Har uppfyllt min livsdröm

[Solvarma jordgubbar]

Märkligt,hur livet kan bli.....

I hela mitt liv har jag kämpat för att få flytta in på min egna gård på landet. Ha hästar,hundar,och pyssla i mitt hus och trädgård.

Denna dröm har jag haft sedan jag var 16 år gammal.
Idag är jag några år äldre,och nu sitter jag här och kan berätta att jag uppfyllt min dröm.
Jag äger en underbar liten gård på landet. I stallet finns plats för två hästar,plus lite betesmark ,hundgård med plats för hundar.

Idag,dagen före julafton sitter jag här och myser och eldar i min vedspis. Tid för eftertanke.

Och oroar mig gruvligt för hur min framtid kommer att se ut. Är arbetssökande och lever på mina sparpengar.
Jag älskar verkligen min lilla gård. Men om jag ej hittar ett jobb snart,så kommer jag att bli tvungen att sälja och det känns så bottenlöst tragiskt.

Har aldrig varit särskilt händig,men varit envis och viljan att lära mig att fixa på huset har varit en stor drivkraft.
Folk runtomkring mig tycker jag är fullständigt galen som köpt en liten gård på landet när jag ej har jobb.

Men jag tänker att det löser sig på något sätt?

Det är klart att jag har mina svaga stunder då allt känns skit,som idag. Dagen före julafton,när jag sitter här ensam och eldar i min vedspis,och ångesten griper tag i mig.

Jag tror jag behöver veta att jag inte är den enda som köpt sitt drömhus med medföljande "komplikationer".....
Jag tror det finns fler livsöden som mitt,och dom har slutat bra.

Lite märkligt att folk säger åt en att följa sin dröm,och när man väl gör det,blir man plötsligt idiotförklarad?
Avundsjuka? Ja kanske. Men trist är det.

Allt i livet är inte enkelt. Men om man aldrig vågar följa sitt hjärtas drömmar, vad har man för liv då,tänker jag?

Vad tycker ni?

Ha en God Jul på er,allihop

 

[Sleepy]

Drömmar och visioner och framtidstro är bra och att våga satsa. Sen för att det ska bli hållbart i längden är det ju bra med lite verklighetsförankring i de egna ekonomiska och övriga möjligheterna. Allt kanske kan vara svårt att förutse och sätta sig in i i förväg och då får en göra justeringar efterhand. På olika sätt. Livet är en krokig väg, iom att lärdomarna kommer under resans gång. Så ett steg fram och ett tillbaka och två åt sidan är helt ok.

Hurra för vedspis, btw och god jul själv.

 

[kolblakkur]

Har du funderat på att utbilda dig till något bristyrke, och således ha lättare att få jobb?

 

[Teilani]

Det blir inte alltid som man tänkt sig i den ordning som man tänkt sig.
Jag hoppas att du hittar ett jobb snart och att du inte tröttnar på att bära ved

Annars kanske du kan hyra ut huset ett tag tills jobbsituationen löst sig. Det finns ju fler varianter än att sälja menar jag.

 

[Solvarma jordgubbar]

Ja vedspisen sköter inte sig själv,precis....mycket bära ved,dessutom måste jag såga till vedbitarna innan dom går att lägga i spisen. En del vedträn är alldeles för långa. Så nog har jag att göra,alltid.

 

[Solvarma jordgubbar]

Har du funderat på att utbilda dig till något bristyrke, och således ha lättare att få jobb?

Är redan utbildad i ett bristyrke,men gick in i väggen. Därför behöver jag byta jobb.
Vet inte varför jag startade denna tråd egentligen.

Har tankar som att jag nu uppfyllt min dröm och verkligen passionerat älskar min gård på landet,men är så jättekluven över min dröm nu.

Detta hus har verkligen hjälpt mig så mycket att tillfriskna från min utmattning,men nu när jag har kommit såhär långt i min personliga utveckling ställer jag mig frågan om detta fortfarande är min dröm eller ej?

Efter denna svåra tid med utmattning,har jag kanske nya drömmar jag vill uppnå?
Fortsätta utvecklas på det personliga planet?

Jag frågar mig om det är rätt för mig att isolera mig i ett hus i skogen när jag vill fortsätta utvecklas och anta nya utmaningar??

Hade en väninna i många år som jag delade denna dröm med. Vi delade drömmen om hästar och hundar,och att bo på egen gård.

Det blev svåra konflikter mellan oss,och jag valde att avsluta vår vänskap.

Det var många år sedan, men jag börjar fundera på om jag har trott att jag fortfarande har vår dröm kvar,när den kanske faktiskt är död. Att den dog tillsammans med att vi bröt kontakten,men att jag inte ville inse det då?

Att jag nu efter min utmattning kan se detta tydligare?

Problemet jag har nu,är att jag är så jätte jättekluven över min lilla gård.

Ena sidan av mig vill bo kvar här. Ena sidan av mig är så himla förtjust i min gård,och är beredd att slåss för den till sista blodsdroppen.

Och så har jag en annan sida av mig,som vill flytta härifrån snarast. Vill söka mig till en större stad där det finns fler utbud på jobb och utbildningar. Vill komma ut bland folk och leva mitt liv.

Jag kan ju inte gärna klona mig. Både flytta och stanna kvar på en gång. Är så himla splittrad. Vet inte riktigt vad jag vill?
Eller är det precis det jag vet?

Detta är verkligen det svåraste val jag någonsin upplevt. Det är verkligen urjobbigt!

 

[tanten]

Det är lätt att deppa ihop när man är konvalecent och arbetslös. Sällan är läget så desperat och trist som man inbillar sig då.

Å ena sidan kan det mycket väl vara så att lappsjukan du får där i huset är förödande för dig. Å andra sidan kan det vara så att när du väl hittat ett brödjobb så blir allt mycket roligare.

Isolerad kan man vara både i skogen och mitt i stan. Finns inga grannar i omgivningen? Finns inga föreningar som gör kul saker du kan gå på. Hur långt är det till tätort/stad med jobb?

Jag bor på landet och är inte det minsta isolerad. Faktiskt mer socialt liv än när jag bodde i lägenhet i stan. Dessutom får jag massor av social samvaro eftersom jag jobbar med människor.

Två saker tror jag ligger närmast för dig. Skaffa ett jobb. Få kontakt med folk i omgivningen.

Funkar det inte - ta ett jobb på annan ort och hyr ut stället.

 

[trazel]

I en dröm lägger man in så mycket förväntningar på hur saker ska vara och hur det ska kännas när man väl är där. Ibland stämmer det inte alls överens med det man drömde om. Det är inte ett nederlag, det är en otrolig lärdom om sig själv.

Det jag försöker skriva är att jag menar att du inte ska vara för hård mot dig själv. Känns det inte så bra som du drömt om, kanske det inte var just det där som var din dröm? Drömmar förändras över tid och det man en gång drömde om behöver inte alls vara något man drömmer om imorgon.

 

[Petruska]

Jag tänker att såna där beskrivningar som dröm och livsmål gör det svårare för en att realistiskt se vad man vill ha. Att man liksom utvecklar en sorts lojalitet till sådant man kallar för drömmar och livsmål, att man blir lite bunden. Helt i onödan.

 

[Cattis_E]

Raderat. Missuppfattade nog syftet lite för tråden.

 

[tanten]

Jag tänker att såna där beskrivningar som dröm och livsmål gör det svårare för en att realistiskt se vad man vill ha. Att man liksom utvecklar en sorts lojalitet till sådant man kallar för drömmar och livsmål, att man blir lite bunden. Helt i onödan.

Plus nån sorts missriktad prestige?
När man väl köpt det där, fått det där jobbet, gjort det där - då ska man hålla fast.

Istället för att inse att det finns fler gårdar, det finns andra jobb, andra partners etc etc. Jag har flera personer i min perifera omgivning som bytt inriktning flera gånger i livet. Det har gått utmärkt.

 

[Cattis_E]

1. Andra kan tycka vad de vill. De kan tycka att jag valt fel, men de är inte jag så. De vet egentligen inte. Men om de mår bra av det så.. Så kan jag tycka att jag inte fattar hur de orkar bo mitt i stan.
Men det är ju tur att vi är olika så det finns något "landet" att bo på för de som gillar det, och städer för de som gillar det.
Tänk om det vore ett mellanting överallt. Dvs halvglest mellan husen överallt, inga variationer..

2. Okomplicerat att ha gård är det nog inte för någon. Däremot skulle jag haft svårt att köpa om jag inte hade stabil ekonomi. Men det är för att jag inte skulle må bra av att fundera på oähur länge sparpengar kommer räcka.

 

[Solvarma jordgubbar]

Det är lätt att deppa ihop när man är konvalecent och arbetslös. Sällan är läget så desperat och trist som man inbillar sig då.

Å ena sidan kan det mycket väl vara så att lappsjukan du får där i huset är förödande för dig. Å andra sidan kan det vara så att när du väl hittat ett brödjobb så blir allt mycket roligare.

Isolerad kan man vara både i skogen och mitt i stan. Finns inga grannar i omgivningen? Finns inga föreningar som gör kul saker du kan gå på. Hur långt är det till tätort/stad med jobb?

Jag bor på landet och är inte det minsta isolerad. Faktiskt mer socialt liv än när jag bodde i lägenhet i stan. Dessutom får jag massor av social samvaro eftersom jag jobbar med människor.

Två saker tror jag ligger närmast för dig. Skaffa ett jobb. Få kontakt med folk i omgivningen.

Funkar det inte - ta ett jobb på annan ort och hyr ut stället.

Grannarna här i byn är jättegoa och fina,men jag känner liksom inte den samhörighet jag vill känna med dom.
12 mil till större stad=jobb.

Grejen är att jag gärna vill hoppa på en utbildning som inte finns här ute i skogen. Så att bara ha nära till jobb räcker liksom inte för mig.

Har frågat min kommun om dom vill betala utbildningen jag vill gå,i en större stad,och självklart blev det nej. Förstår jag med att dom ej vill betala. Så frustrerande bara. Blir liksom låst läge för mig.

 

[Solvarma jordgubbar]

Plus nån sorts missriktad prestige?
När man väl köpt det där, fått det där jobbet, gjort det där - då ska man hålla fast.

Istället för att inse att det finns fler gårdar, det finns andra jobb, andra partners etc etc. Jag har flera personer i min perifera omgivning som bytt inriktning flera gånger i livet. Det har gått utmärkt.

Precis så. Underbart inlägg

 

[Petruska]

Plus nån sorts missriktad prestige?
När man väl köpt det där, fått det där jobbet, gjort det där - då ska man hålla fast.

Istället för att inse att det finns fler gårdar, det finns andra jobb, andra partners etc etc. Jag har flera personer i min perifera omgivning som bytt inriktning flera gånger i livet. Det har gått utmärkt.

Jag har tänkt på det mer som lojalitet än prestige, men båda låter rimliga som tolkning.

 

[TinyWiny]

De drömmar man har kan förändras utmed vägen och att då hitta nya drömmar och mål är aldrig fel. Dessutom kan det som var högsta drömmen i ens tankar visa sig vara just en dröm när den förverkligas, det var inte något som skulle bli verklighet utan skulle vara just en dröm.

Att läka som du beskriver att din gård har hjälpt dig med kan vara en hållplats på livets väg men att bo kvar när den tiden är över behöver inte vara något som främjar en. Då får man söka sig vidare för var sak har sin tid och att hålla fast vid något som inte längre känns rätt blir inte bra för det som var rätt vid en tidpunkt behöver inte för alltid vara rätt. Livet förändras och vi med det.

Jag har alltid skrivit för och emotlistor när jag vacklar än hit och än dit vid beslut. Att se svart på vitt vilka för och nackdelarna är hjälper mig att komma fram till beslut.

 

[Ramona]

Men jag tänker att det löser sig på något sätt?

Pengar löser sig alltid är mitt motto. Du har ju plats för två hästar, kan du ta två inackorderingar i stallet och på så vis dra in lite pengar? Om du är arbetslös borde du ju dessutom kunna erbjuda helinackordering med fullskötsel.

Kan du starta ett hunddagis eller kanske ett pensionat om du har hundgårdar?

Vad finns det i byn där du bor? Finns det inget bolag som behöver personal? Tycker att alla bolag söker efter folk just nu.

Har du jobbat inom vården innan och gått in i väggen kanske det finns någonting annat du kan göra med samma utbildning? Jag jobbar på ett LVM-hem och här jobbar tex en mängd undersköterskor. Vi stressar verkligen inte på vårt jobb, och även om vi kan få någon jobbig klient titt som tätt så är det ju ingenting emot hemtjänsten, äldreboende eller sjukhus. Vi stressar verkligen inte på jobbet! Det kanske finns något HVB-hem, LSS-boende etc i närheten där du bor om du är utbildad inom vården?

 

[Solvarma jordgubbar]

Tack för alla fina och tänkvärda svar.

Jag tror jag redan bestämt mig för vad jag vill,det gör bara så fruktansvärt ont att ge upp min dröm som jag haft under så många års tid,nu när jag äntligen har allt jag önskat mig. För tänk om detta ändå är rätt för mig?

Här följer en liten lista på mina farhågor....

Rädd för vad folk ska tycka om jag säljer. Det brukar bli mycket prat och rykten i en sådan här liten landsbygd.

Rädd för att jag inte får gården såld,för många häromkring säger att det är svårt att sälja hus här eftersom läget är så avlägset.

Rädd för att,även om jag väljer att sälja,inte får huset sålt,och jag blir "fastlåst" här för tid och evighet.

Rädd för att jag isåfall måste överge min drömgård,och låta den bara stå och förfalla eftersom ingen ville köpa.

Rädd för att om jag ej får gården såld,att jag då ej får loss pengar till ett nytt boende,och att jag därav helt enkelt blir både hemlös och arbetslös.

Rädd för att om jag hyr ut gården,att ingen vill hyra.

Rädd för att om jag hyr ut,att hyresgästen inte tar hand om min drömgård ordentligt och missköter huset,eldning med mera. Man har ju hört så många skräckhistorier om hyresgäster som ej sköter sig och huset.

Ja,ni ser ju.

Här finns gott om ångest och oro för hur allt kommer att bli framöver.....

 

[tanten]

Grannarna här i byn är jättegoa och fina,men jag känner liksom inte den samhörighet jag vill känna med dom.
12 mil till större stad=jobb.

Grejen är att jag gärna vill hoppa på en utbildning som inte finns här ute i skogen. Så att bara ha nära till jobb räcker liksom inte för mig.

Har frågat min kommun om dom vill betala utbildningen jag vill gå,i en större stad,och självklart blev det nej. Förstår jag med att dom ej vill betala. Så frustrerande bara. Blir liksom låst läge för mig.

Men om du bor 12 mil från plats du kan jobba på - hur hade du tänkt försörja dig där på gården?

 

[Solvarma jordgubbar]

Men om du bor 12 mil från plats du kan jobba på - hur hade du tänkt försörja dig där på gården?

Ja större stad är tolv mil härifrån.
Finns även en mindre stad närmare.
Beror på vad man menar med "större stad".