Hemlös och ingen hjälp.

Sevenofnine

Trådstartare
En bekant till mig har pga besvärliga omständigheter blivit hemlös. Egen företagare men inga jobb fn. Inga drogproblem, inga stora skulder etc, bara jäkligt trista omständigheter. Rasat ihop totalt och varit på akutpsyk en tid men är nu utskriven - och har ingenstans att ta vägen.

Hen menar att socialtjänsten idag i Sverige inte hjälper till öht med ens tillfälligt boende över natten. Ingenting. Sista utvägen är kyrkan (!).

ÄR det verkligen på det här viset?? Vi säger ju alltid att ingen "behöver" vara hemlös i Sverige idag, att där finns hjälp och vägar. Min vän menar tvärtom. Det finns verkligen ingenting. Hen har inga pengar, inget jobb, ingen bostad. Och, som sagt, inga bakomliggande problem med droger etc. Blivit satt på gatan.

Fungerar det verkligen, allvarligt, såhär???
 
En bekant till mig har pga besvärliga omständigheter blivit hemlös. Egen företagare men inga jobb fn. Inga drogproblem, inga stora skulder etc, bara jäkligt trista omständigheter. Rasat ihop totalt och varit på akutpsyk en tid men är nu utskriven - och har ingenstans att ta vägen.

Hen menar att socialtjänsten idag i Sverige inte hjälper till öht med ens tillfälligt boende över natten. Ingenting. Sista utvägen är kyrkan (!).

ÄR det verkligen på det här viset?? Vi säger ju alltid att ingen "behöver" vara hemlös i Sverige idag, att där finns hjälp och vägar. Min vän menar tvärtom. Det finns verkligen ingenting. Hen har inga pengar, inget jobb, ingen bostad. Och, som sagt, inga bakomliggande problem med droger etc. Blivit satt på gatan.

Fungerar det verkligen, allvarligt, såhär???
Ibland tror jag faktiskt det är så illa, det sociala skyddsnätet är numera ganska urholkat.
 
Mitt intryck är att den som inte har drogproblematik eller hemmaboende barn förväntas ta i princip obegränsat ansvar för sin egen bostadssituation.

Om jag var i det läget skulle jag prioritera intäktsbiten väldigt högt. Höra med branschkollegor om inhopp, sondera hela jobbnätverket och naturligtvis söka mig även utanför den egna branschen. Är företagandet en återvändsgränd behöver bekantingen kanske lägga ner sitt bolag för att kunna bli aktuell för a-kassa eller Alfakassa, eller annat ekonomiskt bistånd/försörjningsstöd. Det går att bo hjälpligt för rätt litet pengar (läs: bo i bil, billig husvagn på camping m m) men det är svårt att lösa läget helt utan. De flesta har nog vänner, släkt eller bekanta som kan bistå med en soffa en kortare tid, men står man helt utan sådant socialt sammanhang behöver man förstås göra det som behövs för att lösa läget akut även om det innebär sovsäck och tält.
 
En bekant till mig har pga besvärliga omständigheter blivit hemlös. Egen företagare men inga jobb fn. Inga drogproblem, inga stora skulder etc, bara jäkligt trista omständigheter. Rasat ihop totalt och varit på akutpsyk en tid men är nu utskriven - och har ingenstans att ta vägen.

Hen menar att socialtjänsten idag i Sverige inte hjälper till öht med ens tillfälligt boende över natten. Ingenting. Sista utvägen är kyrkan (!).

ÄR det verkligen på det här viset?? Vi säger ju alltid att ingen "behöver" vara hemlös i Sverige idag, att där finns hjälp och vägar. Min vän menar tvärtom. Det finns verkligen ingenting. Hen har inga pengar, inget jobb, ingen bostad. Och, som sagt, inga bakomliggande problem med droger etc. Blivit satt på gatan.

Fungerar det verkligen, allvarligt, såhär???
Fast om personen verkligen inte har några alls pengar borde person har rätt någon slags bidrag (socialbidrag).

Men det är sant att socialtjänsten inte hjäper till vid strukturell hemlöshet. Har du ingenstans att bo för du inte har råd med en bostadsrätt eller du inte kan få en hyresrätt pga bostadsbristen, så är det ditt ansvar att skaffa dig tak över huvudet.
 
Fast om personen verkligen inte har några alls pengar borde person har rätt någon slags bidrag (socialbidrag).

Men det är sant att socialtjänsten inte hjäper till vid strukturell hemlöshet. Har du ingenstans att bo för du inte har råd med en bostadsrätt eller du inte kan få en hyresrätt pga bostadsbrist, så är det ditt ansvar att skaffa dig tak över huvudet.
Vilket i praktiken knappast går om en inte har en hyfsat bra inkomst, eftersom tillfälliga lösningar är så mycket dyrare än en normal månadshyra.
 
En bekant till mig har pga besvärliga omständigheter blivit hemlös. Egen företagare men inga jobb fn. Inga drogproblem, inga stora skulder etc, bara jäkligt trista omständigheter. Rasat ihop totalt och varit på akutpsyk en tid men är nu utskriven - och har ingenstans att ta vägen.

Hen menar att socialtjänsten idag i Sverige inte hjälper till öht med ens tillfälligt boende över natten. Ingenting. Sista utvägen är kyrkan (!).

ÄR det verkligen på det här viset?? Vi säger ju alltid att ingen "behöver" vara hemlös i Sverige idag, att där finns hjälp och vägar. Min vän menar tvärtom. Det finns verkligen ingenting. Hen har inga pengar, inget jobb, ingen bostad. Och, som sagt, inga bakomliggande problem med droger etc. Blivit satt på gatan.

Fungerar det verkligen, allvarligt, såhär???
Ja det stämmer.
När jag ville lämna min exman pga psykisk misshandel hittade jag ingen lägenhet. Jag och min son mådde skit av att bo kvar i huset så jag ringde tillslut Soc och frågade om de hade någon jourlägenhet. Jag hade fast jobb, möbler och inkomst så jag kunde göra rätt för mig, bara jag fick någonstans för oss att bo.
Men nej....blev hänvisad till ett typ jourhem för kvinnor på en annan ort (omöjligt att lösa med jobb och skola) där man fick bo dygn per dygn.
Fick tillslut tag på en etta via en facebookgrupp 🙏
 
Men det är svårt att ta itu med jobb när man har noll kronor och bor i sin avställda bil....... Och mår jättedåligt.

Jag inbillade mig verkligen att det såg annorlunda ut i Sverige än såhär.
Uppdrag granskning hade ett bra program om detta, men verkar som det inte ligger kvar.

En del hamnar som sista alternativ i riktiga skithus med ockerhyresvärdar i någon håla där samhällsservice och arbetsmarknad är obefintlig om en inte kan bilpendla (eller flytta :crazy:, gissa varför lägenheterna inte går att hyra ut till någon som bor där frivilligt). Dvs. ännu sämre förutsättningar att ta sig upp ur spiralen, och rätt nedbrytande för psyket efter ett tag...
 
Det känns som ett moment 22 där. Vad säger @Görel eller @lil-sis?
Tanken, som den såg ut i lagstiftarens teori när socialtjänstlagen skrevs för några decennier sedan, utgår väl från att kommunerna har ett ansvar i bostadspolitiken. Genom allmännyttan så ordnar man att det finns tillgång till bostäder i en omfattning som gör att folk inte blir utan för att marknaden är i obalans eller för att de inte accepteras av privata hyresvärdar eller för att andra alternativ har för hög kostnadsnivå.
Några decennier senare när den funktionen är mer eller mindre borta i många kommuner så blir att alls få tag på något ställe att sova, laga mat, tvätta kläder och förvara sina vardagsprylarna ett problem som är av en art som man inte föreställde sig skulle uppstå. Och kommunerna med sin ekonomiska press ger idag inte någon hjälp utöver vad de är skyldiga till enligt lag.

Det är väl ur detta som situationen uppkommit, som jag förstått det (i grova drag)

I ett större perspektiv kan man ställa sig frågan hur man hjälper alla när det inte finns bostäder att uppbåda i den omfattning som behövs. Det blir som den där leken där man plockar bort stolar så de hela tiden är färre än antalet barn - bara en fråga om vem av dem som ska bli utan när musiken stängs av...
 
En bekant till mig har pga besvärliga omständigheter blivit hemlös. Egen företagare men inga jobb fn. Inga drogproblem, inga stora skulder etc, bara jäkligt trista omständigheter. Rasat ihop totalt och varit på akutpsyk en tid men är nu utskriven - och har ingenstans att ta vägen.

Hen menar att socialtjänsten idag i Sverige inte hjälper till öht med ens tillfälligt boende över natten. Ingenting. Sista utvägen är kyrkan (!).

ÄR det verkligen på det här viset?? Vi säger ju alltid att ingen "behöver" vara hemlös i Sverige idag, att där finns hjälp och vägar. Min vän menar tvärtom. Det finns verkligen ingenting. Hen har inga pengar, inget jobb, ingen bostad. Och, som sagt, inga bakomliggande problem med droger etc. Blivit satt på gatan.

Fungerar det verkligen, allvarligt, såhär???
I Stockholm finns det Tak över huvudet-garanti. Men det är verkligen bara tak över huvudet, en natt i taget på typ härbärge.

Har han ingenting så kan han ansöka om försörjningsstöd. Har han gjort det? Bostad får man normalt ordna själv, om man inte har sjukdom/funktionsnedsättningar som gör att det är omöjligt.
 
En bekant till mig har pga besvärliga omständigheter blivit hemlös. Egen företagare men inga jobb fn. Inga drogproblem, inga stora skulder etc, bara jäkligt trista omständigheter. Rasat ihop totalt och varit på akutpsyk en tid men är nu utskriven - och har ingenstans att ta vägen.

Hen menar att socialtjänsten idag i Sverige inte hjälper till öht med ens tillfälligt boende över natten. Ingenting. Sista utvägen är kyrkan (!).

ÄR det verkligen på det här viset?? Vi säger ju alltid att ingen "behöver" vara hemlös i Sverige idag, att där finns hjälp och vägar. Min vän menar tvärtom. Det finns verkligen ingenting. Hen har inga pengar, inget jobb, ingen bostad. Och, som sagt, inga bakomliggande problem med droger etc. Blivit satt på gatan.

Fungerar det verkligen, allvarligt, såhär???
Han borde väl ha rätt till försörjningsstöd? Det är ju en början iallafall. Sen får man nog bara hjälp med tak över huvudet tyvärr.
 
Ja det stämmer.
När jag ville lämna min exman pga psykisk misshandel hittade jag ingen lägenhet. Jag och min son mådde skit av att bo kvar i huset så jag ringde tillslut Soc och frågade om de hade någon jourlägenhet. Jag hade fast jobb, möbler och inkomst så jag kunde göra rätt för mig, bara jag fick någonstans för oss att bo.
Men nej....blev hänvisad till ett typ jourhem för kvinnor på en annan ort (omöjligt att lösa med jobb och skola) där man fick bo dygn per dygn.
Fick tillslut tag på en etta via en facebookgrupp 🙏
Hur hårt det än kan låta, så gjorde de väl bedömningen att med fast jobb, möbler och inkomst så borde du vara kapabel att hitta något själv. Och det stämde ju.
 
Det beror ju på hur man bor. Att vara inneboende t ex är normalt inte svindyrt.
Är en inneboende så har en ju en bostad så då finns inte något problem längre. (eller det kan ju finnas önskemål om att förbättra boendet och finna något som passar med vad en har för behov; men inte en akut bostadslöshet)
Med tillfälliga lösningar menade jag det som finns att tillgå när en inte har lyckats med att på något sätt få tag på en bostad.
 
Det kan ju vara väldigt svårt att hitta någonstans att vara inneboende.
Det är väl aldrig lätt att hitta bostad om man inte har råd att köpa en. Men det är ju som det är.

Att man saknar bostad är i sig inte skäl till att få ett hyreskontrakt av soc. Men visst är bostadslöshet ett jätteproblem, för många.
 
Hur hårt det än kan låta, så gjorde de väl bedömningen att med fast jobb, möbler och inkomst så borde du vara kapabel att hitta något själv. Och det stämde ju.
Men så kan man ju inte resonera. Tänk om det eskalerat till fysisk misshandel och kvinnan blir ihjälslagen? Ska man bara rycka på axlarna och ”hon borde varit kapabel att hitta något själv”, hemskt ju.
 
Jag kan bara tala för kommunen jag arbetar i och där är det väldigt stor bostadsbrist som det väl är i de flesta kommuner och socialtjänsten får bara tillgång till väldigt få lägenheter att kunna ge vidare så det är sjuklig konkurrens. Om jag möter nån som är i väldigt stort behov av bostad (jobbar på barn och unga så handlar alltid om barnfamiljer) tar jag det med min arbetsledare. Om hon håller med tar hon med det till vårt boenderåd där de fall som kan bli aktuella dras och där görs en bedömning kring vilka av alla som faktiskt ska få de lägenheter som finns. Det är hysteriskt, så många gånger som jag tänkt att det här familjen måste ju prioriteras och så dyker det upp en annan familj som har det ännu värre. Bostadsbristen är ju ett sjukt stort problem och mitt jobb hade varit tusen gånger bättre om jag hade haft lägenheter till alla som behöver, då hade nog också fler barn haft ett rimligt liv.
 

Liknande trådar

Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
7 417
Senast: lundsbo
·
Relationer Kanske någon kan komma med smarta infallsvinklar. Jag har en historia av misshandel (fysiskt och psykiskt) samt sexuella övergrepp i...
14 15 16
Svar
300
· Visningar
19 977
Senast: Amaranthe
·
Skola & Jobb 15 år i vården blev det men nu säger kroppen tvärstopp, ALLT gör ont, hela tiden. 3 omgångar av vad jag förstått i efterhand var...
2 3
Svar
47
· Visningar
6 317
Senast: fejko
·
Samhälle Jag blev nyss uppringd av Greenpeace då jag skrev under en av deras upprop (vet inte om det är rätt ord, men "petition" på engelska är...
5 6 7
Svar
120
· Visningar
6 337
Senast: Otherside
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp