Övr. hästmänniska Håna sina djur😐

finapina

Trådstartare
Jag är kanske larvig nu men jag är sån som blir lite illa berörd av folk som svär och gapar åt sina djur och typ hånar sina djur"Den är så jävla dum i huvet att den inte fattar blabla .."Eller om ett gammalt djur"Den är ju slut i huvet blabla"..Eller att ens djur är fula...Jag tror inte djuren förstår våra ord men ändå känns det på ngt vis respektlöst. Dom lever bara för oss och vårt nöje.Funderar lite vad sådana msk:or har för allmän syn på omvärlden? Tar vissa ut sin ilska genom djuren?Såklart kan tålamodet rinna över ngn gång när allt krånglar men det är inte dessa situationer jag tänker på.Vet inte vad jag vill.med tråden, bara en reflektion kanske.
 
Jag är kanske larvig nu men jag är sån som blir lite illa berörd av folk som svär och gapar åt sina djur och typ hånar sina djur"Den är så jävla dum i huvet att den inte fattar blabla .."Eller om ett gammalt djur"Den är ju slut i huvet blabla"..Eller att ens djur är fula...Jag tror inte djuren förstår våra ord men ändå känns det på ngt vis respektlöst. Dom lever bara för oss och vårt nöje.Funderar lite vad sådana msk:or har för allmän syn på omvärlden? Tar vissa ut sin ilska genom djuren?Såklart kan tålamodet rinna över ngn gång när allt krånglar men det är inte dessa situationer jag tänker på.Vet inte vad jag vill.med tråden, bara en reflektion kanske.
Oj, väldigt sällan jag hör eller ser folk hålla på så faktiskt.
 

finapina

Trådstartare
Nej inte jättevanligtt men förekommer...Var på en mindre seriös hopp"träning"( alltså under mer lättsamma former, bara hoppning för skojs skull) för ett tag sen.Mkt gapande av en ryttare om sin "hästjävel"osv när dom inte var riktigt i fas med varandra och det blev vägringar osv.Helt otroligt.Och "tränaren" bara skrattade med...
 
Har väl hänt i yngre dar att jag sagt fula saker till hästar, mest troligt ett sätt att få ur mig mina känslor då jag inte visste bättre.

Idag kan jag nog fortfarande dra en svordom, men inget direkt riktad mot hästen. Det är jag som ryttare som felar och inte hästen, så problemet ligger hos mig om hästen gör någon övning tokigt, bara att göra om och göra rätt.
 
jag o min sambo brukar skämta om hur hästarna kör konservation mellan varandra och då kan de på ett skämtsamt sätt vara lite dumförklarade. Sen kan jag ibland skälla på mina hästar. jag praar allmänt väldigt mycket med våra hästar
 

ameo

Moderator
Man kan säga saker på olika sätt. Jag kan säga "den lille fläckige fan" med kärlek i rösten, om min 31-åriga shetlandsvalack, som definitivt har sina sidor :devil: - även om vi älskar honom just för att han är som han är. :love::love:
Det händer att jag säger "skrangelben" i samma kärleksfulla ton om dotterns gamla fullblodsvalack, som har svårt att hålla hullet och är utsliten i benen. (ja han sjunger på sista delen av refrängen just nu...)
Min egen ridhäst kallas för draken eller häxan surtant till vardags, gissa varför... Men även detta med kärlek.
 
Man kan säga saker på olika sätt. Jag kan säga "den lille fläckige fan" med kärlek i rösten, om min 31-åriga shetlandsvalack, som definitivt har sina sidor :devil: - även om vi älskar honom just för att han är som han är. :love::love:
Det händer att jag säger "skrangelben" i samma kärleksfulla ton om dotterns gamla fullblodsvalack, som har svårt att hålla hullet och är utsliten i benen. (ja han sjunger på sista delen av refrängen just nu...)
Min egen ridhäst kallas för draken eller häxan surtant till vardags, gissa varför... Men även detta med kärlek.
Min katt heter "kattjävel" eller "kattracka" när hon haft sönder något... men alltid med kärlek, kisse är min sidekick :love:
 
Min häst-gris kallad jag för grisen utan att på något sätt menar något dåligt, och med kärleksfull röst. Samma med dumfan, eftersom han ofta är en dumfan (lätt till flykt, slutar tänka). Jag skriker och härjar däremot inte.
Enda gången jag 'gapar' är om det behövs för att avvärja en olycka.

