Hejar du på folk när du är ute?

[Tajger]

Bor på landet, och fick höra när vi flyttade in att ”här i byn hälsar vi på varandra” av storbonden, så jag hejar eller vinkar på alla jag möter här hemma. Bara bondens fru som inte gör det
Hälsar vid möte på hundpromenaden, ridturen mm. Inte på obekanta i stan.

 

[Anna]

Jag hälsar när jag möter folk på gångbanan framför mitt hus, för det är stor chans att de bor i huset och jag kanske har pratat med dem i tvättstugan eller så Hopplöst att känna igen folk i stora jackor med kapuschonger och grejer såhär års så hellre hälsa en gång för mycket. (Det är typ 80 lägenheter i huset så rätt mycket folk.)

I stan går jag inte och hälsar på folk men kan le eller nicka lite trevligt om jag t.ex sätter mig bredvid någon på en busshållplats eller på vagnen eller så.

I lilla samhället där mamma och pappa har sommarboende hälsar man lite hejvilt, inte i samhället på sommaren just men på promenadvägar och så. På vintern är det så dött att man lika gärna kan hälsa på alla. Ganska stor chans att det är släkt dessutom Detsamma upplever jag t.ex när jag hälsat på kompisar i skärgården och så, möter man nån så hälsar man och det tycker jag är trevligt.

 

[Raderad medlem 6459]

Där jag bor hälsar jag på grannar och folk jag ser ofta. Om det faller sig naturligt så småpratar jag gärna med folk, till exempel var det en liten man ute för några veckor sedan som höll på att påta i en rabatt så då hälsade jag och sa att det blev så fint. När han svarade så hörde jag på hans brytning att han var spansktalande så då växlade vi till spanska och hade ett jättetrevligt samtal om Chile, blommor och livet i allmänhet .

Hos mina föräldrar hälsar man på alla för det är ute på landet. Likaså uppe hos min mormor som bor i en liten småstad i Dalarna där alla känner alla.

Jag gillar att prata med folk jag inte känner, så länge jag är på humör för det .

 

[godisklubba]

Jag brukar inte hälsa på folk, men eftersom jag ofta blir igenkänd som *mammas namn*s dotter eller *pappas namn*s dotter av deras gamla vänner så händer det att folk jag inte har en blekaste aning om vilka de är hälsar på mig. Därför har jag i regel att hälsa på folk som hälsar på mig först.

I/på stan hälsar jag inte på alla jag ser för då skulle jag inte göra annat än att hälsa på folk. Däremot om det är någon jag känner kan jag säga "hej" typ, men inte så att jag skulle skrika "HEJ!" över ett helt torg för att hälsa på någon. Jag skulle nog inte uppskatta om varenda person jag mötte på stan hälsade heller.

Busschaufförer hälsar jag på om jag går på bussen framme vid chauffören, men det ligger inte i min natur att skrika hej till chauffören om jag gått på i mittendörrarna. Spårvagnsförare hälsar jag givetvis också på om det går (i nyare vagnar sitter ju föraren instängd i en "bås" framför dörrarna) och om jag inte gått på i mittendörrarna.

Möter jag någon i trapphuset/precis utanför porten säger jag hej och kan småprata lite om det blir så naturligt och jag inte har bråttom iväg. Det händer rätt ofta att jag småpratar med någon granne eftersom nästan bara bor gamla människor här och de brukar tyvärr inte få så mycket besök så de pratar gärna en stund, dessutom är de jättetrevliga så jag pratar gärna med dem!

I sommarhuset är det någon "regel" att alla känner alla så där hälsar man på varandra oavsett om de bor där eller är besökare till någon. Vilket kan bli en del ibland, vi har stugan jämte infarten till området (dvs alla som ska in/ut ur området måste passera vårat hus). Tur att det inte bor så många i området

Jag tycker det är trevligt om andra hälsar på mig först, däremot är jag dålig på att själv ta initiativ till att hälsa på andra. Skulle folk helt plötsligt börja hälsa på allt och alla på stan så hade jag nog inte uppskattat det lika mycket. Men på en öde stig i skogen, ja absolut. Småprata är också kul, så länge jag har en bra dag och är på humör för det (och är jag inte på humör och/eller har en dålig dag lär det märkas).

(Tydligen kan jag inte hålla mig kortfattad... )

 

[Petruska]

På landet hälsar folk på varandra när man möts i bil. Det gör alla. Däremot hälsar man inte om en (det är alltid jag) går/cyklar och en kommer i bil. Att två skulle mötas till fots/på cykel är så sällsynt, så det har jag aldrig varit med om. Jag vet inte om man hälsar då.

Det är inte helt klart vid vilken nivå, sas, landet övergår i stad så pass att man inte längre hälsar på alla, men det brukar falla sig naturligt, tycker jag.

 

[zassoo]

Såhär gör jag med! Hatar att träffa på bekanta när det inte är meningen. Det har hänt att jag vänt och gått åt andra hållet även när det är en närmare vän jag ser i fel sammanhang.

Åh herregud jag är likadan, och skäms lite för det Ibland i såna situationer får jag någon social ångest och tror att det ska blir superjobbigt så jag låtsas inte se personen och går åt ett annat håll... Trots att jag vet att det är en trevlig person och att hen tycker att jag är trevlig också och att vi förmodligen skulle ha ett trevligt samtal. Som tur är visar sig den här sidan mer sporadiskt, oftast lyckas jag bete mig som folk

 

[zassoo]

För att svara på trådstarten så hälsar jag (lite halvt motvilligt) på folk när jag är ute och promenerar där jag bor, mest för att man inte träffar på sådär väldigt mycket folk och det vore märkligt att ignorera den andra. Typ i skogen eller på en grusväg. Men det svåraste är NÄR man ska titta åt personens håll och hälsa...

Så fort jag kommer ner mot mer tätbebyggt område så hälsar jag inte. Möjligen ett halv litet leende om blickarna råkar mötas, typ.

 

[julgrisen]

Åh herregud jag är likadan, och skäms lite för det Ibland i såna situationer får jag någon social ångest och tror att det ska blir superjobbigt så jag låtsas inte se personen och går åt ett annat håll... Trots att jag vet att det är en trevlig person och att hen tycker att jag är trevlig också och att vi förmodligen skulle ha ett trevligt samtal. Som tur är visar sig den här sidan mer sporadiskt, oftast lyckas jag bete mig som folk

Haha jag vet, så sjukt? Så fort jag gjort det inser jag ju att det är supermärkligt men jag bara vänder i ren impuls!

 

[athena_arabians]

Särbon brukar vinka hjärtligt åt folk är han kör bil inne i stan ibland. Just för att folk blir så vansinnigt förvirrade och undrar om de känner igen den där skäggiga karln som hälsade så trevligt

När vi var ute med husbilen i somras fick jag en skräckblandad insikt i sekten "vi som åker på semester i boende på hjul". Det är en drös sociala koder som ska följas, bla att möter man en annan husbil ska man hälsa, dock inte om man möter en husvagn (dock hälsar man på andra husvagnsekipage om man har en sådan men inte på husbilar...).

 

[sthu]

Särbon brukar vinka hjärtligt åt folk är han kör bil inne i stan ibland. Just för att folk blir så vansinnigt förvirrade och undrar om de känner igen den där skäggiga karln som hälsade så trevligt

Haha det gör jag också! Och om de inte vinkar tillbaka svär jag surt för mig själv Vinkar de tillbaka är hela dagen räddad typ

 

[athena_arabians]

Haha det gör jag också! Och om de inte vinkar tillbaka svär jag surt för mig själv Vinkar de tillbaka är hela dagen räddad typ

Särbon är nöjd med att orsaka förvirringen Han kan också helt plötsligt säga: "De är här med en ko". Det har förvirrat många av hans kollegor, speciellt när de är nere i en gruva

 

[sthu]

Särbon är nöjd med att orsaka förvirringen Han kan också helt plötsligt säga: "De är här med en ko". Det har förvirrat många av hans kollegor, speciellt när de är nere i en gruva

Underbart

 

[Badger]

Inspirerad av diskussionen i Störiga saker vi stör oss på-tråden undrar jag hur ni ser på det här med att hälsa på folk när ni är ute och går? Gör ni det? Alltid? Aldrig? Ibland? Vill ni att andra hälsar på er?

Jag skrev i den andra tråden att jag bara hälsar om jag är ute och går på landet där man inte möter så mycket folk, men när jag tänkte efter så kom jag fram till att det nog har mer med situationen än platsen att göra. Jag kan titta upp och le/säga hej även när jag är ute och går mitt i storstan - förutsatt att det är relativt folktomt. De gånger jag har varit ute och gått i parken tidigt på morgonen till exempel har jag hälsat på morgontrötta hundägare, eftersom det typ bara var vi två och kanske en person till i hela parken.

Jag brukar även hälsa, eller åtminstone le, när jag sätter mig bredvid någon på bussen/tåget/flyget. Och i (stor)staden jag bor i, som är känd för att vara väldigt öppen och social, är det rätt vanligt att folk börjar prata med en både här och där.

Hur resonerar ni?

Samma som du. Och om de gör samma sak kanske.

 

[lil-sis]

När jag är ute och rider = alltid.

Annars njäe det beror på. Om någon annan hälsar så hälsar jag tillbaka.

Min unge hälsar på alla han hinner med om vi är på stan och det är relativt glest med folk. Någonstans måste han ju ha plockat upp det

 

[lil-sis]

Särbon brukar vinka hjärtligt åt folk är han kör bil inne i stan ibland. Just för att folk blir så vansinnigt förvirrade och undrar om de känner igen den där skäggiga karln som hälsade så trevligt

När vi var ute med husbilen i somras fick jag en skräckblandad insikt i sekten "vi som åker på semester i boende på hjul". Det är en drös sociala koder som ska följas, bla att möter man en annan husbil ska man hälsa, dock inte om man möter en husvagn (dock hälsar man på andra husvagnsekipage om man har en sådan men inte på husbilar...).

Tydligen så hälsar man om man möter en annan Land Rover (oklart när det gäller Range Rover) som har klubbens märke på backspegeln. Min gamla disco hade det utan att jag tänkt på det

 

[CiaB]

Särbon brukar vinka hjärtligt åt folk är han kör bil inne i stan ibland. Just för att folk blir så vansinnigt förvirrade och undrar om de känner igen den där skäggiga karln som hälsade så trevligt

När vi var ute med husbilen i somras fick jag en skräckblandad insikt i sekten "vi som åker på semester i boende på hjul". Det är en drös sociala koder som ska följas, bla att möter man en annan husbil ska man hälsa, dock inte om man möter en husvagn (dock hälsar man på andra husvagnsekipage om man har en sådan men inte på husbilar...).

Det låter som med båtfolk. Segelbåtar hälsar på segelbåtar men inte motorbåtar, och tvärtom då.
Hur fånigt som helst tyckte jag när vi var ute och seglade. Jag hälsade glatt på alla.