Har kvinnor eller män störst sexlust?

[Bojona77]

Såklart det är 100% toppen för dig när han gör allt hemma?
Gör 50/50 så får du iallafall lite bättre förutsättningar för att han ska få återhämtning och kanske energi över till att orka ha sex.

Han VILL ju själv laga maten (han är mycket bättre än mig på det) och han vill sköta städ för han är mest noga av oss, han gör mest aktiviteter med barnen för att barnen VILL göra allt med pappa för han är så mycket roligare än mig, Sen vill jag ju gärna avlasta honom så mycket det går.. Han har sagt att alla har olika intressen och att sex är ett "intresse" som han inte tycker är så viktigt. Jag är rätt övertygad om att han inte runkar eller på andra sätt söker efter ämnet utan han tycker helt enkelt inte om det.

 

[Ajda]

Han VILL ju själv laga maten (han är mycket bättre än mig på det) och han vill sköta städ för han är mest noga av oss, han gör mest aktiviteter med barnen för att barnen VILL göra allt med pappa för han är så mycket roligare än mig, Sen vill jag ju gärna avlasta honom så mycket det går.. Han har sagt att alla har olika intressen och att sex är ett "intresse" som han inte tycker är så viktigt. Jag är rätt övertygad om att han inte runkar eller på andra sätt söker efter ämnet utan han tycker helt enkelt inte om det.

Ibland får man litegrann skita i vad ungarna vill och inte vill. Dela 50/50 på ansvaret för dem. Just för att ni båda är deras föräldrar.
Vänder man på det är det jätte vanligt att mamman drar det största lasset med läggningar osv för att barnet vill ha mamman där och då. Förmodligen ofta i stor utsträckning för de är vana vid det.

Träden säger jag inget om. Vad är det? Ett eller två dagsjobb.
Maten kan han väl göra om han vill. Men det gäller ju att andra partnern stöttar upp med motsvarande fast kanske i städ, tvätt, skjutsa barn osv.
Jag menar inte att klanka ner, men tänker att ni kan skapa bättre förutsättningar för ett lite mer aktivt sexliv på det sättet.

 

[cirkus]

Jag tycker dock resonemanget att man ”måste” vara redo för öppet förhållande om man är den som har minst lust är rätt konstig? Varför liksom? Jag har mindre lust än min man, tanken på ett öppet förhållande där han kan ha sex med nån annan är för mig otänkbar, jag fattar att jag skulle må skit av det, så det känner jag inte skulle funka.

Självklart är han fri att lämna mig för någon annan om han tycker det är en dealbreaker att vi bara har sex en gång i veckan (och jag inte ”tillåter” honom ha sex med nån annan). Precis som han kan lämna mig för något annat jag gör/inte gör.

Ofta önskar jag att jag var sugen på sex oftare, men om det inte var för att min mans inte verkar nöjd skulle jag egentligen inte ha nån egen önskan om att ha sex oftare än vi har.

Damned if you do, damned if you don’t.

Svårt att bestämma vem som ska må skit. Sen är det nog en viss skillnad om den ena vill 2 ggr/dag men den andra 1/g halvår eller om det handlar om en eller två gånger i veckan.

 

[Bojona77]

Ibland får man litegrann skita i vad ungarna vill och inte vill. Dela 50/50 på ansvaret för dem. Just för att ni båda är deras föräldrar.
Vänder man på det är det jätte vanligt att mamman drar det största lasset med läggningar osv för att barnet vill ha mamman där och då. Förmodligen ofta i stor utsträckning för de är vana vid det.

Träden säger jag inget om. Vad är det? Ett eller två dagsjobb.
Maten kan han väl göra om han vill. Men det gäller ju att andra partnern stöttar upp med motsvarande fast kanske i städ, tvätt, skjutsa barn osv.
Jag menar inte att klanka ner, men tänker att ni kan skapa bättre förutsättningar för ett lite mer aktivt sexliv på det sättet.

Jag förstår precis vad du menar , men vad spelar det för roll att han har mer energi över om han ändå är totalt ointresserad av sex? Han tycker det räcker gott med närhet puss-kram och massage medan jag vill ha lite mer än så. Men om det blir på bekostnad av förhållandet så backar jag för det är jag inte villig att förlora enbart pga sex.

 

[Bojona77]

Damned if you do, damned if you don’t.

Svårt att bestämma vem som ska må skit. Sen är det nog en viss skillnad om den ena vill 2 ggr/dag men den andra 1/g halvår eller om det handlar om en eller två gånger i veckan.

Hade det åtminstone varit 1g/månad hade jag varit mer än nöjd.

 

[jeennnnyy]

Damned if you do, damned if you don’t.

Svårt att bestämma vem som ska må skit. Sen är det nog en viss skillnad om den ena vill 2 ggr/dag men den andra 1/g halvår eller om det handlar om en eller två gånger i veckan.

Kanske? Fast jag skulle hellre inte ha en relation med min man alls än att han parallellt hade sex med någon annan om han inte kan leva med ca. 1 ggr per vecka..
Jag tänker att ingen ska behöva ”må skit” - då verkar det orimligt att vara kvar i relationen.

 

[cirkus]

Kanske? Fast jag skulle hellre inte ha en relation med min man alls än att han parallellt hade sex med någon annan om han inte kan leva med ca. 1 ggr per vecka..
Jag tänker att ingen ska behöva ”må skit” - då verkar det orimligt att vara kvar i relationen.

Men det är ju ett problem om ni har så olika stor lust.
Hur ska ni få ihop det så båda mår bra och är nöjda?
I nuläget är väl ingen nöjd?

Själv har jag inga spänningar runt den biten. Skulle jag träffa en man där vi hade väldigt olika lust hade jag velat lösa det med att vi tillsammans har det som den som har minst lust får styra och den som vill ha mer sex får det på sidan av, men det är jag det. Jag ser mig själv i båda rollerna

 

[jeennnnyy]

Men det är ju ett problem om ni har så olika stor lust.
Hur ska ni få ihop det så båda mår bra och är nöjda?
I nuläget är väl ingen nöjd?

Själv har jag inga spänningar runt den biten. Skulle jag träffa en man där vi hade väldigt olika lust hade jag velat lösa det med att vi tillsammans har det som den som har minst lust får styra och den som vill ha mer sex får det på sidan av, men det är jag det. Jag ser mig själv i båda rollerna

Nej, ingen är direkt nöjd när det kommer till sexbiten.. sen är väl ändå kanske ingen av oss jättemissnöjd heller eftersom vi ändå har sex med rätt hög frekvens. Och nej, vi löser så klart inte den biten, just nu åtminstone, tänker att det kanske ändrar sig över tid. Åt det ena eller andra hållet. Men antar att vi båda tycker att förhållandet på det stora hela är härligt och värt att hålla ihop.

Och skönt för dig att du har så avslappnad inställning till sexpartners utanför förhållandet. Det har som sagt inte jag. Och det tänker jag inte heller skämmas för

 

[Roheryn]

Jag har, i mitt förra äktenskap, varit i samma situation som @SiZo 's och @Bojona77 's partners. I mitt fall, och tror jag ganska mångas fall, så berodde det inte på att min man gjorde för lite i hemmet, inte heller på att jag på ett generellt plan har låg sexlust eller att jag var eller är deprimerad. Jag ville bara inte ha sex med honom där och då. Han försökte ju "prata om det" men jag kände att det inte fanns så mycket att säga, det funkade liksom inte att prata sig till större sexlust och för mig var det heller inget som magiskt infann sig för att han under några veckor lät bli att invitera till sex eller att han tog halva ansvaret för hem, hus och barn. Min lust till just honom fanns liksom inte. Givetvis ledde det till att vi så småningom separerade. Jag har efter det haft väldigt mycket trevligt sex som jag absolut haft lust till, men jag känner fortfarande en extremt stor motvilja mot att återigen "fastna" i ett förhållande där det förväntas av mig att jag ska vilja ha sex. Det funkar liksom inte för mig, det dödar allt.

 

[Michellan95]

Jag har, i mitt förra äktenskap, varit i samma situation som @SiZo 's och @Bojona77 's partners. I mitt fall, och tror jag ganska mångas fall, så berodde det inte på att min man gjorde för lite i hemmet, inte heller på att jag på ett generellt plan har låg sexlust eller att jag var eller är deprimerad. Jag ville bara inte ha sex med honom där och då. Han försökte ju "prata om det" men jag kände att det inte fanns så mycket att säga, det funkade liksom inte att prata sig till större sexlust och för mig var det heller inget som magiskt infann sig för att han under några veckor lät bli att invitera till sex eller att han tog halva ansvaret för hem, hus och barn. Min lust till just honom fanns liksom inte. Givetvis ledde det till att vi så småningom separerade. Jag har efter det haft väldigt mycket trevligt sex som jag absolut haft lust till, men jag känner fortfarande en extremt stor motvilja mot att återigen "fastna" i ett förhållande där det förväntas av mig att jag ska vilja ha sex. Det funkar liksom inte för mig, det dödar allt.

Åh vad jag känner igen mig i det du skriver!

 

[_Taggis_]

I mina relationer har min sexlust dött av att det alltid känts som att min partner är underlägsen mig mentalt. Inte från början men med tiden har det alltid kommit dit och min lust har successivt dött i takt med den utvecklingen. Jag tänder inte på nån som inte fattar att jag inte funkar med att komma hem till en svinstia och bråka om disken men samtidigt vilja ligga... eller en som är en amöba av bekräftelsebehov... eller en som bara sitter med ryggen emot och spelar dataspel och aldrig har nåt intresse av att interagera med mig på en intellektuell nivå... eller nån som tjurar över att han får ligga för lite för att jag är så okåt men aldrig reflekterar över hur det kan finnas ett samband.

Så... bortsett från mina egna svårigheter med att stå ut med att nån rör i min kropp så har inte ovanstående relationssituationer direkt gjort susen för sexlusten.

Som singel har jag inget behov alls av sex. För mig är allt sånt kopplat till en person, och finns ingn person finns ingen lust heller.

 

[Lillgrådis]

Häromdagen fick jag lära mig att män (men också en del kvinnor! och INTE ALLA MÄN!!) ofta tänker på romarriket. Men nu ramlade jag över en färsk brottmålsdom som berättar lite mer generellt om vad män - och särskilt unga män - egentligen tänker på: En tingsrätt skriver om en våldtäktsåtalad 22-åring att han ”är en ung man som kan förväntas tänka på sex många timmar om dagen. Det ter sig därför helt orimligt att han inte skulle genomföra ett samlag om tillfälle bjöds”.

Som "livmoderbärare" kan jag bara inflika att SÅ stor sexlust har jag i alla fall aldrig haft, och hur skulle jag hinna tänka på romarriket och andra intressanta saker, om jag skulle tänka på sex flera timmar om dagen? Känns väldigt jobbigt och begränsande.

 

[Sel]

Häromdagen fick jag lära mig att män (men också en del kvinnor! och INTE ALLA MÄN!!) ofta tänker på romarriket. Men nu ramlade jag över en färsk brottmålsdom som berättar lite mer generellt om vad män - och särskilt unga män - egentligen tänker på: En tingsrätt skriver om en våldtäktsåtalad 22-åring att han ”är en ung man som kan förväntas tänka på sex många timmar om dagen. Det ter sig därför helt orimligt att han inte skulle genomföra ett samlag om tillfälle bjöds”.

Som "livmoderbärare" kan jag bara inflika att SÅ stor sexlust har jag i alla fall aldrig haft, och hur skulle jag hinna tänka på romarriket och andra intressanta saker, om jag skulle tänka på sex flera timmar om dagen? Känns väldigt jobbigt och begränsande.

Oj, det låter ju intensivt. Jag kan visserligen tänka på sex flera Gånger om dagen, men inte flera Timmar om dagen.

 

[Valerianovna]

Häromdagen fick jag lära mig att män (men också en del kvinnor! och INTE ALLA MÄN!!) ofta tänker på romarriket. Men nu ramlade jag över en färsk brottmålsdom som berättar lite mer generellt om vad män - och särskilt unga män - egentligen tänker på: En tingsrätt skriver om en våldtäktsåtalad 22-åring att han ”är en ung man som kan förväntas tänka på sex många timmar om dagen. Det ter sig därför helt orimligt att han inte skulle genomföra ett samlag om tillfälle bjöds”.

Som "livmoderbärare" kan jag bara inflika att SÅ stor sexlust har jag i alla fall aldrig haft, och hur skulle jag hinna tänka på romarriket och andra intressanta saker, om jag skulle tänka på sex flera timmar om dagen? Känns väldigt jobbigt och begränsande.

Men fy fan rent ut sagt, att sånt här FORTFARANDE sägs i domstolar som om det vore en förmildrande omständighet. Jag blir GALEN!

 

[Lillgrådis]

Men fy fan rent ut sagt, att sånt här FORTFARANDE sägs i domstolar som om det vore en förmildrande omständighet. Jag blir GALEN!

Han blev i och för sig dömd både i tings- och hovrätt men nej, jag känner ju inte heller att det är MVG i domskrivningsresonemang....

 

[Otherside]

Män får kallas män medan kvinnor blir ”livmoderbärare”.

Jamen precis! Då ska man väl skriva typ kuk-bärare istället?

(Inte för att jag använder nåt av uttrycken, men ändå.)

 

[Ramona]

Ja, och jag hör/läser väldigt ofta om väldigt kasst sex som i princip går ut på "penis i slida tills mannen kommer" och upplevde en del sådant själv IRL tills de senaste 20 årens sexliv, tro fasiken att man inte har lust att ligga särskilt under sådana omständigheter.
Jag är på allvar oroad nu när jag är singel att jag ska behöva traggla mig igenom en massa män för att hitta nån som både är bra i övrigt och bra i sängen. För jag tänker inte sänka min kravspecifikation på den punkten.

Nu ska du ju inte lyssna på mig, men jag rekommenderar dig att ligga med 90-talet. De killarna har en helt annan uppväxt än killarna på 70-talet vi är mer vana vid så att säga.

För det du skriver är faktiskt väldigt vanligt. Det är få killar som är bra utan att man styr upp dem. Det finns en och annan som tar initiativ till annat, men de är få i jämförelse.

 

[Ramona]

Jag är inte redo att lämna honom som det är just nu. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och vill dela resten av mitt liv med honom. Men jag inser ju att om det fortsätter såhär så kommer det komma en dag när någon annan man ser mig på det sättet och jag kommer falla som en fura av att bara bli sedd som en sexuell varelse.

Jag levde i många år med en man som inte ville ha sex. Jag gjorde allting i min makt för att trigga igång någon typ av sexlust, men jag insåg efter ett tag att jag bara sårade mig själv. Det var jag som hade stora förhoppningar på mina sexiga underkläder, osv, det var inte han. Han tänkte inte på sex, det var jag som tänkte på sex. Och grejen är att vi hade en väldigt bra kommunikation i alla år. Vi pratade om detta med sex precis som vi öppnade upp oss helt för varandra i andra ämnen med. Jag kan absolut skriva under på att jag skrev exakt det du skrev här som jag citerade. Grejen var bara att den mannen kom och jag har nog aldrig känt mig så lycklig som då. Jag fick allt jag behövde hemma av min sambo, vi levde ett väldigt bra liv ihop, förutom sexet då. Men jag fick ju sexet någon annanstans. Efter den mannen avslutade affären eftersom han mådde dåligt av det skaffade jag mig en annan på sidan som jag hade i 2,5 år. Det funkade hur bra som helst! Livet flöt på och jag vet att jag i flera trådar på Buke var helt öppen med hur jag tänkte och gjorde och "bukemaffian" rasade förstås och tyckte att jag var hemsk.

En dag frågade mig @SaraMara vad det var som skiljde min sambo från mina vänner. Hennes tanke var att skillnaden på ens vänner och ens partner är ju att man är intim med sin partner. Annars bor jag ju bara med en av mina bästa vänner och då kunde jag ju lika gärna bo tillsammans med någon vän. Den tanken ändrade mitt liv! All kred till henne som vågade fråga för jag fick mig en riktig tankeställare. Det var ju enormt lite som skiljde min sambo från mina vänner, förutom att vi bodde ihop och sov i samma säng. Jag hade ju till och med mer sex med en av mina vänner än vad jag hade med sambon.

Det fick mig att omvärdera mitt liv och vad för typ av liv jag ville leva. Jag vill ju leva i ett förhållande med mycket sex. Jag vill leva i ett förhållande där min man är intresserad av min fiffi och tycker att sex är kul. Jag vill leva i ett förhållande där min man vill ligga med mig och tycker att jag är fin och sexig. Vi separerade.

 

[SaraMara]

Jag levde i många år med en man som inte ville ha sex. Jag gjorde allting i min makt för att trigga igång någon typ av sexlust, men jag insåg efter ett tag att jag bara sårade mig själv. Det var jag som hade stora förhoppningar på mina sexiga underkläder, osv, det var inte han. Han tänkte inte på sex, det var jag som tänkte på sex. Och grejen är att vi hade en väldigt bra kommunikation i alla år. Vi pratade om detta med sex precis som vi öppnade upp oss helt för varandra i andra ämnen med. Jag kan absolut skriva under på att jag skrev exakt det du skrev här som jag citerade. Grejen var bara att den mannen kom och jag har nog aldrig känt mig så lycklig som då. Jag fick allt jag behövde hemma av min sambo, vi levde ett väldigt bra liv ihop, förutom sexet då. Men jag fick ju sexet någon annanstans. Efter den mannen avslutade affären eftersom han mådde dåligt av det skaffade jag mig en annan på sidan som jag hade i 2,5 år. Det funkade hur bra som helst! Livet flöt på och jag vet att jag i flera trådar på Buke var helt öppen med hur jag tänkte och gjorde och "bukemaffian" rasade förstås och tyckte att jag var hemsk.

En dag frågade mig @SaraMara vad det var som skiljde min sambo från mina vänner. Hennes tanke var att skillnaden på ens vänner och ens partner är ju att man är intim med sin partner. Annars bor jag ju bara med en av mina bästa vänner och då kunde jag ju lika gärna bo tillsammans med någon vän. Den tanken ändrade mitt liv! All kred till henne som vågade fråga för jag fick mig en riktig tankeställare. Det var ju enormt lite som skiljde min sambo från mina vänner, förutom att vi bodde ihop och sov i samma säng. Jag hade ju till och med mer sex med en av mina vänner än vad jag hade med sambon.

Det fick mig att omvärdera mitt liv och vad för typ av liv jag ville leva. Jag vill ju leva i ett förhållande med mycket sex. Jag vill leva i ett förhållande där min man är intresserad av min fiffi och tycker att sex är kul. Jag vill leva i ett förhållande där min man vill ligga med mig och tycker att jag är fin och sexig. Vi separerade.

Så fint skrivet (och jag är än i dag lättad över att du tog mitt ganska plumpa sätt att prata på rätt sätt, kunde ju lika väl landat fel även om jag var ganska säker på att jag kände dig väl nog för att du skulle förstå att det var välment).