Övr. hästmänniska Håna sina djur😐

Jag syftade ju på TS, som jag uppfattade det, väldigt simpla första inlägg. En arg ryttare på träning som skriker elaka saker till sin häst och är orättvist hård emot den är ju knappast så att hästen tar illa vid sig av orden TS citerade utan av ryttarens inställning och känslouttryck emot hästen snarare. Jmf att många hästar är väldigt toleranta mot fysiska fel nybörjare gör för de gör det inte med en fientlig energi emot hästen.

Fast det är typ så jag tolkar ditt svar till mig också så jag tycker det låter som att vi är rätt överens men jag missuppfattade nog något 😁

Att de förstår mer "prat" och är smarta håller jag helt med om. Men jag uppfattade inte riktigt den nivån av diskussion i trådstarten utan utläste situationer där jag upplever att känslorna bakom orden (likt det du skriver om arg ansikte osv) är av större betydelse för hästen men kan såklart tolkat fel :)
Nej såklart du har rätt. I den situationen är det ju inte att man skriker Idiot som är problemet utan att man skriker och har ett känslouttryck som är hm elakt. Om man skrek blåbärsmunk skulle det ju inte vara bättre.
 
Nej såklart du har rätt. I den situationen är det ju inte att man skriker Idiot som är problemet utan att man skriker och har ett känslouttryck som är hm elakt. Om man skrek blåbärsmunk skulle det ju inte vara bättre.
🤣 Nej jag tänkte att jag tror vi tänker lika egentligen jag förenklade lite för mycket först bara!
 
Jag brukar tycka att sådana personer är obehagliga och de rasar omedelbart lågt ner i anseende hos mig. Brukar inte vilja umgås med dem och tar rätt illa vid mig. Då menar jag de som på allvar pratar om hur korkade, fula, dumma, idiotiska mm deras djur är.
Om någon på ett kärleksfullt sätt kallar sin katt för kattskrälle eller sin hund för tjockis bryr jag mig inte ett dugg.

Det är ju skillnad i hur man säger något och jag är övertygad om att djuren kan läsa av exakt vilken ton vi använder. Dessutom ändras vårt kroppspråk varesig vi vill eller inte när vi uttrycker saker, och det läser de definitivt av.
 
Skönt att alla andra som svarat är närapå felfria, men jag kan erkänna att jag är det inte. Det händer att jag tappar tålamodet och frågar hästen om hon "är helt dum i huvudet eller?" om hon gått och blåst upp sig en hel ridtur för att det är kyligt och blåsigt den dagen, även fast jag VET varför så blir jag irriterad och kan fräsa åt henne osv. Speciellt om jag har en dålig dag och "allt" har gått fel hela dagen fram till den punkten.
Jag skäms fruktansvärt efteråt och gosar lite extra och berättar för henne att jag älskar henne osv, men ja, det kan hända. Tycker någon att jag är en vidrig hästägare för det får ni väl tycka det, jag tror det är viktigt att våga berätta om även de sidor man inte är så stolt över.

Jag kan också säga, för eventuella andra imperfekta djurägare som läser, att när jag verkligen, VERKLIGEN går in för att vara glad och snäll no matter what, så blir det ofta trevligare. Om jag exempelvis tydligt tänker att "Idag ska jag INTE bli irriterad på hundarna även om de sliter armarna av mig på promenaden" så är sannolikheten redan där mindre att de faktiskt sliter armarna av mig. För de (precis som hästarna, såklart) känner DIREKT om jag är stressad/irriterad/whatever, och då kommer de i mental obalans också, och så går de säkert och kallar MIG för idiot och dum i huvudet och så är cirkeln igång. Så, det jag vill säga är att jag vet mycket väl att man kan fräsa åt sina älskade djur när man inte är i balans, men medvetandegör man det och tänker på det så kan det bli mycket trevligare för alla. Jag tror det är viktigt att belysa det och inte bara skuldbelägga, oftast är det nog frustration osv bakom och inte ondska.

Förtydligande nu alltså att jag menar de som vid vissa tillfällen reagerar med att bli arga/irriterade och säga nåt "dumt" till djuret, inte de som alltid pratar om sina djur som korkade/dumma/fula osv. De är nog egentligen inte intresserade av djur och känner sig ganska låsta, och kanske distanserar sig på det sättet för att det är lättare att inte ha dåligt samvete gentemot "den korkade, jävla kattfan" än mot "lilla Misse som jag borde göra si och så med men aldrig har tid/lust/ork".
 
Vi har liksom lite galghumor med våra hästar och kan skoja rätt friskt både om deras små egenheter och att ringa slaktarn när de beter sig som odågor :o jag har muttrat ”hästjävel” några gånger också. Jag gillar ju de små liven ändå och jag tror de har det rätt bra. Men skriker åt dem eller kallar dem dumma gör jag inte.
 
Skönt att alla andra som svarat är närapå felfria, men jag kan erkänna att jag är det inte. Det händer att jag tappar tålamodet och frågar hästen om hon "är helt dum i huvudet eller?" om hon gått och blåst upp sig en hel ridtur för att det är kyligt och blåsigt den dagen, även fast jag VET varför så blir jag irriterad och kan fräsa åt henne osv. Speciellt om jag har en dålig dag och "allt" har gått fel hela dagen fram till den punkten.
Jag skäms fruktansvärt efteråt och gosar lite extra och berättar för henne att jag älskar henne osv, men ja, det kan hända. Tycker någon att jag är en vidrig hästägare för det får ni väl tycka det, jag tror det är viktigt att våga berätta om även de sidor man inte är så stolt över.

Jag kan också säga, för eventuella andra imperfekta djurägare som läser, att när jag verkligen, VERKLIGEN går in för att vara glad och snäll no matter what, så blir det ofta trevligare. Om jag exempelvis tydligt tänker att "Idag ska jag INTE bli irriterad på hundarna även om de sliter armarna av mig på promenaden" så är sannolikheten redan där mindre att de faktiskt sliter armarna av mig. För de (precis som hästarna, såklart) känner DIREKT om jag är stressad/irriterad/whatever, och då kommer de i mental obalans också, och så går de säkert och kallar MIG för idiot och dum i huvudet och så är cirkeln igång. Så, det jag vill säga är att jag vet mycket väl att man kan fräsa åt sina älskade djur när man inte är i balans, men medvetandegör man det och tänker på det så kan det bli mycket trevligare för alla. Jag tror det är viktigt att belysa det och inte bara skuldbelägga, oftast är det nog frustration osv bakom och inte ondska.

Förtydligande nu alltså att jag menar de som vid vissa tillfällen reagerar med att bli arga/irriterade och säga nåt "dumt" till djuret, inte de som alltid pratar om sina djur som korkade/dumma/fula osv. De är nog egentligen inte intresserade av djur och känner sig ganska låsta, och kanske distanserar sig på det sättet för att det är lättare att inte ha dåligt samvete gentemot "den korkade, jävla kattfan" än mot "lilla Misse som jag borde göra si och så med men aldrig har tid/lust/ork".
De flesta skulle nog inte erkänna att de nån gång kallat sin djur något dumt eller skrikit/ höjt rösten åt dem. Och folk som "aldrig "blivit irreterande / arga på sina djur de måste vara supermänniskor ;) ( eller omänskliga)
 
Säger inga elaka saker till min häst, finns ingen anledning. Hur jobbig han än kan vara älskar jag honom en massa.
Tycker man genuint om sin häst säger man inga dumheter till den.
Du kanske funkar så, men inte "man". Det går visst att genuint tycka om, och älska, sin häst men ändå någon gång tappa tålamodet och säga något dumt eller bete sig mindre bra
 
Alltså, naturligtvis har jag handlat i affekt ibland och blivit arg på mina djur när jag var yngre. Särskilt som tonåring/ungdom hade jag en häst jag inte klarade av och det var inte alltid vackert- när jag skaffade min första hund och lyssnade på andra människors "goda råd" gjorde jag också saker jag inte är stolt över, det betyder ju inte att det är någonting jag skulle överväga att använda systematiskt eller tycker är okej och jag tror inte att jag någonsin med äkta känsla kallat mina djur fula namn ens då.
Nu har jag bättre verktyg och tappar helt ärligt aldrig humöret med dem. De är allt jag har och jag vet att deras eventuella misstag framför allt är mina misstag.
 

Lovisaleonora

Moderator
Att stå och gapa och skrika okvädningsord till sitt djur/partner/kamrat känns respektlöst mot både motparten och omgivningen, dåligt uppförande helt enkelt.

Däremot kan jag ärligt säga att jag är väldigt uppriktig om mina djur, och kan beskriva dem precis som de är. Och vissa har varit korkade. Jag talar inte nedsättande om dem, men kan beskriva dem som de är. Inte gapa och skrika, utan kallt konstatera att hunden är mindre begåvad eller vad det nu kan vara. Jag skulle aldrig behandla djuren illa oavsett vad jag tycker om dem, vad jag tycker om deras uppträdande, lukt, ålder eller begåvning.
 
Senast ändrad:
Att stå och gapa och skrika okvädningsord till sitt djur/partner/kamrat känns respektlöst mot både motparten och omgivningen, dåligt uppförande helt enkelt.

Däremot kan jag ärligt säga att jag är väldigt uppriktig om mina djur, och kan beskriva dem precis som de är. Och vissa har varit korkade. Jag talar inte nedsättande om dem, men kan beskriva dem som de är. Inte gapa och skrika, utan kallt konstatera att hunden är mindre begåvad eller vad det nu kan vara. Jag skulle aldrig behandla djuren illa oavsett vad jag tycker om dem, vad jag tycker om deras uppträdande, lukt, ålder eller begåvning.
Måste vara fantastiskt och aldrig tappa tålamodet eller tröttna ibland att inte ens fräsa till om de tex trampar en på tårna
 

Lovisaleonora

Moderator
Måste vara fantastiskt och aldrig tappa tålamodet eller tröttna ibland att inte ens fräsa till om de tex trampar en på tårna
Klart jag gör, jag är väl inte överlycklig över att bli biten och sparkad. Men jag behöver väl inte okväda hästen eller omgivningarna för det? Skrika och svära kan jag göra, men jag behöver väl inte kalla hästen idiot och knast?
 
Klart jag gör, jag är väl inte överlycklig över att bli biten och sparkad. Men jag behöver väl inte okväda hästen eller omgivningarna för det? Skrika och svära kan jag göra, men jag behöver väl inte kalla hästen idiot och knast?
Precis! Att dra en ramsa för att det gör så förbenat ont men som inte är riktad mot hästen är i det läget fullkomligt normalt. För det allra mesta är det ju inte hästens fel att det händer ens så varför skulle man ens rikta sig mot hästen?
 
Precis! Att dra en ramsa för att det gör så förbenat ont men som inte är riktad mot hästen är i det läget fullkomligt normalt. För det allra mesta är det ju inte hästens fel att det händer ens så varför skulle man ens rikta sig mot hästen?
Jag skulle kunna rikta en ramsa mot en häst som trots upprepade försök från mig få den uppmärksam och ändå hästen säg trampar/ går över mig.Speciellt någon utav mina egna där vi byggt upp ett sätt att kommunicera.Jag tycker ingen häst ska få trampa/gå över mig.En högljudd ramsa kan ju hindra hästen från att fortsätta skada mig. Sen hade jag däremot lugnt backat bandet och fortsatt träna på rutinerna för att det inte ska upprepas igen
 
Jag skulle kunna rikta en ramsa mot en häst som trots upprepade försök från mig få den uppmärksam och ändå hästen säg trampar/ går över mig.Speciellt någon utav mina egna där vi byggt upp ett sätt att kommunicera.Jag tycker ingen häst ska få trampa/gå över mig.En högljudd ramsa kan ju hindra hästen från att fortsätta skada mig. Sen hade jag däremot lugnt backat bandet och fortsatt träna på rutinerna för att det inte ska upprepas igen
Det hade inte jag gjort. Jag hade ifrågasatt vad jag gjorde annorlunda, vad jag gjorde som gjorde att hästen missuppfattade mig eller vad i omgivningen det var som störde.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp