Hästintresse och småbarn

[Kattennizze]

Jag är helt med på vad du menar, och jag håller med. Men jag tänker också att det handlar om föräldrarna. Jag ville inte att mina barn skulle behöva vara i stallet helt och hållet på mina villkor för att jag vill ha häst.

Det är inte ett särskilt roligt sätt att umgås med barnen på, och det är inte ett särskilt roligt sätt att vara i stallet på eftersom man måste hålla ordning på både barn och häst samtidigt.

Ja, jag håller med. För mig är stallet en frizon utan barn, helt enkelt om jag inte hjälper min son, men då är det ju hans fritidsaktivitet. Samma sak på gymmet, blev galen igår när en 2-åring sprang lös och obevakad bland tunga vikter. Det är farliga miljöer för barn!

 

[Pontevecchio]

Jag skulle vilja säga att det nog mer handlar om vilken typ av barn man råkar få, inte att föräldrarna skulle vara av en särskild sort, som du antyder i ditt inlägg.

Så vissa föräldrar råkar alltid få en typ av barn och andra föräldrar en typ av barn?
Det är genetiskt eller hur kan slumpen bli sån menar du?

Jag lägger ingen värdering i det, jag tror det har lite att göra med hur barnet är. Snarare hur föräldern upplever barnet och agerar utifrån det.

 

[Kattennizze]

Så vissa föräldrar råkar alltid få en typ av barn och andra föräldrar en typ av barn?
Det är genetiskt eller hur kan slumpen bli sån menar du?

Jag lägger ingen värdering i det, jag tror det har lite att göra med hur barnet är. Snarare hur föräldern upplever barnet och agerar utifrån det.

Och jag tror precis tvärtom, att allt handlar om hur barnet är.

 

[nejlica]

Jag förstår om man står i ett större stall där det alltid är hästar i rörelse, har många barn eller helt enkelt bara inte Vill ha med barnen för sin egen skull.

Men alla dessa barn som är helt omöjliga att ha med till stallet ett och ett nån gång ibland, vad är det som finns hemma som gör att det är möjligt att ha dem där? Har de inga syskon (eller vart gör man av 4åringen när man byter blöja på bebisen?), Har de alltid en förälders fulla uppmärksamhet och aldrig behöver vara med när föräldrarna gör någonting hemma, stoppar i en tvättmaskin eller lagar mat typ?

 

[nejlica]

Jag förstår om man står i ett större stall där det alltid är hästar i rörelse, har många barn eller helt enkelt bara inte Vill ha med barnen för sin egen skull.

Men alla dessa barn som är helt omöjliga att ha med till stallet ett och ett nån gång ibland, vad är det som finns hemma som gör att det är möjligt att ha dem där? Har de inga syskon (eller vart gör man av 4åringen när man byter blöja på bebisen?), Har de alltid en förälders fulla uppmärksamhet och aldrig behöver vara med när föräldrarna gör någonting hemma, stoppar i en tvättmaskin eller lagar mat typ?

Och jag insåg just att jag kanske lät dryg, men jag är helt enkelt nyfiken. Har ju liksom bara umgåtts med andras barn i högre åldrar i stallet, och de leker liksom på samma sätt där som hemma (det är dessutom hemma för några av dem, som bor på gården )

Min egen femmånaders är ju med helt på hennes vilkor. Idag fick jag vänta tills hon sovit klart innan vi kunde gå på promenad (som vi gick på lika mycket för att hon tycker att det är kul att komma ut i skogen som för att häst och hund tycker det, och passade på att ta är Hon var utvilad och mätt) och sen sitta och mata henne en stund innan vi kunde luncha hästarna. Satt och sjöng en stund i sadelkammaren också. Hade vi varit hemma hade vi förmodligen gjort ungefär samma saker, förutom att klappa på hästarna.

 

[leia]

Jag är inte så chill med barnen i stallet och hästen är inte bästa barnhästen. Men jag tror inte det beror på barnen utan vi vuxna. Det kan inte vara en tillfällighet att samma föräldrar får 3 barn som klarar det medans andra inte får en enda.

Jag tror inte att man kan säga att allt beror på föräldrarna, barnens personlighet måste ju också spela in? Av våra tre barn skulle jag kalla ett stall-säkert, ett ganska stall-säkert (med potential att bli bättre) och ett definitivt inte stall-säkert (och kommer aldrig att bli det, oberoende av ålder).

@Poison-heart: Jag hade två ponnyer hemma, varav en pensionerad men skogsriden, när vi fick första barnet. Jag höll igång hästarna i början, men allteftersom vi fick familjerutiner tillsammans tyckte jag att det kändes mer och mer som att jag missade ngt när jag var borta. Vi fick ta över en shettis till barnen och senare sålde jag den ridbara ponnyn. Något jag borde gjort tidigare när han var mer igång och lättare att sälja (problemhäst som inte blev direkt bättre av att jag inte lade tillräckligt mycket tid på den). Nu har vi fortfarande min gamla pensionärsponny plus en B-ponny till barnen. Jag tycker det är ganska roligt att jobba med B-ponnyn även när inte barnen är med. Hoppas på att kunna rida ut tillsammmans inom inte alltfär avlägsen framtid.
I och med att vi har ponnyerna hemma funkar det praktiska ganska bra. Jag är ute i stallet i kortare omgångar, typ 3-5 ggr om dagen. Vi jobbar båda deltid omlott och min man fodrar när jag är på jobbet. Barnen kan följa med och mocka/fodra etc om de vill, vi hoppar bara i stövlarna och kanske en jacka och går ut (stallet är ihopbyggt med boningshuset, så man behöver inte ens gå utanför huset plus barnen kan öppna fönstret och ropa på mig om de stannar inne). Har lösdrift, vilket är praktiskt men kanske inte super-barnvänligt.
Min man skulle inte ha ngt emot att jag var ute och red mer, utan det är mer jag själv som inte vill vara borta alltför mycket från familjen. Jag har även en hund som jag tränar en del med, så tiden är begränsad... Min man har för övrigt slutat med (tagit paus från) sina hobbyer pga tidsbrist och har konstaterat att han är glad att han inte har såna hobbyer som man 'måste' göra varje dag (som typ häst och hund). Själv känner jag att det skulle kännas konstigt utan djuren, och till viss del är jag rädd att jag aldrig skulle skaffa häst igen om jag lade ner det nu.

 

[Guldaskig]

Jag förstår om man står i ett större stall där det alltid är hästar i rörelse, har många barn eller helt enkelt bara inte Vill ha med barnen för sin egen skull.

Men alla dessa barn som är helt omöjliga att ha med till stallet ett och ett nån gång ibland, vad är det som finns hemma som gör att det är möjligt att ha dem där? Har de inga syskon (eller vart gör man av 4åringen när man byter blöja på bebisen?), Har de alltid en förälders fulla uppmärksamhet och aldrig behöver vara med när föräldrarna gör någonting hemma, stoppar i en tvättmaskin eller lagar mat typ?

Vårt barn är inte omöjlig att ha med men för hennes säkerhets skull så behöver jag ju ha koll på henne precis hela tiden. För mig skulle det inte vara njutbart då jag vill kunna fokusera på hästen när jag är i stallet. Det finns ju otroligt mycket fler ”faror” i ett stall än i vårt barnsäkrade hem. Det är ju inte så konstigt egentligen, eller?

Angående ditt andra inlägg så låter det jättemysigt och så skulle jag också kunnat göra med barnen när de var fem månader och jag var föräldraledig. Inte alls lika enkelt med ett barn som har egen vilja och kan gå själv samt att både jag och sambon jobbar 100%. Då finns inte den tiden till det du beskriver. För mig, ska jag tillägga.

 

[SaraXX]

till viss del är jag rädd att jag aldrig skulle skaffa häst igen om jag lade ner det nu.

Det där känenr jag så väl igen. Det var nog ungefär lika delar rädsla för att sakna hästeriet massor som rädsla för att inte sakna det alls. Någon slags identitetskris? Att om jag trivs utan hästen, vem är jag då? När man har levt och andats hästar i 30 år så känns det så främmande.
Väldigt intressant att filosofera över dock.

 

[leia]

Det där känenr jag så väl igen. Det var nog ungefär lika delar rädsla för att sakna hästeriet massor som rädsla för att inte sakna det alls. Någon slags identitetskris? Att om jag trivs utan hästen, vem är jag då? När man har levt och andats hästar i 30 år så känns det så främmande.
Väldigt intressant att filosofera över dock.

Precis! Jag har ju hela livet identifierat mig som hästtjej, skulle kännas underligt att vara fd hästtjej? Och är rädd att tröskeln att skaffa häst senare skulle kännas för hög eller att det bara inte skulle bli av...

 

[SaraXX]

Precis! Jag har ju hela livet identifierat mig som hästtjej, skulle kännas underligt att vara fd hästtjej? Och är rädd att tröskeln att skaffa häst senare skulle kännas för hög eller att det bara inte skulle bli av...

Ja. Nu har jag varit utan häst i drygt fyra år. Det var ju oplanerat och hade jag velat hade jag kunnat rida rätt mycket på kompisars hästar. Men det är inte lika roligt. Jag har kommit fram till att ridningen var bara en liten del, relationen med just min häst, allt runtomkring med planering, framsteg osv - det var så himla viktigt!

Jag trivs utan häst nu, men identifierar mig fortfarande som hästtjej. Det återstår att se om jag kommer att skaffa häst igen, men det blir inte förrän barnen blir större i så fall. Som ensamstående småbarnsförälder är det sjukt skönt att vara obunden och ha mer pengar på kontot

 

[nejlica]

Vårt barn är inte omöjlig att ha med men för hennes säkerhets skull så behöver jag ju ha koll på henne precis hela tiden. För mig skulle det inte vara njutbart då jag vill kunna fokusera på hästen när jag är i stallet. Det finns ju otroligt mycket fler ”faror” i ett stall än i vårt barnsäkrade hem. Det är ju inte så konstigt egentligen, eller?

Angående ditt andra inlägg så låter det jättemysigt och så skulle jag också kunnat göra med barnen när de var fem månader och jag var föräldraledig. Inte alls lika enkelt med ett barn som har egen vilja och kan gå själv samt att både jag och sambon jobbar 100%. Då finns inte den tiden till det du beskriver. För mig, ska jag tillägga.

Jag kanske är bortskämd med att ha stått i stall där stallägaren själv har barn inser jag Det är så självklart att alla vassa verktyg ligger högt upp på en hylla osv. Stänger jag stalldörren kan jag inte komma på en enda sak i stallgången som ett barn skulle kunna skada sig på på annat än att det blir hårdare för en liten i "lära sig gå och ramla hela tiden" åldern att trilla omkull. Men självklart får man ju ha koll.

Det är mest att det i vissa inlägg låter som att det är så synd om barn som måste följa med. Alla barn jag umgåtts med i stall har liksom hittat någonting som är kul att göra, oavsett ålder. Att man vill rida och fixa och dona ifred däremot förstår jag helt!

 

[Pontevecchio]

Jag är helt med på vad du menar, och jag håller med. Men jag tänker också att det handlar om föräldrarna. Jag ville inte att mina barn skulle behöva vara i stallet helt och hållet på mina villkor för att jag vill ha häst.

Det är inte ett särskilt roligt sätt att umgås med barnen på, och det är inte ett särskilt roligt sätt att vara i stallet på eftersom man måste hålla ordning på både barn och häst samtidigt.

Det är nog olika hur man känner för det. Vi har varit på tävlingar där de haft hoppborg osv och mina vänner har sina barn med så min son har verkligen uppskattat att få vara med. och ålder på barn, många i yngre tonåren tex älskar ju hästar. och bebisen skiter i vilket, hon sover mycket.

 

[Pontevecchio]

Och jag tror precis tvärtom, att allt handlar om hur barnet är.

Vissa föräldrar ser problem och svårigheter i det mesta, andra provar och tar det som det kommer.
Oavsett om det är barn i stall eller barn på restaurang eller barn i bil osv osv.

 

[Kattennizze]

Vissa föräldrar ser problem och svårigheter i det mesta, andra provar och tar det som det kommer.
Oavsett om det är barn i stall eller barn på restaurang eller barn i bil osv osv.

Om man har en två-åring på ständig jakt så kräver det ständig passning. Visst, man kan sätta ungen i koppel och binda fast den eller stänga in den i en box med leksaker. Några andra lösningar finns det ju inte om man inte vill att ungen ska skada sig eller försvinna. Vissa barn kan sitta stilla och leka i timmar, vissa kan det inte. Och då får man som förälder anpassa sig efter det och hur ens barn är. I några stall jag stått i har det funnnits barn som behandlats så och det har stressat mig enormt så jag har då alltid flyttat, förutom de som har lite äldre barn som får härja fritt bland hästarna, det är ju också ett alternativ som jag inte gillar.
På något sätt får du det att låta som om vissa föräldrar är överbeskyddande och neurotiska föräldrar som ständigt vill passa på sina dyrbara telningar, och visst, de finns säkert sådana föräldrar. Majoriteten är nog som vilka föräldrar som helst som försöker göra sitt bästa för sina barn utefter barnens personligheter. Mina egna ungar t ex skulle aldrig kunna hoppa i en hoppborg på en tävling om jag tävlade fast de är såpass stora. De skulle ha blivit less och roat sig med annat och hittat på annat kreativt att roa sig med.

 

[Pontevecchio]

Om man har en två-åring på ständig jakt så kräver det ständig passning. Visst, man kan sätta ungen i koppel och binda fast den eller stänga in den i en box med leksaker. Några andra lösningar finns det ju inte om man inte vill att ungen ska skada sig eller försvinna. Vissa barn kan sitta stilla och leka i timmar, vissa kan det inte. Och då får man som förälder anpassa sig efter det och hur ens barn är. I några stall jag stått i har det funnnits barn som behandlats så och det har stressat mig enormt så jag har då alltid flyttat, förutom de som har lite äldre barn som får härja fritt bland hästarna, det är ju också ett alternativ som jag inte gillar.
På något sätt får du det att låta som om vissa föräldrar är överbeskyddande och neurotiska föräldrar som ständigt vill passa på sina dyrbara telningar, och visst, de finns säkert sådana föräldrar. Majoriteten är nog som vilka föräldrar som helst som försöker göra sitt bästa för sina barn utefter barnens personligheter. Mina egna ungar t ex skulle aldrig kunna hoppa i en hoppborg på en tävling om jag tävlade fast de är såpass stora. De skulle ha blivit less och roat sig med annat och hittat på annat kreativt att roa sig med.

Du missar min poäng. Jag säger inget om hur barnen är. Utan hur föräldrarna hanterar det.
Dina barn hade sysselsatt sig, måste det vara negativt?

 

[Kattennizze]

Du missar min poäng. Jag säger inget om hur barnen är. Utan hur föräldrarna hanterar det.
Dina barn hade sysselsatt sig, måste det vara negativt?

Och min poäng går dig fullständigt förbi.

 

[leia]

Du missar min poäng. Jag säger inget om hur barnen är. Utan hur föräldrarna hanterar det.
Dina barn hade sysselsatt sig, måste det vara negativt?

Nu vet jag inte hur @Kattennizze s barn sysselsatt sig, men min äldsta (9) hade i det läget lätt kunnat plötsligt bestämma sig för att han tröttnat och vill hem och vandrat iväg på landsvägen. Vilket jag skulle se som negativt.

 

[Pontevecchio]

Och min poäng går dig fullständigt förbi.

Jag har inte sagt att det är lätt eller att jag lyckas. Däremot att säga det går inte stämmer inte för alla. Många lyckas. Vissa åldrar funkar säkert enklare men faktum är att i stall runtom i Sverige och på tävlingar finns det gott om barn.

 

[Petruska]

Det är nog olika hur man känner för det. Vi har varit på tävlingar där de haft hoppborg osv och mina vänner har sina barn med så min son har verkligen uppskattat att få vara med. och ålder på barn, många i yngre tonåren tex älskar ju hästar. och bebisen skiter i vilket, hon sover mycket.

Ja, det är så klart olika. Jag skriver om mig.

 

[Petruska]

Jag har inte sagt att det är lätt eller att jag lyckas. Däremot att säga det går inte stämmer inte för alla. Många lyckas. Vissa åldrar funkar säkert enklare men faktum är att i stall runtom i Sverige och på tävlingar finns det gott om barn.

Jag vet inte vad du menar med lyckas?

Jag väljer inackorderingsstall delvis utifrån om folk har barn med sig. Jag tycker att det blir jobbigt även för mig. Trots att jag är löjligt barnkär.