Häst vars framben vek sig... :s

gronboll

Trådstartare
Hästen är 7 år gammal, aldrig vart skadad eller haft några problem som märkts av. Förutom att han varit lite snubblig från början vid inridning, det har dock blivit bättre när han skotts rätt och blivit mer tränad/musklad.

Men så i förra veckan under ett dressyrpass i ridhuset där hästen var pigg och glad, ingenting konstigt förrän han helt plötsligt i skritt trillar, precis som att båda frambenen bara vek sig och han dök?! Han reste på sig igen och verkade helt okej och har varit okej efter det.

Han är genomgången av eq för inte så längesen och enligt henne var allt som det ska.


Är det någon som vart med om liknande? Kan det hända utan att det är något fel?

Han hålls naturligtvis under uppsikt och rids lugnt nu för att känna efter.

Min tanke är att det känns "onödigt " med en utredning när man inte vet vad man ska leta efter och inte har något "fel" att gå efter. Men att det kanske kan vara värt en röntgen av rygg/nacke? Tänker att det kanske är någon nerv i kläm.. Någon som har en susning om vad röntgen kostar? Vet att det är olika.. men om det rör sig om 5000 eller 15000...
 
Var det halt där han trillade? Han kan ju ha halkat och därför dök rätt ner men håll honom under uppsikt och händer det igen så tycker jag du ska kontakta veterinär.
När jag köpte min senaste häst så tog vi plåtar på rygg, nacke, ben och det gick på 6000:-.
Dock fick jag ett kompispris men ring din veterinär och fråga om du vill ha mer info vad du ska göra med din häst och om den behöver röntgas.
 
Min ena ponny gör så ibland. Det känns otäckt men i hans fall är det helt enkelt att han snubblar. Lyfter inte ordentligt på benen alltid.
 
Om det hade varit min häst så hade jag funderat på ett par saker.
Är det en enstaka händelse eller något som sker då och då? Om det sker då och då, är det ungefär lika ofta hela tiden eller ökande/minskande frekvens? Finns det några andra avvikelser i rörelsemönstret? Har hästen varit sjuk eller skadad i anslutning till att det händer?
Som enstaka händelse hade jag förmodligen inte lagt stor vikt vid det, utan sett det som ett utslag av okoncentration/trötthet/tappat fokus. Om det händer då och då skulle jag försöka bättra på koordinationen och balansen i första hand genom mycket uteritter i skogen, då menar jag inte på skogsvägar och stigar utan bokstavligen i skogen. Över stenar, grenar, stubbar, bäckar, rötter... slalom mellan träd och sly etc.
Jag skulle sannolikt inte dra igång en veterinärutredning på ett tidigt stadium. Och långt ifrån alla problemorsaker går att hitta med röntgen, visserligen går det att utesluta ett och annat men det är ändå litet nål-i-höstack. Är snubblandet liksidigt (höger/vänster) och det inte finns några andra neurologiska symptom skulle jag nog inte fundera i riktningen mot klämda nerver heller.
 
Du ska nog vara glad att det hände I skritt.
Vad hade hänt om det var galopp på en grusväg?
Hade nog personligen velat utreda detta. Kan ju vara nerver som ligger I kläm, eller pålagringar på nacken.
Kan också vara så enkelt som att hästen är för lång I tårna, eller väldigt markbunden.

MEn för min egen säkerhet vid ridning skulle jag nog vilja få det utrett faktiskt.
 
Svarar alla :)

Det var inte halt, det var i ridhuset. Det har bara hänt en gång, snubblig har han som sagt varit lite hela tiden, men ryttaren som satt på när detta hände har ridit hästen i 1 år och hon uppfattade det inte som att han snubblade denna gång. Nu vart hon tyvärr skadad av fallet och fick antagligen hans hov i ansiktet och fick sy, så jag vet inte hur exakt hon kommer ihåg själva händelsen.


Hästen är frisk och har inga andra rörelsestörningar som upptäckts. Han går fint i form, lösgjord och aldrig visat några protester varken i dressyrarbete eller hoppning.

Och detta har alltså bara hänt en gång och det var nu förra veckan. Så det är inget upprepande hittills.
 
Min har haft problem med haser och knän när hon har snubblat (gått ner på knä). Det tog ett tag innan hasledsproblemen hittades, tyvärr. Bakbenshältor lär vara knepiga att hitta (även för duktiga veterinärer) ibland.
 
Det ju svårt att säga när du själv inte var med om händelsen. Vår nya häst gick också ner på knä på en av ridturerna ute när jag satt på men då hade jag tränat på övergångar och han var nog inte beredd på att stödet i munnen försvann när jag släppte tyglarna. Jag var ganska säker på att det var därför men höll lite koll ett tag efter och framförallt inte släppt tyglarna helt plötsligt.

Om han är snubblig kanske han behöver kollas ändå? Våran häst (och även förra hästen) har dålig koll och kan vara lite klumpig och även snubbla till nån gång om fokus ligger nån annanstans men det skillnad på det och på en häst som överlag är snubblig. Förra hästen var snubblig i början pga att hovisen lät han vara för lång i tårna, försvann när vi bytte hovis.
 
Vår kallbloding kunde stupa på näsan i skritt på och då på helt plan mark, i hennes fall var det helt enkelt att hon blev distraherad av något annat och glömde använda benen som man ska typ. Hände ju aldrig när man red "ordentligt" eller i högre gångart än trav.
Jag skulle avvakta och se om det händer igen innan jag började fara omkring till veterinärer.
 
Händer det bara en enda gång hade jag inte brytt mig. Även fullt friska människor kan snubbla på sina egna fötter på en slät och torr gata, det är sånt som händer.
Händer det fler gånger hade jag kontaktat veterinär.
 
Svarar alla :)

Det var inte halt, det var i ridhuset. Det har bara hänt en gång, snubblig har han som sagt varit lite hela tiden, men ryttaren som satt på när detta hände har ridit hästen i 1 år och hon uppfattade det inte som att han snubblade denna gång. Nu vart hon tyvärr skadad av fallet och fick antagligen hans hov i ansiktet och fick sy, så jag vet inte hur exakt hon kommer ihåg själva händelsen.


Hästen är frisk och har inga andra rörelsestörningar som upptäckts. Han går fint i form, lösgjord och aldrig visat några protester varken i dressyrarbete eller hoppning.

Och detta har alltså bara hänt en gång och det var nu förra veckan. Så det är inget upprepande hittills.

Vill bara säga att det kan bli väldigt halt även i ridhus om underlaget inte skötts som det ska :)
Tråkigt att det gick illa för ryttaren. Känns det som om du vill kolla upp det så gör det men jag hade avvaktat som sagt för att se hur hästen är efter. Tex studera den i hagen och känn efter vid ridning osv?

Vissa hästar visar inget men kan ha problem ändå så bara för att den "aldrig protesterar" är ingen säkerhet för att allt är ok :)
 
Vill bara säga att det kan bli väldigt halt även i ridhus om underlaget inte skötts som det ska :)
Tråkigt att det gick illa för ryttaren. Känns det som om du vill kolla upp det så gör det men jag hade avvaktat som sagt för att se hur hästen är efter. Tex studera den i hagen och känn efter vid ridning osv?

Vissa hästar visar inget men kan ha problem ändå så bara för att den "aldrig protesterar" är ingen säkerhet för att allt är ok :)


Ja visst kan det de, men i det här ridhuset är det bra underlag och dessutom i skritt så har jag svårt att se hur han skulle kunna Halka. :)


Jag vet ju att jag är lite för nojig och oroar mig lite för mycket, så förnuftet säger till mig att avvakta och jag har även fullt förtroende för ryttaren. Och hade han snubblat så hade jag nog inte reagerat, men det är väl just det att hon uppfattade det som att benen bara vek sig som gör mig lite orolig. Inte bara för hästen utan även för ryttarens säkerhet. Men hon säger avvakta och då kör vi på det.


Menade absolut inte att det betyder att det inte är något fel, utan mer för att förtydliga att det inte vart/är några problem annars med hästen som gjort att han borde kollat upp tidigare.
 
Ja visst kan det de, men i det här ridhuset är det bra underlag och dessutom i skritt så har jag svårt att se hur han skulle kunna Halka. :)


Jag vet ju att jag är lite för nojig och oroar mig lite för mycket, så förnuftet säger till mig att avvakta och jag har även fullt förtroende för ryttaren. Och hade han snubblat så hade jag nog inte reagerat, men det är väl just det att hon uppfattade det som att benen bara vek sig som gör mig lite orolig. Inte bara för hästen utan även för ryttarens säkerhet. Men hon säger avvakta och då kör vi på det.


Menade absolut inte att det betyder att det inte är något fel, utan mer för att förtydliga att det inte vart/är några problem annars med hästen som gjort att han borde kollat upp tidigare.


Min häst har halkat och gått ner på frambenen i skritt när den blev rädd en gång. Inte riktigt samma sak men det händer och jag tycker du ska lita på din känsla. Det känns som att du är orolig men försöker övertyga dig själv om att avvakta. Har du provat prata med din veterinär? Kanske känns bättre efter det?
 
Hade en häst som ett par gånger i skritt rätt som det föll ner på framknäna.Men det var alltid i skritt på långa tyglar och jag tror helt enkelt han var okoncentrerad.Visst är det obehagligt men som någon sa vi kan ju trilla när vi går rakt fram o så borde väl kunna hända en häst med
 
Min häst har halkat och gått ner på frambenen i skritt när den blev rädd en gång. Inte riktigt samma sak men det händer och jag tycker du ska lita på din känsla. Det känns som att du är orolig men försöker övertyga dig själv om att avvakta. Har du provat prata med din veterinär? Kanske känns bättre efter det?

Det har min också gjort, han har plötsligt blivit skrämd i situationer han gått helt avslappnat och nog inte varit beredd alls på att något läskigt ska dyka upp, och snubblat över sina egna ben när han hoppat till. Det har varit ute så han har skrapat upp sig också. :( Hände två dagar i rad i uppförsbacke efter att han skotts annorlunda än vad han brukar (dvs utan överrullningsskor) så jag tror det hade med det att göra. Hittar inget annat fel på honom.

TS: Jag förstår din oro. Väldigt otäckt när det händer! Jag har inte ramlat av och hästen har tagit sig upp själv men vi blev rädda båda två. Han var väldigt osäker efteråt och vågade knappt gå på vägen de första dagarna. Tror också det är en bra idè att prata med din veterinär om det. :)
 
Nu har jag fått lite mer information om vad som hände. Det var på rakt spår i ridhuset och ryttaren kommer ihåg allting, men det var inte i skritt. Utan dom galopperade på rakt spår i lugn och samlad galopp, där han plötsligt gick ner på knä med båda frambenen och när ryttare vände runt direkt efter stod hästen ner på båda knäna innan han resten sig igen. Hon är övertygad om att han varken snubblade eller halkade.

Men hon berättade även nu att han hade gjort samma sak i vintras, men då in från hagen i stallet och då tänkte hon att han halkade och hade inte tänkt mer på det, utan det kom hon på nu när hon gått och grubblat.

Jag är väl egentligen inte så orolig för att hästen mår dåligt på något sätt, utan är mer rädd för att det ska hända igen så att ryttaren skadar sig. Hon rider just nu bara ut lugna skogsturer i skritt och trav i väntan på att vi grubblar. Men hon skulle prata med en eq till efter helgen och så tänkte vi nästa vecka ringa och rådfråga någon veterinär man litar på.

Hästen är fortsatt pigg och glad och har inte visat något märkligt alls efter det som hände.

Största grubblet är väl om vi ska kolla upp det, var börjar man? Min tanke är fortfarande att röntga typ nacke/rygg. Men vi får se vad eq och veterinären säger i nästa vecka när vi pratat med dom.
 
@gronboll Vill du testa något hade jag före rtg gjort en neurologisk undersökning. Det är en enkel historia som kan göras hemma i stallet om man har en lång stallgång. Via den undersökningen (kan berätta mer om den om du vill) får man oftast ganska tydligt svar på om hästen har problemen med balans eller reflexer som kan tyda på skada t ex i halskotpelaren.

Jag hade en häst med ataxi, dvs ookordinerade rörelser. Hans proprioceptiska reflexer fram var nedsatta, dvs det som gör att man (både hästar och människor) vet var fötterna förhåller sig till marken. Det som gör att vi kan gå och titta i skyltfönster utan att trilla omkull, vet när en trappa tar slut osv. Min visste inte det, de reflexerna var skadade. Hästar kompenserar väl med synen, och hästen var en bergsget som gärna skrittade i oländlig terräng. På löpargång syntes att han ibland tog avvikande steg, kunde sätta ena fram för långt ut från kroppen osv. Han självrättade inte heller när benen sattes i kors etc. Men synligast blev det när de tog bort synen på honom och band för ögonen. Han gick som ett fyllo och man såg hur han verkligen "letade" efter golvet med hovarna. Han kunde om han var ofokuserad dra ner på knä hux flux. Iom diagnosen fick jag även ett svar på hans "markskygghet" och "fjantighet för vattenpölar". Inte alls fjantigt, men han kunde inte bedöma djupet eller om det var säker mark liksom. Alla gånger han gick ner på knä var när han blev ofokuserad - och det hände sällan, typ 2 ggr per år. När vi fått diagnosen så förutom en gång när han vevade med huvudet mot en broms och glömde var han satte fötterna och stöp på knä så hände det inte någon gång efter det, eftersom att jag var lite mer proaktiv med att se till att han inte tappade fokus eller saktade av till skritt om jag märkte att han var ofokuserad.
 
@gronboll Vill du testa något hade jag före rtg gjort en neurologisk undersökning. Det är en enkel historia som kan göras hemma i stallet om man har en lång stallgång. Via den undersökningen (kan berätta mer om den om du vill) får man oftast ganska tydligt svar på om hästen har problemen med balans eller reflexer som kan tyda på skada t ex i halskotpelaren.

Jag hade en häst med ataxi, dvs ookordinerade rörelser. Hans proprioceptiska reflexer fram var nedsatta, dvs det som gör att man (både hästar och människor) vet var fötterna förhåller sig till marken. Det som gör att vi kan gå och titta i skyltfönster utan att trilla omkull, vet när en trappa tar slut osv. Min visste inte det, de reflexerna var skadade. Hästar kompenserar väl med synen, och hästen var en bergsget som gärna skrittade i oländlig terräng. På löpargång syntes att han ibland tog avvikande steg, kunde sätta ena fram för långt ut från kroppen osv. Han självrättade inte heller när benen sattes i kors etc. Men synligast blev det när de tog bort synen på honom och band för ögonen. Han gick som ett fyllo och man såg hur han verkligen "letade" efter golvet med hovarna. Han kunde om han var ofokuserad dra ner på knä hux flux. Iom diagnosen fick jag även ett svar på hans "markskygghet" och "fjantighet för vattenpölar". Inte alls fjantigt, men han kunde inte bedöma djupet eller om det var säker mark liksom. Alla gånger han gick ner på knä var när han blev ofokuserad - och det hände sällan, typ 2 ggr per år. När vi fått diagnosen så förutom en gång när han vevade med huvudet mot en broms och glömde var han satte fötterna och stöp på knä så hände det inte någon gång efter det, eftersom att jag var lite mer proaktiv med att se till att han inte tappade fokus eller saktade av till skritt om jag märkte att han var ofokuserad.


Det där lät jätte intressant! Du får gärna berätta mer!

För vi pratade om det här förut jag och ryttaren att aldrig att han snubblat på hoppträning/tävling. Utan det är mestadels i skogen när man skrattar eller travar som han snubblar. Snubblandet har ju alltid funnits där men blivit bättre med bra skodda hovar, balanserad ryttare och mer musklad häst. Så jag har ju alltid tolkat det som att varit otränad och/eller haft för långa fötter.

Det är ju först nu som börjar tänka och lägga ihop saker och fundera på samband.
 
Det där lät jätte intressant! Du får gärna berätta mer!

För vi pratade om det här förut jag och ryttaren att aldrig att han snubblat på hoppträning/tävling. Utan det är mestadels i skogen när man skrattar eller travar som han snubblar. Snubblandet har ju alltid funnits där men blivit bättre med bra skodda hovar, balanserad ryttare och mer musklad häst. Så jag har ju alltid tolkat det som att varit otränad och/eller haft för långa fötter.

Det är ju först nu som börjar tänka och lägga ihop saker och fundera på samband.

Vad vill du veta? =)
Min hade jag sen han var ett år. När han var fem år tror jag så vid ett (av många) klinikbesök utbrister min veterinär plötsligt "men hur går han?". Jag såg ut som en fågelholk, vadå? Vet förklarade att han är ataktisk/uppvisar ataxi. Dvs att hans rörelseschema inte var normalt (det hade det varit innan). Utan han satte plötsligt en framhov rejält utanför spår utåt eller inåt, gjorde nån lov med benet här och sådär. I skritt och med framhovarna. Fick gå flera ggr. Sen gjorde hon neurologiska tester, t ex ställde frambenen i kors och kollade dels om han tillät det och om han i så fall snabbt ställde tillbaka. Friska hästar är svåra få att ställa ner benen i kors och lyckas du lirka dem dit så rättar de snabbt. Min stod glatt kvar med benen i kors, och när man bad honom gå framåt snubblade han på sina egna ben. Provades med bak med men där gick han inte med på det. Vet även drog i svansen och kollade om han höll emot, vi fick gå förbi vet som "knuffade till" honom på bakdelen och såg om han tappade balansen. Fick gå på åttor och olika mönster osv. Minns inte alla undersökningar men sådana där, inget avancerat eller som behövdes någon utrustning till. Sen täckte de för hans ögon och gjorde om alltihop. Sen konstaterade vet att han hade uttalad ataxifram och att det tydde på skada mellan kota si och så i halskotpelaren. Skada på nerv/märgen/etc.

Jag vägrade faktiskt gå med på det. Min bergsget vars favoritsysselsättning var att skritta på kalhyggen. Aldrig var han lyckligare än att gå rakt ut i eländig terräng, så jag trodde vi skulle dö. Säker på foten som bara den. Vet konstaterade att det är inte konstigt, det är inte svårare för honom med sådan terräng än plan mark. Och förklarade att testerna visade att hans propioceptiska reflexer var klart nedsatta. Och vad de betydde då, men det förklarade jag i inlägget innan. Att han helt enkelt inte "på känn" vet var hans hovar är i förhållande till marken. Att han som de flesta hästar kompenserar väl med synen, men kan han inte titta märks det tydligt. Så det är lika svårt/lätt för honom veta var marken är och inte snubbla på plan mark som i skogen. Jag var ändå skeptisk. Då tog vet honom och sa "titta" och så gick de. Okej jag kanske såg nåt enstaka steg lite snett utanför tänkt linje men vadå. Sen täckte hon ögonen på honom. Och jisses. Han gick som en drucken, och såg hur han letade efter det släta betonggolvet med hovarna. Jag hävdade att sådär blev väl alla hästar om man blindade dem, och då blindade den en frisk häst och gick med. Där accepterade jag...

Vi röntgade halsen men det syntes inget, vilket bara säger att det inte finns skelettskada eller pålagring (än). Vet förklarade att med största sannolikhet hade han stått på öronen som ung, men det inte gett värre besvär än att man inte märkt det. Men att man nu fått en försämring. Och att det var vanligt att det var som en trappa, där det blev ett snäpp sämre vid varje trappsteg. Men det kunde vara två månader eller tjugo år mellan trappstegen, det kunde ingen veta. Att man inte kunde göra så mkt, men man kunde prova behandla med kortison direkt vid en förändring, det kunde ibland göra att de klev tillbaka ett trappsteg. Ibland blev det ingen skillnad. Ingen bot finns, men påpekade MÅNGA gånger att HÄSTEN LIDER INTE av det. Han vet inte att han är annorlunda. Och att hästar kompenserar fantastiskt väl med synen. Berättade om hästar som hoppat 1.20 utan problem osv. Men berättade också att tyvärr så kom många djurägare tillbaka veckor - månader efter diagnos och ville ha utdömt. Helt enkelt för att när man vet och plötsligt ser blir det jobbigt för människan.

Inga restriktioner utom att aldrig nånsin hoppa ett hinder där jag inte var säker på att landningen var sjysst, inte utsätta honom för tekniska fälttävlanshinder med dolda överraskningar bakom osv. Jag strök omedelbart både vår plan på fälttävlan och hoppning ur den framtida agendan. I övrigt så vara noga med att alltid ge honom möjlighet att sträcka huvudet framåt - nedåt och se om han ville, så han har en chans. Särskilt vid hoppning. Samt att aldrig någonsin lura eller tvinga ut på osäkert underlag. Annars rid som vanligt. Risken för omkullridningar var inte så stor vid hans grad men det var på sikt det som kunde bli problemet om han försämrades, att hästarna blir för farliga att rida. I extrema fall blir de farliga för sig själv och hantera för de trillar hux flux annars med, men det var ovanligt utan att man märkt grava symptom i övrigt.

När jag smält det hela osv, och insett att det var (vilket vet påpekade med) samma häst jag åkte hem med som jag åkte dit med kändes det helt okej. Och så fick jag svar på så många små saker. Som varför han kunde (sen han var liten) "stå så roligt" i stallgången. Ställde sig som chaplin ibland, ibland med benen i kors osv. Och varför han om hovis bara släppte en hov vid skoning tjong "tappade den i golvet". Samt varför han, som normalt var väldigt orädd och stabil kunde vara så himla markskygg när det töade bort snö och var fläckvis framtöat på vägen. Och varför han vägrade gå i vattenpölar med mig på ryggen (han hoppade hellre av vägen rakt upp i skogen) trots att han kunde gå i plask i hagen. Samt varför han blivit "dryg" att köra i transport sista tiden och levde om. Och varför han ibland var oförklarligt snubblig på plan mark, liksom hallå snubbla på sina fötter, samtidigt som han aldrig snubblade på mer ojämn mark.

Han fick mellanvägg i släpet igen (var bredåkare eg och hade åkt utan vägg sen han var liten, men behövde nu stödet), jag började "göra halvhalter" med bilen inför stopp/sväng, han fick fnysa och titta och kolla hur mkt som helst på marken och behövde inte gå i vattenpölar. Och så jobbade jag på att öka förtroendet. Kvittot kom den dag han, med mig på ryggen och med bultande hjärta gick ut i halvmeterdjupt vatten för att jag sa "jag lovar, du kan". Och som jag skrev var jag noga med att hålla fokus på honom, eller så körde jag skritt på lång tygel alt 'vi stannar och kollar'. Mest koll på honom fick man ha på släta, likartade underlag. Var det lite knepigare underlag höll han själv fokus på det. Utom då om det var broms eller så. Jag red honom heller inte i mörker (det hade kanske gått men jag kunde låta bli). Han stöp på knä när han fokuserade på en broms som sagt, i trav på slät grusväg och kapoff. Men annars så vi hade inga större incidenter. Men jag hoppade honom aldrig (han löshoppade dock), och hade själv lite pejl framåt på underlaget och styrde undan tuvor t ex. Samt red oftast lång - låg.

Han fick tas bort 8 år gammal av helt annan orsak. Men trots att jag när jag visste såg ataxin i vardagen, så vi glömde eg lika snabbt bort det. Jag fick däremot påpeka det vid veterinärbesiktningar och sådär, att han har ataxi och kan avvika i rörelsemönstret. Fick ett vetintyg om det med att kunna visa upp vid behov. Men i övrigt red vi vidare som innan och både gick offroad, galopperade på fälten, travade på skogstigarna, klättrade och red dressyr. Startade även distans mest för att göra något. Hopp och FT strök jag, och ville inte riskera bli utblåst/neddömd i dressyr, så vi provade lite distans istället.
 

Liknande trådar

Western Ni kloka själar på detta forum, kan ni hjälpa mig? Jag får väl ta det från början.. Mitt sto var klockren med att fatta rätt...
Svar
14
· Visningar
1 521

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Black & tan?
  • Papegojor och liknande
  • Vi med Chinese crested

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp