Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Som tillägg bara: Hästen har ju fö betett sig märkligt redan innan hormonerna borde börja spöka.

Man ska vara på det klara med vad man ger sig in på med sånna hästar. Har man tillräckligt med vana, erfarenhet och snabbhet i kroppen kan det vara värt och testa om man väger in alla saker i beslutet. Och är helt på det klara med att man faktiskt kan bli handikappad eller rent av dö för det. Och man ska då veta att det finns hästar man kan ha roligt med och RIDA(inte bara överleva i sadeln) rån dag ett.

Men är man, som mig tex, lite galet lagd och inte har barn etc att ansvara för så kanske man gillar en utmaning och vill testa. Men då ska man vara medveten om riskerna och allt vad de medför. Och att det finns ett helt annat hästliv utan så mycket slit.
Som min tränare sa: Problem får man iaf med alla hästar. Men det finns individer där man får mindre problem och sånna där man snudd på ber om det genom att köpa dem.
Nu är ju TS häst inget som ska köpas. Men man ska ha klart för sig att det är mkt jobb att behålla en sådan häst.
Min tränare bad mig sluta vara terapeuth åt alla de hästar ingen annan ville/vågade ha. Kanske TS borde tänka lite samma sak med sin häst.
 
Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

jag har haft en sådan häst, en korsningsvalack...den var också sådan hela sin uppväxt. Man kunde int eleda den till o från hage utan skyddsutrustning och longeringslina, för han gjorde anfall. när man skulle sitta upp i sadeln kund ehan stegra när man satte foten i stigbygeln och väl på kunde han göra rusningar och rodeo. Men han var hur fin som helst på tävling, placerade sig i nästan alla starter. Men jättejobbig att rida rent allmänt förutom tävling. Många ryttare försökte hantera o rida men trots hans beteende så var det nog jag som klarade av han bäst. Men även jag tyckte illa om hans beteende. försökte man rida ut så stac han mot närmsta träd och ställde sig o bocka tills man for in i trädet. veterinären bedömde hästen som "psykiskt störd" och den vet. säger aldrig så om hästar annars. Oftast brukar ju smärta orsaka sådant beteende men han hade inte ont, var aldrig halt och som sagt tog alla placeringar på tävling. Jag försökte i många år. tills jag gav upp.
 
Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Jag måste bara fråga hur i hela fridens namn man vågar åka med en sådan häst på tävling? Tänk om den blir galen på framridningen eller inne på banan eller skenar rätt ut i publiken?

:confused: :crazy:
 
Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Som jag ser på det så är ingen häst mer värd än mitt eget liv dvs risken att skadas vid hantering och ridning av häst finns alltid då det är ett djur men din beskrivning över hästens vardagliga beteende överväger inte för mig de gånger det går bra. Du får ställa dig frågan om det är värt att ha en häst där du ständigt leker med "livet som insats" . Det är nog bara rena turen att det inte har hänt dig ngt och varför då fortsätta att dribbla med Fru fortuna? Tänk på dig själv i detta läge, hemska tanke om hästen till slut ger dig allvarliga skador till följd och med allt vad det innebär socialt, relationsmässigt, ekonomiskt etc eller hästen skadar ngn annan i din närhet. Du och andra i din närhet vet ju redan att hästen är mkt oberäknelig.
Ta hand om dig själv.
 
Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Mina tränare har absolut en åsikt. Vi tror på hästen, det är därför vi fortsätter. Jag vill bara ha så många tips och råd som möjligt. Kanske någon solskenshistoria också så att jag slutar hänga läpp och gör något istället. Det har varit lite motigt ett tag och ibland undrar jag vad jag håller på med egentligen.

Mvh JV
 
Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Jag vill passa på att tacka alla för att jag får så pass mycket stöd, det behövs!:bow:

Jag trodde helt ärlig att jag skulle bli totalsågad med en sådan här historia.

Tack än en gång!
 
Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Hästen har sällskap i hagen och är dessutom ganska låg i rang bland andra hästar. Hon har aldrig gått ensam och är inte rädd för hästar hon känner utan främmande hästar som kommer och går, möte med andra hästar eller när någon rider förbi o.s.v. Antagligen känner hon sig väldigt trängd, särskilt eftersom hon är lite ranglåg och bockar och far för att visa sig
”stor och farlig” så att ingen ska ge sig på henne.

Tyvärr funkar det inte att longera/tömköra innan ridning eftersom problemet inte ligger i överskottsenergi, även om det såklart gör problemet värre när hon har det. Hon kan bralla klart i linan och sedan ändå dra ett rejs när man sitter på. Eller också är hon stencool i linan men efter en stunds ridning inte lika lugn s.a.s.

NH-kurser är inget för mig tyvärr. Jag har inga åsikter om er som utövar det, alls(!) men jag tränar inte på det sättet. Jag ser vikten av att ha ledaregenskaper tillsammans med hästar och hanteringen från marken är superviktig men jag löser sådant på andra sätt.

I nuläget går det bra för både mig och andra att hantera henne. I boxen har det uppstått problem men jag kan å andra sidan förstå om hon ser boxen som sin privata sfär. Hon är otrygg på ett nytt ställe och kanske behöver det. Jag hanterar henne helt enkelt i stallgången istället så slipper vi problem. I boxen är det bara mys och kel och enkel hantering såsom lägga på täcken etc.

När hon har sparkat mot mig är det precis som att hon saknar spärrar. Hon handlar utan någon som helst tanke på konsekvenserna och när hon sedan inser vad hon har gjort blir hon livrädd. Det syns i ögonen på henne att hon är skärrad. Precis som ett barn med DAMP/ADHD/Annan liknande sjukdom som handlar i stundens hetta och då inte förstår konsekvenserna alls. Däremot efteråt kan de inse att det var ack så fel.

Munkpeppar har hon ätit i två omgångar och jag har faktiskt upplevt henne lite lugnare då men det kan inte uteslutas att det inte beror på något helt annat. Vissa perioder är ju bättre än andra, med eller utan örter. Just nu känner jag inte att jag vill ge några örter av flera skäl. Först och främst är det tveksamt ifall det är/blir karens på dem. Detta är en häst som ska tävla så jag vill få henne att fungera utan preparat som är karensbelagda. För det andra så vill jag hitta en långsiktig lösning och om det finns problem med t.ex. hormonnivåer/hormonbalans vill jag istället att dessa ska utredas och behandlas. Örter kan vara lösningen på en del ston men på en del kanske det bara är att maskera symptomen.

Hon har också fått magnesium vid ngt tillfälle och under den perioden var hon bättre. Jag kan dock inte garantera att det var orsakat av mg:et men det kanske kan ha ett samband.

Det känns inte särskilt sannolikt att hon har ont någonstans. Den här hästen piper om hon får en tagg. Hon skulle mest troligt inte ta ett kliv om det tog emot minsta lilla, hon gör nämligen ingenting gratis. Eftersom hon är genomgången på klinik och dessutom konstaterad frisk, genomgången i muskulatur och tänderna så gott som perfekta så förstår jag inte riktigt vart det skulle kunna göra ont. Förutom smärta från äggstockar t.ex. som kanske inte syns eller är så lätt att märka utan UL.

Problemen går dessutom inte på ngt vis att relatera till hård träning vs lätt träning, olika gångarter, takt, krav på samling, hoppning/dressyr/uteritt, lång och låg eller högre och kortare form, långa eller korta steg, underlag, med eller utan ryttare och/eller sadel, olika bett o.s.v.
 
Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Moon och Schlubberdubb:

Jag har ju också funderat på att betäcka men hittills valt att avvakta. Det känns inte som att problemet är lättare att lösa efter ett kravlöst år med föl vid sidan. Det borde bli ännu jobbigare att komma igång efter det. Jag har aldrig tänkt på att det kan bli värre men det du säger låter logiskt och ju mer jag tänker på det desto mer känns det som att mitt sto skulle bli ännu jävligare med ett föl. För att inte tala om när fölstackaren ska dia första gången. Jag sticker inte frivilligt in ngt mellan hennes juver så varför skulle fölis få det? Jag har också träffat ston som betäckt o.s.v, min gör inte det men jag antar att beteendet kan förändras på olika vis på olika individer. Skönt att jag inte är ensam men trist att även du är drabbad s.a.s. Jag ska se till att rida snälla hästar regelbundet fr.o.m. snart och hoppas att livet känns lite lättare efter det.
 
Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Att endast tida 3 dagar i veckan är inte hållbart. Hästen behöver stärka sig muskulärt och bygga upp sin kondition för att orka med träningen. Hon måste också lära sig att ”bita ihop” och göra det ryttaren ber om utan att ifrågasätta precis allt. För att kunna ha ett samarbete så krävs det ju att man ger och tar. Hon skulle antagligen få överskottsenergi av så mkt vila dessutom. En häst som ska användas till tävling måste kunna träna mer än tre dagar i veckan och nu kör vi hårt eftersom det här är hennes chans. Sker det inte en viss förändring under våren och sommaren så måste vi hitta på något annat. Kanske t.o.m. inse att vi inte kommer att passa för varann.
 
Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Ang. vart man ska sätta ribban så har det helt klart stor påverkan på hästen men det är svåååårt! När hon är ”knäpp” så gäller det att hålla henne sysselsatt och fokuserad HELA tiden. Det är i sig inte särskilt enkelt eftersom det händer på en millisekund och ibland spelar det inte så stor roll vad man gör. Men jämför man skritt på lång tygel med galopp så är ju galoppen att föredra helt klart!
Nu har däremot tokigheterna lagt sig för en tid och hästen har bara allmän PMS. Som säkert beror på att det ÄR jobbigt, hon BLIR trött, hon fäller och brunstar och livet är pest och pina. I det läget är jag snarare benägen att sänka ribban några gånger i veckan för att hon inte ska deppa ihop helt.

Men jag är med på ditt resonemang och du har helt klart en poäng.
 
Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Å jag skulle vara fullkomligt livrädd för att möta dig på en framridning!:crazy: Har mött tillräckligt många hästar både i dressyr och hoppning som får panik när man möts för att vara rädd för sånt.

När du säger att hästen ska tävla så tänker jag att du inte funderar över om andra kan komma till skada när dom möter er. Att du tar ett beslut att fortsätta med hästen säger jag inget om men jag som 2-barns mamma har ingen större lust att ta konsekvenserna av ditt beslut!

Det är farligt nog ändå på en tävlingsplats med alla nerver hos hästar o ryttare utan att man för den skull behöver åka dit med en häst som i NORMAL läge kan flippa ur.

Menar inte att låta elak men du behöver tänka på saken ur andras perspektiv med.
 
Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Wysiwyg, och Djurjouren:
Att ge upp redan är inget alternativ, det är jobbigt och motigt men vi börjar skymta ljuset i slutet av tunneln. Just nu är ”galenskaperna” slut för den här perioden, åtminstone som det verkar, och vi jobbar istället med istadigheten som är betydligt lättare både att hantera och förstå. Hon är dessutom brunstig nu, fäller och är i nytt stall. Hon tränas hårdare än hon är van vid och självklart ifrågasätter hon det, allt på en gång :devil: Men det kan jag ta, bara hon inte får knäppen i tid och otid så att man får skämmas.

Avlivning är inte heller något alternativ eftersom hästen faktiskt är en supertrevlig individ i grund och botten. Finns det ingen ände på problemen så kanske man får fundera en gång till men jag avlivar inte en fullt frisk, ung och trevlig häst med anledningen att den är dum. Då måste man först undersöka alla tänkbara orsaker till att den är dum och dessutom prova olika metoder för att få hästen med sig. Jag hade inte gjort mig allt besvär ifall jag inte trodde att det skulle kunna bli bra. Känner jag att utvecklingen inte går framåt så får jag helt enkelt be någon annan rida, som gör det bättre än mig. Jag kan ju faktiskt vara en del av problemet och mig själv ska vi väl inte avliva :D (Jag skojar såklart när jag skriver så;))

1: Sätt den på lösdrift med en riktig ALFAmärr som kan fostra henne.I lösdriften bör hästar komma och gå för att vänja henne vid att klara förändringar.
Hon är redan ranglåg bland andra hästar så jag ser inte vad det skulle hjälpa henne att bli ännu mer osäker. Hon är inte rätt för att bli ensam i stall och/eller hage eller att hästar kommer och går där. Hon är rädd för hästar i träningssituationer och då främmande sådana.

2: Ppiller
P-piller har jag ingen erfarenhet av alls men jag antar att det inte får ges till tävlande hästar. Berätta gärna mer!

3: Ge fiskleverolja, zink, kalcium och magnesium i mängd, det kommer att ge henne en impulskontroll (används tex med bra effekt på ADHD barn)Jag kan se din poäng men hur doserar jag alla dessa mineraler på ett vettigt sätt? Kan en veterinär sådant här (och då menar jag KAN BRA), jag vill inte överdosera något som jag inte vet att hon har brist på t.ex. Iofs kan man ju testa henne för brist på allt och ingenting för att se om det kan finnas ngt samband.

4:Skicka henne till en riktigt duktig "NH" tränare. Nu menar jag ingen repvifftande liten flicka utan ett PROFFS.
Inga repviftande flickor får leka med min häst ;) Jag skulle faktiskt kunna tänka mig en sådan här variant, mycket för att få en helt ny och objektiv bedömning av hästen. Hon skulle också få chansen att vara helt objektiv inför denna typen av träning eftersom hon inte känner till den sedan innan.

5:Ge henne regelbundet behandlingar med hjälp av Feldenkraiss.Feldenkrais vet jag mycket lite om, hur använder man det på hästar? Berätta gärna mer ifall du kan.

6: Magnetterapi. En på vart bakben och en i nacken. !2 timmar om dagen i 14 dagar.
Även magnetterapi vet jag lite om. Jag har testat TNS på henne och det gillade hon inte alls men å andra sidan kunde jag varit mer ihärdig när jag försökte vänja henne. Är det ngt du gör själv eller måste jag passa tid tillsammans med någon annan varje dag i två veckor? Vad behöver man för utrustning, vad bör man tänka på och hur påverkar det hästen?

I övrigt beundrar jag dig för ditt sätt att jobba och vara och tänka. du är fantastisk men du ska vara rädd om dig. Fantastiska hästar finns det gott om, du förtjänar inte att skada dig på en sån här farlig häst.

Tack, det känns skönt att veta att någon tycker att jag gjort vad jag kan! Jag är rädd om mig, så mkt det går i min situation och jag skulle inte utsätta mig för VAD som helst.
 
Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Alternativet sälja henne till ett proffs och köpa något trevligare till dig själv då? Om hon är bra nog för att ett proffs kan tänkas vilja köpa henne?

Vad säger hoppryttaren som rider henne om hennes kapacitet?
 
Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Du skriver att hon är genomgången av veterinär och equiterapeuter etc etc men med de problemen du beskriver tror jag att något är fel ni har bara inte hittat det än.

Jag skulle fortsätta leta om jag ville satsa på den hästen för att kunna laga felet. (har ni till att börja med röntgat ryggen?)
 
Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Mycket av sådant här kan gå i arv. Du har ingen möjlighet att ta reda på hur hennes mamma, mormor osv var i sitt temprament? Uppvisar de liknade beteende så är det ju inte så mycket att göra åt det utan bara hoppas att det blir bättre med åren.

Hur är hon att tömköra? Är hon alltid normal då (tänker inte på några glädjeskutt hit eller dit utan det abnormala beteendet)?

Hästar brukar ju inte bara hitta på saker och ting. Det är ju inte så att de tänker att "Nu minsan skall jag jävlas under ridningen idag".

Om det är så att det finns en neurologisk förklaring (tex någon bokstavskombinatonsliknande som finns hos människor) så kommer ju hästen antagligen aldrig att bli frisk. Då står man där med en häst som faktiskt är riktigt farlig då en häst är stor, tung och stark.

Nog finns det en anledning till din hästs beteende för det är inte normal. Vad du kan göra rakt av är ju att fortsätta leta efter någon fysisk/hormonoell deffekt.

Svår sitts du är i. Håller tummarna.

Lösdrift var det någon som nämnde förut. Har varit med om flera hästar som har blivit helt andra (normala :D) hästar efter att ha gått på lösdrift istället för att stå uppstallade i ett konventionellt stall. Dock har det tagit några månader innan det verkligen gjorde stor nytta. Kanske värt att prova?

Allternativ mer och hårdare motion. Kanske ridas två gånger per dag?

Mvh

Tora
 
Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Kanske, det är svårt att säga. I hoppningen har hon säkert kapacitet för 140 men sedan vet jag inte. I ännu högre klasser handlar det ju inte bara om hur högt de kan hoppa utan det är ju mkt annat som spelar in också. I dressyren finns kapacitet för msv men sedan vet jag inte där heller. Får man henne med sig så tror jag att hon kan utföra alla svårklassrörelser och det med lätthet eftersom hon egentligen inte har alls svårt för sig. Men hon rör sig inte enormt stort så gångarterna skulle aldrig räcka för svår klass, även om det finns en hel del att rida fram.
Jag kan inte lita på henne men hon har perioder när hon är hur snäll som helst. Efter några veckor utan explosioner brukar jag kunna slappna av lite mer. Vissa dagar är hon avspänd även i dåliga perioder men man kan inte vara säker på att hon inte reagerar på något och då får man se lite vad som händer.

Balahé: Ja, när hon exploderar så gäller det att behålla läget under kontroll och försöka att aktivera henne så mkt det bara går. Hon FÅR inte använda sin energi till annat än arbete, om hon inte är lös eller i hagen då. När hon däremot som nu har övergått i en period av istadighet så kan man inte pressa henne för mkt eller ställa för höga krav, då får jag henne emot mig vilket jag inte tjänar på för fem öre. Någon har ibland sagt att hon skulle ha ett rejält kok stryk men det är inte min melodi alls. Jag går på henne när hon är dum men att slå henne gul och blå kommer bara att leda till ännu mer problem. Detta är en häst man måste lyckas motivera på något sätt samtidigt som man har extremt tydliga gränser för vad som är ok och inte. Men om inte hon tycker att träningen är rolig så kommer hon heller aldrig att bjuda på sig själv. Jag tvivlar på att hon tycker det är roligt att få stryk :S (Jag menar nu inte att du har sagt något om det, jag bara nämner det).
 
Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Jag har svårt att tro att KS är anledningen till hennes beteende. Jag har inte röntgat ryggen så jag kan förstås inte garantera något men det stämmer inte särskilt bra med hästen i övrigt s.a.s. Det borde i så fall gå att se något samband med träningsintensitet, med/utan ryttare, hög/låg form, gångarter o.s.v.
 
Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Bedömer du henne som tillräckligt lovande för att ett proffs skulle vilja köpa henne? Alltså nån i stil med hoppryttaren som rider henne nu?

För ärligt, det låter inte som att du har jättekul med din häst just nu. Saken är ju att man vänjer sig vid sin hästs egenheter, man anpassar sig och tänker att det är ju inte så farligt, bara man tänker på y och inte gör x, och hästen har ju goda sidor också. Och sen sitter man upp på en häst som inte har de egenheterna, och inser att oj, vad skönt det faktiskt var att bara kunna göra, utan att tänka på att ditten kan man inte göra, och omjag gör datten blir hästen sur/kanske exploderar.

I den första beskrivningen lät hästen mest väldigt skarp, men nu låter det ju snarast som en grunden osäker häst - som dessutom blir lite okontaktbar när den exploderar. Såna hästar tycker jag själv är de svåraste - de går inte att kontrollera, och själva har de ingen koll heller - de blir farliga både för sig själva och sin omgivning. Jag skulle inte tycka att det var värt det att ha en sån häst. Du skriver att ni fött upp den själva - hur är mamman och hur är syskonen?
 
Sv: Hjälp mig snälla, min häst är inte som alla andra...

Vad skönt att du inte hittar stora brister i mitt sätt att jobba och tänka :)
Hopptränaren säger att hästen är väldigt trevlig och ser massor av positiva sidor hos hästen. Samtidigt säger denne att det är en häst med mycket temperament och humör och hon är dessutom ibland rädd och överreagerar. Problemet ska gå att lösa men det kommer kräva en del av både mig, hästen och även en hel del tid.

Dressyrtränaren gillar hästen och blir positivt överraskad både nu och då över kvaliteter som hästen tidigare inte uppvisat när hon varit närvarande. Hon menar att hästen har en oerhört stark integritet och att det kommer att lösa sig med mkt tid, hårt arbete samt intelligens och smarta lösningar. Om inte det som borde fungera fungerar så får man ju testa ngt annat. D.v.s. ibland får man hitta lösningar a la special och det kan ta tid att klura ut vad som passar individen. Hon tror alltså inte heller att min häst är omöjlig.
Jag är med på ditt resonemang och är heller inte intresserad av att ”fodra bort” problemen på eget initiativ utan ska det trixas med balans i mineraler/vitaminer/näringsbehov eller med örter och andra alternativa preparat så vill jag ha en god grund för det och en tanke bakom varför jag fodrar som jag gör. Ändrar man dessutom för mkt på en gång så kan man ju inte heller veta vad som fungerar. En veterinär ska gå igenom hästen (hormoner, prover, foder, samt UL av äggstockar och livmoder) senare i vår ifall problemen kvarstår.

Jag tror att det enda som kan kopplas till alla tillfällen där det spårar ur fullständigt är stress. Det är dock något märkvärdigt med den stressen för den har till synes ingen anledning att finnas s.a.s. Hon kan bli hyperstressad av något som hon annars aldrig skulle bry sig om och explodera för att någon knäpper med fingrarna. När hon är ”sig själv” tar hon det mesta med ro och är varken särskilt lättskrämd eller stirrig, snarare kanske ovanligt lugn och sansad. Det är mkt därför vi tror att det kan vara hormonrelaterat eftersom hon inte kan kontrollera sig själv och blir personlighetsförändrad i samma stund som den onaturliga stressen sätter in.

För övrigt så försöker vi att hitta en gemensam nämnare i träningen, brunstcykeln, utfodringsrutiner och allt annat som vi kan komma på. Hittills ser vi inga samband men vi kan ju missa något så vi fortsätter att analysera.

Ibland kan man dämpa rycken en aning men de går sällan att förhindra helt. Det är lite olika. Ibland vet man redan när man hämtar henne i hagen att ”idag är en sådan dag” medan andra dagar kan det komma mer oväntat och utlösas av t.ex. en bil som parkerar utanför ridhuset, en häst som kommer in/går ut, möte med en främmande häst, knäppningar eller sus från fläkten, en dörr som öppnas eller stängs och ja, listan kan göras lååång. Ibland känner man innan att det är på gång men ibland bara händer det. Det händer att kontakten med hästen går fullständigt förlorad men för det mesta tar det bara en liten stund innan jag kan börja kommunicera igen, även om det är på en lite annan nivå än före utbrottet t.ex. Ibland har jag hela tiden en kommunikation med hästen men som kanske brister lite eftersom hon tickar som en bomb. D.v.s. hon är stressad och tokspänd och fokuserar på det som stressar/skrämmer henne.

Det finns ingen övning eller del av passet där hon är mer benägen att flippa, däremot är skritt alltid en jobbig gångart. Det bästa brukar vara att aktivera henne så att hon får ngt att fokusera på. Däremot finns det ju saker i ridningen som hon tydligt protesterar mot men där är vi snarare tillbaka i problemet med istadigheten. När det blir jobbigt eller tar emot så protesterar hon men där har man ändå möjlighet att kommunicera med hästen och även om hon är rätt dum så brukar hon inte vara helt omöjlig. Jag får alltså som jag vill till slut och efteråt är hon märkbart mkt nöjd med sig själv. Ena varvet är svårare än det andra men det är inte större skillnad än vad som är rimligt på hästar generellt.

När hon freakar ur är hon inte förbannad men när hon är istadig är hon ju det. Nya övningar tycker hon är kul, bara de inte är för jobbiga. Gamla övningar ledsnar hon fort på. Det måste hända lite hela tiden och hon är både rastlös av naturen och blir lätt uttråkad. Hatade förr att stå stilla och glo men är bättre idag och har lärt sig.

När hon exploderar utan ryttare så är det ju flera olika saker tillfällen att kika på;
1.Lösgalopp/löshoppning – här kan hon få riktiga knäppryck men dessa beror mest på att hon tycker att livet är himla kul
2.Longering – här kan hon vända upp rumpan och sparka mot mig, varför vet jag inte. Hon har dock aldrig träffat mig hittills men hon kan vara lite lurig.
3.Tömkörning – ungefär samma som vid ridning. Hon sparkar inte mot mig utan flippar i så fall och sparkar lite åt det håll som svansen pekar.
4.Hantering från marken, t.ex. när man leder henne – här är hon numera i princip alltid snäll men hon har vänt upp rumpan och slagit samt rest sig och slagit med frambenen mot folk. Det har vid dessa tillfällen känts som om hon vill komma lös och tänker att om den eländige rackaren som håller i snöret var ur världen så skulle jag kunna springa och bocka och stimma hur jag ville.

Hästen har problem med att hon lätt blir fet men jag har aldrig tänkt att det är ytterligare ett samband med hormonerna men när du säger det så är det ju faktiskt så på människor också.

Hon svettas inte särskilt mkt. Hon rids ju en del och är inte klippt men har heller inte särskilt tjock päls. Hon blir ev. lite svettig på halsen samt i sadelgjordsstaden om man pressar henne lite hårdare. Det har hänt att hon varit väldigt svettig av längre skrittrundor i skogen just p.g.a. stressen men det var länge sedan nu.

Jag har aldrig märkt att synen skulle vara ngt problem, hon ser ju allt ;) Nej, men jag kollar faktiskt ibland genom att röra en hand framför ögonen (inte så att det ingår i den dagliga visitationen kanske, men ibland) och det har aldrig varit ngt problem.
 

Liknande trådar

Hästhantering Hej! Jag skulle behöva lite tips och råd från er kunniga. Jag har en tvåårig valack som är mer vild än tam och i stort sätt omöjligt...
2 3
Svar
51
· Visningar
5 401
Senast: co-SMAD4
·
Träning Hej! Jag har nu haft min häst i ett par år så vi känner varandra väldigt väl. I början kunde vi inte rida ifrån gården eller rida ut...
Svar
6
· Visningar
573
Senast: Lutten
·
Hästhantering Hej, jag har en haflinger valack på tre år! Han har börjat explodera mer och mer de senaste ca 6 månaderna (innan var det inte alls...
Svar
8
· Visningar
1 352
Senast: sorbifolia
·
Hästhantering Kan ju börja med att vi har en vet tid på tisdag, men någon som har en aning om vad som kan vara fel eller haft liknande problem? Jag...
2 3
Svar
45
· Visningar
3 927
Senast: JohannaB
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp