Hjälp med extremt nervig häst!!!

[elliee]

Har ett varmblod på 8 år i sommar, valack. Ägt han i snart 2 år men nyligen flyttat honom till ett nytt stall med nya hästkompisar och större flock. Dock har han alltid haft detta beteende jag kommer ta upp snart.

Jag har tränat NH med honom nu ett tag, de har gått framåt. Han går bakom mig, stannar när jag stannar, backar när jag backar, när jag tittar på rumpan förflyttar han sig osv.. Har nyss även börjat med att han ska stå stilla tills jag ger honom kommandot att han får gå, denna träningen gör jag då i padocken. Han litar på mig, jag får röra honom överallt och han har inga alls problem med det.

DÄREMOT, så är jag gravid just nu så jag är EXTRA rädd om mig själv när det gäller hästarna nu. Han är sån otroligt nervig häst, när jag tar ut honom från hagen och bara stallar upp honom fast han ser hästarna, står han och skakar och skriker efter dom hela tiden. Har övat på detta flera gånger, blev lite bättre senaste gångerna och han skrek inte lika mycket. MEN, nu var det droppen!!
I lördags släppte vi ut hästarna på sommarbete, trots all jädra träning med att han ska ha respekt för mig och gå bakom mig, så ledde vi alla hästar på ett led fast med långt mellanrum. Å han sprang runt mig som en yr höna och hade INGET fokus på mig över huvudtaget. Idag tog jag ut honom ur hagen, så han haft en tid att lugna ner sig lite för han skulle behandlas. För det första, så fort jag kom i närheten av honom i hagen sprang han ifrån mig. När jag väl fick tag på honom så skrek han HELA vägen jag gick i hagen och kom utanför hagen, sen SKREK desperat hela vägen när jag gick med han till stallet. INGET fokus på mig över huvudtaget! han repsekterade mig dock när jag sa till honom att backa, men skrek och skrek och skrek. När jag kom in i stallet och ställde honom på box, med andra hästar runt omkring (dock andra hästar), står han och skriker, slår och är helt uppstressad i boxen, springer omkring som en yr höna... Kunde inte ens gå in till honom för hur han betedde sig!

Jag är sååå himla trött. Jag trodde att träningen gett honom såpass respekt, att han ska lita på mig i såna situationer. Han blir såå otroligt lätt uppstressad, om jag skulle ställa han i stallet själv skulle han nog riva boxen tror jag... Och ett exempel, paddocken i stallet är så att han kan se de andra hästarna. Jag var där och longerade honom och tränade lite hantering med en annan häst där inne, och han skötte sig bra. FAST, när den hästen bara gick utanför paddocken så i princip skenade han i longeringen och blev hur stressad som helst. Bara för att han blev själv med mig???

Vad gör jag för fel? SNÄLLA, kom med tips och råd. Är så trött efter dagens händelse så fy!

 

[Lindon]

Du har inte provat med tillskott av magnesium? om du har analys på höet så kan du ju räkna ut om du har tillräckligt. Annars fungerar detta bara om hästen har brist, men kan vara värt att prova? annars har jag väl inga direkta tips. Mammas häst är lite likadan, han är 20+ och väldigt lättstressad. Fösöker ha tålamod, men är också gravid och vill inte helst bli övertrampad av en nervig häst.

Om du vill använda örtpreparat finns det färdiga blandningar för nervösa/stressade hästar.

 

[mooi]

Jag tänker till att börja med såhär; läs om det du skrivit, stoppa lite vid "hur han betedde sig" och "Jag trodde att träningen gett honom såpass respekt, att han ska lita på mig i såna situationer.". (och ja, jag förstår att du kanske skrivit detta i frustration, men det låter väldigt onyanserat när man skriver så)

Det handlar inte om respekt, det handlar om en häst med separationsångest. Övningarna du trönat med honom har gjort att han är flyttbar, och duktig på det -men när han separeras från de andra (även om det så bara handlar om att han är på andra sidan paddockstaketet, eller kompisen går 7m framför istället för 2m) så glömmer han bort det pga att han blockeras.

Din häst behöver ensamhetstränas under kontrollerade former. Även om ni tränar "respekt" och att han ska respektera ditt utrymme osv så spelar det ingen roll om han blir så upprörd. Därför måste han ensamhetsträna för att ni ska kunna använda er av det ni tränat på.

 

[Alexandra_W]

Han är inte nervig - han har separationsångest!
Tränas bort med att i pyttesmå doser vänja honom att lämna de andra. Inte mer än han klarat i början, kan handla om gå ett steg utanför hagen, äta godis och direkt gå in i hagen. När helt cool med det går ni fem steg. Osv

Om du måste ta in - ta med en kompis. Varje gång det blir som nu sist så förstörs steg för steg-träningen så det är JÄTTEVIKTIGT att han aldrig hamnar i stressläget.

Att han blir respektlös när han får separationsångest är inte dålig respekt eller hantering utan han är så stressad att instinkten styr. Tänk dig om du var sjukt rädd för spindlar. Det spelar ingen roll hur bra bordsskick osv du har - du kommer skrikande springa från bordet och knuffa undan folk som är i vägen om det kommer en tarantel gåendes på bordet.

Han är rädd och stressad - inte ouppfostrad eller saknar respekt för dig. Du kan inte uppfostra bort det där - du måste pyttesteg för pyttesteg lära honom att det är okej utan flocken. Så tre djupa andetag och vänd på hur du ser på problemet, håll honom i handen och utsätt honom INTE för något där han blir sådär stressad. Dvs du får prata med stalllamrater etc om att inte lämna er i paddocken utan säga till innan de går så du kan följa med osv.

 

[Lindon]

Han är inte nervig - han har separationsångest!
Tränas bort med att i pyttesmå doser vänja honom att lämna de andra. Inte mer än han klarat i början, kan handla om gå ett steg utanför hagen, äta godis och direkt gå in i hagen. När helt cool med det går ni fem steg. Osv

Om du måste ta in - ta med en kompis. Varje gång det blir som nu sist så förstörs steg för steg-träningen så det är JÄTTEVIKTIGT att han aldrig hamnar i stressläget.

Att han blir respektlös när han får separationsångest är inte dålig respekt eller hantering utan han är så stressad att instinkten styr. Tänk dig om du var sjukt rädd för spindlar. Det spelar ingen roll hur bra bordsskick osv du har - du kommer skrikande springa från bordet och knuffa undan folk som är i vägen om det kommer en tarantel gåendes på bordet.

Han är rädd och stressad - inte ouppfostrad eller saknar respekt för dig. Du kan inte uppfostra bort det där - du måste pyttesteg för pyttesteg lära honom att det är okej utan flocken. Så tre djupa andetag och vänd på hur du ser på problemet, håll honom i handen och utsätt honom INTE för något där han blir sådär stressad. Dvs du får prata med stalllamrater etc om att inte lämna er i paddocken utan säga till innan de går så du kan följa med osv.

Stod det inte i en mening att han alltid haft samma beteende? såklart förstärks det nu om han flyttat men jag skulle väl kalla det nervig häst om han är 8 och "alltid" betett sig så.

 

[Alexandra_W]

Stod det inte i en mening att han alltid haft samma beteende? såklart förstärks det nu om han flyttat men jag skulle väl kalla det nervig häst om han är 8 och "alltid" betett sig så.

Fast separationsångest av den kalibern blir inte bättre med ålder eller växer bort. Tyvärr. Det måste tränas bort - och ibland går inte ens det.
Som sagt jag brukar jämföra det med spindelfobi eller annan fobi. Det växer heller inte bort, eller blir bättre efter att personen hundra gånger blivit livrädd för spindlarna inte dött/blivit biten/spindeln krupit in i örat/vad man nu är rädd att en spindel ska göra. Fobier är inte logiska, de är en extrem instinktiv rädsle- och flyktrespons, som blir oproportionerlig. Djur med äkta separationsångest har ungefär samma instinktiva påslag

 

[Lindon]

Fast separationsångest av den kalibern blir inte bättre med ålder eller växer bort. Tyvärr. Det måste tränas bort - och ibland går inte ens det.
Som sagt jag brukar jämföra det med spindelfobi eller annan fobi. Det växer heller inte bort, eller blir bättre efter att personen hundra gånger blivit livrädd för spindlarna inte dött/blivit biten/spindeln krupit in i örat/vad man nu är rädd att en spindel ska göra. Fobier är inte logiska, de är en extrem instinktiv rädsle- och flyktrespons, som blir oproportionerlig. Djur med äkta separationsångest har ungefär samma instinktiva påslag

Vår gamla häst lider säkert av detta också. Har bara tänkt att han är nervöst lagd. För han blir aldrig bättre,helt knäpp då jag far med lillponnyn.

 

[Alexandra_W]

Vår gamla häst lider säkert av detta också. Har bara tänkt att han är nervöst lagd. För han blir aldrig bättre,helt knäpp då jag far med lillponnyn.

En häst som är "allmänt nervös" brukar ha lättare att stressa igång av att t ex vara ensam. Men även de brukar sansa sig med tiden, för varje gång de blir själva och inser att det är inget farligt och kompisen kommer tillbaka så blir det lite bättre. De kan fortfarande gapa och skrika och springa, men lugnar sig snabbare för var gång osv. Dock kanske de aldrig blir helt "jaha, hejdå". Men de mest kör lite spel för gallerierna och sen är det bra.

De som däremot "aldrig" blir bättre, de är lika hysteriska/stressade gång 5 som gång 15 de blir ensamma, trots att inget hänt och kompisen alltid kommit tillbaka - de brukar ha mer separationsångest än bara nerver och vara reaktiva. Och de brukar tyvärr inte vara bättre gång 150 de lämnas heller (vissa blir tvärtom värre). Utan de måste tränas.

Så beror ju lite på vad du menar med aldrig bättre och helt knäpp? =)

 

[Lindsen]

Har haft en häst med separationsångest. Världens trevligaste häst, men klarade inte att vara ensam. På honom hjälpte det mycket att vara trygg i grunden, veta att han inte skulle utsättas för att bli ensam, för om jag lät honom vara ensam blev han otrygg och det hela blev värre. Han blev mer o mer nervös o stressad bara av att möjligheten fanns att han kunde bli lämnade ensam.
Han trivdes bäst i stora stall där det alltid fanns mycket hästar omkring honom. Då var han trygg och problemet försvann.

Lite rörigt kanske, men vad jag menar är att utsätta honom för ensamhet gör det hela värre. Han blir otrygg. När han är trygg kan han bli ensam utan att bli stressad. Så träna som @Alexandra_W beskriver, korta stunder så att han aldrig blir stressad för en stressad häst lär sig ingenting.

Anledningen till separationsångesten på min tror jag var att han blev abrupt tagen från sin mamma i tidig ålder utan avvänjning, fick jag reda på långt senare.

 

[Cornelia]

Antar att hästen också är lågrangig?
Lågrangiga hästar är ofta otrygga utan sina hästkompisar och får separationsångest.
De nya omgivningarna och den nya konstellationen av hästkompisar förvärrar förstås beteendet.
Det är frustrerande, jag vet, men förmodligen blir det bättre ju längre tiden går på det nya stället.
Lätt att säga, men att man själv blir irriterad och frustrerad hjälper inte heller upp situationen- hästen kan ju inte hjälpa att han känner som han gör. Och du är inte en tillräcklig ersättning för hans hästkompisar i nuläget, så är det bara.

 

[Lindon]

En häst som är "allmänt nervös" brukar ha lättare att stressa igång av att t ex vara ensam. Men även de brukar sansa sig med tiden, för varje gång de blir själva och inser att det är inget farligt och kompisen kommer tillbaka så blir det lite bättre. De kan fortfarande gapa och skrika och springa, men lugnar sig snabbare för var gång osv. Dock kanske de aldrig blir helt "jaha, hejdå". Men de mest kör lite spel för gallerierna och sen är det bra.

De som däremot "aldrig" blir bättre, de är lika hysteriska/stressade gång 5 som gång 15 de blir ensamma, trots att inget hänt och kompisen alltid kommit tillbaka - de brukar ha mer separationsångest än bara nerver och vara reaktiva. Och de brukar tyvärr inte vara bättre gång 150 de lämnas heller (vissa blir tvärtom värre). Utan de måste tränas.

Så beror ju lite på vad du menar med aldrig bättre och helt knäpp? =)

Han har bott här i ja, 3 år nu till sommaren. Vissa saker blir faktiskt bättre som t.ex han vågar gå i en beteshage utan att han ser lillponnyn. Det fungerade inte ifjol. Men fortf går det inte att ta in honom i stallet utan att ponnyn står där först. Han kan knappt stå uppknuten framför stallet ensam fast ponnyn lämnar i hagen 1 m brevid. Han håller sig ganska lugn i hagen om han får mat och om matte är med honom,annars skriker han och springer tills vi är utom synhåll. Men av den värsta sorten är han ju ändå inte då han inte spränger trådar och kommer med....

Han klarar inte heller minsta förändring av rutiner. Ingen av de hästar vi har haft har reagerat på att t.ex en natt stå inne i boxen om det varit dåligt väder för att nästa natt gå ute. Hästen har dock flyttat massor,varit ranglåg, hackkyckling, haft pga detta magproblem så jag har klassat honom som en känslig och skör häst. Försöker nu stressa honom minsta möjliga så att han får leva sina sista år i lugn och ro.

 

[Angel]

Antar att hästen också är lågrangig?
Lågrangiga hästar är ofta otrygga utan sina hästkompisar och får separationsångest.
De nya omgivningarna och den nya konstellationen av hästkompisar förvärrar förstås beteendet.
Det är frustrerande, jag vet, men förmodligen blir det bättre ju längre tiden går på det nya stället.
Lätt att säga, men att man själv blir irriterad och frustrerad hjälper inte heller upp situationen- hästen kan ju inte hjälpa att han känner som han gör. Och du är inte en tillräcklig ersättning för hans hästkompisar i nuläget, så är det bara.

Min erfarenhet är faktiskt den omvända. Det är oftare de mycket ranghöga hästarna som ogillar att vara ensamma. De vill hålla koll på de andra hästarna och omgivningen, är van att få som de vill om de blir arga eller upprörda. En ranglåg häst kanske är osäkrare i sig själv men har ofta lättare att acceptera att den ibland inte får vara med de andra hästarna.

Det är ett otyg med folk som inte lär sina unghästar att vara ensamma när de är små. Blir mycket svårare när dom är äldre.
Det som jag tycker fungerat bäst för att ensamhetsträna är om man börjar med att stalla upp hästen så att den hör men inte ser andra hästar. Gärna i ett större stall där många hästar går ut och in så att de inte riktigt vet om de är ensamma. Också viktigt att det är en ordentlig box med helgaller så att den inte kan ta sig ut ifall den skulle bli upprörd. Lär de sig att de kan ta sig ut så är det hopplöst sen. När hästen väl vant sig att stå så den inte ser de andra hästarna så kan man börja plocka in den ensam och ge kraftfoder och sen släppa ut igen. Sen låta den gradvis vara inne ensam längre och längre. Gärna när man själv inte är i närheten eftersom de oftast förstår att människor = någon som kan ge den uppmärksamhet om den lever om.

Sen är det förstås stor skillnad på en häst som inte vill vara ensam och blir arg och en som blir rädd så man får förstås gå olika fort fram beroende på vad som är problemet. Speciellt en häst som är arg får vara lite upprörd och då är det jätteviktigt att man själv ignorerar den för att sen ge uppmärksamhet när den lugnat ner sig. Och ja, det kan ta måååånga timmar i början. Så fort de kommit till den gränsen att de klarar av att lugna ner sig själva och man då kan berömma så har man kommit långt på rätt väg.

 

[Cornelia]

En högrangig häst vill ha koll, absolut, men är mycket tryggare i sig själv och klarar lättare av nya situationer där den själv måste ta ansvar. Så har jag upplevt det under hela mitt långa hästliv och med alla de olika individer som har passerat här genom åren.
Håller dock med om resten du skriver...

 

[Alexandra_W]

Min erfarenhet är faktiskt den omvända. Det är oftare de mycket ranghöga hästarna som ogillar att vara ensamma. De vill hålla koll på de andra hästarna och omgivningen, är van att få som de vill om de blir arga eller upprörda. En ranglåg häst kanske är osäkrare i sig själv men har ofta lättare att acceptera att den ibland inte får vara med de andra hästarna.

Det är ett otyg med folk som inte lär sina unghästar att vara ensamma när de är små. Blir mycket svårare när dom är äldre.
Det som jag tycker fungerat bäst för att ensamhetsträna är om man börjar med att stalla upp hästen så att den hör men inte ser andra hästar. Gärna i ett större stall där många hästar går ut och in så att de inte riktigt vet om de är ensamma. Också viktigt att det är en ordentlig box med helgaller så att den inte kan ta sig ut ifall den skulle bli upprörd. Lär de sig att de kan ta sig ut så är det hopplöst sen. När hästen väl vant sig att stå så den inte ser de andra hästarna så kan man börja plocka in den ensam och ge kraftfoder och sen släppa ut igen. Sen låta den gradvis vara inne ensam längre och längre. Gärna när man själv inte är i närheten eftersom de oftast förstår att människor = någon som kan ge den uppmärksamhet om den lever om.

Sen är det förstås stor skillnad på en häst som inte vill vara ensam och blir arg och en som blir rädd så man får förstås gå olika fort fram beroende på vad som är problemet. Speciellt en häst som är arg får vara lite upprörd och då är det jätteviktigt att man själv ignorerar den för att sen ge uppmärksamhet när den lugnat ner sig. Och ja, det kan ta måååånga timmar i början. Så fort de kommit till den gränsen att de klarar av att lugna ner sig själva och man då kan berömma så har man kommit långt på rätt väg.

Vissa hästar har separationsångesten redan som små, och då fungerar inte den metoden ovan. De blir hysteriska redan då och lugnar sig aldrig. Eller skadar sig i sin stress.

Att man då väljer att gå runt problemet har jag full förståelse för. Så att en vuxen häst "inte kan vara själv" behöver inte alltid bero på att den inte tränats.

Jag hade en med extrem separationsångest. Hon var okej med att lämna i meningen ridas ut själv osv. Jag kunde även åka iväg med henne, och om jag kom till ett ställe helt utan hästar var hon helt cool själv.

Men hon pallade inte ens att EN häst av tio gick ut utan att flippa. Hon kunde inte vara själv i hagen heller oavsett om hon gick ut själv eller blev lämnad.

Det var vidrigt, och ingen träning i världen hjälpte. Hon skadade sig dessutom i sin panik. Så jag köpte henne en sällskapsponny faktiskt. Och då är jag en av de största "hästar ska kunna vara själv"-fascisterna som finns. Men även jag inser när det är förlorat.

De som "bara" hatar att vara själv brukar kunna funka på "ena stället". Dvs en häst som inte kan vara själv inne kan funka att ha själv i hagen, och omvänt. Vissa kan hantera det om de kan få utlopp för stressen och springa osv och går bäst i hagen. Andra klarar det om de INTE kan springa och jaga upp sig själv. Så har man en som avskyr vara själv men inte har separationsångest så kan det vara värt prova både hage och box, samt även prova om de är bättre med att bli lämnade eller lämna.

 

[Angel]

Det är klart det finns extremvarianter av de flesta beteenden, någonting annat har jag inte påstått och har man möjlighet att lösa det på annat sätt så är det så klart också en möjlighet. Sen finns det precis som du säger många hästar som kanske inte har några som helst problem att vara ensamma i en viss miljö men reagerar våldsamt i en annan. Det är förstås svårt att veta och även träna på ifall man bara har haft hästen på ett ställe hela livet.

Men sen finns det också många människor som verkar vara för slöa för att engagera sig i sina unghästar tillräckligt mycket för att de ska få en chans att vänja sig vid att tex vara ensamma.

 

[Alexandra_W]

Det är klart det finns extremvarianter av de flesta beteenden, någonting annat har jag inte påstått och har man möjlighet att lösa det på annat sätt så är det så klart också en möjlighet. Sen finns det precis som du säger många hästar som kanske inte har några som helst problem att vara ensamma i en viss miljö men reagerar våldsamt i en annan. Det är förstås svårt att veta och även träna på ifall man bara har haft hästen på ett ställe hela livet.

Men sen finns det också många människor som verkar vara för slöa för att engagera sig i sina unghästar tillräckligt mycket för att de ska få en chans att vänja sig vid att tex vara ensamma.

Jodå, där håller jag med att många inte tar sig tiden och besväret att lära dem. Det var bara att det inte behöver vara därför jag menade