Häst som nafsar

Magiana

Trådstartare
Jag brukar vara ute och gå med grannens islandshäst och han har ovanan att nafsa i luften, men det är riktat till mig. I början ignorerade jag beteendet och flyttade inte heller på mig. Sen en dag så fick jag nog och han fick en smäll genom att jag viftade ut med handen och träffade honom. Då stannade han förvånat.

Dessvärre har han inte slutat. Det kommer främst på hemvägen. Då är han piggare än när vi går bortåt så jag aktiverar honom med tempoväxlingar och halter. Om han försöker gå om mig så lägger jag en volt. Han lyssnar fint på tempoväxlingarna där jag bara kommunicerar med mitt eget kroppsspråk och grimskaftet hänger slakt. Det är främst när jag bromsar in som nafsningarna kommer. Ofta är det bara ett klapprande med läpparna, men någon enstaka gång har han fått tag i min jacka med tänderna. Jag försöker hålla honom lite ifrån mig genom att röra armarna lite "yvigt" för att hålla mitt utrymme, men det går så där. Ibland går det, ibland inte.

Jag kan inte riktigt komma på varför han gör så här och inte heller vad jag ska göra åt det. Ägaren har sett hur han gör men kan inte ge mig råd för hon vet inte heller.

Några tips hur jag ska tänka här och vad jag kan göra för att förbättra vår relation?
 
Jag har ingen aning om hur man löser det då min 5 årige valack tuggar på allt och alla. Jag har börjat ge upp och inser att han är ytterst oral. Han VET att han inte får tugga men han kan inte låta bli. Det syns så oerhört tydligt i hans blicka att nu. Värst är han om han är lite uppspelt av förväntan, har överskottsenergi eller är mentalt trött.
Han gör det inte på jävelskap utan det slår liksom över och så ser han skyldig ut för han vet ju så väl att han inte får.
Det här började redan då han var föl och åt upp systers svans och bar runt pinnar i hagen. Det har fortsatt med att han tuggar på grimmor, grimmskaft, kläder påsar osv osv i all oändlighet. Ibland bara skrattar jag så jag håller på att kissa på mig. Jag och en vän var ute och red och plötsligt från ingenstans så lyser ögonen till han öppnar käften på vid gavel och går fram till mig från 1 m håll med spetsade öron och ska ta ta tag i mitt ben. Att det inte sprang hem två lösa hästar den gången är för mig en gåta (nej han fick inte tag i mig jag sa ifrån mellan skratten). Notera att det inte finns något ont i honom alls han är bara oerhört oral.
 
Jag har ingen aning om hur man löser det då min 5 årige valack tuggar på allt och alla. Jag har börjat ge upp och inser att han är ytterst oral. Han VET att han inte får tugga men han kan inte låta bli. Det syns så oerhört tydligt i hans blicka att nu. Värst är han om han är lite uppspelt av förväntan, har överskottsenergi eller är mentalt trött.
Han gör det inte på jävelskap utan det slår liksom över och så ser han skyldig ut för han vet ju så väl att han inte får.
Det här började redan då han var föl och åt upp systers svans och bar runt pinnar i hagen. Det har fortsatt med att han tuggar på grimmor, grimmskaft, kläder påsar osv osv i all oändlighet. Ibland bara skrattar jag så jag håller på att kissa på mig. Jag och en vän var ute och red och plötsligt från ingenstans så lyser ögonen till han öppnar käften på vid gavel och går fram till mig från 1 m håll med spetsade öron och ska ta ta tag i mitt ben. Att det inte sprang hem två lösa hästar den gången är för mig en gåta (nej han fick inte tag i mig jag sa ifrån mellan skratten). Notera att det inte finns något ont i honom alls han är bara oerhört oral.
Oj, det där lät lite extremt.

Jag har funderat på om islänningens beteende kommer av överskottsenergi men vet inte. Idag när vi stannade på promenaden så var han på mig och jag lyfte handen som jag håller spöt i och knackade lite på hans mule för att påminna om att han inte får tugga på mig. Då "bet" han med läpparna på spöets knopp.

I stallet och i övrig hantering så bits han inte det minsta lilla.
 
Överskottsenergi?
Min häst gjorde så om han var lite på tårna. Han var sån, en oral häst. Det kunde komma tjuvnyp lite när som.

’Din’ häst har väl dessutom varit skadad?

Min häst blev bara värre om man sa till, han fick vatten på sin kvarn om att få igång en sas. Bara att ignorera och samtidigt inte gå framför/snett framför utan mer vid bogen fungerade. (Verkade bli mer triggad av det) Gärna gå på hans höger sida också.


Men, blir han förvånad av att du säger till och det fungerar för stunden och du får rätt reaktion. Så Kanske det bara måste befästas. Tillsägelsen- att det Inter ok.
Nöta nöta nöta konsekvent.
 
Jag tror att han protesterar mot att du ställer krav på honom.

Men ett annat spår: går du med honom i repgrimma? Jag har för mig att jag såg på nån bild att den inte sitter riktigt rätt. Så den kanskeblir för skarp när du försöker hålla igen på tempot på hemvägen. (Å andra sidan har jag för mig att knutarna satt så att den såg mindre skarp ut, men jag vet inte ...)
 
Överskottsenergi?
Min häst gjorde så om han var lite på tårna. Han var sån, en oral häst. Det kunde komma tjuvnyp lite när som.

’Din’ häst har väl dessutom varit skadad?

Min häst blev bara värre om man sa till, han fick vatten på sin kvarn om att få igång en sas. Bara att ignorera och samtidigt inte gå framför/snett framför utan mer vid bogen fungerade. (Verkade bli mer triggad av det) Gärna gå på hans höger sida också.


Men, blir han förvånad av att du säger till och det fungerar för stunden och du får rätt reaktion. Så Kanske det bara måste befästas. Tillsägelsen- att det Inter ok.
Nöta nöta nöta konsekvent.
Jag vill helst inte gå vid bogen alls för där har jag minst att säga till om. Men att det är överskottsenergi kan mycket väl stämma. Han har haft fång så han promeneras bara. Vi är nu uppe i cirka 40 minuter skritt och han rids inte alls än. Han har vid några tillfällen stått på bakbenen också och kickat med frambenen. Där skulle jag väl säga direkt att det är överskottsenergi som bubblar ut. Med tanke på att nafsandet främst kommer då jag vill att han ska gå långsammare så kan det vara samma orsak där.

Jag kan ju notera att han backar av när jag är yvig med mina egna armrörelser. Om han i det läget kommer åt min arm så kastar han upp huvudet och verkar tycka att "oj, hoppsan, nu var jag för närgången". Kanske jag får flaxa lite mer med armarna i förebyggande syfte.

Jag går omväxlande på höger/vänster sida, men han är likadan oavsett vilken sida jag går på.

Jag tror att han protesterar mot att du ställer krav på honom.

Men ett annat spår: går du med honom i repgrimma? Jag har för mig att jag såg på nån bild att den inte sitter riktigt rätt. Så den kanskeblir för skarp när du försöker hålla igen på tempot på hemvägen. (Å andra sidan har jag för mig att knutarna satt så att den såg mindre skarp ut, men jag vet inte ...)
Ja, han går med repgrimma. Jag sätter inte tryck i grimman när jag ber honom minska tempot eller stanna. Grimskaftet hänger helt slakt när jag gör detta. Även i de fall han tar något travsteg så bromsar jag honom utan att ta i honom det minsta. Han är lyhörd och lyssnar bra när jag visar med mitt kroppsspråk hur han ska göra. Det är i få fall jag faktiskt använder tryck i grimman och det är ju om han brallar eller i vissa fall när jag ber honom om en volt och han inte är helt med på noterna.
 
Varför är du ute och går med grannens islandshäst?
Jag skulle strunta i volterna och jobba vidare på "mitt område". Jag bestämmer exakt var vi går och hästen ska hålla sig i närheten med aldrig och åter aldrig klampa in på mitt område. Har en unghingst på stallet som jag har gjort den uppgörelsen med från dag ett. Om han så tar ett halvt steg över min gräns så blir det kännbart. Om han däremot håller sig på sin kant så är det viktigt att låta honom vara. Därav min fråga, för jag är aldrig "ute och går" utan leder till eller från i olika situationer.
Men principen är i och för sig den samma. Lärs in med repgrimma och ledrep. Inte med vanlig grimma.
 
Jag brukar vara ute och gå med grannens islandshäst och han har ovanan att nafsa i luften, men det är riktat till mig. I början ignorerade jag beteendet och flyttade inte heller på mig. Sen en dag så fick jag nog och han fick en smäll genom att jag viftade ut med handen och träffade honom. Då stannade han förvånat.

Dessvärre har han inte slutat. Det kommer främst på hemvägen. Då är han piggare än när vi går bortåt så jag aktiverar honom med tempoväxlingar och halter. Om han försöker gå om mig så lägger jag en volt. Han lyssnar fint på tempoväxlingarna där jag bara kommunicerar med mitt eget kroppsspråk och grimskaftet hänger slakt. Det är främst när jag bromsar in som nafsningarna kommer. Ofta är det bara ett klapprande med läpparna, men någon enstaka gång har han fått tag i min jacka med tänderna. Jag försöker hålla honom lite ifrån mig genom att röra armarna lite "yvigt" för att hålla mitt utrymme, men det går så där. Ibland går det, ibland inte.

Jag kan inte riktigt komma på varför han gör så här och inte heller vad jag ska göra åt det. Ägaren har sett hur han gör men kan inte ge mig råd för hon vet inte heller.

Några tips hur jag ska tänka här och vad jag kan göra för att förbättra vår relation?

Nån form av överslagshandling.

Jag bryr mig inte om de grimaserar bortåt sas, men det får inte vara riktat emot mig och jag är inte en tugg- & sparkpåse att använda när man blir uppspelt.

Testa att
1. ge den nåt att hålla i som är ok, typ extra grimskaft runt halsen som den får lov att ta tag i med läpparna och pilla.
2. vad händer om du låter den bara pinna på hemåt utan att "bråka" då, springer den iväg?
3. gå förbi stallet när du är på väg tillbaka och den tror att ni är hemma, gå fram och tillbaka ett par vändor. Gör så vid alla promenader så att den inte är säker på när ni är klara, då finns det ingen orsak att jaga upp sig för att ni vänder näsan åt "rätt" håll - det betyder inte hem och mat utan lika gärna att ni fortsätter åt andra hållet.
 
Varför är du ute och går med grannens islandshäst?
Jag skulle strunta i volterna och jobba vidare på "mitt område". Jag bestämmer exakt var vi går och hästen ska hålla sig i närheten med aldrig och åter aldrig klampa in på mitt område. Har en unghingst på stallet som jag har gjort den uppgörelsen med från dag ett. Om han så tar ett halvt steg över min gräns så blir det kännbart. Om han däremot håller sig på sin kant så är det viktigt att låta honom vara. Därav min fråga, för jag är aldrig "ute och går" utan leder till eller från i olika situationer.
Men principen är i och för sig den samma. Lärs in med repgrimma och ledrep. Inte med vanlig grimma.
Han leds för att han är under igångsättning efter fång men vi vill inte börja belasta med ridning än. Vi låter det hellre ta tid än att forcera fram något. Själv tycker jag ju att han skulle kunna gå varje dag, men det gör han av någon anledning inte.

Om han försöker ånga förbi mig så vet jag faktiskt inte hur jag ska göra om jag inte kan volta honom. Idag har jag ryggat honom ett flertal gånger och försökt få honom att backa bort från mig när han varit på mig, men jag får inte riktigt den respons jag vill ha. Han backar för segt och reagerar inte nämnvärt om jag viftar med armar eller grimskaft.

Nån form av överslagshandling.

Jag bryr mig inte om de grimaserar bortåt sas, men det får inte vara riktat emot mig och jag är inte en tugg- & sparkpåse att använda när man blir uppspelt.

Testa att
1. ge den nåt att hålla i som är ok, typ extra grimskaft runt halsen som den får lov att ta tag i med läpparna och pilla.
2. vad händer om du låter den bara pinna på hemåt utan att "bråka" då, springer den iväg?
3. gå förbi stallet när du är på väg tillbaka och den tror att ni är hemma, gå fram och tillbaka ett par vändor. Gör så vid alla promenader så att den inte är säker på när ni är klara, då finns det ingen orsak att jaga upp sig för att ni vänder näsan åt "rätt" håll - det betyder inte hem och mat utan lika gärna att ni fortsätter åt andra hållet.
Jag tror att han skulle bry sig exakt noll, av ett grimskaft runt halsen. Om vi bara går på så funkar det egentligen hyfsat, men han går gärna om mig ifall han får chansen. Jag tycker inte heller att han ska bestämma tempot. Att gå fram och tillbaka är ju möjligt att göra.
 
Jag tror att han skulle bry sig exakt noll, av ett grimskaft runt halsen. Om vi bara går på så funkar det egentligen hyfsat, men han går gärna om mig ifall han får chansen. Jag tycker inte heller att han ska bestämma tempot. Att gå fram och tillbaka är ju möjligt att göra.


Det handlar mest om varför han gör saker. Är beteendet riktat emot dig så struntar han säkert i ett grimskaft, då är det inte det orala behovet han har.

Han klarar alltså inte att hålla tempot heller utan far runt på vägen hem oavsett vad du gör?

Under igångsättning så är det inte orimligt med en del överskottsenergi och beteenden som hör ihop med det. Men man kan göra det lättare för sig (och honom) genom att ta bort förväntan. Om han Vet att ni går en vissa runda så kommer han lättare att jaga upp sig. Precis som hästar som alltid galopperar på en viss sträcka.

Det är inte han som bestämmer när promenaden är slut.
 
Det handlar mest om varför han gör saker. Är beteendet riktat emot dig så struntar han säkert i ett grimskaft, då är det inte det orala behovet han har.

Han klarar alltså inte att hålla tempot heller utan far runt på vägen hem oavsett vad du gör?

Under igångsättning så är det inte orimligt med en del överskottsenergi och beteenden som hör ihop med det. Men man kan göra det lättare för sig (och honom) genom att ta bort förväntan. Om han Vet att ni går en vissa runda så kommer han lättare att jaga upp sig. Precis som hästar som alltid galopperar på en viss sträcka.

Det är inte han som bestämmer när promenaden är slut.
Ja, det är riktat mot mig. Han far väl inte runt direkt men håller inte sin position och jag vill inte hamna i läget där han helt sonika tar kommandot och går dit det passar honom i det tempo han vill. Så jag försöker ju förebygga det, men det är ju framförallt då nafsandet kommer, även om det också förekommer då vi går bortåt. Han vet ju alltid åt vilket håll hem ligger, oavsett vart vi går. Men som du säger så vet han ju inte när promenaden är slut om vi går fram och tillbaka flera gånger på samma väg.

Jag har ju den fördelen att han är ganska liten så jag skulle också kunna sätta upp ett sjuhelsikes tempo och släppa alla bromsar när vi går (fast jag är ju redan nu fullständigt sjöblöt av svett när vi gått och lösningen tilltalar inte mig). Men i skogen skulle jag inte ha någon fördel för där rör han sig mer obehindrat än jag.
 
Tror som @Lager det blir någon slags överslagsuttryck från hästen i sammanhanget. Däremot så håller jag nog inte med om tipsen ang problemet iof.

Lär hästen gå bakom dig när du vill att den ska det helt enkelt. Behövs inte viftande armar alls om du lär in det konsekvent. Du ska inte behöva dra runt den på volt, om den trycker på så pass att du känner att du måste det så har hästen redan ”passerat” dig ang signaler du försöker förmedla.
 
Senast ändrad:
Tror som @Lager det blir någon slags överslagsuttryck från hästen i sammanhanget. Däremot så håller jag nog inte med om tipsen ang problemet iof.

Lär hästen gå bakom dig när du vill att den ska det helt enkelt. Behövs inte viftande armar alls om du lär in det konsekvent. Du ska inte behöva dra runt den på volt, om den trycker på så pass att du känner att du måste det så har hästen redan ”passerat” dig ang signaler du försöker förmedla.
Hur lär jag in att han ska gå bakom mig? Jag har hittills bara kunnat få honom att hålla sig så pass bakom mig att mulen inte är framför mig, men kan vara jämsides. Dessvärre vill han ibland smyga förbi. Ibland räcker det med att jag ger honom en blick som säger att han ska backa av, men det räcker inte alltid (eller att jag missar att ge honom en blick medan jag fortfarande kan göra det) och när han lyckats passera mig så står jag mig slätt om jag inte voltar honom.

När vi gick från stallet för några dagar sedan så märkte jag snabbt att han sket i mig då han inte tog halvhalterna och jag återfick hans uppmärksamhet genom att volta honom. Men det känns som om jag hela tiden måste förtjäna hans uppmärksamhet. Han lyssnar om jag är på alerten men jag kan inte bara koppla av och gå. Då utnyttjar han läget direkt. När vi gick i skogen för ett tag sedan och jag snavade fram i snön så var jag inte värd mycket. Han väntade inte på att jag skulle ta mig fram utan han klev på i det tempo han tyckte var bäst.
 
Senast ändrad:
@Magiana hästen måste lära sig gå undan för tryck s.a.s.

Det är inte så svårt men kräver konsekvens och rätt kroppsspråk så att hästen förstår.

Det blir rätt långt att ge referat /förklaring här i tråden men det är samma princip som i övrigt - be hästen flytta sig från dig vid tryck, när den rättar sig har den eftergift direkt.

Du ska kunna be hästen gå bakom dig enbart med kroppen. Skyndar hästen på och börjar ”trycka” mot dig i position så ska det räcka med att du på slackt grimskaft endast med kroppen lugnt och tydligt signalerar till den att den behöver backa ifrån dig . Det ska räcka att du tex tvärstannar, skrapar i gruset med dina fötter, så flyttar sig hästen/backar av. Sen går ni igen.

Det är målet du vill ha som funkar .

Som sagt blir det lite långt att utöver det förklara. Finns säkert andra som vill utveckla mer i tråden utifrån det 😄
 
@Magiana hästen måste lära sig gå undan för tryck s.a.s.

Det är inte så svårt men kräver konsekvens och rätt kroppsspråk så att hästen förstår.

Det blir rätt långt att ge referat /förklaring här i tråden men det är samma princip som i övrigt - be hästen flytta sig från dig vid tryck, när den rättar sig har den eftergift direkt.

Du ska kunna be hästen gå bakom dig enbart med kroppen. Skyndar hästen på och börjar ”trycka” mot dig i position så ska det räcka med att du på slackt grimskaft endast med kroppen lugnt och tydligt signalerar till den att den behöver backa ifrån dig . Det ska räcka att du tex tvärstannar, skrapar i gruset med dina fötter, så flyttar sig hästen/backar av. Sen går ni igen.

Det är målet du vill ha som funkar .