Inte stött på någon som skriker och svär åt hästen i en träningssituation, skönt nog.
 
Jag är kanske larvig nu men jag är sån som blir lite illa berörd av folk som svär och gapar åt sina djur och typ hånar sina djur"Den är så jävla dum i huvet att den inte fattar blabla .."Eller om ett gammalt djur"Den är ju slut i huvet blabla"..Eller att ens djur är fula...Jag tror inte djuren förstår våra ord men ändå känns det på ngt vis respektlöst. Dom lever bara för oss och vårt nöje.Funderar lite vad sådana msk:or har för allmän syn på omvärlden? Tar vissa ut sin ilska genom djuren?Såklart kan tålamodet rinna över ngn gång när allt krånglar men det är inte dessa situationer jag tänker på.Vet inte vad jag vill.med tråden, bara en reflektion kanske.
Jag tycker att jag hör sådant ibland, speciellt förminskande av hästar som är rädda eller har ont.
”Han bara fjantar sig”
”Han är knäpp”
”Hon är galen”
”Ston är sånna”
”Han var ju gått förbi brevlådan innan, kom igen, pisk!”

Men är jag bättre? Jag säger ibland till andra att min häst ser ut som en åsna. Det är inte för att jag tycker det, utan för att jag inte vill att personer jag presenterar henne för ska tro att jag inte vet att hon växt lite ojämn och tycker hon e snygg. Som om jag skäms för att hon inte är lika exteriört vacker som en ”vanlig” häst.... min bebis....❤❤
 
Jag är kanske larvig nu men jag är sån som blir lite illa berörd av folk som svär och gapar åt sina djur och typ hånar sina djur"Den är så jävla dum i huvet att den inte fattar blabla .."Eller om ett gammalt djur"Den är ju slut i huvet blabla"..Eller att ens djur är fula...Jag tror inte djuren förstår våra ord men ändå känns det på ngt vis respektlöst. Dom lever bara för oss och vårt nöje.Funderar lite vad sådana msk:or har för allmän syn på omvärlden? Tar vissa ut sin ilska genom djuren?Såklart kan tålamodet rinna över ngn gång när allt krånglar men det är inte dessa situationer jag tänker på.Vet inte vad jag vill.med tråden, bara en reflektion kanske.
Jag har sett det du talar om. Både ilska och skrikande uppsuttet (ibland i kombo med att rycka tag i tyglarna/sparka till), och ett generellt trist sätt att prata där djurs beteende och behov förlöjligas.

Flyttade från ett stall som var helt horribelt med sånt - väldigt hård och obehaglig ton emot hästarna som även visade sig i praktiken vid träningar, lastningar, eller om något utöver det vanliga hände. Själva stallet var jättefint och välskött, men hanteringen var inte ok någonstans.

Håller med om att det ofta grundas antingen i eget dåligt mående, alternativt i rädsla som projiceras. Om en häst nitar på träning så är det ju alltid lättare att skrika att det är en korkad skithäst istället för att försöka komma på vad som gick fel.

Så jag håller med dig helt. Det är obehagligt, och jag tror även att ord kan öppna upp för handling. Är det en korkad skithäst kan jag lika gärna klappa till den ett par gånger så den lär sig.

Sedan ser jag att många kommentar med att negativa ord kan sägas med kärlek, och de kan de såklart. Jag kan säga kattskrällen etc också vid behov. Men det var inte så jag tolkade TS inlägg.
 
Senast ändrad:
Jag kan ibland uppleva det från yngre när de vill ha ut frustration men det har hänt att vuxna gör det också.
Inte snyggt.
Har jag gjort det? Säkert. När jag var yngre. Inte snyggt det heller. Dock inte så illa som TS beskriver.

Nu mer är jag mer saklig och beskrivande.
I de flesta fall kan jag numer se ganska klart men nog sjutton kan jag faktiskt tycka att en häst "bara fjantar sig" och bli tämligen irriterad på det. Även att "ston är sådana" eller att en häst är mer än lovligt galen.

Jag vet att de inte känner sig kränkta alls utan att det är människan bakom som blir kränkt av just sådant men det skiljer sig jäkligt långt mellan det jag beskriver och att vara sur på sin häst på ett fult sätt genom att högt tala om för världen vad man anser och gärna med svordomar och ryck. Fult, fult, fult!
 
I stallet där jag står nu förekommer detta, framförallt av två tonåringar. De andra tonåringarna är inte alls på samma sätt. Hoppas att de vettiga tonåringarna inte plockar upp dåliga vanor. Och ja, de som pratar på det sättet har en tendens att vara tuffare mot hästarna också. Och det är bara hästens fel när något händer.

Sen kan jag också bli frustrerad, och ibland arg eller sur. Eller kalla min häst dum* (inte-smart). Men inte samtidigt.

* Min häst är inte så smart. Hon är dumsnäll, och går med på (nästan) vad som helst bara man säger till henne. Vilket är jätteskönt efter ha haft en väldigt smart häst innan, som hittade på egna saker hela tiden.
 
Djuren förstår inte våra ord men de läser våra känslor betydligt starkare än ord och till viss del handling. Jag tar ofta illa vid mig av inställningen till djuren.
Njaej där håller jag nog inte med. Utom att jag håller med om att de är superduktiga på att läsa känslor.

Enligt ett par nya artiklar jag läste för ett halvår sedan förstår i alla fall hundar en del av det man säger. Det ska tex inte vara nödvändigt att ta ut enskilda orderkommandon ur meningar som -sitt.

Jag förutsätter inte självklart att hästen inte förstår ett vitten av vad jag säger. Även om jag såklart inte heller antar att den gör det. (vilket inte hindrar mig att kalla den för ditten eller datten, det kan jag med barn också, kom nu lilla groda.)

https://www.independent.co.uk/news/science/dogs-can-understand-human-speech-scientists-say-a7216481.html

Brain scans discover evidence that dogs process language in a similar way to humans and are only truly happy if a praising tone of voice is matched by the actual words spoken
kn: Och hästar är hyggligt smarta, det har ju gjorts en hel del forskning på det på sistone, om att välja täcke själv eller be om hjälp från människor med gester och miner om de vill ha tag i en gömd morot. Eller reagera med ökad hjärtfrekvens om en människa som visats som arg på ett foto tidigare går in i stallet.

(Jo jag blir illa berörd om någon är elak i ton och ord mot häst. Eller kanske inte om det är en gråtfärdig tioåring, dumma ponnny (varvid hästen antagligen är smart nog att förstå att det är ett förtvivlat barn om den är smart nog att förstå orden och meningen), men annars.)
 
Senast ändrad:
Jag är kanske larvig nu men jag är sån som blir lite illa berörd av folk som svär och gapar åt sina djur och typ hånar sina djur"Den är så jävla dum i huvet att den inte fattar blabla .."Eller om ett gammalt djur"Den är ju slut i huvet blabla"..Eller att ens djur är fula...Jag tror inte djuren förstår våra ord men ändå känns det på ngt vis respektlöst. Dom lever bara för oss och vårt nöje.Funderar lite vad sådana msk:or har för allmän syn på omvärlden? Tar vissa ut sin ilska genom djuren?Såklart kan tålamodet rinna över ngn gång när allt krånglar men det är inte dessa situationer jag tänker på.Vet inte vad jag vill.med tråden, bara en reflektion kanske.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp