Hjälp med att tolka beteende, och hur man ska hantera det

[purity_666]

Ja jag har ju skrivit en del om min omplacering som är utåtagerande och rädd för människor.

I onsdags åkte vi hem till mina föräldrar. Det blev 4:e gången de skulle träffas och senaste gången innan var katastrof. Onsdagen gick så bra så jag nästan blev tårögd. Charlie är mest rädd för män och är rädd för min pappa, men i onsdags gick han frivilligt fram för att bli kliad hela kvällen. Mamma var hans polare tydligen, han hoppade upp och satte sig lite försiktigt i hennes knä. Han gick ifrån mig för att kolla vad de andra pysslade med om de gick ut på altanen osv.

Så sov vi, med stängd dörr. Morgonen efter var allt tiptop igen. Ingen reaktion alls när vi gick upp och ut i huset där föräldrarna var.

Sen åkte föräldrarna och sov borta en natt. Jag var hundvakt så vi var kvar i huset.
Idag när föräldrarna kom hem så var de monster helt plötsligt. Charlie nafsade efter pappa vid ett tillfälle. Mamma försökte locka till sig Charlie när vi satt i soffan, men han kröp närmre mig och slickade sig mycket om munnen så jag sa att han inte ville. Jag ömkade inte med honom eller något, satt helt neutralt, men stoppade när jag såg att obehaget växte.
När jag rörde mig i huset studsade han runt mig, glad och pigg, men undvek mina föräldrar.
När vi skulle åka hem var alla i hallen och mamma satte sig på huk för att försöka locka till sig Charlie igen. Han smög dit och satte sig framför henne, med huvudet mot golvet nästan, helt ihopkrupen. Han såg så eländig ut.

Min andra hund och föräldrarnas hund fjantade ju runt föräldrarna som vanligt, skitglada över att de kom hem. Min andra hund hoppade upp i mammas knä i soffan och skulle ha uppmärksamhet. Så Charlie borde ju fått lite stöd i att det inte var farligt genom dom?

Jag gjorde inte så mycket alls i läget egentligen. Jag satt i soffan (öppen planlösning så man ser hall, ytterdörr och hela köket från vardagsrummet) Charlie sprang inte fram och skällde, utan stod i soffan bredvid mig och skällde. Jag sa åt honom att vara tyst, men det är allt. Jag försökte inte förmå honom att gå och hälsa, men jag höll inte heller tillbaka honom. Jag pratade med föräldrarna helt enkelt.

Så mina frågor: varför blev mina föräldrar otäcka, när de dagen innan var riktiga polare. Vi var hemma hos dom, så samma miljö som var positiv dagen innan.
Borde jag agera annorlunda? Borde jag går fram och krama dom i dörren, visa att jag är glad över att de kommer?
Mina föräldrar ignorerade Charlie helt i början, men han var fortfarande rädd. Han satt hos mig i soffan även när de andra hundarna fjantade runt.

Ja, vad hände? Om han såg dom som inkräktare borde han väl känt igen dom när han fått lukta, hälsa och se de andra hundarnas reaktion?
När vi kom till föräldrarna visade han ingen oro. Han sprang inte rakt på, men sprang runt och nosade lite, sen skulle de klia honom. Idag tyckte han det var rejält otäckt och han visade kraftigt obehag.

 

[escodobe]

Ni kom hem till dem. Sen åkte de iväg och när de sedan kom tillbaka så kom de hem till er.

 

[purity_666]

Ni kom hem till dem. Sen åkte de iväg och när de sedan kom tillbaka så kom de hem till er.

Fast de har varit här en gång, hos oss alltså, och då var inte Charlie så rädd. Han var blyg och avvaktande, men gjorde inte utfall och kröp inte ihop när mamma klappade. Det var första gången de träffades.

 

[lambero]

Jag törs inte uttala mig om varför han beter sig som han gör. Men vore det min hund så skulle jag undvika att låta honom ha kontakt med människor under en tid. I alla fall fysisk kontakt. Och fram för allt så skulle jag undvika att tillåta människor att locka på honom när han går fram även fast han inte är bekväm med det. Det blir ingen positiv upplevelse för honom.

 

[purity_666]

Jag törs inte uttala mig om varför han beter sig som han gör. Men vore det min hund så skulle jag undvika att låta honom ha kontakt med människor under en tid. I alla fall fysisk kontakt. Och fram för allt så skulle jag undvika att tillåta människor att locka på honom när han går fram även fast han inte är bekväm med det. Det blir ingen positiv upplevelse för honom.

Jag tror ju att det var som escodobe sa, att de blev inkräktare helt plötsligt. Jag förstår dock inte att han inte kände igen dom efter att han lugnat sig. Att han visade obehag ändå tills vi åkte.

På onsdagen var han ju helt avslappnad ändå, inga tecken alls på obehag och han sökte kontakt, det var ingen som lockade på honom eller så. Han var glad och sprallig. I det läget finns ju ingen anledning att hålla honom ifrån folk. Han gjorde allt på eget bevåg och kröp helt plötsligt upp i mammas knä. Varje gång han passerade pappa i soffan stannade han och kollade läget så pappa skulle klia.

 

[Waikiki]

Jag tror ju att det var som escodobe sa, att de blev inkräktare helt plötsligt. Jag förstår dock inte att han inte kände igen dom efter att han lugnat sig. Att han visade obehag ändå tills vi åkte.

På onsdagen var han ju helt avslappnad ändå, inga tecken alls på obehag och han sökte kontakt, det var ingen som lockade på honom eller så. Han var glad och sprallig. I det läget finns ju ingen anledning att hålla honom ifrån folk. Han gjorde allt på eget bevåg och kröp helt plötsligt upp i mammas knä. Varje gång han passerade pappa i soffan stannade han och kollade läget så pappa skulle klia.

Kan det vara så att de luktade annorlunda eftersom de hade sovit borta från sitt hem och därför blev de som nya människor för hunden. Det kanske blev för mycket för hunden helt enkelt, mentalt alltså.

 

[Tora]

Den tiken jag har nu var också anti mot folk hon inte kände. Speciellt män. Hon gjorde inga utfall men skällde och morrade. Tex min morfar gillade hon inte medan min man gick bra med en gång. Det beteendet gick fram och tillbaka i vågor för att till slut försvinna helt. Nu skäller hon bara på folk som ringer på eller är på utsidan av staketet.

Däremot om grannen och hunden möter varandra på andra sidan av staketet så hälsar hon bara glatt.

Vi ignorerade bara hennes morrande och skällande mot min pappa och han brydde sig inte om henne. Lockade aldrig på henne utan hon fick söka kontakt själv. Däremot kunde han ge henne godis när den andra hunden fick godis och liknande.

Nu blir hon alldeles till sig när han kommer svårt att tro att hon i början morrade och skällde så fort han rörde på sig när hon var med.

Men beteendet gick alltså i vågor i början. Det var alltså inte så att man kunde fortsätta där man slutat sist utan man fick börja om från början vid varje möte.

 

[purity_666]

Den tiken jag har nu var också anti mot folk hon inte kände. Speciellt män. Hon gjorde inga utfall men skällde och morrade. Tex min morfar gillade hon inte medan min man gick bra med en gång. Det beteendet gick fram och tillbaka i vågor för att till slut försvinna helt. Nu skäller hon bara på folk som ringer på eller är på utsidan av staketet.

Däremot om grannen och hunden möter varandra på andra sidan av staketet så hälsar hon bara glatt.

Vi ignorerade bara hennes morrande och skällande mot min pappa och han brydde sig inte om henne. Lockade aldrig på henne utan hon fick söka kontakt själv. Däremot kunde han ge henne godis när den andra hunden fick godis och liknande.

Nu blir hon alldeles till sig när han kommer svårt att tro att hon i början morrade och skällde så fort han rörde på sig när hon var med.

Men beteendet gick alltså i vågor i början. Det var alltså inte så att man kunde fortsätta där man slutat sist utan man fick börja om från början vid varje möte.

Ja Charlie är också mer rädd för män än kvinnor.
Min pappa har dock mutat honom en del så det har gått bra, tills igår. Charlie verkar dock acceptera alla människor som är på plats när man kommer någonstans. Inte så att han är social med alla, men han gör inte utfall eller skäller mot någon som redan är på plats. Kommer det någon ny så reagerar han.

Jag och föräldrarna blev bara så förvånade. Det känns som ett steg fram och ett steg tillbaka lite hela tiden. Jag hoppas det stabiliserar sig till slut.

 

[mandalaki]

Nu vet jag ju inte hur långt från föräldrarna du bor. Men kan ni åka dit utan att sova över? Om ni hade kunnat åka hem efter första dagen när allt var positivt så kanske det hade ge honom en bra känsla när alla var nöjda med honom och han var trygg med dem.

 

[Tora]

Ja Charlie är också mer rädd för män än kvinnor.
Min pappa har dock mutat honom en del så det har gått bra, tills igår. Charlie verkar dock acceptera alla människor som är på plats när man kommer någonstans. Inte så att han är social med alla, men han gör inte utfall eller skäller mot någon som redan är på plats. Kommer det någon ny så reagerar han.

Jag och föräldrarna blev bara så förvånade. Det känns som ett steg fram och ett steg tillbaka lite hela tiden. Jag hoppas det stabiliserar sig till slut.

För oss tog det nog två-tre månader innan problemet försvann. Har för mig att det i princip bara var från en dag till en annan.

Dvs det var precis som du skriver ett steg fram och två steg bak. Vid varje nytt möte var det som att börja om från början. Men plötsligt en dag var det som om hon glömde av sig oss hälsade på honom på ett glatt sätt med pussar. Sen kom hon av sig och gick och la sig morrande lite bara för att visa att

Men efter det så har det gått jättebra. Nu för tiden blir han ihjälslickad istället när han kommer till oss. Vet inte om det är så mycket bättre

 

[purity_666]

Nu vet jag ju inte hur långt från föräldrarna du bor. Men kan ni åka dit utan att sova över? Om ni hade kunnat åka hem efter första dagen när allt var positivt så kanske det hade ge honom en bra känsla när alla var nöjda med honom och han var trygg med dem.

Vi har varit där utan att sova över 2 gånger. Det är 16 mil så lite halvtrist att åka dit bara sådär.

Å andra sidan var han ju som vanligt dag 2 när vi sovit över. Då var det som om inget hänt. Det var bara när föräldrarna varit borta och kom hem igen som han reagerade, inte när vi alla sov där första natten.
Så vi hade kunnat sova över och sen åkt hem innan föräldrarna lämnat och allt hade varit toppen.

Nu sov vi själva där för att jag var hundvakt när de åkte bort

 

[mandalaki]

Vi har varit där utan att sova över 2 gånger. Det är 16 mil så lite halvtrist att åka dit bara sådär.

Å andra sidan var han ju som vanligt dag 2 när vi sovit över. Då var det som om inget hänt. Det var bara när föräldrarna varit borta och kom hem igen som han reagerade, inte när vi alla sov där första natten.
Så vi hade kunnat sova över och sen åkt hem innan föräldrarna lämnat och allt hade varit toppen.

Nu sov vi själva där för att jag var hundvakt när de åkte bort

Ok, jag förstår ... Fast jag tänker ändå på principen: att bryta när det funkar och alla är glada, någon gång. Det tror jag på oavsett art, när man vill träna in något med ett djur. Men visst, du kan ju inte veta när han tänker härskna och när han fortsätter vara glad.

 

[purity_666]

Ok, jag förstår ... Fast jag tänker ändå på principen: att bryta när det funkar och alla är glada, någon gång. Det tror jag på oavsett art, när man vill träna in något med ett djur. Men visst, du kan ju inte veta när han tänker härskna och när han fortsätter vara glad.

Jag vet ju iaf att han accepterar folk som är på plats när vi kommer dit. Kommer någon ny så blir han uppjagad.
Ja det hade ju helt klart varit bättre att kunna bryta när han var nöjd. Eller kanske kunnat stanna längre så han blev nöjd igen. Om vi åkt en sväng och kommit tillbaka så de var där när vi kom kanske. Ja, lätt att vara efterklok men man lär sig ju av allt som går fel också.

Idag var vi och badade på ett avskilt ställe. Det var 2 tjejer med 2 barn en liten bit bort och Charlie skällde inte. Hurra för det! (jag hade honom kopplad i lina så hade kontroll på honom)

 

[Luff]

Jag hade inte "stöttat" en hund som du gjorde när han blev skällig när dom kom tillbaks. Ner med han på golvet och gå fram till dina föräldrar och dra med dom in i köket eller något och strunta i hunden.
Du ska visa hur man hälsar. Som liten hund får man helt enkelt stå tyst o titta på.
Och ingen ska hälsa på honom heller. Så får han var en tyst skugga tills han lugnar ner sig.

 

[Viva]

Min osäkra hund reagerar på vissa människor, vissa inte däremot reagerar han otroligt sällan/aldrig på människor jag känner och jag tror att i hans fall är den en trygghet att jag godkänner dem först. Min tik reagerade i princip varje gång jag träffade mina föräldrar från början om vi inte träffades på några dagar, eller i det fall där de varit på begravning om hon reagerade som om hon inte kände dem alls fast det bara gått någon timme.

Att locka (i praktiken försöka övertala hunden till kontakt) tror jag personligen bara förstör, så är det i alla fall med mina. De blir bara mer skeptiskt inställda till personen ifråga. Allra mest intressant var det med okända människor som försökte locka min tik genom att använda hennes namn. Hon var otroligt lydig, lyhörd och lyssnade väldigt bra på just sitt namn men när någon hon inte ville hälsa på ropade var det som att hon resonerade: "Jag vet inte vet du är, jag känner inte dig men du vet mitt namn? Det är fett skumt jag tror jag går och ställer mig här borta istället".