En liten mikropromilles minskning kanske kan komma från att vissa inte törs skaffa barn till den framtid man kan se framför sig. Jag skulle inte våga i dagsläget. Men det är kanske en rätt provocerande sak att säga...
Dummaste jag hört, Covid-19 har ingenting med miljöproblemen att göra.
Den där bilden är en anledning att visa i Sverige inte orkar bry sig, vi kan sopsortera och plast banta, och undvika att resa och cykla över allt bäst vi vill, men när andra länder dumpar sina ton med sopor i floder som sedan leder ut allt skräp i havet eller i naturen, då är det vi gör här hemma i Sverige en droppe i havet, och hjälper ingen, vi i Sverige har det redan bra, vi kan resa kollektivt, vi kan sopsortera, återvinna, osv, jag tror vi skulle tjäna mer om vi hjälpte andra länder att göra samma sak, så dem slutar kastar skräp i floder/hav/naturen.
Du får tycka att det är ett svagt argument om du vill, vi måste inte hålla med varandra.
Det där är helt fel, även om det vi gör kanske inte har så stor betydelse globalt så har det mycket stor betydelse för miljön i Sverige.
Den absolut största anledningen till att jag inte vill ha barn är att jag inte kan med att sätta ett barn till världen bara så att barnet ska se hur allt som är underbart med livet på jorden förstörs. Och ja, jag har konfronterat mina föräldrar med hur de tänkte när de skaffade mig egentligen; svaret är att de inte tänkte så mycket alls. Sorgligt, tycker jag.
Jag skulle nog säga att den rovdrift som människan för på planeten nu inte är att likställa med t.ex. de som ansåg att maskiner skulle förstöra livet för alla arbetare framöver (1700-tal/1800-tal syftar jag då på). Det är inte så mycket en förändring i hur människor lever som det är en förändring i tillgången på lycka. Vetenskapen visar att människor behöver natur både direkt och indirekt för att vara lyckliga, mer natur är i princip mer lycka. Och vad gör vi? Förstör det som vi är en del av, som är en del av oss, och som gör livet värt att leva.
Fart jag tror att den här "apokalypsen" är den första som är global och har vetenskaplig grund?
Det är ju för övrigt så att barn nu är deprimerade i en större grad än någonsin innan, och väldigt många barn anger också just klimatkrisen och miljöförstöring som en anledning. Vi lär ut i skolorna att allt går åt helvete, och sen rycker vi på axlarna och säger "ni klarar er nog ändå". Tack liksom.
Jag har också barn.
Alltså apokalypsförespråkare har funnits genom alla civilisationer men fakta är att vi nu är 7 miljarder människor på den här planeten och att Afrikas befolkning beräknas dubbleras de närmaste 20-30 åren. Alla dessa människor vill ha en ökad levnadsstandard jämfört med sina förfäder. Varifrån ska den marken komma som behövs för gruvbrytning, matproduktion, energiproduktion osv osv. Det finns trots allt bara ett visst antal m2 land på den här planeten. Det enda vi kan ta av är de redan hårt åtgångna naturområden som finns kvar vilket medför artutrotning och kraschade ekosystem vilket leder till att hela systemet kollapsar och även om vi vägrar erkänna det så är vi en del av systemet.
Vad menar du är en kris i historien att likställa med klimatkrisen?
Jag menar att vi haft massor av stora katastrofer med stor dödlighet, men ingen har hittills hotat hela jordens "beboerlighet" (om det är ett ord).
Inte om uppvärmningen tippar över och allt accelererar. Man får hålla tummarna att de forskare som står bakom den teorin har fel.
Nej, det där stämmer inte. Alla jordens ekosystem påverkas och det påverkar alla jordens människor. De effekter som vi idag bevittnar är ett litet smakprov. I Sverige har vi redan vattenbrist, torkan 2018 har fortfarande sina efterdyningar, de varma vintrarna påverkar matproduktionen och skogen, i norr tinar permafrosten, rennäringen går under, Östersjön är tömd på fisk och mer eller mindre i sina dödsryckningar; detta är endast några få exempel i vårt lilla hörn av världen. Vi kan göra något åt detta och att inte göra det är rent ut sagt idiotiskt, särskilt med nån tanke om att "allt har alltid löst sig" vilket i sin tur är en tanke som är helt felaktig; samhällen har gått under förut på mer eller mindre dramatiska och smärtsamma sätt, massutdöenden har skett innan, och oavsett hur en ser på att 'livet på jorden överlever alltid' så är det så fruktansvärt hemskt att inte sätta något värde alls på de liv som nu förstörs och den skönhet som finns just här och inte någon annanstans i universums miljarder av galaxer. De livsformer som finns på jorden nu är unika i hela universum och vi är en del av detta stora allt, en liten fläck av universums oändlighet som blivit självmedvetet, och vad gör vi om inte förstör för oss själva och skapar lidande för alla livsformer runt om oss? Nej, skäms mänskligheten! Och skäms ni som inte ser den totala hybrisen och ondskan i att rycka på axlarna inför vad som är oss förunnat att uppleva under de få år vi lever. Jag är helt med på rubriken för denna tråd. Jag förstår inte all denna hjärtlöshet.
