Har blivit rädd för min unghäst...

[help_me]

Sv: Har blivit rädd för min unghäst...

Vad kul att höra! Jag har följt din tråd i tysthet . Lycka till, och var rädd om dig!

Tack så mycket!

 

[help_me]

Sv: Har blivit rädd för min unghäst...

Skönt att höra

Det finns så mycket man kan träna från marken för både hästens kropp och knopp, så inte måste man rida för att underhålla och utveckla. Träna på som du gör och rid inte förrän det känns helt säkert.

Ja, jag tyckte själv det lät som en bra plan!

Är det - trots allt - inte lustigt att när man hållt på med unghästar så mkt som man gjort och ridit in och till flera stycken, råkat ut för en hel del olyckor i olika hästsammanhang (både unga och äldre hästar) så räcker det med EN enda, speciell olycka för att man ska förändras HELT som person?

Jag menar, jag har kunnat rida andras totalt GALNA (läs helt felutbildade) hästar och att vara den där som kan slå över med en häst och direkt hoppa upp igen utan att ens känna efter om något i kroppen var krossat bara för att hästen inte skulle vinna! Är det då inte ironiskt (sorgligt) att det skulle bli min EGNA häst som gör EN ENDA SAK NÅGONSIN och därmed förändra hela mig som person och ryttare... (jag vet inte om jag ska skratta eller gråta)!

 

[LillaR]

Sv: Har blivit rädd för min unghäst...

Först tycker jag att du ska fundera på om du ska ha kvar hästen, ridning ska ju va kul man ska inte behöva vara rädd. Men jag vet att de är svårt man vill ju få ordning på hästen och våga igen. Annars tycker jag att du ska åka in till en klinik o få en ordentlig undersökning ev. röntga så att de inte är någonting som gör ont på han, en av mina hästar va som du beskriver de visade sig att hon hade en tumör som gjorde att hon fick humörsvägningar. Och försök hitta en bra tillridare till hästen för att den bara står och får överskottsenergi gör inte saken bättre Hur mycket krafftfoder äter hon? Hur är hon vid tömkörning/longering ?

 

[help_me]

Sv: Har blivit rädd för min unghäst...

Glad att hora din palle inte had ngt varre utan kanske ar bara utbrand. Som andra sa, och inte veta hur gammal han ar, mkt longering, grundarbete/markarbete och lat honom vara hast och vaxa upp. Promenader ar jattebra for att "bond" med hasten ocksa.. Plus att du kan ju tomkora dem ute i naturen, och varfor inte kora in hasten nar du haller pa. Dual purpose, om du inte kanner for att rida, kan du kora.

Inkörning har jag försökt ett par gånger, men vågar inte fortsätta då den blir alldeles för känslig för att dra saker. Kanske någon gång i framtiden när man är rik lämna in den för inkörning hos professionell som vågar sätta liv och lem till, för det gör inte jag längre. Har haft en häst tidigare som skenade med vagn. Totalkvaddade sele och vagn, hade sönder en hel del grejor i sin väg och värst av allt sig själv... Vill INTE utsätta detta lovande hopp-ämne (eller mig själv) för den risken i dagsläget... Dock ska min äldre, lugnt sinnade häst köras in i sommar! Ska bli SÅ KUL!

Utbränd lär den absolut inte vara - snarare uttråkad då den fått göra alldeles FÖR LITE! Hästen är 4 år. Sparsamt tagen då jag inte tror på att stressa fram resultat utan jobbar hellre långsiktigt för hållbara resultat. Dock får jag take it up a noch på just denna häst, då den är understimulerad. Beter sig som sagt SÅ mkt bättre nu när den får röra sig flera gånger i veckan.

Jag tror mer och mer på att "utbrottet" berodde på långvarig understimulering i kombination med fel foder för den hästen med den låga sysselsättningsgraden och kanske även i samband med en växtperiod (även veterinärs och hästmassörens åsikt).

 

[help_me]

Sv: Har blivit rädd för min unghäst...

Först tycker jag att du ska fundera på om du ska ha kvar hästen, ridning ska ju va kul man ska inte behöva vara rädd. Men jag vet att de är svårt man vill ju få ordning på hästen och våga igen. Annars tycker jag att du ska åka in till en klinik o få en ordentlig undersökning ev. röntga så att de inte är någonting som gör ont på han, en av mina hästar va som du beskriver de visade sig att hon hade en tumör som gjorde att hon fick humörsvägningar. Och försök hitta en bra tillridare till hästen för att den bara står och får överskottsenergi gör inte saken bättre Hur mycket krafftfoder äter hon? Hur är hon vid tömkörning/longering ?

Du får samma svar som "saraaandersson":

Läs hela tråden!

 

[LillaR]

Sv: Har blivit rädd för min unghäst...

jag såg inget svar om tillriding? Hade jag vart du hade jag tömkört/longerat och löshoppat mycket! Som sagt blir de ju inte bättre med överskottsenergi och om du ser att den sköter sig så kanske du blir mindre rädd. Hoppa absolut inte upp innan du känner dig säker, att sitta på en "svår" unghäst och vara rädd är ingen bra ide. Ta de i ditt eget tempo, känn dig inte tvingad att rida de går att motionera dom på annat sätt Promenader är bra också hästen blir motionerad och ni stärker förtroendet

 

[help_me]

Sv: Har blivit rädd för min unghäst...

Tack för dina tips, men du har nog återigen inte läst riktigt noga för det är PRECIS det jag skrivit att jag gör... (alltså longerar och tömkör, ska även åka t AR-tränare och ta hjälp i både markarbete och sen ridning.)

Men som sagt, tack ändå.

 

[Zephira]

Sv: Har blivit rädd för min unghäst...

Jag tror som flera andra redan sagt att du bör kolla upp Erlichias!

Det är en riktigt lömsk sjukdom och av din beskrivning att dömma så har hästen genomgått en förändring i psyket.
Åk till närmsta klinik och säg att du misstänker Erlichias och be dem göra en utredning på detta. Ge dig inte bara för att en veterinär inte har tid/ork eller lust att utreda din häst. DÅlig service tycker jag och åk inte dit mer iallafall.

Som jag har förstått det så kan sjukdomen ligga dold i kroppen länge.

Har själv en unghäst som är bockig och busig och exploderar men aldrig så okontrollerat som du beskriver. Han är pigg och vill leka och rasa av sig, men inte på ett sjukt sätt.
Det är en viss skillnad på unghästfasoner och bus och detta!
Kolla upp på klinik snarast!

Lycka till och som sagt var rädd om dig och hästen!

 

[Corax]

Sv: Har blivit rädd för min unghäst...

Jag känner också igen mig i det du skriver.
För mer än två år sedan, när mig häst var fem, så började hon 'spöka'. Hon var hemsk att ta in/ut från hagen och ställde sig och for omkring som ett troll.
Jag har också ridit in och tränat mycket unghästar och alltid varit väldigt tuff.

En dag gick hon helt plötsligt runt med mig och jag skadade mig rejält. Hon fick stå en månad och sedan skickade jag henne till min tränare i två månader. Sedan var det dags för mig att sitta upp på henne igen. Då hade jag provat att rida andra hästar några gånger innan och inte alls varit rädd. Men hon satte stor nervositet i mig. Jag funderade på att sälja och la till och med ut henne på annons men ändrade mig sedan.

Vägen tillbaka tillsammans med den här hästen har varit lång men nu börjar jag äntligen känna mig trygg på henne. Jag reagerar inte panikartat så fort det händer nått.
Jag har tränat mig mentalt och verkligen försökt vara stark.
Minns en dag förra vintern när det var tö och det därav rasade snö från ridhuset... Jag var alldeles nipprig av tanken att rida där innan men så plötsligt hände något och jag ändrade mig. Jag Orkade inte vara rädd längre och bestämde mig för att inte Själv reagera på snön. Och hästen vinklade bara ett öra när det rasade från att förut ha exploderat.
Då insåg jag Hur mycket en nervös/rädd ryttare faktiskt överför till sin häst.

Men jag kan även tillägga att hästen är extremt energikänslig och 'ballar ur' så fort hon får för mycket MJ. Hon blir spänd och okontaktbar och allmänt hemsk. Havre och betfor är helt uteslutet. Så det kan jag få ågren över nu i stället... om vi inte har analys på grovfodret från dag ett så jag kan räkna på foderstaten.
Vad går din häst på för MJ?

Ett annat problem som kom sommaren efter olyckan var att hon helt plötsligt gick från självlastande till 'vägrar gå på'. Min hovslagare och tillika NH-tränare hjälpte mig med verktygen och idag har jag en mycket lugnare och tryggare häst.

Jag är fruktansvärt glad över att jag har tagit mig igenom det här men jag har blivit mycket harigare. Eller ska jag säga att jag inte längre utsätter mig för dumdristiga situationer. Jag har övergett tävlingshoppningen och övergått till dressyr men hoppar då och då eftersom hästen älskar det.

Ehrlichia (eller anaplasma som det nu heter)är ett alternativ som såklart tål att kollas upp för att utesluta möjligheten men jag tycker att hästen rimligtvis borde uppvisa fler symptom i så fall. Men den behöver inte göra det.

Jag hoppas att du kommer fram till en lösning som fungerar bra för dig. Om du väljer att fortsätta med unghästen, se till att ha någon som är duktig på den mentala biten i närheten. Det är superviktigt att 'tänka rätt'.

Lycka till!

 

[skuggi]

Sv: Har blivit rädd för min unghäst...

Är det då inte ironiskt (sorgligt) att det skulle bli min EGNA häst som gör EN ENDA SAK NÅGONSIN och därmed förändra hela mig som person och ryttare... (jag vet inte om jag ska skratta eller gråta)!

Det är nog bara en slump, men jag har också ridit "vilda" hästar mycket förr och inte varit rädd, men en gång vart jag avslängd på ett sätt som bara satte otroligt djupa spår i mig. Vart inte allvarligt skadad eller så, men det var något med omständigheterna eller kanske sättet det gjordes på som gjorde mig ridrädd ganska länge.
Sedan blir man ju äldre, och fegare, iaf jag, och då är jag ju inte ens lastgammal än så kan det hända att åldern även spelat in i den här nykomna rädslan?

Hursom tror jag du är på rätt väg nu, om hästen ändrar beteende när du börjar aktivera den mer mentalt tror jag inte du behöver testa för anaplasma, men kvarstår det skumma beteendet så skulle jag låta ta ett blodprov.

 

[My Horse and I]

Sv: Har blivit rädd för min unghäst...

Till TS.
Det du beskriver blir vanligare och vanligare ,man köper dagens sport modell
med prestations stam och får en överkänslig turbo som kräver sin ryttare/skötare.Dagens tävlings individ kräver stor känsla för hästar ,lugn och tålamod.Att bli arg på dessa hästar kan bli rent farligt ,dom ska hanteras 100 procent konskvent av alla runt hästen och helst ska inte alltför många vara
inblandade.Du skriver inte hur gammal hästen är men jag antar att den är under 7. Mitt tips är att ringa en proffsutbildare som är van med denna typ av häst,det finns massor av nyttiga knep vid unghästutbildning och glöm inte att låta unghästen vila med jämna mellanrum.Dessa hästar har oftast en reaktionsförmåga utan dess like och det är framavlat.Jag kan trösta dig med att det brukar lugna ner sig vid 7 årsåldern.Har själv en turbo men med en svensk stam som är känd för sitt goda temprament som gör att även vi vanliga kan få en fin tävlings individ utan att riskera liv och lem..Lycka till!!!

 

[help_me]

Sv: Har blivit rädd för min unghäst...

Jag tror som flera andra redan sagt att du bör kolla upp Erlichias!

Kolla upp på klinik snarast!

Lycka till och som sagt var rädd om dig och hästen!

Tack, men för tredje gången får jag skriva: LÄS HELA TRÅDEN!

 

[help_me]

Sv: Har blivit rädd för min unghäst...

Vad går din häst på för MJ?

Tack för din berättelse och skönt att det löste sig för dig!!

Ang ovanstående citat: Nu bara bete. Vid olyckstillfället hade dock hästen gått på fri tillgång på hö samt ca 200 g (torr) betfor en längre tid, minmalt (nästan inget) arbete. Betforn rök direkt efter detta kan tilläggas.

Jag tror (som jag redan skrivit) att största problemet var långvarig tristess och överskottsenergi. Longerat under två veckor och hästen är redan märkbart lugnare.

 

[help_me]

Sv: Har blivit rädd för min unghäst...

Tack för ditt inlägg.

Har stor erfarenhet av unghästar, in- och tillridning samt olika typer av hästar (ridit många "galna" hästar - se tidigare inlägg för förklaring). Kommer givetvis fortsätta ta hjälp av mina tränare (A-tränare i hopp och B-tränare i dressyr) när jag väl ska börja rida igen samt ska även börja träna för AR-tränare (som jag också redan skrivit i tråden) för att få ytterligare hjälp (gillar deras tänk) och där kan jag få hjälp tidigare då jag kan börja från marken.

För mig - personligen - tror jag inte svaret blir att lämna bort hästen till någon annan (av ekonomiska skäl inte heller aktuellt just nu) då kommer jag nog bara ännu längre bort från den och vill istället adressera problemet DIREKT så att vi jobbar samman oss igen så att vi fungerar lika bra som vi gjorde innan olyckan inträffade. Denna olycka var det enda tokiga som hänt under hela hästens livstid (som fö är 4 år, vilket jag också skrivit i tråden), vilket gjorde det hela så förvånande och chockartat! Så jag håller fast vid den tanken och bygger nu upp vårt förhållande igen så förhoppningsvis detta inte ska hända igen (ska inte hamna i den situationen igen där hästen utsätts för långvarig tristess och överskottsenergi).

 

[help_me]

Sv: Har blivit rädd för min unghäst...

Allmänt inlägg:

När jag skrev mitt ursprungsinlägg var rädslan väldigt färsk och det enda jag kunde fokusera på var det negativa som hänt och rädslan för att hästen blivit förändrad för all framtid. Det har nu visat sig att så ju inte är fallet utan att den blev känslig en peridod verkar ha berott på långvarig tristess och överskottsenergi. Jag har nu ändrat på vissa saker (ökat arbete, ingen betfor, mer interaktion med andra hästar i hage) så att den inte blir lika uttråkad och inte får någon överskottsenergi.

Detta verkar göra susen! Efter bara två veckor (som hästen arbetats, betforn och interaktion med andra hästar sattes in som omedelbar åtgärd för flera, flera veckor sedan) är hästen mkt mer som sitt forna jag: lätthanterlig, positiv, lugn vid uppbindning, inget överskottsenergi-bus vid longering, inte lika lättskrämd (runt tiden för olyckan kunde den bli rädd för minsta lilla, jämfört med tidigare historik då hästen varit relativt cool - speciellt för sin ringa ålder) och de gånger den reagerar för något så är reaktionen minimal och den lugnar sig fort igen!

Ska snart börja sitta på den igen, för det går verkligen fort åt rätt håll! Det dröjer nog som sagt innan jag vågar RIDA på den igen, men ska åtminstone börja sitta på den (ska givetvis ha hjälp) så att när kroppen är redo för ridning igen så kommer förhoppningsvis även min hjärna också att vara det.

Det går SNABBT nu, åt rätt håll!

För inte så många veckor sedan vågade jag inte ens möta denna häst i hagen och nu hanterar jag den som inget hade hänt. Känner mig väldigt lugn. Det enda som INTE känns lugnt fortfarande är tanken på att rida den själv, IFALL något liknande skulle hända igen. Jag TROR ju dock inte det, men det kommer alltid finnas i bakhuvudet på mig så jag hoppas bara JAG kan bli mitt forna jag igen och slappna av på hästryggen (som jag gör på min äldre vän) så att jag inte för över någon negativ, spänd energi till en mottaglig unghäst!

 

[Zadie]

Sv: Har blivit rädd för min unghäst...

Usch, jag börjar med att säga att jag känner med dig! Jag var en riktigt tuff en när jag var yngre och red också "vad som helst". Jag gjorde illa mig för 9 år sedan är det nu och det var inte ens häst-relaterat, jag blev bara feg ändå. Jag har som insett hur illa man kan göra sig och hur tråkigt det kan bli sen. Jag svävade inte i livsfara eller något men jag var halt i 1,5 år och de sa att jag inte skulle kunna rida utan smärta igen. Lyckligtvis hade de fel, men ack så försiktig jag blivit.

Det låter bra att du skall testa ta bort lite foder, speciellt om den får havre eller foder som innehåller havre. Men du har alltså inte gjort några förändringar kring sånt innan detta hände som skulle kunna förklara?

Jag har en 11-åring som är världens snällaste i all hantering om än ett busfrö vid ridning. Om han får havre dock så blir han rent "dum". Stressad till tusen, sparkar och småslår på gången, blir rädd för allt och ingenting osv.

Jag hoppas du kan komma till rätta med beteendet och att det inte visar sig vara någon hemsk sjukdom! Bra att du tar hjälp också så du inte är där själv när du ska rida om det händer något. Du får berätta hur det går!

EDIT: Sorry jag missade sida 3 av tråden och ditt senaste inlägg. Skönt att det går framåt, kämpa på!

 

[help_me]

Sv: Har blivit rädd för min unghäst...

Tack så mycket!

 

[My Horse and I]

Sv: Har blivit rädd för min unghäst...

Att släppa ut unghästen på bete brukar dämpa dom enormt.Varje år när min går på bete så miljötränar jag som mest..Då kan jag rida på smal väg med hel vilda åringar på båda sidor och dom kan komma flygande från alla håll utan att min reagerar öht...

 

[Kattennizze]

Sv: Har blivit rädd för min unghäst...

Ja, jag tyckte själv det lät som en bra plan!

Är det - trots allt - inte lustigt att när man hållt på med unghästar så mkt som man gjort och ridit in och till flera stycken, råkat ut för en hel del olyckor i olika hästsammanhang (både unga och äldre hästar) så räcker det med EN enda, speciell olycka för att man ska förändras HELT som person?

Jag menar, jag har kunnat rida andras totalt GALNA (läs helt felutbildade) hästar och att vara den där som kan slå över med en häst och direkt hoppa upp igen utan att ens känna efter om något i kroppen var krossat bara för att hästen inte skulle vinna! Är det då inte ironiskt (sorgligt) att det skulle bli min EGNA häst som gör EN ENDA SAK NÅGONSIN och därmed förändra hela mig som person och ryttare... (jag vet inte om jag ska skratta eller gråta)!

Nu har jag ju aldrig varit en speciellt tuff ryttare, men har ridit många olika hästar under åren och alltid gillat hoppning och fart. Men för 5-6 år sen red jag min drömhäst, min unghäst som jag köpte som blivande tävlingshäst och som var väldigt fin. Hon var ett stort halvblod och hon bockade av mig gång på gång. Hon visade sig ha fysiska fel och blev utdömd och senare avlivad. Efter det tappade jag allt mitt självförtroende när det gäller hästar...Och då har jag ändå hållit på med hästar av och till sedan 80-talet.
Så jag bytte ras och köpte en mindre liten supertrygg individ. Och jag håller fortfarande på att bygga upp mitt förtroende, men jag kommer aldrig att sätta mig på en uttalad problemhäst eller hantera en sådan. Livet är för kort för det, och jag har numera insett hur farliga djur vi håller på med faktiskt. Idag handlar målen om att våga hoppa över en stock i skogen, inte om stora hinder på tävlingsbanan. Med detta ville jag säga att jag delar din erfarenhet av hur saker kan förändras.

 

[help_me]

Sv: Har blivit rädd för min unghäst...

Beklagar att du behövde gå igenom det du gjorde - så ledsamt! Men, Tack för att du ville dela med dig av dina erfarenheter! Du har väldigt rätt i det du skrev att livet är för kort... Men samtidigt vill jag inte döma ut denna (i övrigt) underbara häst alltför snabbt så jag vill ge det åtminstone EN chans till. Håll tummarna för mig/oss!