Het häst i galopp

Daydreamer

Trådstartare
Hej!
Min nordsvenska travare är nästan helt omöjlig att sakta av när vi galopperar, jag menar allvar. De första stegen kan vara bärande men sedan när vi kommer till kortsidan så blir hon en helt annan häst, det går inte få stopp på henne rent ut sagt. Försöker styra in i staketet men hon böjer huvudet åt motsatta hållet och drar iväg igen och om jag lyckas få in henne i staketet så tar hon galopp från skritt såfort vi vänder oss ifrån staketet. Försökte en gång att låta henne springa men efter 5 varv i full galopp började hon bli trött och klumpig, gissa om hon inte alltid nästan går omkull (Förutom 1 gång då jag hamnade på sjukhuset, kul kul)

Eftersom jag inte har tillgång till en riktig paddock har jag och min kompis satt upp staket runt en åker som fungerar som en liten paddock men den blir lätt lite halkig på kortsidorna då hästarna river upp marken. Jag rider henne med ett mekaniskt hackamore då hon hatar bett och sprang iväg såfort jag tog tag i tyglarna. Sedan är jag ganska emot att använda bett överhuvudtaget men dömmer inte de som använder bett. Alla har olika åsikter om bettet och dess inverkan.
Mitt fina sto har ganska bra med muskler men lite mindre med balans i kroppen, bambi på hal is är en bra beskrivning av henne faktiskt.

Har lite samma problem i trav då hon vägrar skritta efter vi travat, då ska hon trav/skritta istället. Det tar max 5 minuter för henne att hämta andan efter en hård galopp och efter de minuterna är det trav eller galopp som gäller igen. Har extra svårt med att sakta av henne om det står hinder framme då hon är extremt hoppglad. Hon riktigt kryper ihop i svängarna för att ta full fart mot eller bredvid hindret beroende på vart "jag" styr.
Hon har sina bra dagar då hon lyssnar finfint men de flesta ska vara släng och fläng enligt henne.

Jag markarbetar henne ganska mycket och då är hon cool lugn, inte ett problem med att stanna eller hålla sig bakom mig när vi går ut och går. Problemet ligger i ridningen för våran del.
Jag har inte råd med tränare och måste sälja henne efter sommaren men vill ändå försöka medans jag kan.

Jag hoppas detta beskrev våran situation hyfsat och att någon själ där ute har några tips till oss. Har beställt hem en gelé som visst ska vara lugnande (http://www.confidenceequine.com/se) och hoppas på att den hjälper lite. Tacksam för svar xx
 
Att travhästar börjar springa när man tar i tyglarna beror inte på att de "hatar bett" utan på att de är lärda att göra på det sättet.
Därmed inte sagt att du ska ändra din uppfattning gällande bett eller bettlöst.
Hackamore kan absolut vara bra - men försvårar i vissa situationer eftersom du får sämre möjligheter att böja och ställa hästen pga skänklarnas inverkan.

Pensionerade travare kan vara väldigt heta och starka, ja.
Om man vill tänka långsiktigt och tänka säkerhet, ska man börja från början.
Man får jobba skritt, skritt, skritt och så lite mer skritt. Lära hästen att skritta kontrollerat och avslappnat. Sedan göra övergångar mellan skritt och trav, och bryta av till skritt igen innan hästen hinner bli stark. Och så vidare.
Galoppen blir samma sak: fatta galopp, bryt av innan hästen hinner bli stark. Och när den är spänd i skritten, böj och flytta hästen och ha tålamod tills den lär sig.

Personligen kan jag låta en sådan häst "springa av sig" i galopp, men då enbart i situationer där det är OK att den springer i valfritt tempo, och då "åker" jag häst i galoppen för att inte fastna i att få dragkamp om tyglar och bett: vanligen springer de fortare när man håller emot eftersom de som sagt är lärda att göra på det sättet.
 
Hej!
Min nordsvenska travare är nästan helt omöjlig att sakta av när vi galopperar, jag menar allvar. De första stegen kan vara bärande men sedan när vi kommer till kortsidan så blir hon en helt annan häst, det går inte få stopp på henne rent ut sagt. Försöker styra in i staketet men hon böjer huvudet åt motsatta hållet och drar iväg igen och om jag lyckas få in henne i staketet så tar hon galopp från skritt såfort vi vänder oss ifrån staketet. Försökte en gång att låta henne springa men efter 5 varv i full galopp började hon bli trött och klumpig, gissa om hon inte alltid nästan går omkull (Förutom 1 gång då jag hamnade på sjukhuset, kul kul)

Eftersom jag inte har tillgång till en riktig paddock har jag och min kompis satt upp staket runt en åker som fungerar som en liten paddock men den blir lätt lite halkig på kortsidorna då hästarna river upp marken. Jag rider henne med ett mekaniskt hackamore då hon hatar bett och sprang iväg såfort jag tog tag i tyglarna. Sedan är jag ganska emot att använda bett överhuvudtaget men dömmer inte de som använder bett. Alla har olika åsikter om bettet och dess inverkan.
Mitt fina sto har ganska bra med muskler men lite mindre med balans i kroppen, bambi på hal is är en bra beskrivning av henne faktiskt.

Har lite samma problem i trav då hon vägrar skritta efter vi travat, då ska hon trav/skritta istället. Det tar max 5 minuter för henne att hämta andan efter en hård galopp och efter de minuterna är det trav eller galopp som gäller igen. Har extra svårt med att sakta av henne om det står hinder framme då hon är extremt hoppglad. Hon riktigt kryper ihop i svängarna för att ta full fart mot eller bredvid hindret beroende på vart "jag" styr.
Hon har sina bra dagar då hon lyssnar finfint men de flesta ska vara släng och fläng enligt henne.

Jag markarbetar henne ganska mycket och då är hon cool lugn, inte ett problem med att stanna eller hålla sig bakom mig när vi går ut och går. Problemet ligger i ridningen för våran del.
Jag har inte råd med tränare och måste sälja henne efter sommaren men vill ändå försöka medans jag kan.

Jag hoppas detta beskrev våran situation hyfsat och att någon själ där ute har några tips till oss. Har beställt hem en gelé som visst ska vara lugnande (http://www.confidenceequine.com/se) och hoppas på att den hjälper lite. Tacksam för svar xx

Ridit en hel del hästar (varmblod och kallblod) som har tränats och tävlats för trav. Det är tyvärr rätt vanligt att de går emot bettet i början. Det jag kört STENHÅRT på är att de ska kunna acceptera att jag har kontakt med munnen utan att försöka dra tyglarna ur händerna på mig eller dra iväg. Har skrittat de första veckorna och satt "grunden" de ska lyssna på bettet i skritt. Tempoväxlingar, avsaktningar/igångsättningar, stå still både med kontakt i munnen och på långa tyglar samt att jag använt rösten MYCKET. Lyssnar dem bra på rösten i skritt så brukar det faktiskt fungera rätt bra i trav med. Det är skönt på en sådan häst som går emot bettet om de lyssnar ordentligt på rösten, de ska vara så pass att man kan göra halt helt utan att ta i tyglarna och det ska fungerar varje gång, annars sitter det inte fullt ännu ;)
När jag känner att hästen börjat acceptera bettet och min hand i skritt och lyssnar på förhållande hjälper med sits/röst mm så börjar jag lägga in lite trav. Först bara några steg och sedan avsaktning/halt, detta gör jag så länge det behövs (vissa räcker det med några pass på andra får man hålla på i veckor med) målet är att kunna sakta av med endast rösten på lösa tyglar och kunna sakta av med hjälp av sits och förhållningar med stöd på bettet. Går det så börjar jag först då göra annat i trav (typ flytta fram och bakdel, ställa utåt och inåt på volten och sådana lättare grejer)
Först när jag känner att grunden sitter helt i skritt och trav (grund för mig är att man ska kunna göra tempoväxlingar utan att hästen gör motstånd eller att de inte lyssnar, ställa/böja, avsaktningar och flytta fram och bakdel samt att de kan stå still med både stöd i munnen och på helt lösa tyglar) fungerar detta i skritt och trav så kan jag först då börja med galoppen. Man får ge det tid och man måste ha tålamod och vara konsekvent!

Just nu rider jag dock inte efter den principen helt, detta pga jag just nu är medryttare och ägaren inte rider så konsekvent som jag brukar. Jag försökte verkligen ett tag, men eftersom hon rider på ett helt annat sätt så blir det hela tiden ett steg tillbaka varje gång jag tagit ett steg framåt.

Vill du fortsätta rida bettlöst så gäller ju samma princip ändå! :) rider själv en del bettlöst som variation. Men jag är liksom "lärd" att en häst ska gå att rida på vanligt tränsbett (så vidare inte missbildningar eller skador finns i munnen såklart) annars så är den inte väl grundriden. Sen så finns det ju helt klart individer som trivs bäst bettlöst, men det SKA FUNGERA att rida med bett också om de är bra grundridna efter vad jag lärt mig.
 
Testa Sidepull ist skulle vara mitt råd. Om du inte vill rida med bett. Jag tycker det är tydligare och en häst som är stark lyssnar bättre på det i min erfarenhet. Börja från grunden som många redan tipsat om, skritt och åter skritt, trav och så ner till skritt innan hästen hinner bli stark i traven. :) Det är svårt med travare, man får helt enkelt vara extra noga med grunden! Eftersom de är lärda på ett helt annat sätt på travet ^^
 
Jag tror att detta med att gå emot /hänga mot bettet är en väldigt naturlig reaktion som beror på att hästen har tappat balansen framåt; och lika naturlig är vår reaktion att då hålla i. Det blir lite samma sak som att försöka fösa någon genom att lägga en hand på personens rygg och trycka segt. Det den andre troligtvis gör då är att lägga sig mot handen med samma tryck. Det man kan prova då är istället att med väldigt kortvariga men effektiva "puffar" förmå personen (hästen) att med egen kraft börja rörelsen (eller stannandet). Jag brukar lära hästen i skritt genom att först bromsa upp min sitsrörelse, lägga till innerlåren lite mer, och så krama kortvarigt i tygeln på samma sida som det framben som tar i marken. För att inte bettet ska kasa i munnen stämmer jag av lite grann med den andra handen också men det ska ändå vara en tydlig sida, och så släpp. Små små korta inbromsningar som vart och ett åtföljs av ett tydligt släpp. Helst vill jag inte att hästen stannar på bromsen utan på släppet - då får jag också att hästen bromsar upp sig själv med hjälp av sin bakdel istället för att göra det mot handen. I början gör jag detta tills hästen stannar helt, och då får den gå ur det med lång hals och mycket beröm.
När detta sitter som berget på en mycket lätt tygelhjälp i skritt provar jag i långsam minimalistisk trav. Kontakten måste då vara väldigt lätt för att hästen ska känna skillnaden. När även detta sitter låter jag det övergå till att bli bara en nästan-halt. Dvs jag gör sitsgrejen och en antydan till kramning, när hästen svarar genom att bromsa och sätta under sig rider jag framåt igen och berömmer massor (eftersom hästen till en början antagligen tänker att jag är dum i huvudet som plötsligt ändrade mig). Ju mer man gör detta desto mer överför man "halvhalten" till sitsen, vilket stannar upp framåtkastandet, sätter bakbenen under och möjliggör en gångartsförändring, en balansförändring, eller förändra hastigheten. En sak till; det blir lättare för hästen att begripa om man i början gör ganska många halter i rad, dvs man väntar inte tills den glömt övningen utan skrittar kanske 8-10 steg och sen gör om det på nytt. Lycka till och hoppas det löser sig!
 
Jag har haft två kallblodstravare med samma beteende, särskilt den ena var helt hopplös att få stopp på. Efter att ha provat typ marknadens alla sorters bett, utan resultat, köpte jag ett sidepull. Det blev som natt och dag. Problemen försvann och han blev otroligt trevlig att rida. Det visade sig senare vid byte av tandläkare, att han hade problem i munnen. Testade även hackamore, men det funkade lika dåligt som bett.

Innan jag bytte till sidepull märkte jag också att det var meningslöst att dra i tyglarna för att stoppa hästen. Travkuskarna hänger ju i bettet när de vill att hästarna ska springa, så jag släppte tyglarna när jag ville att han skulle sakta ner farten. Det funkade mycket bättre än dragkampen som hästen ändå alltid vann.

Kom också fram till att alla försök till "finridning" bara var stressande för hästen. Halvhalter, volter osv, det funkade inte. Han blev bara stressad av att jag (i hans ögon) inte kunde bestämma mig för åt vilket håll jag ville rida och i vilket tempo. Han ville från punkt A till punkt B, helst så fort som möjligt. Tror att det är vanligt hos travare. Om hästen är van vid voltstarter, så vill han ju ur volten i högsta tempo, sådant tror jag sitter i generna på travhästar. Jag har inga ambitioner för dressyr eller liknande i alla fall, så skogsridning rakt fram funkar toppen för mig. Och hästen. Lycka till! :)
 
Jag har haft två kallblodstravare med samma beteende, särskilt den ena var helt hopplös att få stopp på. Efter att ha provat typ marknadens alla sorters bett, utan resultat, köpte jag ett sidepull. Det blev som natt och dag. Problemen försvann och han blev otroligt trevlig att rida. Det visade sig senare vid byte av tandläkare, att han hade problem i munnen. Testade även hackamore, men det funkade lika dåligt som bett.

Innan jag bytte till sidepull märkte jag också att det var meningslöst att dra i tyglarna för att stoppa hästen. Travkuskarna hänger ju i bettet när de vill att hästarna ska springa, så jag släppte tyglarna när jag ville att han skulle sakta ner farten. Det funkade mycket bättre än dragkampen som hästen ändå alltid vann.

Kom också fram till att alla försök till "finridning" bara var stressande för hästen. Halvhalter, volter osv, det funkade inte. Han blev bara stressad av att jag (i hans ögon) inte kunde bestämma mig för åt vilket håll jag ville rida och i vilket tempo. Han ville från punkt A till punkt B, helst så fort som möjligt. Tror att det är vanligt hos travare. Om hästen är van vid voltstarter, så vill han ju ur volten i högsta tempo, sådant tror jag sitter i generna på travhästar. Jag har inga ambitioner för dressyr eller liknande i alla fall, så skogsridning rakt fram funkar toppen för mig. Och hästen. Lycka till! :)

Ska nog ta och testa ett sidepull då, har ett som ligger och skräpar i stallet nämligen :) Gött att jag inte är den enda som har detta problemet, antar att det är ganska vanligt bland travare. Ska nog även ta och kalla in en tandläkare som får ta sig en titt på hennes tänder, var nog ett år sedan sist :o
Tack! :)
 
Att travhästar börjar springa när man tar i tyglarna beror inte på att de "hatar bett" utan på att de är lärda att göra på det sättet.
Därmed inte sagt att du ska ändra din uppfattning gällande bett eller bettlöst.
Hackamore kan absolut vara bra - men försvårar i vissa situationer eftersom du får sämre möjligheter att böja och ställa hästen pga skänklarnas inverkan.

Pensionerade travare kan vara väldigt heta och starka, ja.
Om man vill tänka långsiktigt och tänka säkerhet, ska man börja från början.
Man får jobba skritt, skritt, skritt och så lite mer skritt. Lära hästen att skritta kontrollerat och avslappnat. Sedan göra övergångar mellan skritt och trav, och bryta av till skritt igen innan hästen hinner bli stark. Och så vidare.
Galoppen blir samma sak: fatta galopp, bryt av innan hästen hinner bli stark. Och när den är spänd i skritten, böj och flytta hästen och ha tålamod tills den lär sig.

Personligen kan jag låta en sådan häst "springa av sig" i galopp, men då enbart i situationer där det är OK att den springer i valfritt tempo, och då "åker" jag häst i galoppen för att inte fastna i att få dragkamp om tyglar och bett: vanligen springer de fortare när man håller emot eftersom de som sagt är lärda att göra på det sättet.

Vet att hon inte hatar bett men vill gärna tro att hon gör det enligt min uppfattning av bettet, men tror absolut inte att hon gillar bettet heller. Ska definitivt ta och börja om från början igen, tack för tipsen :)
 
Ridit en hel del hästar (varmblod och kallblod) som har tränats och tävlats för trav. Det är tyvärr rätt vanligt att de går emot bettet i början. Det jag kört STENHÅRT på är att de ska kunna acceptera att jag har kontakt med munnen utan att försöka dra tyglarna ur händerna på mig eller dra iväg. Har skrittat de första veckorna och satt "grunden" de ska lyssna på bettet i skritt. Tempoväxlingar, avsaktningar/igångsättningar, stå still både med kontakt i munnen och på långa tyglar samt att jag använt rösten MYCKET. Lyssnar dem bra på rösten i skritt så brukar det faktiskt fungera rätt bra i trav med. Det är skönt på en sådan häst som går emot bettet om de lyssnar ordentligt på rösten, de ska vara så pass att man kan göra halt helt utan att ta i tyglarna och det ska fungerar varje gång, annars sitter det inte fullt ännu ;)
När jag känner att hästen börjat acceptera bettet och min hand i skritt och lyssnar på förhållande hjälper med sits/röst mm så börjar jag lägga in lite trav. Först bara några steg och sedan avsaktning/halt, detta gör jag så länge det behövs (vissa räcker det med några pass på andra får man hålla på i veckor med) målet är att kunna sakta av med endast rösten på lösa tyglar och kunna sakta av med hjälp av sits och förhållningar med stöd på bettet. Går det så börjar jag först då göra annat i trav (typ flytta fram och bakdel, ställa utåt och inåt på volten och sådana lättare grejer)
Först när jag känner att grunden sitter helt i skritt och trav (grund för mig är att man ska kunna göra tempoväxlingar utan att hästen gör motstånd eller att de inte lyssnar, ställa/böja, avsaktningar och flytta fram och bakdel samt att de kan stå still med både stöd i munnen och på helt lösa tyglar) fungerar detta i skritt och trav så kan jag först då börja med galoppen. Man får ge det tid och man måste ha tålamod och vara konsekvent!

Just nu rider jag dock inte efter den principen helt, detta pga jag just nu är medryttare och ägaren inte rider så konsekvent som jag brukar. Jag försökte verkligen ett tag, men eftersom hon rider på ett helt annat sätt så blir det hela tiden ett steg tillbaka varje gång jag tagit ett steg framåt.

Vill du fortsätta rida bettlöst så gäller ju samma princip ändå! :) rider själv en del bettlöst som variation. Men jag är liksom "lärd" att en häst ska gå att rida på vanligt tränsbett (så vidare inte missbildningar eller skador finns i munnen såklart) annars så är den inte väl grundriden. Sen så finns det ju helt klart individer som trivs bäst bettlöst, men det SKA FUNGERA att rida med bett också om de är bra grundridna efter vad jag lärt mig.

Haha ska ta och testa detta, får hoppas på att jag hinner lära henne en del innan hon åker. Tack för tipsen :)
 
...glömde tillägga i mitt förra inlägg att jag även har två hästar som inte funkar på sidepull. En kallblodstravare som i övrigt inte alls är som de två ostoppbara, men med sidepull sprang han bara iväg för mig. Nu har han bett och jag kan rida på långa tyglar i alla gångarter, hur snäll som helst.
Den andra är en korsning som utnyttjar läget när han känner att ryttaren inte har något att komma med. Red med sidepull i ett år på honom, eftersom det funkade så bra på de två första, men det blev rodeo på varenda ridtur, han försökte få av mig hela tiden. Till slut gav jag upp och stoppade ett bett i munnen på honom och då blev han hur snäll som helst.

Summa summarum: Alla hästar är olika..! :D
 
Jag har haft två kallblodstravare med samma beteende, särskilt den ena var helt hopplös att få stopp på. Efter att ha provat typ marknadens alla sorters bett, utan resultat, köpte jag ett sidepull. Det blev som natt och dag. Problemen försvann och han blev otroligt trevlig att rida. Det visade sig senare vid byte av tandläkare, att han hade problem i munnen. Testade även hackamore, men det funkade lika dåligt som bett.

Innan jag bytte till sidepull märkte jag också att det var meningslöst att dra i tyglarna för att stoppa hästen. Travkuskarna hänger ju i bettet när de vill att hästarna ska springa, så jag släppte tyglarna när jag ville att han skulle sakta ner farten. Det funkade mycket bättre än dragkampen som hästen ändå alltid vann.

Kom också fram till att alla försök till "finridning" bara var stressande för hästen. Halvhalter, volter osv, det funkade inte. Han blev bara stressad av att jag (i hans ögon) inte kunde bestämma mig för åt vilket håll jag ville rida och i vilket tempo. Han ville från punkt A till punkt B, helst så fort som möjligt. Tror att det är vanligt hos travare. Om hästen är van vid voltstarter, så vill han ju ur volten i högsta tempo, sådant tror jag sitter i generna på travhästar. Jag har inga ambitioner för dressyr eller liknande i alla fall, så skogsridning rakt fram funkar toppen för mig. Och hästen. Lycka till! :)
Travkuskarna hänger i bettet när de vill att hästen skall springa :confused:
 
Travkuskarna hänger ju i bettet när de vill att hästarna ska springa

Jag vet inte om det där bara var en väldigt klumpig formulering eller om det är vad du faktiskt tror att en kusk gör?

Inte för att vara den som är den, men det kan det vara en idé att ta reda på fakta innan man slänger ur sig något liknande. Det är stor skillnad på att ha ett stöd och att hänga i bettet......
 
Det här är inget någon lugnande gele kommer hjälpa med, det har med utbildning att göra. Att galoppera rakt fram i skogen i full kareta klarar alla hästar av, att bära sig i galopp på en ridbana kräver lite annan styrka.

Träna övergångar! Det är guld värt. Ta ingen galopp förens hon förstår dina hjälper och fungerar i skritt och trav. När du kan trava lugnt och fint kan du gå vidare och träna galoppfattningar. Galoppera några steg och bryt av. Övergångar och fattningar är oerhört nyttigt och stärkande! :)
Lycka till!
 

Liknande trådar

Utrustning Jag har i dagsläget en Lippo Marcello 17,5" hopp-/allroundsadel som passades ut av erfaren sadelutprovare för två år sedan och som har...
Svar
0
· Visningar
384
Senast: __sofia__
·
Träning Detta blir långt, men jag försöker få med så mycket som möjligt av historien. Jag köpte min häst 2015. Hon var då 10 år och hade kommit...
2
Svar
24
· Visningar
3 386
Senast: Fiorano
·
Hästhantering Jag har ett helt fantastiskt halvblodsto som alltid har fungerat med alla hästar hon gått med. Unga, gamla, stora som hus, småttingar...
Svar
5
· Visningar
1 881
Senast: Stereo
·
Träning Jag har en stor valack född 2018 där vi har stora problem med att få till galoppen. Han är stor, närmre 180 och ganska tung. Mentalt en...
2 3
Svar
41
· Visningar
3 991
Senast: banani
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp