväntas kan man göra annat också för att göra hanteringen enklare, exempelvis enklare korrigering och dyl, men med klickerträning får ni ett tryggt sätt att kommunicera på och göra saker tillsammans för en bra relation och med enkla uppgifter undviker ni frustration.

 

[Pratsch]

En liten uppdatering:

Hon fick springa på åkern två dagar i rad för att förhoppningsvis blåsa ur sig lite. Jag provade även att sitta upp och försöka rida iväg men hon stannade och vägrade gå. Jag vågade inte gå på med spöet för jag är rädd att hon skulle börja slå emot eller bocka. Min balans (och även timing) är inte den bästa längre efter långt riduppehåll och det känns dumt att påbörja något jag är osäker på att jag skulle klara av att fullfölja.

Istället tog jag igår och satte på henne tömkörningsgjord och lösa inspänningstyglar på sidorna för att få lite hjälp att rama in henne. Sen tömkörde jag henne en runda. Hon stannade några gånger och ville vända men tack vare inspänningstyglarna som gjorde att hon inte kunde vrida runt halsen helt så klarade jag av att få henne att gå dit jag ville.

Det känns som att det här är rätt väg framåt, att tömköra. Då kan jag reda ut tillfällen när hon försöker vända och förhoppningsvis slutar hon efter några gånger. Då kanske jag vågar mig på att rida igen. Även då går det ju att använda inspänningstyglarna några gånger för att hjälpa till att rama in henne.

För det är som många skriver, att springa kan hon ju redan. Att bara låta henne springa runt på en volt ger inte så mycket i längden även om jag tror att det hjälpt nu i början att hon fått blåsa ur det värsta.

 

[Mia_R]

Om du har möjlighet så lägg ut bommar på lite olika avstånd så hon måste koncentrera sig på var hon sätter fötterna, gärna även på lite olika höjd.