Som sagt blir det lite långt att utöver det förklara. Finns säkert andra som vill utveckla mer i tråden utifrån det 😄
Hm, nu har jag lite att fundera på. Jag kan inte riktigt komma på hur jag ska få honom att backa av en halvmeter eller så. Den gången jag viftade ut med armen så han fick en smocka och han tvärstannade, så intog han en bättre position efteråt, mer bakom mig. Han gör det spontant ibland nu också, men jag kan inte få honom att stanna där om han inte väljer det själv.
 
@Magiana som sagt - det är rätt basic träning men kräver konsekvens och att den som ”tränar” förstår det hela .

Tror som sagt många som ser/läser tråden kan bidra ytterligare om de ser tråden 😄👍
 
@Magiana som sagt - det är rätt basic träning men kräver konsekvens och att den som ”tränar” förstår det hela .

Tror som sagt många som ser/läser tråden kan bidra ytterligare om de ser tråden 😄👍
De medel jag har till buds är spö, grimskaft, repgrimman, min kropp (position/ rytm/ rörelse), mina armar/händer, rösten. Går han bakom mig har jag i princip bara grimskaftet och spöt att vifta med, men sånt lyssnar han inte mycket på. Så jag behöver vända mig om ifall jag ska kunna påverka mer. Jag kan med viss möda få honom att backa undan för spöt när jag petar med den mot hans ben. Och även om jag backar honom två steg titt och tätt för att sedan vända mig igen och gå vidare, så känns det tveksamt om det kommer att fungera.

Tillägg: Jag kan för all del vifta med armarna också om jag vänder mig om eller gå emot honom och med min kropp trycka honom ifrån mig, men han bryr sig inte mycket om det.
 
Senast ändrad:
@Magiana jag har avsett med mina svar att du nog behöver hjälp med någon som förklarar och visar dig ytterligare osv. Som reflekterat tidigare så kanske fler kan förklara här på forumet . 😄
 
De medel jag har till buds är spö, grimskaft, repgrimman, min kropp (position/ rytm/ rörelse), mina armar/händer, rösten. Går han bakom mig har jag i princip bara grimskaftet och spöt att vifta med, men sånt lyssnar han inte mycket på. Så jag behöver vända mig om ifall jag ska kunna påverka mer. Jag kan med viss möda få honom att backa undan för spöt när jag petar med den mot hans ben. Och även om jag backar honom två steg titt och tätt för att sedan vända mig igen och gå vidare, så känns det tveksamt om det kommer att fungera.
Du kanske behöver träna in att gå bakom dig på ridbanan först? T ex genom att gå och gå och så byta riktning hela tiden, särskilt om han går förbi dig.

Vad gäller att backa från stillastående brukade jag ruska lite i grimskaftet på min häst. Så fort hon backade det minsta, eftersom det är rätt irriterande med nåt som rör sig under hakan på en, slutade jag direkt och berömde. Hon fattade rekordsnabbt.
 

Liknande trådar

Hästvård Hej! Jag har ett sto som jag haft i 2år och har några bekymmer jag skulle vilja diskutera. Min häst är 5år gammal som under...
2
Svar
24
· Visningar
2 151
Senast: Ridinglady
·
Hästhantering Hej! Vill varna för lång och rörig text... Gör ett sista desperat försök att få någon hjälp. Vill börja med att säga att hästen i...
3 4 5
Svar
81
· Visningar
11 300
Hästhantering För cirka 5 månader sen köpte vi dotterns första ponny, "världens tryggaste och snällaste barnponny". Provridningen gick ok, dottern var...
Svar
13
· Visningar
3 104
Senast: Mabuse
·
Ridning Jag är rädd varje gång jag rider min häst. Sitter hela tiden med en känsla av att han kommer att bocka och sticka iväg. Ska dra...
Svar
8
· Visningar
3 114
Senast: AbCdE
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp