Övr.Barn hantera att partner inte vill ha kontakt med sina föräldrar

Nä, jag vet inte varför mitt äktenskap skulle gå i kras för att jag inte har en god relation med min mor och därför låter min man sköta den eftersom jag vill vara större än så? Hon är ingen mördare utan barnen har, liksom ts barn, en god relation med henne. Varför ska jag då inte delge hur vi har gjort vilket faktiskt grundar sig på erfarenhet av den specifika situationen när det är det ts efterfrågar? Jag anser inte att barn ska bli en slagpåse och något man använder som hämndmaterial för att man inte kan hålla sams, man får, om man väljer att vara förälder, faktiskt vara större än så. Sedan verkar som sagt läsförståelsen för ts situation vara rätt kass, hon har skrivit att barnen har goda relationer med sina farföräldrar (förutom den lilla som är blyg, inte så konstigt i den åldern) och att pappan inte har några problem med att de träffar varandra. Jag tycker absolut ts ska hålla sig utanför deras konflikt, men barnen ska inte tillhöra den och har de goda relationer redan och det inte är människor som missahandlar etc använder man inte barn som slagpåsar i vuxnas relationer. Jag har också skrivit att ts verkar ha gjort vad hon kan för att de ska träffas, hon ska naturligtvis inte slås knut på sig själv för det. Nu hoppas jag att jag slipper förklara mig mer varför jag delgav min erfarenhet i tråden. Du behöver inte oroa dig för mitt äktenskap heller, det är alldeles helt ok. Vare sig min mamma träffar barnen eller inte.
Det var en teoretisk frågeställning om vad en person i en sådan situation hade valt/kan välja.

Jag oroar inte mig för nån av dina relationer... jag vet liksom inte ens vem du är.
 
Jag litar på min partner. Om hen inte vill ha kontakt med sina föräldrar så litar jag på att det finns ett bra skäl. Att då "gå över huvudet" på hen för att svärföräldrarna ska få träffa sitt barnbarn känns förjävligt, skulle aldrig falla mig in!
 
Jag litar på att min partner, om han inte vill ha kontakt med sina föräldrar och inte vill att barnen ska ha kontakt med de så skulle jag respektera det och absolut inte bestämma över huvudet. Litar på att partnern känner sina föräldrar bäst och att skälen är goda.

Hade blivit rent ut sagt förbannad om min man bestämt att våra barn ska ha kontakt med släktingar på min sida som jag inte vill ha samröre med och jag inte vill att våra barn ska ha samröre med av olika orsaker.

Sen finns det alltid undantag, extremfall, skulle vi separera och min då fd man bli alkoholist och därför komma på kant med sina föräldrar och inte vilja att barnen umgås med dom så skulle jag gå över huvudet på honom, men då är han inte min partner längre heller...
 
Blir det inte löjligt att förutsätta att bara för att partnern av olika anledningar inte kan dra jämns med föräldrarna att han a) inte vill att barnen och de har någon kontakt och att b) att de skulle vara olämpliga att umgås med sina barnbarn?

Ni skulle reagera på samma sätt om ni har gemensamma barn och sedan skiljer er pga exvis otrohet som den ene inte kan förlåta, att det är helt ok att neka den andra föräldern någon kontakt med sina barn och att barnen inte får ha kontakt med sin förälder enbart pga att föräldrarna är osams?

Det är väl ändå en jävla skillnad på när två vuxna människor grälar och att hindra barnen att umgås med sina släktingar när det enbart beror på osämja och inte missbruk eller misshandel? "Asså jag känner min partner och litar helt på honom, om han vägrar träffa sin föräldrar för att han inte fick en moppe när han fyllde 15 så ska de inte få träffa hans barn." O_o
 
Blir det inte löjligt att förutsätta att bara för att partnern av olika anledningar inte kan dra jämns med föräldrarna att han a) inte vill att barnen och de har någon kontakt och att b) att de skulle vara olämpliga att umgås med sina barnbarn?

Ni skulle reagera på samma sätt om ni har gemensamma barn och sedan skiljer er pga exvis otrohet som den ene inte kan förlåta, att det är helt ok att neka den andra föräldern någon kontakt med sina barn och att barnen inte får ha kontakt med sin förälder enbart pga att föräldrarna är osams?

Det är väl ändå en jävla skillnad på när två vuxna människor grälar och att hindra barnen att umgås med sina släktingar när det enbart beror på osämja och inte missbruk eller misshandel? "Asså jag känner min partner och litar helt på honom, om han vägrar träffa sin föräldrar för att han inte fick en moppe när han fyllde 15 så ska de inte få träffa hans barn." O_o
En människa som säger upp kontakten på sådan basis hade inte varit min partner. Jag tar för givet att den jag väljer att leva med är en fullt fungerande vuxen och empatisk människa.
 
En människa som säger upp kontakten på sådan basis hade inte varit min partner. Jag tar för givet att den jag väljer att leva med är en fullt fungerande vuxen och empatisk människa.
Och? Nu frågar barnen efter sina farföräldrar och de och sonen har inte haft kontakt på ett par månader så det verkar ju som de är fullt resonabla vuxna som inte drar jämt. Varför skulle då någon sura över att ungarna träffar sina släktingar utan pappans inblandning?

Vi var tre vänner, pga olika omständigheter skar det sig mellan mig och den ena och jag har inget intresse av att träffas mer. Vår gemensamma vän träffar oss båda och jag har inga problem med det, varför skulle jag? Det hade varit lika löjligt att förbjuda vår vän att träffa någon av oss bara för att vi är osams som det är att förbjuda ett par barn att träffa sina släktingar bara för att vuxna människor inte kan uppföra sig.
 
Jag litar på att min partner, om han inte vill ha kontakt med sina föräldrar och inte vill att barnen ska ha kontakt med de så skulle jag respektera det och absolut inte bestämma över huvudet. Litar på att partnern känner sina föräldrar bäst och att skälen är goda.

Hade blivit rent ut sagt förbannad om min man bestämt att våra barn ska ha kontakt med släktingar på min sida som jag inte vill ha samröre med och jag inte vill att våra barn ska ha samröre med av olika orsaker.

Sen finns det alltid undantag, extremfall, skulle vi separera och min då fd man bli alkoholist och därför komma på kant med sina föräldrar och inte vilja att barnen umgås med dom så skulle jag gå över huvudet på honom, men då är han inte min partner längre heller...
Precis så tänker jag! Men då har jag en partner där jag litar på hans omdöme helt och hållet! Han hade aldrig hållt vårt barn borta från någon för nån liten skitsak utan skulle han bestämma sig förnåt sånt så hade det varit allvar. Jag hade litat helt på hans bedömning.
 

vinkelina

Trådstartare
Precis så tänker jag! Men då har jag en partner där jag litar på hans omdöme helt och hållet! Han hade aldrig hållt vårt barn borta från någon för nån liten skitsak utan skulle han bestämma sig förnåt sånt så hade det varit allvar. Jag hade litat helt på hans bedömning.
fast i det här fallet är han ju okej med att barnen träffar dem, men han vill i nuläget inte göra det själv. Svärmor och jag kommer mest artigt överens på ett socialt plan (vi är helt enkelt för olika) men all kontakt brukar gå via mannen.
 
fast i det här fallet är han ju okej med att barnen träffar dem, men han vill i nuläget inte göra det själv. Svärmor och jag kommer mest artigt överens på ett socialt plan (vi är helt enkelt för olika) men all kontakt brukar gå via mannen.
Ah ok, så uppfattade inte jag det. I det fallet hade jag ställt upp för att underlätta barnens relation med sin farmor och farfar. Men jag skulle inte driva den, det får farmor och farfar eller min partner göra. Men jag skulle absolut underlättat och hjälpt till det jag kan.
 
fast i det här fallet är han ju okej med att barnen träffar dem, men han vill i nuläget inte göra det själv. Svärmor och jag kommer mest artigt överens på ett socialt plan (vi är helt enkelt för olika) men all kontakt brukar gå via mannen.
En tanke: kan det vara lättare att bjuda in dem till ordinarie kalaset (om det funkar för din man) så kan de smälta in lite bland andra gäster som kan hjälpa till att socialisera med dem? Jag tänker att det på så vis kan bli en mindre grej av det hela.
 

vinkelina

Trådstartare
En tanke: kan det vara lättare att bjuda in dem till ordinarie kalaset (om det funkar för din man) så kan de smälta in lite bland andra gäster som kan hjälpa till att socialisera med dem? Jag tänker att det på så vis kan bli en mindre grej av det hela.
det är min tanke men maken är i nuläget tveksam. Mina föräldrar känner till situationen dessutom så de kan hjälpa att distrahera. Nu är de först i december som det är aktuellt men vill ha en lösning innan dess
 
det är min tanke men maken är i nuläget tveksam. Mina föräldrar känner till situationen dessutom så de kan hjälpa att distrahera. Nu är de först i december som det är aktuellt men vill ha en lösning innan dess
Ta ett steg tillbaka. Låt din man bestämma hur han vill hantera det. Sen kan du hjälpa honom att genomföra det på ett bra sätt men låt belsutet vara hans.
 
fast i det här fallet är han ju okej med att barnen träffar dem, men han vill i nuläget inte göra det själv. Svärmor och jag kommer mest artigt överens på ett socialt plan (vi är helt enkelt för olika) men all kontakt brukar gå via mannen.
Jag är kanske lite konstig här men jag har en typisk ytlig kontakt med min partners ena förälder. Personen ger mig i dagsläget absolut ingenting vid umgänge. Ska barnen ha kontakt med den personen är det via partnern de får ha kontakt. Ibland har jag tänkt lite sådär att undrar hur det hade blivit om min partner dött/på annat sätt inte varit kapabel att ta i detta under tiden barnen är små. Hur kontakten mellan barnen och den personen sett ut. Jag hade knappast dragit i det. Iofs är det en person barnen inte ens frågar om så det är kanske inte ett problem här.
 

Hästfolk, Häst, Avel, Grenar

Allmänt, Fritid, Barn

  • Mässlingen

Hund, Katt, Andra Djur

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

  • Varför krympte buke?
Upp