Har ni något ord ni missbrukar?

[Kiwifrukt]

Lite spinoff på tråden med ord som ger rysningar. Har ni något ord som ni missbrukar/använder alldeles för ofta för ert eget bästa? Som ni kommer på er själva med att hela tiden använda?

Jag kan börja. I skrift har jag väldigt lätt för att överdosera ordet ju. Jag försöker tänka på det och inte använda det för ofta, men så sitter jag plötsligt där och har skrivit det femtioelva gånger i samma mening. Ironiskt nog använder jag i stort sett aldrig ju när jag pratar.

 

[stjarnhimmel]

Liksom.
Vad betyder det ens?

 

[Exile]

I skrift är det klassikerna ju, typ, liksom. Försöker läsa igenom och rätta ibland men äh, är ju ingen författare ändå direkt

I tal är det nog mest dialektalt? Jag är från Hälsingland och här används order precis som ett bekräftande ord. Exempel:

"Visst skulle Kalle beställa lunch idag?"
"Precis"

"Visst var det såhär man gjorde den här grejen?"
"Precis"

Ofta kombinerar man även och säger "ja, precis".

Hade inte ens reflekterat över detta tills jag började jobba mer med folk från Gästrikland och jag har blivit kärleksfullt hånad för detta många gånger.

Sen vet jag inte om det klassas som missbruk, men i mina trakter får jag rätt mycket skit för att jag uttalar kex som chex vilket inte är en grej här uppe vanligtvis.

 

[parellikusken]

Förstärkningsord. Väldigt, himla, mycket, riktigt mycket, en massa, osv..

 

[Unafraid]

Typ. Sen skriver jag "så" alldeles för mycket. Men jag har enormt svårt att sluta!

 

[Mia_R]

Typ. Sen skriver jag "så" alldeles för mycket. Men jag har enormt svårt att sluta!

Du menar väl att du har så enormt svårt att sluta?

 

[snorp]

I skrift missbrukar jag ordet jätte. Jättekul, jättemycket, jättefin osv

 

[Kiwifrukt]

Typ. Sen skriver jag "så" alldeles för mycket. Men jag har enormt svårt att sluta!

Haha, får mig att tänka på när vi i sjuan hade projektet "boken om mig själv" i svenskan. Första kapitlet i boken var "när jag föddes". Jag hade en klasskompis som fick in utan överdrift säkert 20 typ i den korta texten, läraren var gråtfärdig och bara "snälla Anna (påhittat namn) du kan inte skriva att du typ föddes den 6 januari."

 

[Diabetikern]

Alldeles för många i både skrift och tal vill inte ens tänka på det

 

[Hedinn]

Här är en till som utan problem kan trycka in ett ”ju” i varenda mening i skrift. Oklart hur det är i tal, undviker att tänka på det.

 

[Unafraid]

Du menar väl att du har så enormt svårt att sluta?

Haha, får mig att tänka på när vi i sjuan hade projektet "boken om mig själv" i svenskan. Första kapitlet i boken var "när jag föddes". Jag hade en klasskompis som fick in utan överdrift säkert 20 typ i den korta texten, läraren var gråtfärdig och bara "snälla Anna (påhittat namn) du kan inte skriva att du typ föddes den 6 januari."

Jag insåg mitt problem på UNIVERSITETET. Jag skäms lite över att jag har stoppat in ett helt onödigt ord och har befäst det så(!) hårt att jag inte kan sluta.

 

[Amha]

Jag insåg mitt problem på UNIVERSITETET. Jag skäms lite över att jag har stoppat in ett helt onödigt ord och har befäst det så(!) hårt att jag inte kan sluta.

Fiffigt när man vet om det dock. Har man överskridit antal tillåtna ord är ju bara att söka ordet i dokumentet och radera alla "så"

 

[nejlica]

Toppen!

Brukar inse att jag behöver variera mig när jag försöker planera saker med folk

Typ:
"Jag tänkte rida ut imorgon, vill du hänga på?"
"Toppen, det gör jag gärna!"
Passar det vid 11?"
"Blir toppen!"
"Bakat lite, så jag tar med bullar så kan vi fika efteråt"
"Toppen, så mysigt!"

Får aktivt försöka använda andra ord

 

[Kiwifrukt]

Toppen!

Brukar inse att jag behöver variera mig när jag försöker planera saker med folk

Typ:
"Jag tänkte rida ut imorgon, vill du hänga på?"
"Toppen, det gör jag gärna!"
Passar det vid 11?"
"Blir toppen!"
"Bakat lite, så jag tar med bullar så kan vi fika efteråt"
"Toppen, så mysigt!"

Får aktivt försöka använda andra ord

Inser att det ordet använder jag också. Inte i talspråk eller här. Men i kommunikationen med mina kollegor som nästan uteslutande skett digitalt sista åren på grund av pandemin.

”Jag fixade det.”
”Toppen, tack.”

Måste sluta med det.

 

[Araminta]

Just nu använder jag ordet "brisera" väldigt mycket mer än vad som är statistiskt rimligt

 

[nejlica]

Inser att det ordet använder jag också. Inte i talspråk eller här. Men i kommunikationen med mina kollegor som nästan uteslutande skett digitalt sista åren på grund av pandemin.

”Jag fixade det.”
”Toppen, tack.”

Måste sluta med det.

Ungefär så ser all min digitala kommunikation på jobbigt ut också

 

[Scata]

Inser att det ordet använder jag också. Inte i talspråk eller här. Men i kommunikationen med mina kollegor som nästan uteslutande skett digitalt sista åren på grund av pandemin.

”Jag fixade det.”
”Toppen, tack.”

Måste sluta med det.

Insåg igenkännande på den konverationen att jag avslutar med "toppen, tack" alldeles för ofta när jag pratar i telefon med kollegor

 

[Kiwifrukt]

Inser mer och mer när jag läser era svar angående "toppen, tack" att all min kommunikation med kollegor (förutom, ironiskt nog, chefen...) låter helt bajsnödigt och jätteartigt och stelt? Jag bytte avdelning när pandemin var ett faktum redan, så flera av mina kollegor har jag aldrig fått en face-to-face-relation till utan jag har i princip lärt känna dem digitalt. Chefen kände jag dock innan, och det är mest honom jag har haft prat-samtal med under pandemin, så med honom är jag mer naturlig.

Oh holy lord, hur ska mina kollegor kunna tackla när den här artighetsmästaren inte alls är sån i verkligheten?

 

[Tilly_85]

I tal, "typ, absolut, verkligen och va?" Va, är väl iof mest för att jag hör som en 90-åring

I skrift, "jätte, så, liksom och toppen"

Kan inte hjälpas, vissa ord bara sitter där längst fram och vill ut

 

[Silver Girl]

Jag är läkare och dikterar mycket. När jag sedan läser igenom raderar jag ofta ordet "dock". Inget ord jag använder annars i vardagen eller annan skrift, men när jag ska vara formell dyker det upp en hel del.

Annars har jag också en tendens att använda "ju" lite för ofta.