Övr. allmänt Hemmakläder

Oj, det har jag nog aldrig ens hört talas om någonstans faktiskt. Tvärtom har majoriteten på varje ridskola jag besökt ridit i just ridbyxor. Likaså på ridläger etc. Sen kan ju ridbyxorna se olika ut (ridjeans etc) men majoriteten har absolut haft byxor som är gjorda för att rida i. För att slippa skavsår och/eller att halka runt i sadeln gissar jag.
Det är nog en generationsfråga, bara. Medelklassens konsumtionsutrymme har ökat mycket i Sverige sedan 70-talet då jag började på ridskola. På den tiden köpte man mycket mer sällan utrustningen först, och provade på saker sen, utan mer tvärtom. Jag tänkte på det redan när jag skrev förra inlägget.
 
Sen är ridbyxor förstås identitetsskapande OCKSÅ. Jag älskade varje gång jag drog på mig mina för då blev jag hästmänniskan. Men det var inte därför jag hade dem.
Jag tänker att vi typ inte vet - egentligen - om vi har dem pga identitet eller funktion. Helt enkelt för att identitetsskapande inte funkar så, ej heller vare sig marknadsföring av eller normtryck kring tex ridbyxor. Vi lever i consumer culture, och där är det som det är. Men jag rider förstås i ridbyxor.
 
Sen är ridbyxor förstås identitetsskapande OCKSÅ. Jag älskade varje gång jag drog på mig mina för då blev jag hästmänniskan. Men det var inte därför jag hade dem.
Just ja! Jag som skämdes för hästeriet som barn pga dumma killar och män, kan i vuxen ålder nästan NJUTA av att synas i dem utanför stallet. Det är ju helt klart en identitetsgrej mer än funktion.
 
Det är nog en generationsfråga, bara. Medelklassens konsumtionsutrymme har ökat mycket i Sverige sedan 70-talet då jag började på ridskola. På den tiden köpte man mycket mer sällan utrustningen först, och provade på saker sen, utan mer tvärtom. Jag tänkte på det redan när jag skrev förra inlägget.
Ja jag minns då jag började rida i början på 80-talet. Jag och de flesta fick vad jag minns utrustning och kläder till det i födelsedagspresent och julklappar. Jag har hittat foton som min pappa tog när jag gissar att vi ridit någon termin/kanske ett år samt från ridläger i samma period. Det var inte ens hälften på bilden som hade ridkläder utan det var mkt mjukisbyxor/andra stövlar än ridstövlar. Sen minna jag att man ofta annonserade på anslagstavlan på ridskolan efter det man ville köpa eller sälja.
Jag gissar att det ser väldigt annorlunda ut nu.
 
Ja jag minns då jag började rida i början på 80-talet. Jag och de flesta fick vad jag minns utrustning och kläder till det i födelsedagspresent och julklappar. Jag har hittat foton som min pappa tog när jag gissar att vi ridit någon termin/kanske ett år samt från ridläger i samma period. Det var inte ens hälften på bilden som hade ridkläder utan det var mkt mjukisbyxor/andra stövlar än ridstövlar. Sen minna jag att man ofta annonserade på anslagstavlan på ridskolan efter det man ville köpa eller sälja.
Jag gissar att det ser väldigt annorlunda ut nu.
Det beror nog på klass, krasst sagt. Barnen som rider i min klass då och då, som ingår i ett rörelseprojekt, rider samtliga i oömma kläder och har passande skor. Lånar hjälm.
 
Det beror nog på klass, krasst sagt. Barnen som rider i min klass då och då, som ingår i ett rörelseprojekt, rider samtliga i oömma kläder och har passande skor. Lånar hjälm.
En barngrupp som rider som fysioterapi som jag känner till, rider i vanliga oömma kläder de med. Lånar hjälm. Lånar ev annan special-/säkerhetsutrustning.
 
Ja jag minns då jag började rida i början på 80-talet. Jag och de flesta fick vad jag minns utrustning och kläder till det i födelsedagspresent och julklappar. Jag har hittat foton som min pappa tog när jag gissar att vi ridit någon termin/kanske ett år samt från ridläger i samma period. Det var inte ens hälften på bilden som hade ridkläder utan det var mkt mjukisbyxor/andra stövlar än ridstövlar. Sen minna jag att man ofta annonserade på anslagstavlan på ridskolan efter det man ville köpa eller sälja.
Jag gissar att det ser väldigt annorlunda ut nu.
Så såg det ut under mina unga ryttarår. Jag har föräldrar med goda inkomster, men de har aldrig gillat "prylar". Jag minns inte, men jag var nogen varken först eller sist med att få riktiga ridkläder bland mina ridskolekompisar.
 
Ja jag minns då jag började rida i början på 80-talet. Jag och de flesta fick vad jag minns utrustning och kläder till det i födelsedagspresent och julklappar. Jag har hittat foton som min pappa tog när jag gissar att vi ridit någon termin/kanske ett år samt från ridläger i samma period. Det var inte ens hälften på bilden som hade ridkläder utan det var mkt mjukisbyxor/andra stövlar än ridstövlar. Sen minna jag att man ofta annonserade på anslagstavlan på ridskolan efter det man ville köpa eller sälja.
Jag gissar att det ser väldigt annorlunda ut nu.
Sådär såg det ut när jag började rida också, trots att det var i mitten av nittiotalet. Jag minns att de som började rida och redan hade all utrustning betraktades med viss misstänksamhet (vilket nog var ett uttryck dels för en obehaglig åsikt om att man inte skulle förhäva sig, men också för en då rådande trend eller kultur). Tio år senare brukade jag förundras över att alla nybörjare kom med full mundering, som inte sällan var ordentligt påkostad. Jag tänker att det hänger samman med nya konsumtionsmönster, men jag vet inte.
 
Jag började rida på ridskola i mjukisbyxor och lånad hjälm med ridskolans stora bokstäver på. Senare fick jag ärva ridbyxor av någon kusin och hade gummiridstövlar. Ytterligare senare skaffade jag helskodda ridbyxor eftersom det var det man skulle ha, gav mig enormt med skavsår på insidan av låren så knappast för deras praktiska användning... De var lila, inte heller det en praktisk anledning.

Jag är uppväxt med att arbetskläder och idrottskläder i stort är avlagda kläder som är slitna eller av annan anledning inte längre används. Jag minns att jag på nittiotalet gick på något aerobics pass i en stor t-shirt och ett par gamla basketshorts och insåg att jag stod ut. Alla andra hade på sig tights och sporttopp/linne. Uppenbarligen hade vi olika åsikt om vad som var "praktiskt".

Jag tror att vi väljer kläder utifrån både vad som är praktiskt/funtionellt (och vad som är praktiskt handlar ju om mer än hur det känns på kroppen, det är ju väldigt praktiskt/funktionellt att återanvända kläder tex och slippa köpa nytt) och vad som vi anser är vår identitet. Annars skulle ju alla funktionskläder komma i en färg, se likadana ut etc. Med undantag för något illa valt på plagg på någon fest så har jag nog inte sedan tonåren klätt mig direkt opraktiskt eller ofunktionellt. De flesta klär sig helt enkelt både praktiskt/funtionellt och utifrån sin identitet.

P.S. Min egen väldigt praktisk och funktionella metod att klä mig inför friluftsliv och uteliv är lager på lager. Jag har långkalsonger, sambo/pappa jeans och om det regnar regnställ. Så har det varit under de 8 år jag jobbat ute med parkskötsel med. Långkalsonger, arbetsbyxor (i bomull nylon) och regnställ. Praktiskt i och med att man kan ta av sig de smutsiga lagren när man är inne och sedan ta på sig skalet igen när man är ute. Funktionsmaterial håller helt enkelt inte tillräckligt tätt för att klara av 8 h hällregn, utan det är galon utan andasfunktion som gäller om man vill hålla sig torr från vätan som kommer utifrån. Regnkläder med andasfunktion nöts tyvärr sönder av stenpartiklarna i jorden och börjar läcka efter bara någon användning. Sådan är min syn på vad som är praktiskt, det är säkert helt format av uppväxt, erfarenhet och vad man faktiskt gör och lägger vikt vid. Jag tar många fikapauser och springer in och ut och då behövs det ett skal som kan kasas av så man inte får lera och annat klet överallt.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

  • Ha-begär

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

  • Dagboken
Upp