Har jag en romantiserad bild av hundägande?

[Eloise]

Jag vet att det finns ziljoner trådar om "har jag tid att skaffa hund?".
Men jag vill bli bedömd personligen, sågad vid fotknölarna eller påhejad spelar ingen roll, ta mig ur den här bubblan av "det går" om det nu är så att det inte låter som en bra plan.

Jag är uppvuxen på landet, med hund, allt från vorsteh till dobermann och odrägliga blandisar, samtliga stora hundar, med stort aktiveringsbehov. Och det har varit så enkelt, öppna dörren, ta med vovven ut, till stallet, till kompisar eller vart jag nu skulle. Mina föräldrar har varit lika delaktiga i hundarna, och därför har jag inte heller haft ensamt ansvar, mamma åkte hem på lunchen och tog upp hunden osv.

Nu är förutsättningarna lite annorlunda, jag flyttade hemifrån för 7 år sedan, men har inte saknat att ha hund förrän nyligen. Eftersom jag har kvar hästar, är jag dagligen hos mina föräldrar, och sedan de tog bort sista hunden pga ålder så är det så tomt! De är nöjda, saknar inte livet med hund, men jag längtar ihjäl mig efter en liten vovve!



Min situation; jag bor i lägenhet, jobbar heltid, arbetet ligger ca 500 m från min bostad, har möjlighet att komma ifrån en timme under dagen då jag har lunch, efter arbetet får hunden följa med till stallet/ föräldrarna. Vissa dagar finns det även möjlighet att ta med hunden till jobbet, men det är ingen långsiktig lösning som jag kan förlita mig på.

Jag funderar både på dagis och dagmatte, för visst vill jag att hunden ska få mer aktivering och sällskap under min arbetstid än under min lunch.
Dagis, som vänner använt, finns det gott om, men samtidigt är jag inte supersugen på att punga ut 2500:- / månad för att nån annan ska ta hand om min hund.
Jag vill ju klara det själv egentligen ...
(Vet ju också hur individuellt det är hur ensamträning osv funkar, hur gammal valpen måste vara för att klara att lämnas ensam, om det ens går att göra med just "min" hund så småningom)

Rasen jag har tittat ut är av liten modell, och verkar passa mig och mitt liv bra, aktiv när man ber om det (eller det passar vovve), utpräglad sällskapshund, tillgiven, vänlig och lättlärd.
(Som ren bonus, så tar jag gärna emot gissningar på vilken ras det är, så jag vet att jag uppfattat rasen rätt)


Jag har länge funderat på köpet, kollat runt på olika kennlar, besökt en av dem aktuella, och nu finns det valpar lev klara samma dag som min semester börjar.
(Det MÅSTE ju vara ett tecken... eller?)


All input tas tacksamt emot, tack! =)

 

[Bison]

Sv: Har jag en romantiserad bild av hundägande?

Ett alternativ är att ta en vuxen omplacering, då vet du vad du får. En hund som är ensamtränad, du har full koll på aktiveringsbehovet osv

 

[Eloise]

Sv: Har jag en romantiserad bild av hundägande?

Det alternativet har jag också funderat på, och är öppen för!

Men det dyker sällan upp hundar som jag känner passar mig, av nån outgrundlig anledning så tycks jag mest se riktiga gatukorsningar, modell större som ska omplaceras...

 

[AgentCarter]

Sv: Har jag en romantiserad bild av hundägande?

Kolla upp några raser du kan tänka dig och kolla sen på deras rasförening, brukar alltid ligga några vuxna omplaceringar

 

[Eloise]

Sv: Har jag en romantiserad bild av hundägande?

Jag har fastnat för Petit Brabancon, och det verkar som om de som skaffat sig en inte alls vill slita sig från sin vovve

 

[Kakis]

Sv: Har jag en romantiserad bild av hundägande?

Jag har fastnat för Petit Brabancon, och det verkar som om de som skaffat sig en inte alls vill slita sig från sin vovve

Om du varit och pratat med uppfödare, säg till att du är intresserad även av äldre hundar. Folk brukar kontakta sin uppfödare innan de gör omplaceringen för att eventuellt få hjälp av dem. Bli vän med kennlar på facebook, gå med i grupper som rör rasen och skapa dig kontakter. Många omplaceringar syns inte offentligt på rasklubben eller blocket. Jag fick själv tag på min omplacering via kontakter, han var aldrig ute på någon annons.

 

[Eloise]

Sv: Har jag en romantiserad bild av hundägande?

Tack för tipset, jag har slängt ut lite trådar här och där redan.

Men jag upplever det som svårt för mig också, delvis för att jag är "ny inom rasen" och sedan inte heller är särskilt intresserad av utställning/ avel osv och de flesta som redan sysslar med dem är mer insatta, och känner varann.
Med all rätt, en hund ska ju inte lämnas bort till första bästa främling som säger "hej, jag vill ha en sån hund som din"...

 

[lady_vip]

Sv: Har jag en romantiserad bild av hundägande?

Men efter din semester då? De flesta har ju bara 4-5 veckors semester och en 12-veckors valp kan ju inte lämnas ensam hemma en massa.

 

[Kakis]

Sv: Har jag en romantiserad bild av hundägande?

Men efter din semester då? De flesta har ju bara 4-5 veckors semester och en 12-veckors valp kan ju inte lämnas ensam hemma en massa.

Det är en mycket bra fråga! Jag ställde den till mig själv och fick inget bra svar 12-veckors hundar får inte gå på dagis heller så det är ingen lösning. Så hund nummer två hos mig blev en omplacering istället, som fick börja hos dagmatte efter 2 veckor hos mig. Och det har funkat jättesmidigt.

 

[Bison]

Sv: Har jag en romantiserad bild av hundägande?

Ts, Vi har en brab. Han är en omplacering, är tre år och vi har haft honom i snart fyra månader. Okomplicerad enkel hund utan problem så visst går det att hitta :-)

 

[Eloise]

Sv: Har jag en romantiserad bild av hundägande?

Nej, en kortsiktig lösning är att ha med den på jobb, det är okej för alla andra, men chefen har också hund, en dogue de bordeaux, och den får inte vara där då några är rädda för den, så han tycker bara det är okej till hunden är lite äldre.
Det ska va rättvist liksom, och jag köper det helt.


Bison

Jag håller som sagt ögon och öron öppna, och lägger ut trådar här och där bland människor jag känner, så jag säger inte det är omöjligt
Grattis till din lilla!

 

[Bison]

Sv: Har jag en romantiserad bild av hundägande?

Något att tänka på är att en brab normalt är en väldigt social hund, en hund som mår dåligt om den inte får vara med. Vår kan vara ensam men skulle vi bara komma hem en stund på lunchen fem dagar i veckan skulle han bli svårt deprimerad. Samma sak med hunddagis, han vill vara med människor han känner, inte i box eller hage med andra hundar. Detta är väldigt rastypisk, kan du inte ta med dig hunden överallt är det fel ras.

Vi behöver hundvakt ibland, har ett pensionerat par med stor villa och tomt som älskar våra troll och hundarna älskar att vara där, om det inte blit för ofta. Matte och husse är alltid bäst.

 

[Eloise]

Sv: Har jag en romantiserad bild av hundägande?

Tanken finns där också, med en dagmatte känns det som om det går att lösa,
eftersom det i så fall är en person hunden träffar varje dag.
Även mina föräldrar kommer vara en stor del av hundens liv, då den kommer få följa med dit varje dag, o de ställer upp som hundvakt om det behövs.

Men jag hör vad du säger!

 

[Lejonelle]

Sv: Har jag en romantiserad bild av hundägande?

Nej, jag vet inte, tycker inte det låter som du har en romantiserad bild av hundägande, du vet rätt bra vad det innebär. Du vet var svagheten ligger och vilka problem du behöver lösa för att det ska funka för hunden. När du har löst de problemen är det ju bara att brassa på och skaffa hund. Om det hela bygger på dagmatte 5 dgr i veckan bör du väga in det i rasvalet. Du behöver inte avstå hund för att du jobbar heltid men får ju lösa det för hunden på ett acceptabelt sätt. Massa hundar är hos dagmatte eller på dagis och har ett bra liv men matte/husse får då acceptera att hunden har starka band med personer utanför familjen. Kanske de starkaste banden.

 

[Ramona]

Sv: Har jag en romantiserad bild av hundägande?

Tänk bara på att rekommendationerna säger att en hund inte ska lämnas ensam mer än 5 timmar per dag. Totalt. Jobbar man heltid blir det lite mycket att ha hunden hemma själv hela dagen förutom en kortare promenad på lunchen.

 

[Eloise]

Sv: Har jag en romantiserad bild av hundägande?

Jo, det har jag klart för mig. Och jag tycker personligen inte att det är något som man ska utsätta hunden för varje dag, utan bara i extrema nödfall.

Min tanke är att hunden får vara ensam på förmiddagen, och sen spendera ett par timmar med dagmatte under e.m innan jag kommer hem från arbetet.

Men sen kommer jag till den mest svårknäckta nöten; hur tusan hittar man någon som man vill lämna bort ansvaret för sitt lilla hjärta till?

 

[Bison]

Sv: Har jag en romantiserad bild av hundägande?

Vår hade inte fixat det upplägget och jag tror det är få brabar som skulle trivas med det. Då har han ändå hundkompis.


Vi annonserade i affärerna på orten och fick massa svar, har verkligen underbara hundvakter och vi är helt trygga med att lämna hundarna där.

 

[Eloise]

Sv: Har jag en romantiserad bild av hundägande?

Tack för infon!
Uppfödaren jag haft kontakt med tyckte det kunde vara ett tillfredsställande upplägg, men alla erfarenheter är bra att höra om!
Det absolut sista jag vill är att ha en olycklig hund som inte alls har det så bra som den borde.

Jag bor i ett riktigt "tant-område" och de många av pensionärerna på gården har hund, vet att några av dem redan är dagmatte åt andra i närheten.
Ska slänga ut frågan nästa gång jag stöter på nån av dem.


I vanliga fall är jag en "äh de löser sig"- person.
Men det känns inte alls okej att försöka lösa såna här saker EFTER att jag fått en ny familjemedlem...

 

[Bison]

Sv: Har jag en romantiserad bild av hundägande?

Det är klokt!

Det är ju en stor fördel med en omplacering, man vet vad som fungerar även om det såklart kan ändra sig lite vid miljöombyte. En valp är ett oskrivet blad och man vet inte alls hur den kommer bli, om och hur länge den klarar att vara ensam.

 

[Kakis]

Sv: Har jag en romantiserad bild av hundägande?

Jag försökte hitta dagmatte innan jag hämtade min omplacering, men det var lite svårt för dagmattarna ville ju träffa hunden med

Men när han flyttade till mig hittade jag en tant direkt som passar ett par hundar hemma hos sig så han får både hund och människsoällskap

Jag annonserade själv med men fick en del konstiga svar, 15-åringar och personer som bodde i andra änden av stan. Man är ju som sagt rätt noga med vem som får ta hand om ens lilla vän.