Övr.Barn hantera att partner inte vill ha kontakt med sina föräldrar

Jag tolkade det här som att du skulle bjuda hem dom.
Jag kanske ska förtydliga. Jag skulle förhålla mig passiv, men heller inte försvåra. Om kort och presenter skickades till barnen skulle jag ge dom dessa, skulle farföräldrarna ringa till barnen skulle jag givetvis hämta barnen så de kunde prata med sina farföräldrar, om farföräldrarna ville träffa barnen någonstans (fik, lekplats etc) skulle jag kunna bok in en tid och skjutsa barnen dit och kanske vara med en stund så det fungerade. Om barnen själva ville ta kontakt skulle jag hjälpa dom med detta. Mer än så skulle jag inte göra, jag skulle inte ordna någonting själv och inte heller ta några initiativ.
 
fast jag har väl inte sagt att jag skall dra relationen? Utan funderar och söker tips på hur andra i liknade situationer gör.
Tja, jag skulle som sagt bita ihop som förälder, där hade barnens relation fått vara viktigare. Om min mamma kommer till oss går jag faktiskt ut en sväng oftast, och min man brukar ta med dem när han ändå är i den staden. Nu verkar det ju som att du faktiskt erbjudit föräldrarna att träffa barnen utifrån de förutsättningar som du har, och då kan du inte göra så mycket mer tänker jag, bollen får ligga lite hos dem också... Mina barn har knappt någon kontakt med sin pappa heller och det är ofta jag som tar initiativ för att barnen ska kunna träffa farmor och farfar som bor 60 mil bort, är de uppe i Stockholm brukar jag försöka ta en weekend och mötas upp med barnen etc. Det kanske är kämpigt, men det får vara värt det, för barnens skull. Relationer är svåra, men anser man att släkten är viktig, en del gör ju inte det medans den är allt i vissa familjer, då får man nog ställa upp lite åt båda håll.
Som sagt, tycker du gör vad du kan om du nu har erbjudit dem. Tio mil är inte så långt om man har körkort och har inte du det så är det väl upp till dem lite också?
 
Tja, jag skulle som sagt bita ihop som förälder, där hade barnens relation fått vara viktigare. Om min mamma kommer till oss går jag faktiskt ut en sväng oftast, och min man brukar ta med dem när han ändå är i den staden. Nu verkar det ju som att du faktiskt erbjudit föräldrarna att träffa barnen utifrån de förutsättningar som du har, och då kan du inte göra så mycket mer tänker jag, bollen får ligga lite hos dem också... Mina barn har knappt någon kontakt med sin pappa heller och det är ofta jag som tar initiativ för att barnen ska kunna träffa farmor och farfar som bor 60 mil bort, är de uppe i Stockholm brukar jag försöka ta en weekend och mötas upp med barnen etc. Det kanske är kämpigt, men det får vara värt det, för barnens skull. Relationer är svåra, men anser man att släkten är viktig, en del gör ju inte det medans den är allt i vissa familjer, då får man nog ställa upp lite åt båda håll.
Som sagt, tycker du gör vad du kan om du nu har erbjudit dem. Tio mil är inte så långt om man har körkort och har inte du det så är det väl upp till dem lite också?
Jag känner igen det. Jag driver mycket för att mina barn ska ha någon relation öht till sin morfar. Det tar energi för mig och det kommer inget gratis känns det som, även om det uppskattas av honom. Det lättaste vore ju att släppa det och säga att han får skylla sig själv, men det är inte för hans skull jag gör det. Det är en värdefull relation att ha för mina barn, av flera skäl.
 
Tja, jag skulle som sagt bita ihop som förälder, där hade barnens relation fått vara viktigare. Om min mamma kommer till oss går jag faktiskt ut en sväng oftast, och min man brukar ta med dem när han ändå är i den staden. Nu verkar det ju som att du faktiskt erbjudit föräldrarna att träffa barnen utifrån de förutsättningar som du har, och då kan du inte göra så mycket mer tänker jag, bollen får ligga lite hos dem också... Mina barn har knappt någon kontakt med sin pappa heller och det är ofta jag som tar initiativ för att barnen ska kunna träffa farmor och farfar som bor 60 mil bort, är de uppe i Stockholm brukar jag försöka ta en weekend och mötas upp med barnen etc. Det kanske är kämpigt, men det får vara värt det, för barnens skull. Relationer är svåra, men anser man att släkten är viktig, en del gör ju inte det medans den är allt i vissa familjer, då får man nog ställa upp lite åt båda håll.
Som sagt, tycker du gör vad du kan om du nu har erbjudit dem. Tio mil är inte så långt om man har körkort och har inte du det så är det väl upp till dem lite också?
Jag hade litat på min mans omdöme i den frågan och gjort som han velat där. Liksom jag förväntar mig att jag ger mig samma förtroende när det gäller relationen till mina föräldrar.
 
Självklart är det så. Andra personer kan också ta föräldrars plats. Trots det är det väl schysst mot barnen att få lära känna och ha en relation med sina far och morföräldrar såvida den inte är skadlig för dem då? Det utesluter väl inte att ha andra människor i sitt liv?
Fast att "farmor och farfar var inte snälla mot pappa när han var liten så han vill inte träffa dom mer" är väl en rätt bra anledning till att man inte vill låta sina egna barn ha kontakt med såna personer? Även om det fungerat vad man sett nu så lämnar dålig behandling från närstående enorma spår, garanterat mer än om man har en dålig kontakt med farmor och/eller farfar. Tycker det är enormt underligt att komma som utomstående och säga vad som är självklart kring andra människors relationer när man inte har en aning om bakgrunden.

Håller helt med @Lingon om att jag skulle lita på min partners omdöme om sina egna föräldrar.
 
Ok. För mig går mina barns relation före min relation. Både mormor och farföräldrar förgyller deras liv...
Fast jag litar ju faktiskt på min mans omdöme. Om han bedömer att våra barn inte bör ha kontakt med hans föräldrar så litar jag på att hans bedömning är korrekt eftersom han känner dem bättre än vad jag gör. Precis som han litar på mitt omdöme när det gäller mina föräldrar. Var och en har ansvar/bestämmanderätt gentemot sin sida av släkten.

Nu har vi som tur är inga såna problem. Alla mor- och farföräldrar är en del av våra liv och vi uppskattar dem jättemycket.
 
Jag känner igen det. Jag driver mycket för att mina barn ska ha någon relation öht till sin morfar. Det tar energi för mig och det kommer inget gratis känns det som, även om det uppskattas av honom. Det lättaste vore ju att släppa det och säga att han får skylla sig själv, men det är inte för hans skull jag gör det. Det är en värdefull relation att ha för mina barn, av flera skäl.
Precis så. Det tar energi från mig också, men energin ligger nog mer på att jag tycker karln är en riktig jävla buffel som inte bryr sig alls. Jag vill att mina barn ska ha en bra relation med sin släkt och jag vet att dessa personer förgyller deras liv.
 
Fast att "farmor och farfar var inte snälla mot pappa när han var liten så han vill inte träffa dom mer" är väl en rätt bra anledning till att man inte vill låta sina egna barn ha kontakt med såna personer? Även om det fungerat vad man sett nu så lämnar dålig behandling från närstående enorma spår, garanterat mer än om man har en dålig kontakt med farmor och/eller farfar. Tycker det är enormt underligt att komma som utomstående och säga vad som är självklart kring andra människors relationer när man inte har en aning om bakgrunden.

Håller helt med @Lingon om att jag skulle lita på min partners omdöme om sina egna föräldrar.
Sedan skriver hon att det funkar bra med barnbarnen. Alltså ts får tänka hur hon vill. Jag skriver hur jag jag gjort och som är precis på grund av samma skäl. Det finns liksom inget mer att diskutera i mitt val som jag delgav ts.
 
Svarar ingen särskild.
Jag månar om relationen mellan mina barn och deras farmor och farfar också, trots att jag och barnens pappa inte lever ihop längre. Pappan har i perioder haft mycket dålig kontakt med sina föräldrar och både jag och de insåg då att om de ska ha en bra relation till sina barnbarn så kan det bli så att den får gå "genom" mig, även efter separationen. Här skulle det kunna finnas rätt rejält med grus i maskineriet efter allt möjligt som har hänt, men det blir ju inte bättre av att jag håller fast vid det. Barnen mår bra av att ha en relation till många olika vuxna, så länge de vuxna inte är helt knas såklart. Jag har ingen prestige öht i detta.
 
Litar du inte på din mans omdöme en den frågan? Litar du inte på att din man hade val det som är bäst för era barn?
Jag skrev hur jag har gjort som har samma erfarenhet eftersom det är JAG som inte har någon relation till min mor. Ledsen men diskuterar inte det mer med dig efter den andra tråden. Ts efterlyste hur andra gjort, jag har både barn och trasig relation med mina föräldrar. Så har jag gjort.
 
Sedan skriver hon att det funkar bra med barnbarnen. Alltså ts får tänka hur hon vill. Jag skriver hur jag jag gjort och som är precis på grund av samma skäl. Det finns liksom inget mer att diskutera i mitt val som jag delgav ts.
Det jag reagerade på var inte ditt val utan hur du skrev att det på ett generellt plan var självklart att barnen har rätt till en relation med sina mor/farföräldrar. Jag tycker inte alls att det är självklart eftersom det inte är säkert att det är bra för familjerelationerna eller barnen.

För barnens skull så tror jag det är bättre med en oproblematisk relation med pappa än en god relation med farföräldrarna tex. Men det är inte heller självklart utan enbart som jag skulle föredra att ha det.
 
Det jag reagerade på var inte ditt val utan hur du skrev att det på ett generellt plan var självklart att barnen har rätt till en relation med sina mor/farföräldrar. Jag tycker inte alls att det är självklart eftersom det inte är säkert att det är bra för familjerelationerna eller barnen.

För barnens skull så tror jag det är bättre med en oproblematisk relation med pappa än en god relation med farföräldrarna tex. Men det är inte heller självklart utan enbart som jag skulle föredra att ha det.
Ok. För mig är det självklart, såvida personerna inte är skadliga för barnen. Lets agree to disagree.
 
Huh what? Vore det värt det för dig om ditt (tex) äktenskap skulle gå sönder så att dina barn kunde träffa sin farmor och farfar? Om din man nu absolut inte ansåg att de borde träffa dem?
ÅTERIGEN, eftersom läsförståelsen inte verkar vara vad den borde vara - jag skrev SOM JAG HAR GJORT. Jag har en relation i likhet som den TS man har med mina föräldrar - men nej, jag anser ändå eftersom barnen är viktigare än min egen relation till dem och de faktiskt berikar barnens liv så har jag valt att vara större än så. Jag kan gå ut om mamma kommer, har inga problem med att min man tar med dem när han ändå är i deras stad.På vilket sätt skulle mitt äktenskap gå sönder för det menar du? (OM du syftar på ts äktenskap visar det som sagt att din läsförståelse inte är så bra. Dels eftersom hon faktiskt efterlyste hur folk gjort och jag delgav min erfarenhet eftersom jag har liknande relation som hennes man, dels för att hon skrivit att mannen inte har några problem med att barnen träffar sina farföräldrar).

Om du menar barnens far så skiter jag blanka fan i vad den människan anser om det - men det går inte att jämföra eftersom han har en god relation med sina föräldrar, han orkar bara inte lyfta ett finger för att våra barn ska träffa dem.
 
ÅTERIGEN, eftersom läsförståelsen inte verkar vara vad den borde vara - jag skrev SOM JAG HAR GJORT. Jag har en relation i likhet som den TS man har med mina föräldrar - men nej, jag anser ändå eftersom barnen är viktigare än min egen relation till dem och de faktiskt berikar barnens liv så har jag valt att vara större än så. Jag kan gå ut om mamma kommer, har inga problem med att min man tar med dem när han ändå är i deras stad.På vilket sätt skulle mitt äktenskap gå sönder för det menar du? (OM du syftar på ts äktenskap visar det som sagt att din läsförståelse inte är så bra. Dels eftersom hon faktiskt efterlyste hur folk gjort och jag delgav min erfarenhet eftersom jag har liknande relation som hennes man, dels för att hon skrivit att mannen inte har några problem med att barnen träffar sina farföräldrar).

Om du menar barnens far så skiter jag blanka fan i vad den människan anser om det - men det går inte att jämföra eftersom han har en god relation med sina föräldrar, han orkar bara inte lyfta ett finger för att våra barn ska träffa dem.
Vet inte varför du är så arg på mig, men läs mitt inlägg igen så kanske det blir klarare.
 
Vet inte varför du är så arg på mig, men läs mitt inlägg igen så kanske det blir klarare.
Nä, jag vet inte varför mitt äktenskap skulle gå i kras för att jag inte har en god relation med min mor och därför låter min man sköta den eftersom jag vill vara större än så? Hon är ingen mördare utan barnen har, liksom ts barn, en god relation med henne. Varför ska jag då inte delge hur vi har gjort vilket faktiskt grundar sig på erfarenhet av den specifika situationen när det är det ts efterfrågar? Jag anser inte att barn ska bli en slagpåse och något man använder som hämndmaterial för att man inte kan hålla sams, man får, om man väljer att vara förälder, faktiskt vara större än så. Sedan verkar som sagt läsförståelsen för ts situation vara rätt kass, hon har skrivit att barnen har goda relationer med sina farföräldrar (förutom den lilla som är blyg, inte så konstigt i den åldern) och att pappan inte har några problem med att de träffar varandra. Jag tycker absolut ts ska hålla sig utanför deras konflikt, men barnen ska inte tillhöra den och har de goda relationer redan och det inte är människor som missahandlar etc använder man inte barn som slagpåsar i vuxnas relationer. Jag har också skrivit att ts verkar ha gjort vad hon kan för att de ska träffas, hon ska naturligtvis inte slås knut på sig själv för det. Nu hoppas jag att jag slipper förklara mig mer varför jag delgav min erfarenhet i tråden. Du behöver inte oroa dig för mitt äktenskap heller, det är alldeles helt ok. Vare sig min mamma träffar barnen eller inte.
 

Hästfolk, Häst, Avel, Grenar

Allmänt, Fritid, Barn

  • Träning & hälsa del 7

Hund, Katt, Andra Djur

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

  • Varför krympte buke?
Upp