Han mår nog inget bra

[karim]

Jag är lite orolig för min snart femårige styvson! Jag tror inte att han mår så bra! Han har hela tiden jag känt honom ibland slagit sig själv, när man säger åt honom eller när han är ledsen. En gång sa han att hans mamma slog honom.

Hans mamma är lite instabil själv och har kontakt med soc, bland annat har hon en kontaktperson. Det har även gjorts en utredning efter en anmälan av en annan person och där rekomenderades det att hon skulle ha kvar kontaktpersonen.

Idag var han ledsen vid matbordet och slog sig själv. Han sa att mamma skulle slå honom. Vi frågade honom då om det var han som ville att mamma skulle slå honom eller om det var hon som ville slå honom men vi fick inget svar. Han sa sen att han ville att hon skulle krama honom jättehårt och han visade på sig själv. Sen sa han att han ville att han skulle gå sönder.

Något verkar ju göra att han inte mår bra! För man mår väl inte bra när man är så liten och "vill" bli slagen/slår sig själv och säger att man vill gå sönder?

Jag blir så ledsen i hjärtat när jag ser att han inte verkar må bra och jag vet inte vad jag ska göra. Kan så små barn gå till tex bup? Eller har barn såna här perioder, kanske hör det till åldern? Vad skulle ni ha gjort?

 

[globestar]

Sv: Han mår nog inget bra

Jag tycker inte att det verkar som om killen mår bra...
Eftersom du är tveksam själv så ta kontakt med sjukvården, bvc kanske är lättast? Små barn kan visst utredas och få hjälp på bup. Dessutom är det säkert lång väntetid men om man får stöd av läkare och soc kan det gå snabbare. Kanske har förskolan (om han går på förskola) tillgång till psykolog som kan träffa killen först?

Jag arbetar som lärare med främst barn i 6-9års åldern och har träffat flera som skadar sig själva, de hotar tom att de ska ta sina liv. Ex. slänga sig framför en bil. Sen säger "de" ofta att "då skulle du/mamma/pappa/ bli glad" Vår skolpsykolog har sagt att det är viktigt att barnen får hjälp, att det är ett allvarligt tecken på att barnen mår dåligt när de vill skada sig själva...

Det är en lång väg att få hjälp men finns det egentligen något annat alternativ? Lycka till!

 

[Luff]

Sv: Han mår nog inget bra

Det hör inte till någon ålder att vilja skada sig själv. Sök hjälp - ring Vårdcentral, barnpsyk eller vad som verkar passa i din kommun. Kommer du till fel ställe kan dom nog hänvisa dig rätt.

 

[ainasoja]

Sv: Han mår nog inget bra

Min son dunkade huvudet i väggen när han blev arg i en period och jag fick då träffa barnpsykolog genom BVC och det tog inte lång tid innan jag fick komma dit.

 

[break_a_leg]

Sv: Han mår nog inget bra

Har pojken någon kontaktperson på soc, eller är det bara mamman som har det? Annars så kan ni ju gå via BVC, det går nog snabbast då.

 

[MissX]

Sv: Han mår nog inget bra

Går han på dagis eller hos dagmamma bör du prata med personalen. De kan se till att han får komma till BUP snabbt.

Vänta inte, för barnets skull!

 

[karim]

Sv: Han mår nog inget bra

Tack för era svar!

Det är bara mamman som har kontaktperson, men jag vet inte hur det fungerar med tystnadsplikt osv, om hon får berätta för min sambo hur hon tycker att barnet verkar må, även fastän hon är mammans kontaktperson? Det är ju hans barn och han har väl rätt att veta hur de ser på det hela?
Vi har övrig bra kontakt via soc så det blir nog ett samtal till dem för att höra om de har märkt något konstigt.
Vi pratade med mamman idag, bara för att höra hur hon ser på det hela. Hon tyckte mest att han slog sig själv mindre nuförtiden och verkade inte riktigt "ta det på allvar". Sa att det kan vara trots osv. Min sambo ska ringa bup och höra vad de säger och sen prata mer med mamman och sen soc. Sonen är ju oftast glad och jättehärlig, men det där "självdestuktiva" som ibland kommer fram oroar oss! Vill att han ska må bra!

 

[break_a_leg]

Sv: Han mår nog inget bra

Ni verkar ju ha en bra kontakt med både pojken och mamman så jag tror nog att detta kommer att gå bra! Lycka till!

 

[ainasoja]

Sv: Han mår nog inget bra

Är det tillfällen då uppmärksamheten inte är riktad på honom som han är självdestruktiv? Det kan vara så att han söker uppmärksamhet och har märkt att han får det när han slår sig själv. Eller kommer det när han har press på sig, tex vid påklädning dvs när han ska klara saker på egen hand?

Ni bör nog sätta er ner och fundera på om det är vid vissa tillfällen som det händer så är det lättare att få bukt med det.


När barn slår sig så uppkommer det ett enzym som barnen efter ett tag kan bli beronde av och får ett litet "rus" av det (ungefär som för narkomaner) det gör i slutändan att dom slår sig själva mera eftersom dom deras kropp har fått ett begär efter detta ämne som tillverkas när dom slår sig.

Detta har jag fått berättat för mig av en läkare så det är andrahandsuppgifter och jag kan inte svära på att det är sant!!!!

Lycka till!