Hästen rädd - smittar mig! HJÄLP!

[Houdinie]

Jag är nybliven medryttare på en sexåring som är lättskrämd och gärna bockar, backar och sticker då h*n blir skrämd. En annan häst som galopperar är fullkomligt skräckinjagande och det är nog det största problemet. Jag blir ärligt talat rädd själv när hästen spänner sig och "låser mig ute" på det sätt h*n gör. Jag har liksom ingen kontroll alls när h*n blir så.

Det finns underbara ridvägar runt stallet, men jag tycker att det känns olustigt att rida ut ensam när det är såhär.

Har ni några tips och förslag på vad jag kan tänka på för att hålla mig lugn och inte ramla av!? Jag kan ju inte blir sträng på hästen då h*n ju blir äkta rädd och är så ung.

 

[tretjak]

Sv: Hästen rädd - smittar mig! HJÄLP!

Har haft samma problem med min egen sexåring nu i ca 1,5 år! Fick rådet av min tränare att strunta i de sköna "rundorna" i skogen och att försöka hitta ett fält eller en sträcka som jag kan rida fram och tillbaka flera gånger beroende på hur länge jag ska rida. Alternativt bara rida på bana tills vi känner oss säkrare på varandra igen. Jag tror att det säkert är jättebra och vettiga råd även om det faktiskt inte har funkat för oss. Det kan vara värt att prova i a f, även om det låter trist. Sällskap av annan häst löser ju ofta problemet. Du är inte ensam om att ha en häst som blir RÄDD för andra hästar som t ex kommer galopperande eller möter på nära håll!

Det är bra att försöka ta tag i problemet snabbt så att det inte blir en ond cirkel av det.

Jag har personligen fått nog av att inte kunna slappna av på ridturen och att sitta på en häst som, precis som du beskriver, låser en ute. Jag har kommit fram till att vi i alla fall just nu inte passar för varandra och kommer att låna ut hästen till någon som är skickligare eller som är mer tävlingsinriktad och inte bryr sig på att han är spänd vid uteritterna.

 

[Sar]

Sv: Hästen rädd - smittar mig! HJÄLP!

Det finns två vägar att gå, antingen satsar du helhjärtat på att vänja hästen att bli riden ute ensam eller så begränsar du sin ridning till att rida ute tillsammans med andra elelr fram och tillbaka på en vägstump vid stallet.
Hade det varit din egen häst hade alternativ ett varit det vettigaste för att du inte skulle bli så begränsad men jag tycker inte en medryttare ska behöva ta igenom detta på en annans häst.
Att rida ute ska vara roligt, är det inte det så tycker jag att du ska se till att få sällskap ute eller byta medryttarhäst.

 

[oopsie]

Sv: Hästen rädd - smittar mig! HJÄLP!

Jag är nybliven medryttare på en sexåring som är lättskrämd och gärna bockar, backar och sticker då h*n blir skrämd. En annan häst som galopperar är fullkomligt skräckinjagande och det är nog det största problemet. Jag blir ärligt talat rädd själv när hästen spänner sig och "låser mig ute" på det sätt h*n gör. Jag har liksom ingen kontroll alls när h*n blir så.

Det finns underbara ridvägar runt stallet, men jag tycker att det känns olustigt att rida ut ensam när det är såhär.

Har ni några tips och förslag på vad jag kan tänka på för att hålla mig lugn och inte ramla av!? Jag kan ju inte blir sträng på hästen då h*n ju blir äkta rädd och är så ung.

Jag tror inte alls hästen är så oskyldig som det verkar och "bara rädd".
Det är en hel del hästar som "busar" genom att skygga och fåna sig, när andra hästar kanske bockar istället.
Den behöver en ryttare som är bestämd och trygg, som bestämt talar om att "det är inte farligt, om jag säger att det inte är farligt".
Dvs lyssna på ryttaren. Men det är förstås lättare sagt än gjort.

Det råd Tretjak fick av sin tränare tycker jag är uselt. För det första är hästar ofta mer otrygga på öppna fält, mer tittiga osv. Det lugnaste brukar vara en inramad skogsstig där de inte har så mycket att glo på. Inte skogsväg utan stig.

Sen, vill man rida ut ska man kunna det. Tror du att det kommer att bli omöjligt så rid en annan häst. Men vill du kämpa så kommer ett sätt att göra här:

Mycket motion brukar avhjälpa en hel del. Rid tex hårt i ridhuset/volten först, avsluta med att gå ut en liten tur som belöning. Inte bara några varv utan hårda dressyrpass så att all vilja att busa med dej försvinner. En sexåring är ingen unghäst mer, men du får ju förstås anpassa efter orken. (underskatta dock inte orken) Rid den trött innan du går ut. Ett alternativ kan vara att longera/tömköra 20 min, därefter rida 30 min, dressyr eller hoppning,och sen rida ut.

Inte så lång tur först. Sen förskjuter du om det går bra, dvs mindre och mindre tid i ridhuset/volten innan, mer och mer tid för promenad.

Men gå aldrig ut direkt med en överfrisk häst när den har såna tendenser att fåna sig. Bli förbannad om det behövs, den behöver inte alls skygga och sticka. Det är olydigt, inte för att den är rädd.

 

[oopsie]

Sv: Hästen rädd - smittar mig! HJÄLP!

Har haft samma problem med min egen sexåring nu i ca 1,5 år! Fick rådet av min tränare att strunta i de sköna "rundorna" i skogen och att försöka hitta ett fält eller en sträcka som jag kan rida fram och tillbaka flera gånger beroende på hur länge jag ska rida. Alternativt bara rida på bana tills vi känner oss säkrare på varandra igen. Jag tror att det säkert är jättebra och vettiga råd även om det faktiskt inte har funkat för oss. Det kan vara värt att prova i a f, även om det låter trist. Sällskap av annan häst löser ju ofta problemet. Du är inte ensam om att ha en häst som blir RÄDD för andra hästar som t ex kommer galopperande eller möter på nära håll!

Det är bra att försöka ta tag i problemet snabbt så att det inte blir en ond cirkel av det.

Jag har personligen fått nog av att inte kunna slappna av på ridturen och att sitta på en häst som, precis som du beskriver, låser en ute. Jag har kommit fram till att vi i alla fall just nu inte passar för varandra och kommer att låna ut hästen till någon som är skickligare eller som är mer tävlingsinriktad och inte bryr sig på att han är spänd vid uteritterna.

Se svaret till Ts! Rådet din tränare gav var det sämsta jag hört på länge. Du kan göra likadant som jag rådde TS. Bli förbannad för att hästen förstör ridningen för dej. Håll den sysselsatt hela tiden, dvs rid, åk inte häst. (Jag skriver det bara för att jag vet att när man blir spänd är det lätt at sluta rida och bara åka med, man blir "efter" och ger hästen intiativet) Den ska lyssna och vara uppmärksam på dej.


Rid mycket, motion är bra bot mot dumheter. Ju bättre kondition, ju mer arbete krävs. Sysselsätt både hjärnan och kroppen.

 

[Morsan]

Sv: Hästen rädd - smittar mig! HJÄLP!

Jag har en 4-åring som också blir rädd för allt möjligt.. när han är pigg och känner för det
Det gäller att genomskåda för många gånger är det bara fjant. Det är du på ryggen som bestämmer om något är farligt eller inte, lättare sagt än gjort, men så är det (min åsikt).

 

[Houdinie]

Sv: Hästen rädd - smittar mig! HJÄLP!

Jag red ut en längre promenad igår (ca 1 h). Det blev mest skritt, bara lite trav. Hästen var mycket bättre nu, och jag fäljde ett tips jag fått av min förra hästägare som ridit många unghästar;
1. Titta aldrig på "det farliga" utan håll blicken på något annat, helst dit du är på väg.
2. Låt inte hästen titta för mycket på "det farliga" heller. En titt räcker, sedan kan man ställa hästen åt ett annat håll (fungerade mycket bra)
3. Var noga med att låta hästen känna att du är med den och hos den.
4. Om hästen stänger dig ute så det blir "tomt" i handen; driv!

Jag har även fått tips från ägaren:
1. Klia hästen på manken
2. Beröm för varje steg i rätt riktning vid de spända situationerna.
3. Prata med hästen med lugn, låg och långsam röst om vadsomhelst - bara du låter rätt.

Vi red t.o.m. förbi en hingsthage med läckert stegrande, skriande och allmänt genomhingstigt svart innehåll, och genom att följa tipsen ovan gick det riktigt bra! Trist bara att jag inte fick titta på läckerbiten...

 

[Ylva86]

Sv: Hästen rädd - smittar mig! HJÄLP!

Har bara tänkt på det här med att rida i skog kontra öppna fält. Det sägs att det skulle vara tryggare i skogen. Ja, mina hästar har aldrig varit så trygga som när de stod i stall i öppet landskap. Hästar är ganska oroliga för skymda ställen och i skogen finns det många "faror". I och för sig kan det ju vara bra att det ofta är mindre blåsigt i skogen. Blåst är de inte särskilt förtjusta i.

 

[peppelina]

Sv: Hästen rädd - smittar mig! HJÄLP!

Jag är också medryttare på en "tittig" häst.
Blev också rädd i början och då blev allt mycket värre... jag kan fortfarande inte styra över min rädsla men vi jobbar på det...
Bäst för mig har varit att prata mycket (både för hästens och min egen skull) jag pratar berömmer och säger att det inte är farligt. Oftast hjälper detta och vi kan gå förbi det farliga.
Något jag också tycker är viktigt är att INTE låta hästen "vinna" jag har lyckats få bort mycket av "tittandet" med att kämpa oss förbi det farliga, nästa gång går det utan problem!

Lycka till!

 

[tretjak]

Sv: Hästen rädd - smittar mig! HJÄLP!

Jag håller med om det där med öppna fält, jag har själv alltid börjat rida ut mina unghästar på smalare vägar och stigar där det blir mer inramat och inte blåser så mycket. Skogen har en lugnande inverkan tycker jag. Sen har jag ibland funderat på om min "torgskräck" ( trivs inte i öppna landskap!) påverkar mina hästar för de flesta jag har haft genom åren har varit lite prilliga på öppna fält.
Så just detta rådet från tränaren har jag inte följt...men att rida samma sträcka har jag testat. Tråkigt som attan är det och ibland blir det bara än värre eftersom hästen också blir uttråkad.

Sen var det det här med att tänka framåt och driva framåt, helt rätt tänkt tycker jag men i mitt fall så är detta en del av problemet; när hästen låser mig ute så tar han heller inga drivande hjälper och har t o m ställt sig rakt upp vid några tillfälllen ( för att avsluta med att par bocksprång när han sen kommer ner...) Jag måste erkänna att då blir åtminstone jag rädd. Det här med att sitta på en häst som inte svarar på de "vanliga" signalerna, som man lärt sig och använt sig av genom åren, det är en mycket otrevlig känsla. Jag har åkt av och skadat mig ett par gånger men inte mer än så och ÄNDÅ ger det stort obehag när hästen ibland blir så här.

Att man skulle kunna trötta ut en häst med longering eller hård ridning innan det tycker jag är nonsens, man tröttar inte ut en sån häst. Rör det sig om vanlig sk stalllmodighet eller att hästen är pigg efter ett par dagars vila så kan man kanske longera ett par varv men annars tror jag inte på det. Min förra tränare trodde att hon skulle få min häst mer avspänd genom att toklongera honom innan varje pass men han blev istället superstressad av detta och dessutom går det emot mina principer för jag tycker att på volten är det allvar, man jobbar, rusar inte runt o bockar m m.

Sysselsätta under ridning med t tex sidvärtsrörelser o likn kan fungera ibland, innan hästen har låst sig. Sen har i alla fall jag mer och mer kommit fram till samma fråga; tycker jag att det är roligt att rida den här hästen? Om svaret under lång tid är nej så ska man kanske ge hästen en chans med en annan ryttare istället och hitta en annan häst som passar en själv bättre. Hade jag varit tio år yngre så hade jag sett detta som en stor prestigeförlust, nu ser jag det som ett litet nederlag som kanske ger självförtroendet en mindre knäck ett tag men inget värre än så.

 

[Houdinie]

Sv: Hästen rädd - smittar mig! HJÄLP!

Sen har i alla fall jag mer och mer kommit fram till samma fråga; tycker jag att det är roligt att rida den här hästen? Om svaret under lång tid är nej så ska man kanske ge hästen en chans med en annan ryttare istället och hitta en annan häst som passar en själv bättre. Hade jag varit tio år yngre så hade jag sett detta som en stor prestigeförlust, nu ser jag det som ett litet nederlag som kanske ger självförtroendet en mindre knäck ett tag men inget värre än så.

Det är väl detta jag funderat över. Jag har bara varit medryttare i drygt 2 veckor, men jag känner redan ett litet obehag i magen när jag ska till stallet.

Och jag som tyckte min förra medryttarhäst var tittig (och den galopperade jag på i skogen - barbacka - utan att tveka)...:smirk: