Hjälp! Känner mig hopplös!

[lottitott]

Hej allihopa!

Jag är i behov av lite peppning eller delning av era erfarenheter. Jag är en 16-årig tjej som brinner för hästar. Jag har verkligen mål och drömmar med min "ridkarriär". Det enda problemet är att jag inte har egen häst. Det är någonting som jag helt enkelt får ta tag i själv när jag kan försörja hästen med egna pengar, då mina föräldrar inte gillar hästar. Just nu rider jag på ridskola där jag faktiskt får möjlighet att tävla lite hästar och medverka i ungdomssektionen där, men jag känner att det inte räcker. Jag vill nå stora saker och att rida på ridskola max 3 dagar i veckan kommer inte ta mig dit. Det krävdes extremt mycket tjat och diskussioner för att jag ens skulle få en medryttarhäst och efter att ha avverkat extremt många privatstall och knasiga ägare har min mamma nu gett upp och förbjuder mig från att ha medryttarhäst. Dessutom hjälper det inte att hon flyttat 20 min från mitt stall, så är hela tiden beroende av att hon kör mig till stallet.

Jag känner mig så hopplös och ångestfylld. Jag vill verkligen hålla på med hästar i framtiden, men sanningen är att när jag är myndig kommer jag förmodligen inte ha råd med egen häst. Särskilt inte om jag ska studera vidare. Det känns bara som att verkligheten förstör min dröm. Jag småjobbar lite på sidan av skolan och försöker samla ihop pengar till framtiden. Jag försöker hålla hoppet uppe och kämpa vidare med att inte ge upp, men jag känner bara att jag är född i fel liv. Jag skulle varit född på en hästgård, inte här. Det känns så jobbigt att se alla ens kompisar i stallet få häst och utvecklas i raketfart, medans jag är fast här.

Har någon av er varit i samma sits och kanske tagit er igenom det och uppnått er dröm? Eller bara har lite tips? Kanske tips på hur jag ska få ekonomin att lösa sig?

 

[Elo]

Självklart kommer det att lösa sig.

HUR det löser sig vet ingen än.

När du är myndig och har tillgång till egen transportering (bil, a-traktor, moppe, busskort, whatever) kan du ju skaffa medryttarhäst utan att någon annan har något att säga till om. Sen, när du är färdigutbildad och har ett jobb, då har du massor av erfarenhet att dra av när du skaffar egen häst.

Du har dessutom, tydligen, massor av erfarenhet av medryttarskap som inte funkar att ta med dig när du letar ny medryttarhäst. Man har rätt att ställa (rimliga)krav som medryttare. Och vid det här laget borde du ju veta hur du vill ha det

Jag var lite som du i den åldern. Min familj hade ingen möjlighet att betala för häst, och jag visste att jag skulle plugga vidare efter gymnasiet. Jag hade iofs en stöttande mamma (men inte pappa) och hängde i mycket i ett stall där jag inte hade en 'medryttarhäst' som sådan men fick rida/köra lite olika hästar utifrån vad ägarna gjorde den dagen.

När jag läste på universitetet, senare, hittade jag en fantastisk häst och ägare och jag var medryttare i nästan 10 år! Jag fick göra lite som jag ville (utifrån vissa premisser, naturligtvis) och samarbetet funkade jättebra. När den hästen blev oridbar (pga ålder och skada) skaffade jag en egen.

 

[Magnum]

Lite grand tycker jag att man också får resultat beroende på vad man gör av sina förutsättningar. Tar tillvara på det man har. Just nu.
Så man uppskattar det som finns och 'utnyttjar' det till max.
Sen kan det hända saker snabbt i livet och andra förutsättningar knackar på dörren!

Tre dagar i veckan på ridskolan med möjlighet till tävling och vara aktiv i en sektion är ganska bra ändå.
Även om jag förstår din känsla av att det inte räcker.
Man har ambitioner för mer men just nu är det heller inte tokigt att göra det bästa utav det man har framför sej.
Endel rider ju sju dagar i veckan men tar inte tillvara på det utan 'rider bara' utan eftertanke.
Gör man något bra av det som du har nu och tänker kvalitet före kvantitet så är inte det fy skam för större uppgifter heller i framtiden.
Att jobba sej uppåt från scratch är bra! Frustrerande ibland, men bra.


När du blir 18/flyttar hemifrån/osv så kan du ju också bestämma själv huruvida du vill ha medryttarhäst eller inte tex.
Då kommer långt fler möjligheter och valmöjligheter!

Har du tävlat och rider flera gånger i veckan nu så är det klart att en duktig ryttare med erfarenhet och tävlingserfarenhet som även setts på tävlingsbanan göra fina ritter och ta hand om den häst man sitter på för tillfället och gör den rättvisa, kan vara en riktigt fin tillgång som medryttare sen! I långa loppet även om hästägare.

 

[lottitott]

Självklart kommer det att lösa sig.

HUR det löser sig vet ingen än.

När du är myndig och har tillgång till egen transportering (bil, a-traktor, moppe, busskort, whatever) kan du ju skaffa medryttarhäst utan att någon annan har något att säga till om. Sen, när du är färdigutbildad och har ett jobb, då har du massor av erfarenhet att dra av när du skaffar egen häst.

Du har dessutom, tydligen, massor av erfarenhet av medryttarskap som inte funkar att ta med dig när du letar ny medryttarhäst. Man har rätt att ställa (rimliga)krav som medryttare. Och vid det här laget borde du ju veta hur du vill ha det

Jag var lite som du i den åldern. Min familj hade ingen möjlighet att betala för häst, och jag visste att jag skulle plugga vidare efter gymnasiet. Jag hade iofs en stöttande mamma (men inte pappa) och hängde i mycket i ett stall där jag inte hade en 'medryttarhäst' som sådan men fick rida/köra lite olika hästar utifrån vad ägarna gjorde den dagen.

När jag läste på universitetet, senare, hittade jag en fantastisk häst och ägare och jag var medryttare i nästan 10 år! Jag fick göra lite som jag ville (utifrån vissa premisser, naturligtvis) och samarbetet funkade jättebra. När den hästen blev oridbar (pga ålder och skada) skaffade jag en egen.

Åh, vad härligt med att du kunde rida hästen så länge! Det är ju drömscenariot. Ja, jag har i alla fall samlat på mig mycket erfarenhet om vad jag vill eller inte till min framtida häst. Jag kämpar på!

 

[lottitott]

Lite grand tycker jag att man också får resultat beroende på vad man gör av sina förutsättningar. Tar tillvara på det man har. Just nu.
Så man uppskattar det som finns och 'utnyttjar' det till max.
Sen kan det hända saker snabbt i livet och andra förutsättningar knackar på dörren!

Tre dagar i veckan på ridskolan med möjlighet till tävling och vara aktiv i en sektion är ganska bra ändå.
Även om jag förstår din känsla av att det inte räcker.
Man har ambitioner för mer men just nu är det heller inte tokigt att göra det bästa utav det man har framför sej.
Endel rider ju sju dagar i veckan men tar inte tillvara på det utan 'rider bara' utan eftertanke.
Gör man något bra av det som du har nu och tänker kvalitet före kvantitet så är inte det fy skam för större uppgifter heller i framtiden.
Att jobba sej uppåt från scratch är bra! Frustrerande ibland, men bra.


När du blir 18/flyttar hemifrån/osv så kan du ju också bestämma själv huruvida du vill ha medryttarhäst eller inte tex.
Då kommer långt fler möjligheter och valmöjligheter!

Har du tävlat och rider flera gånger i veckan nu så är det klart att en duktig ryttare med erfarenhet och tävlingserfarenhet som även setts på tävlingsbanan göra fina ritter och ta hand om den häst man sitter på för tillfället och gör den rättvisa, kan vara en riktigt fin tillgång som medryttare sen! I långa loppet även om hästägare.

Ja, du har rätt! Det är så lätt att förlora sig i det man vill ha, men inte se det man har nu. Jag ska tänka lite extra på det och se det positiva. Jag kommer i alla fall ha mycket erfarenheter inför framtida häst/medryttarehäst och veta vad jag vill/inte vill. Tack för peppning!

 

[Magnum]

Ja, du har rätt! Det är så lätt att förlora sig i det man vill ha, men inte se det man har nu. Jag ska tänka lite extra på det och se det positiva. Jag kommer i alla fall ha mycket erfarenheter inför framtida häst/medryttarehäst och veta vad jag vill/inte vill. Tack för peppning!

Sen även om det tar tid ska man inte förlora sin dröm. Även om det känns både hopplöst och långt borta!
Du tänker klokt som tänker att du kommer besitta massor med erfarenhet inför framtiden.

 

[QueenLilith]

Hej allihopa!

Jag är i behov av lite peppning eller delning av era erfarenheter. Jag är en 16-årig tjej som brinner för hästar. Jag har verkligen mål och drömmar med min "ridkarriär". Det enda problemet är att jag inte har egen häst. Det är någonting som jag helt enkelt får ta tag i själv när jag kan försörja hästen med egna pengar, då mina föräldrar inte gillar hästar. Just nu rider jag på ridskola där jag faktiskt får möjlighet att tävla lite hästar och medverka i ungdomssektionen där, men jag känner att det inte räcker. Jag vill nå stora saker och att rida på ridskola max 3 dagar i veckan kommer inte ta mig dit. Det krävdes extremt mycket tjat och diskussioner för att jag ens skulle få en medryttarhäst och efter att ha avverkat extremt många privatstall och knasiga ägare har min mamma nu gett upp och förbjuder mig från att ha medryttarhäst. Dessutom hjälper det inte att hon flyttat 20 min från mitt stall, så är hela tiden beroende av att hon kör mig till stallet.

Jag känner mig så hopplös och ångestfylld. Jag vill verkligen hålla på med hästar i framtiden, men sanningen är att när jag är myndig kommer jag förmodligen inte ha råd med egen häst. Särskilt inte om jag ska studera vidare. Det känns bara som att verkligheten förstör min dröm. Jag småjobbar lite på sidan av skolan och försöker samla ihop pengar till framtiden. Jag försöker hålla hoppet uppe och kämpa vidare med att inte ge upp, men jag känner bara att jag är född i fel liv. Jag skulle varit född på en hästgård, inte här. Det känns så jobbigt att se alla ens kompisar i stallet få häst och utvecklas i raketfart, medans jag är fast här.

Har någon av er varit i samma sits och kanske tagit er igenom det och uppnått er dröm? Eller bara har lite tips? Kanske tips på hur jag ska få ekonomin att lösa sig?

Möjlighet att skaffa jobb på typ butik?
Jag jobbade själv hela min ungdom, det va så jag kunna ha häst. Sedan se till att spara till körkort, då det ofta behövs när man skaffat egen häst, det är ju något man kan spara ihop till och börja ta som 17åring. Att ta moped körkort är också en lösning nu så du själv kan åka till stallet.

 

[Luff]

Vad ska du gå för gymnasie? Eller går du redan där?

 

[lottitott]

Möjlighet att skaffa jobb på typ butik?
Jag jobbade själv hela min ungdom, det va så jag kunna ha häst. Sedan se till att spara till körkort, då det ofta behövs när man skaffat egen häst, det är ju något man kan spara ihop till och börja ta som 17åring. Att ta moped körkort är också en lösning nu så du själv kan åka till stallet.

Jag har funderat på det och bland annat att ta truckkort och börja jobba på lager, då jag hört att det kan vara bra. Dock räcker inte riktigt tiden till just nu, men i sommar ska jag jobba järnet för att sedan spara! Moped är tyvärr inte aktuellt.

 

[lottitott]

Vad ska du gå för gymnasie? Eller går du redan där?

Jag går vanligt gymnasium, sam sam. Så inget häst tyvärr!

 

[Vipp]

Jag har också drömmar inom ridsporten och heller inte haft dom bästa ekonomiska förutsättningarna.

Jag red på ridskola fram tills jag var 14 år och var medryttare vid sidan av. Jag har haft turen att ha extremt stöttande föräldrar, dom har hjälpt och kört mig. Tyvärr hade vi inte dom ekonomiska förutsättningar som behövs för att vara på toppnivå. När jag var 14 år så var min mamma lite fräck och ringde en tränare som hade ett tävlingsstall. Hon frågade om det fanns plats för en ambitiös tjej som ville lära sig mer. Jag fick komma och provrida och det visade sig såklart att jag red hiskeligt dåligt, kunde knappt fatta galopp. Men jag blev erbjuden att få komma och jobba i stallet på helgerna. Jag åkte dit varje helg i nästan 1 år och spenderade varje lov där. I början fick jag bara skritta, rida ut, stallsysslor och göra iordning hästar. Jag tog varje chans att titta på när dom andra väldigt duktiga ryttarna red. När jag till slut fick börja rida lektion så hade jag lärt mig extremt mycket av att bara titta på andra. Jag fick alltid beröm för min ambition och vilja till utveckling och jobb, jag ställde alltid upp.

Hårt jobb lönade sig. Jag fick till slut chansen att låna en välutbildad ponny att träna och tävla på. Vi fick ha honom förmånligt då tränaren visste att vi hade begränsad ekonomi. Betalade endast stallhyra, träning, mat och tävling. Jag utvecklades i raketfart! Från provridningen där jag inte kunde fatta galopp till att nosa på medelsvår nivå, allt detta på ca 1,5 år. Jag vann min första tävling, en lätt a på 70% och placerade mig därefter i hälften av mina starter. Ca 2-2,5 år efter första provridningen kunde jag utan problem göra allt som fanns i ett msv c program och började även få prova på galoppombyten. Fick rida och utbilda unghästar. Fick chansen att träna för några av Sveriges bästa tränare.

Den tiden var SÅ värdefull för mig! Det var inte alltid kul eller lätt men i efterhand var det värt det. Det var slitit i perioder och jag träffade knappt kompisar eller gjorde annat än att vara i skolan och i stallet, så man fick göra uppoffringar. Men det gav mig ovärderlig kunskap jag inte kunnat få någon annanstans. Är helt säker att jag lärde mig mer av detta än om jag hade haft egen häst. Då jag fick rida massa olika hästar, lära mig anläggningsskötsel, enklare sjukvård för hemmabruk, se hur man rehabar en häst, lägger upp träningsplaner, avel, tömkörning/longering m.m. Jobbade även i fler stall efter tiden var slut på ponny. Så det går att komma någonstans utan knappt några pengar, det kanske bara är lite tuffare.

Går du i skolan är ju detta upplägg svårt om det inte är nära, och också om du inte har support av föräldrar. Det finns väl två vägar att gå. Antingen pluggar du så du får ett bra jobb och kan köpa dig och hålla en egen häst. Eller så letar du efter ett hästjobb efter gymnasiet, likt det upplägg jag hade under tonåren. Jag ser ofta annonser där dom söker tex dressyr eller hoppelev, man kan ju också alltid kontakta ett stall utan annons. Man vet ju aldrig om det kan finnas en plats eller inte. Kanske kombinera plugg/vanligt jobb med en praktik/lärlingsplats hos en duktig tränare? Eller plugga med målet mot någon av flyinge/strömsholms utbildningar.

Passa dig bara för fulingarna! Det är extremt vanligt att man utnyttjar unga ambitiösa personer. Det får slita och kämpa till slavlöner, bo i boende som inte ens skulle passa ett djur och inte få nånting tillbaka helt enkelt. Du ska alltid få nånting tillbaka. Är du anställd ska du ha vit lön som du kan leva på, försäkringar och förhoppningsvis får du kunskap på köpet. Kommer du mer som praktikant/lärling vid sidan av ditt plugg/jobb så ska du se till att du får lära dig saker också, inte bara stå och mocka eller sopa stallgången.

 

[Vipp]

Tillägg:

Jag upplever att kontakter är bland det viktigaste att ha i ridsporten. Skulle du gå en utbildning på tex Strömsholm/Flyinge efter gymnasiet finns det goda chanser att knyta kontakter. Då kanske du får en kontakt som behöver någon som rider och tävlar deras häst och erbjuder just dig att göra det

 

[lottitott]

Tillägg:

Jag upplever att kontakter är bland det viktigaste att ha i ridsporten. Skulle du gå en utbildning på tex Strömsholm/Flyinge efter gymnasiet finns det goda chanser att knyta kontakter. Då kanske du får en kontakt som behöver någon som rider och tävlar deras häst och erbjuder just dig att göra det

Tack för ditt svar! Vilken resa du gjort! Väldigt inspirerande! Tar till mig dina visa ord. Råkat ur för ganska många skumma typer som ibland utnyttjat min drivkraft, så det är lite därför mina föräldrar sätter stopp nu. Å andra sidan kan jag de flesta varningstecknen vid detta laget, så det kommer bli värdefullt i framtiden! Jag ska fortsätta kämpa mot att en dag kanske nå mitt mål

 

[Grazing]

Hej allihopa!

Jag är i behov av lite peppning eller delning av era erfarenheter. Jag är en 16-årig tjej som brinner för hästar. Jag har verkligen mål och drömmar med min "ridkarriär". Det enda problemet är att jag inte har egen häst. Det är någonting som jag helt enkelt får ta tag i själv när jag kan försörja hästen med egna pengar, då mina föräldrar inte gillar hästar. Just nu rider jag på ridskola där jag faktiskt får möjlighet att tävla lite hästar och medverka i ungdomssektionen där, men jag känner att det inte räcker. Jag vill nå stora saker och att rida på ridskola max 3 dagar i veckan kommer inte ta mig dit. Det krävdes extremt mycket tjat och diskussioner för att jag ens skulle få en medryttarhäst och efter att ha avverkat extremt många privatstall och knasiga ägare har min mamma nu gett upp och förbjuder mig från att ha medryttarhäst. Dessutom hjälper det inte att hon flyttat 20 min från mitt stall, så är hela tiden beroende av att hon kör mig till stallet.

Jag känner mig så hopplös och ångestfylld. Jag vill verkligen hålla på med hästar i framtiden, men sanningen är att när jag är myndig kommer jag förmodligen inte ha råd med egen häst. Särskilt inte om jag ska studera vidare. Det känns bara som att verkligheten förstör min dröm. Jag småjobbar lite på sidan av skolan och försöker samla ihop pengar till framtiden. Jag försöker hålla hoppet uppe och kämpa vidare med att inte ge upp, men jag känner bara att jag är född i fel liv. Jag skulle varit född på en hästgård, inte här. Det känns så jobbigt att se alla ens kompisar i stallet få häst och utvecklas i raketfart, medans jag är fast här.

Har någon av er varit i samma sits och kanske tagit er igenom det och uppnått er dröm? Eller bara har lite tips? Kanske tips på hur jag ska få ekonomin att lösa sig?

Ha lite tålamod, efter gymnasiet så sök dig in på flyinge, det är en bra väg in i hästvärlden om du inte har mycket kontakter innan. Alla har inte turen att få växa upp och ha en karriär från tidigare ålder.

 

[Roheryn]

@lottitott jag var som du, ambitiös ridskoleelev under hela uppväxten men utan egen häst och utan medryttarhäst (trots att mamma också red och gillade hästar). Och även om jag förstår att du vill mer nu, så försök att se det du har som värdefullt. Jag inser ju att jag faktiskt lärde mig rida väldigt bra under alla mina år på ridskolan, och lärde mig "allt" om hästens skötsel, genom kurser på ridskolan och på egen hand. Jag var också iväg en del på läger, ridhelger osv och tog alla chanser att få rida "extra". Egen häst blev det av olika skäl inte förrän jag fyllt 25 (hade dock medryttarhäst ett tag innan), men det gick bra det också. Nu är jag 51 och har hållit på med hästar hela livet (dock valde jag ett annat, ej hästrelaterat yrke), jag har egen gård med egna hästar och en dotter som också rider och har hästar (hennes två hästar bor hos mig, med mina två).

Min dotter, å andra sidan, har ju haft en hel del "gratis" i och med att jag haft häst hela hennes liv. Hon var i stallet första gången när hon var fem dagar och har mer eller mindre ridit sedan hon var ett år. Men hon har också fått kämpa. Vi har inte haft råd med några superhästar, utan hon har fått nöja sig med "tillräckligt bra" hästar som i någon mån varit utvecklingsbara. Hon har fått uppleva både med- och motgångar på tävlingsbanan och varit med om det tuffa beslutet att sälja hästen vi haft sedan hon föddes för att kunna köpa ny tävlingshäst. Hon valde att gå "vanligt" gymnasium (samhäll beteendevetenskap), men har sedan jobbat med hästar efter studenten. Hon har varit i två olika träningsstall där hon fått göra allt från att sopa stallgången till att rida in unghästar och motionera tävlingshästar. Nu har hon haft med sig egna hästar på de ställen hon jobbat, men jag tror ärligt talat att hon hade lärt sig lika mycket även utan egna hästar. Under ett år bodde hon hos vår tränare och red då mellan 5 och 10 hästar varje dag, förutom att sköta stallet och ta hand om hästarna. Oerhört tufft men också fantastiskt lärorikt. Plötsligt har hon blivit hästtränare, inte bara ryttare. Hon har ridit några SM som young rider och tog placeringar där nu under sitt sista yr-år. Hästen hon gjorde det med har dock inte kapacitet för mer, utan går i avel nu, och hon får "börja om" som senior med sin egen 6-åriga hingst och en 5-årig valack som jag äger tillsammans med hennes pappa (och som visade sig vara en mycket större talang än vi visste, han köptes mest för att sällskapa min valack). Och det blir ju en resa, det med, att träna upp de här två unghästarna och hålla dem glada och friska under tiden. Hon har, precis som du, rätt högt ställda mål.

Jag tror att om du frågar min dotter så tycker hon inte att hon har haft en särskilt mycket lättare resa än du eller jag (även om både du och jag kanske tycker det!). Hon ser ju andra som haft betydligt större möjlighet att få rida fina, "färdiga" hästar när hon själv fått kämpa med unghästar eller hästar med begränsad kapacitet. Det jag ser är att hon varit tvungen att lära sig rida ordentligt, inte kunnat glida på hästens talang, utan faktiskt varit tvungen att lära sig hjälpa hästen att göra sitt allra bästa. Och så tror jag det är även för oss som fått växa upp på ridskola - vi har fått lära oss rida ordentligt, inte fått något gratis, och jag vill ju tro att vi har igen det sedan!

 

[Murray]

Lyssna på poddar/intervjuer mm från Therese Nilshagen. Hon började på ridskola och har arbetat sig uppåt hela vägen utan att äga en egen häst. Hennes första egna häst fick hon genom donationer i det här SWART-projektet för ett par år sedan.

Väldigt inspirerande resa
https://www.expressen.se/sport/foreningsliv/jag-ar-inte-direkt-fodd-med-silversked-i-mun/

 

[tuaphua]

Jag red på ridskola först och kände efter att par år att det inte fanns så mycket mer att hämta där för mig och slutade.
Vi hade prao i skolan och jag fick vara i travstall hos en av våra bästa kuskar. Jag var ju ridtjej men ville hellre vara där än typ Ica etc.
Jag fastnade för en problemhäst där. Han var rent livsfarlig och jag fick egentligen inte hålla på med honom. Men så såg chefen när jag gjorde det och insåg att hästen av ngt skäl tyckte om okunniga och unga mig. Jag fortsatte komma ner till honom och promenerade etc tills jag blev gammal nog att få rida(fanns åldersgräns).
Jag hade dock turen att ha en medryttarponny också. Dock var han utdömd för lynnesfel och ägaren ville avliva. Jag fick honom för slaktpris. Han kunde inget, var farlig, egentligen alldeles för svår för mig. Han var också islandskorsning med dålig exteriör och en massa orena gångarter. Men han lärde mig väldigt, väldigt mycket trots att vi under många år inte fick ta lektioner.
Jag har alltid fått ta mig till ponny/stalljobb själv. Jag pluggade på tåg/buss. Det var långt till ponnyn. Travet körde jag oftast 40 min enkel väg med moppe.
Jag tog efter 9:an ett sabbatsår och fick tack vare problemhästen på travet jobb i det stallet. Kunde man hantera honom hade man en känsla även om man var outbildad tyckte de.
Jag red då travarna och skötte dem, var med på tävlingar, var till kliniken etc. Jag lärde mig SÅ mycket där trots att jag är dressyrryttare. Det är hantering, inkörning, inridning, träningslära, sjukvård, unghästar, hingstar etc.
Jag fick också lära mig vara sadelfast, träna balans och följsamhet i sadeln.
När jag slutade där jobbade jag extra lite genom att mocka, fixa foder etc till hästar i stallet min ponny stod i. Dels fick jag pengar och till slut fick jag börja skritta ut lite hästar, sen rida mer aktivt ute och sedan även träna på bana.
Jag jobbade på, red allt jag bara fick rida och kunde iaf som minst träna min sits på en utetur. Till slut fick jag rida för tränare på finare och mer utbildade hästar än min egen.
Jag hade också fått börja rida lektion för bra tränare med min ponny. Så jag fick hjälp att utbilda honom. Men att jag fick rida bättre hästar gjorde väldigt mkt för min utveckling.
Till slut fick jag förfrågan om att hålla lektioner och träna hästar. I början gjorde jag det främst ihop med mina 3 tränare. Jag bodde även hos och jobbade även för dem och gick som lärling. Jag lade mycket tid och pengar på att ta lektioner, ta teorilektioner etc. Jag gjorde under många år inte så mkt mer än rida, träna häst, få lektion, ha lektion och sova. Om mina tränare hade träningar i ”mitt” stall var jag där. Samma med bra veterinär eller kiro tex. Snacka mkt med hovslagare etc med. Jag åkte med tränare på jobb.
Nu har jag jobbat som tränare i många år.
Jag kombinerar det numer med annat inom häst och har efter alla år insett hur viktigt det är med kontakter och att dra nytta av andras kunskap. Tex så är jag tränare och sambo kiropraktor för ekipage. Vi utbyter kunskap dagligen och lär oss av varann. Precis som vi båda gör med vänner/bekanta som är tex veterinär, tandläkare etc. Kanon att ta med sig sådan kunskap som tränare!

Mina tips:
Kolla efter extrajobb i stall, rid vad fasen du än får och kolla om du inte kan åka till stall kommunalt och då inte bli begränsad av mamma. Att kolla på andra som tränar är mkt lärorikt. Jobbar du extra i bra proffsstall är chansen större att du kan få se vettig träning/hästkunskap än i amatörstall.