Har detta år fått er att tänka om?

Nä, jag har insett att mitt liv är rätt så coronaanpassat redan så jag har inte behövt tänka om. Jag har kunnat jobba hemifrån sen februari. Jag bor nära min familj så jag kan träffa dem utomhus enkelt. Min hobby (ridning) går att utöva coronaanpassat.

Men kanske några småsaker:
-Jag har inte köpt några kläder förutom ridkläder och sånt som strumpor och underkläder som behövde fyllas på efter hands som de slitits ut. Så jag behöver inte köpa så mycket kläder som jag gjort innan. Men det hänger säkert ihop med att jag bara är hemma och går i myskläder. Men även när världen är som vanligt igen tror jag att jag kan köpa färre plagg än jag gjort tidigare.
-Jag har kommit på att jag behöver en hobby att utöva hemma och som inte kräver något av mig. Jag har börjat måla lite. Jag har aldrig varit konstnärligt lagd innan men det här är rätt roligt.
 
Jag har omvärderat värdet av att bo nära min familj. Jag har tidigare funderat mycket på att flytta, både kort och långt, men efter att varit sjuk i våras i nästan en månad och därmed helt isolerad och inte en enda av mina nära vänner frågade hur jag mådde eller erbjöd sig att hjälpa med handling t.ex. så värdesätter jag att jag bor nära min familj så mycket mer eftersom de hörde av sig regelbundet och hjälpte mig med det jag behövde. Dessutom att jag kan ta mig till dem nu utan att behöva åka tåg, buss eller bil är också värt mycket när man inte ska åka i onödan.
Och jag har nästan tvärt om värderat min familj mindre, på vissa sätt. Att bara kunna umgås med dem och ingen annan har varit lite tärande faktiskt, trots att vi inte har någon dålig relation egentligen alls - men samtidigt är det precis som du säger, att jag fått en annan uppskattning för att de ställer upp på ett sätt som inte andra gör.
 
En direkt effekt av pandemin är att jag skaffade en ny hund när min gamla gick bort i mars, något som jag bestämt för flera år sedan att jag inte skulle göra. Jag har även mer seriöst börjat fundera på att skaffa häst igen efter att ha tagit upp ridningen efter 15 års uppehåll, men det är inte säkert att det är en pandemi-effekt.

Något jag landat i är att jag vill bo lite större igen, eller i alla fall ha ett boende med tillgång till gemensamma ytor. Jag skalade ner för några år sedan. Nu ser jag en framtid för mig där jag verkligen hoppas och tror att jag aldrig kommer att gå tillbaka till att jobba utanför hemmet 100 % av tiden. Det är absolut inte nödvändigt med de jobb jag haft... sedan Hedenhös, så varför ska jag? Med en mer generös attityd till hemma-arbete från arbetsgivarens sida skulle jag kunna jobba på annan ort och ha ett liv. När jag tänker tillbaka på åren jag pendlade och lämnade hemmet före kl 6 och kom hem efter kl 19 varenda. djävla. dag känns det surrealistiskt. Främst för att 80 % av mina arbetsuppgifter hade gått lika bra att utföra på distans. Sen kostnad, stress och trängsel för att ta sig till jobbet... nej. Jag går eller cyklar till mitt nuvarande jobb, men jag tror inte att det blir mitt sista före pensionen och arbetsmarknaden är mycket större i Stockholm.

Jag skulle kunna tänka mig att flytta ut på landet. Hade varit helt otänkbart för två år sedan. Då kändes det närmare att flytta till London, typ (bodde där kort i min ungdom och har i perioder längtat tillbaka).

Min familj bor långt borta, men har alltid vetat att jag har fantastiska vänner. Det är något som verkligen styrkts under pandemin. Detta till trots har jag blivit mer sugen på att lämna denna stad där jag bott nära 2/3 av mitt liv. Jag längtar till havet! Vanligen har jag hanterat det genom att resa till havet. Nu, när det inte varit möjligt på ett tag, har längtan vuxit sig starkare.

Så egentligen skulle jag ännu mer än tidigare vilja ha ett arbete jag kan utföra helt på distans. Sen kan jag ta min hund och flytta vart som helst i världen. De enda av mina ägodelar jag skulle sörja är min facklitteratur, men så var det även före pandemin.
 
En direkt effekt av pandemin är att jag skaffade en ny hund när min gamla gick bort i mars, något som jag bestämt för flera år sedan att jag inte skulle göra. Jag har även mer seriöst börjat fundera på att skaffa häst igen efter att ha tagit upp ridningen efter 15 års uppehåll, men det är inte säkert att det är en pandemi-effekt.

Något jag landat i är att jag vill bo lite större igen, eller i alla fall ha ett boende med tillgång till gemensamma ytor. Jag skalade ner för några år sedan. Nu ser jag en framtid för mig där jag verkligen hoppas och tror att jag aldrig kommer att gå tillbaka till att jobba utanför hemmet 100 % av tiden. Det är absolut inte nödvändigt med de jobb jag haft... sedan Hedenhös, så varför ska jag? Med en mer generös attityd till hemma-arbete från arbetsgivarens sida skulle jag kunna jobba på annan ort och ha ett liv. När jag tänker tillbaka på åren jag pendlade och lämnade hemmet före kl 6 och kom hem efter kl 19 varenda. djävla. dag känns det surrealistiskt. Främst för att 80 % av mina arbetsuppgifter hade gått lika bra att utföra på distans. Sen kostnad, stress och trängsel för att ta sig till jobbet... nej. Jag går eller cyklar till mitt nuvarande jobb, men jag tror inte att det blir mitt sista före pensionen och arbetsmarknaden är mycket större i Stockholm.

Jag skulle kunna tänka mig att flytta ut på landet. Hade varit helt otänkbart för två år sedan. Då kändes det närmare att flytta till London, typ (bodde där kort i min ungdom och har i perioder längtat tillbaka).

Min familj bor långt borta, men har alltid vetat att jag har fantastiska vänner. Det är något som verkligen styrkts under pandemin. Detta till trots har jag blivit mer sugen på att lämna denna stad där jag bott nära 2/3 av mitt liv. Jag längtar till havet! Vanligen har jag hanterat det genom att resa till havet. Nu, när det inte varit möjligt på ett tag, har längtan vuxit sig starkare.

Så egentligen skulle jag ännu mer än tidigare vilja ha ett arbete jag kan utföra helt på distans. Sen kan jag ta min hund och flytta vart som helst i världen. De enda av mina ägodelar jag skulle sörja är min facklitteratur, men så var det även före pandemin.
Håller helt med om distansjobbet. Vet att mitt jobb tänkt om en del (de ser att vi fortfarande tjänar in lika mycket pengar när nästan alla sitter hemma, och kontorsplatser kostar..), och jag kommer inte få en egen personlig plats när vi flyttar till nytt kontor. På min egen önskan. Är ute för att köpa hus, och har tidigare faktoriserat in tiden det ändå tar att köra till jobbet de flesta dagar. Nu börjar jag tänka mer och mer på att bo längre bort, kan ändå lägga en stund på att åka till kontoret om det bara är då och då.
 

Liknande trådar

Relationer Hejhopp. Bönar och ber efter nått svar från någon klok människa med lite livs erfarenhet. Har visserligen lite själv betoning på lite...
2 3
Svar
52
· Visningar
3 722
Senast: Mabuse
·
Samhälle I tråden om religion togs det upp att det var fel att vården erbjöd samtalsstöd till patienter hos en präst när kurator hade semester...
11 12 13
Svar
258
· Visningar
10 438
Senast: Enya
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 383
Senast: Nixehen
·
Kropp & Själ Jag är sedan en tid tillbaka sjukskriven på grund av utmattningssyndrom, och har från flera håll fått höra att jag ska "ge mig själv tid...
7 8 9
Svar
161
· Visningar
11 193
Senast: MML
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp