Hjälp mig tänka!

angelwings

Trådstartare
Jag har som bekant (?) ett tämligen egensinnigt fuxsto som är helt underbar, gosig, brinnjäklig, envis, glad..ja allt på samma gång.

Vi har jobbat så hårt och på något vis blev det fel nu i våras och jag blev rädd för att rida henne. Jag vet inte varför, hon var mycket värre förra våren och hon har ju blivit bättre och bättre. Inget hände direkt, jag bara blev rädd och ville inte.
Jag vet ju också att kan man bara plocka fram den så har hon mycket mer potential än vad jag har nytta av. Och jag hade börjat hitta den där potentialen och kanske blev det fel då? Jag vill ju absolut inte tävla, jag vill bara lufsa runt i skogen, antingen till fots med hästen bredvid eller på hästryggen.

Nu har vi flyttat till nytt stall där de andra är tävlingsryttare och alla har fastnat för min lilla Docka. Inte konstigt i och för sig, hon är himla underbar. Jag låter med varm hand stallägaren rida henne, jag är bara glad att jag slipper. :o Så jag lufsar runt på gammeltant och rider ut med dem och jag är lika glad varenda gång hon börjar tjura, bocka, stegra, backa osv att jag inte sitter på hennes rygg. Men stallägaren gillar ju det temperamentet i en häst. Hon har utvecklats mycket på bara de här veckorna och stallägarna vill testa att tävla henne. *stolt*

Nu fick jag förslag om jag vill byta min lilla trasselhäst mot ett av gårdens nyfödda hingstföl. (Jag ska ju bara ha skogslufsare som sagt så han kommer isf bli valack och avel har jag inte nerver för ändå). Pengarna struntar jag i, det är ett väldigt sött hingstföl som föddes i fredags natt (tror jag) och som vi i så fall får döpa. Det kommer även ingå en månads inridning/träning i priset när den dagen kommer + ju att de kommer hjälpa mig hela vägen.
Min Docka kommer stå kvar i stallet och jag får låna henne och rida om jag vill. Och jag kan fortfarande gosa med henne.

Det känns ju som det smartaste att göra egentligen, för vad ska jag med en stor (för sin ras är hon ganska stor) 14årig häst som kan så mycket mer än vad jag vill och jag inte ens vill rida henne. Och vill jag så kommer jag få låna henne. Men samtidigt så är det min älsklingstjej...Åh det är svårt.

Någon klok bukefalist som kan hjälpa mig att tänka? :) Jag vet ju hon kommer få det bra och jag kommer ju träffa henne varje gång jag är i stallet så skillnaden kommer ju inte bli så stor eftersom stallägaren rider henne nu ändå. Hon har eksem och det vore ju lite skönt att slippa hela det joxet, lillkillen är svenskfödd med svenskfödd mamma. Mormor finns också på gården och ingen av dem har eksem. Just nu klarar jag inte någon press och stress och livet vore ju helt klart lättare utan att behöva tänka på att pålle ska motioneras. (Gammeltant promenadrider vi ju så jag har ridhäst ändå)
Här är det lilla livet: 5 dagar gammal
Tosselilla2091.jpg


(moderator: jag vet att det rör islandshästar men jag känner att det är en tanke som kan diskuteras även med de som inte har islandshästar. :) )
 
Sv: Hjälp mig tänka!

Tycker det låter som du redan bestämt dig :)
Att hålla på med hästar ska ju vara kul, man ska se fram emot stallet och ridningen och det verkar ju vara en jättebra lösning! Nu vet jag ju inte hur väl du känner stall ägaren (litar på) så du känner att det inte blir några problem men lyssna på din magkänsla tycker jag. Hoppas det löser sig till det bästa vad du än bestämmer iaf!
Ps. Fölungen är ju jättesöt!! :love:
 
Sv: Hjälp mig tänka!

Jag tycker du ska göra det som känns rätt för dig och ha "dockans" bästa i åtanke. Den bästa lösningen för er båda vore nog om ngn annan började rida Dockan och kanske småtävla henne lite om det är ngt hon gillar att göra.
Som ovanstående skrev. Det ska ju vara roligt för både häst och ryttare så jag tycker du ska släppa henne och tänka över fölisen:)
 
Sv: Hjälp mig tänka!

När man läser ditt inlägg, så känns det faktiskt som om du bestämt dig :). Att du vill byta häst, ta fölis istället. Är nog bättre för både dig och ditt sto, eftersom du är rädd och osäker, du vill ju inte ens rida henne längre. Nu har du ju en som jätte gärna vill ha henne, de fungerar ihop, du vet att hon får de bra, du får träffa och hålla på med henne hur mycket du vill m.m. Sen när du behöver får du hjälp med din ev blivande val, både med uppfostran och inridningen.
Så värför inte? Men känn efter ordentligt vad du vill så du inte ångrar dig, eller känner dig minsta tveksam.
Lycka Till , med vad du än tar för beslut. :laugh:
 
Sv: Hjälp mig tänka!

Jag vet inte om jag är så himla klok men jag svarar glatt ändå!:D Du verkar ha kämpat länge och nu ser det ut som om den ultimata lösningen har trillat ner som en skänk från ovan.
Detta ser i mina ögon ut som en "alla vinner" situation! Du slipper vara rädd. Din lilla "docka" får mera utmaningar med någon som tycks gilla hennes utsvävningar. Du kan fortfarande ha kvar den mysiga biten med hästen. Du får jättesöta fölisen och allt stöd och all hjälp du behöver när den ska fostras.
Se det inte som ett misslyckande för du har säkert lärt dig massor på vägen med din strulmaja. Alla passar inte ihop inte ens hästar och människor. Då är det klokt att kunna släppa taget.
 
Sv: Hjälp mig tänka!

Till alla:

Tack för svar. Jag känner mig ganska säker men jag har ju svårt att bestämma mig. Beslut är inte min starka sida...

Men iom att hon kommer stå kvar och få någon som inte blir rädd när hon ska kolla vem som bestämmer så känns det rätt. Men hon är ju min vackra vackra tjej. Det är jobbigt det här, men det känns som om det är en bra idé. Ska diskutera det med familjen också, men dottern är ju otroligt fölsjuk så jag tror inte hon kommer invända något. Vi tycker ju bara så mycket om Dockan. Men det gör de andra i nya stallet också. Det känner jag och jag vet ju att de är väldigt måna om hästarna och duktiga så det känns ju tryggt på det viset.
 
Sv: Hjälp mig tänka!

Självklart förstår jag att det är svårt och att du verkligen älskar denna häst, men om du känner att du absolut gjort allt du kan för att det ska fungera, så finns det nog tyvärr inte så mycket mer att göra. Fast kärleken är stark så räcker inte det alltid hela vägen ut. Om du tycker att de tar bra hand om din dockan, och hon verkar trivas, så varför inte låta henne komma till användning och få en ny start, med någon som inte är rädd för henne.
Men som sagt förstår att det är ett väldigt jobbigt beslut du måste ta, men du får ju ändå ha henne kvar i din närhet, fast då ej längre som ägare. Tänk absolut med hjärtat, men glöm absolut inte ditt förnuft, vad som blir bäst för dig och Dockan.
 
Sv: Hjälp mig tänka!

Ja det är så jag tänker.
Ursäkta alla om det blir skrivfel idag, idag så var gammeltant+ min nya sadel + mitt finger ingen bra kombination...så jag har ett finger som fått en spricka och har bandage vilket gör mig rätt handikappad. Suck! De i mitt nya stall måste tro jag är världens största klant! Jag som aldrig brukar göra mig illa börjar med att i torsdags lyckas fastna i ett staket när vi var ute och red vilket ledde till att hästen fortsatte fram o jag stannade kvar men försökte sitta kvar och då drog jag upp min gamla ryggskada..Sen i lördags så snubblar jag ute i stallet och vrickar foten och nu idag får jag en spricka i fingret! Nu får det snart räcka. Det är ju jättepinsamt! :o

Men jag känner mig inte orolig att hon på något vis får det dåligt. De är jättebra människor som är väldigt måna om hästarna och hon har utvecklats mycket bara på de här veckorna. :) Det är bara att det är min Docka. Hon har ju varit den jag gråtit hos, den som gett mig en mening att gå upp på morgonen ibland. Men det känns inte likadant längre. Jag är inte där jag var då, jag är i en annan fas i mitt liv nu. Så det känns rätt, men hon är ju så vacker. Och barnvänlig...
Nu har jag konfererat med dottern och sambon som tyckte det var lika svårt. Men om jag kunde ordna så att dottern får rida Dockan någon gång ibland och klappa så kan det väl gå bra.

Och ehmm... :o Systerns isländske killkompis är kontaktad för att hjälpa oss att komma på ett bra namn. Jag vet inte hur det gick till....
 
Sv: Hjälp mig tänka!

Det är väl ett par saker du bör tänka på innan bytet, även om det med hjärtat känns rätt:
Nya ägaren har all rätt att sälja din Docka när hon övergått i deras ägo, alltså blir hon kanske inte kvar i stallet för alltid.
Om du har lätt för att bli skrämd av en tuff häst, så tänk på att det är ingen dans på rosor att fostra en unghäst heller. Men kanske är du tuff från marken och bara osäker i ridningen och då kan det ju fungera hur bra som helst ändå.

Du kan ju också låna ut din Docka för ridning o tävling, då är hon kvar i din ägo och du kan promenera med henne när hon inte rids, och bara ta mysstunderna ;) hoppas jag inte förvirrar dig nu, det är mycket att tänka på innan man tar ett sådant här steg!

Lycka till hur du nu än gör!
Lotta
 
Sv: Hjälp mig tänka!

Ah, nej i hantering är jag inte alls osäker. Där har jag aldrig heller haft problem med henne, så länge jag har fötterna på marken så är det inte mycket som skrämmer mig. Men när jag sitter på ryggen så är det värre.

Jag har ju haft unghästar förr och när jag bodde i USA bodde jag på ett stuteri så föl är jag inte heller ovan vid. Och i värsta fall så får jag väl be om hjälp i så fall.
Jag har funderat på det där, jag vet dock att de inte brukar sälja hästarna och skulle de det så får jag väl köpa tillbaka henne. OM jag nu ska byta alltså...
Klart att jag kan ha kvar henne, men då är det ju samma sak nästan. De rider henne och jag klappar henne...Då kan jag ju lika bra 'slippa' betala stallhyran och skoningar och sådant för en häst jag inte använder och få en liten bebis för det.

Mjo, det är mycket att fundera över. Men jag tror jag hittat ett jättebra namn i alla fall. :)
 
Sv: Hjälp mig tänka!

Hej,
eftersom du tvekar tycker jag att du ska tänka till ett varv till. Hur känns det i magen? Varför tvekar du? Är det trots allt något som inte känns helt rätt?

HUr länge har du stått i nya stallet? Du vet säkert att det kan dröja ett tag innan människor visar sina sanna jag.

Och som någon skrev, byter du bort Dockan, kan de ju sälja henne i sin tur. Och du har ingen talan alls. Kan du sälja en del, eller nästan hela? Även om du inte bryr dig om pengarna, är fölet värt på ett ungefär lika mycket som din häst?

"Prata" med Dockan också, eller snarare kanske lyssna på henne. Vad får du för känsla av henne?

Lycka till hur du än gör!
 
Sv: Hjälp mig tänka!

Ja, det är ju inget lätt beslut direkt. Det är trots allt min pålla som jag kämpat så mycket med. Men jag vet också att jag har otroligt svårt för att ta beslut. Jag är alltid rädd att något ska bli fel, har varit det i hela mitt liv. Och sen när jag väl tog ett beslut så blev det ju total katastrof. Och sen har jag inte direkt vågat ta några beslut och det är samma här.

Jag ska fundera några dagar till, men jag känner ändå att det bästa för min tjej är att bli riden av någon som inte blir rädd för att hon tramsar sig när det inte passar henne, för hon älskar ju att jobba. Hon har bara så enormt mycket eget huvud och jag vill ju bara lalla runt i skogen och mysa. Jag har känt det nu, varenda gång jag börjar ta saker mer 'allvarligt' så tappar jag helt lusten. Vill inte ens åka till stallet då för just nu klarar jag inte att tänka mer än: ut och mysa i skogen och jag orkar inte just nu ta konflikter, tjafs, låt oss testa att backa jättefort så fort det kommer en bil osv som hon kan ta sig för när hon ska testa en...Och därför känns det som att hon har det bättre med annan ryttare och att jag ändå kan klappa och mysa med henne. Men jag känner inte det behovet lika mycket längre heller. Hade jag inte tyckt att hon var så otroligt vacker så hade jag inte tvekat. (trots min beslutsångest)

Gaah vad livet är komplicerat ibland!
 
Sv: Hjälp mig tänka!

I livet kommer man till vägskäl där man måste ta jobbiga beslut, och vad som sen händer i framtiden genom de beslut vi tagit får man helt enkelt ta. Tror att det är många som tagit tuffa beslut, och sen inte alls blivit så man velat, även jag gjort det. Men det hör till vårt liv att gå igenom både lycka och sorg. Det du måste tänka på nu i första hand är faktiskt din häst, vad är hon värd? Vad vill hon med sin framtid, jobba och motioneras? Nöjer hon sig med att få vara en vacker kelgris till dig? Ja som sagt en hel del att tänka på.
Sen handlar det om du ändå till slut kommer att ha kvar henne? då du faktiskt är rädd för henne. Vilket kan leda till att du tröttnar, inte längre känner glädje när du är med henne m.m. Man får ju även tänka på att din rädsla smittar av sig på henne, vilket kan göra henne väldig osäker på dig, och då tar över ledarskapet och inte visar dig någon som helst respekt.
Om du känner och märker att din Dockan trivs ihop med stallägaren, hon blivit en lyckligare häst, du tycker att bytet känns rätt i värdet och i magen, att du gjort allt du kan för att komma över rädslan till Dockan, så varför inte göra ett byte? Men som sagt kan du ju aldrig vara säker på att hon får stanna hos den ev nya ägaren livet ut, men ni kan ju skriva i kontraktet att ska hon säljas så har du rätt att först få köpa henne tillbaka.
Bara tänka igenom ordentligt, ta ditt beslut i lugn och ro, ta den tid du behöver. Kanske kan ni göra som ett byte under sommaren? så du får känna på hur det skulle vara att få en fölis, och vara utan Dockan.
 
Sv: Hjälp mig tänka!

Jag tycker nog annorlunda än de flesta i tråden, jag tycker du ska behålla din häst. Hon verkar betyda mycket för dig, och om du behåller ägandet så har du också beslutsrätten. Låna ut henne för tävling kan du ju ändå göra. Men vill du verkligen börja om med ett föl? Det tar ju rätt lång tid innan du kan rida det. Nja, jag hade inte sålt tror jag.
 
Sv: Hjälp mig tänka!

*KL*

Är du intresserad av ett föl så tycker jag du ska ta ett föl på ditt sto, på så sett kan du ju ha henne kvar, och du hinner verkligen tänka igenom ditt beslut.

Du har skrivit att det ingår en månads inridning, är det av strallägaren? För vad säger att den personen som ska göra det, fortfarande finns i din närhet, eller kan göra det när den dagen kommer?

Jag skulle aldrig våga lite på en sådant projekt, men jag skulle helelr aldrig klara av att sälja min häst, och se den varje dag, för de kanske inte alls sköter henne på det s'ttet du tycker är bäst, när det är deras namn som står som ägarep å hästen..
 
Sv: Hjälp mig tänka!

Jag tycker absolut det låter som din häst är på rätt plats med rätt människor! De har provat henne och vet vad de ger sig in på. Själv är du ju inte intresserad av att rida henne, så vad är alternativet? Nej, jag tycker du gör rätt som låter dessa människor ta över henne, de har ambitioner och möjlighet att göra roliga saker med henne.

MEN jag hade inte varit så intresserad av ett föl. Är du försiktig som ryttare är en unghäst nog kanske ingen given hit. Blir du osäker smittar det till hästen, och en ung häst kan faktistk snabbt bli förstörd för livet av en osäker ryttare. Som andra redan påtalat; vad finns det för garantier att inridaren finns vid din sida om tre år när det är tid för inridning?

Fram till inridnigen är det dessutom många stora tusenlappar i kostnader, och det är kanske inte aktuellt för alla...

Nä, din Docka är på rätt plats, men ska du verkligen ha ett föl/unghäst?
 
Sv: Hjälp mig tänka!

Jag skulle, om jag var du, sälja Docka till den som vill köpa henne. Fölet hade jag hoppat över...
 
Sv: Hjälp mig tänka!

till alla:

Tack för tankar. :)
Jag är inte så intresserad av att ta föl på min tjej, vet inte om jag tycker det temperamentet+ eksemet är så mycket att avla på egentligen. Så det kommer jag nog inte att göra även om jag skulle behålla henne.
(fast jag har träffat en av hennes avkommor som var väldigt trevlig iofs)

Ja, jag tycker nog också att hon är på rätt plats nu, var ute och red idag och hon började ju sin vana trogen när hon blir förbaskad att hoppa rundor och givetvis backa rundor vid vägen när det kom bilar. Jag var bara lättad att jag satt på gammeltant som iofs glädjeskuttade lite i galoppen men mer blir det inte.
Det är stallägaren som isf kommer byta med mig och vi har samma tänk med hästar och hantering så jag TROR inte det skulle bli konstigt, men säker kan man ju aldrig vara. Hon är utbildad tränare/ridledare och arbetar med att rida in/rida till hästar så jag litar på att hon kan och att hon kommer i så fall rida in lillkillen.

Min tanke är ju att i så fall ska han bli min dotters ridhäst i framtiden, det är ju ändå en 4-5 år till han rids in. :) Jag kommer nog köpa mig en lugn gammal pålle igen när gammeltant blir för gammal. Och att hantera honom tills dess oroar mig inte, i hanteringen är jag säker och trygg och efter ardenner-unghingstens bravader så ska det mycket till för att rubba mig på marken.

Men det är mycket att tänka på. Och jag fortsätter fundera...:)
 

Liknande trådar

Anläggning Jag har de superbekvämt att ha hästen utanför min dörr, hyr en lägenhet på en liten hästgård med stall. Det är min häst och stallägarens...
Svar
19
· Visningar
1 973
Senast: Smurfoff
·
Hästmänniskan Hej! Jag har flyttat till ett nytt stall. Stallet jag stod i fanns inga jourer mer än när stallägaren åkte iväg, då hjälptes vi alla...
2 3
Svar
58
· Visningar
9 368
Senast: Skye
·
Gnägg Jag har haft min häst i två år nu. Han är världens snällaste och verkligen min bästa vän. Vi brukade hoppa förut och det gick väldigt...
Svar
4
· Visningar
1 686
Senast: Mia_R
·
Utrustning Hejsan! Jag har precis, idag, börjat rida vilket varit en dröm jag haft så länge jag kan minnas. Är så underbart glad! Min första...
2
Svar
24
· Visningar
1 841
Senast: valy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Inspiration sökes: Dop-present
  • Vad gör vi? Del CXCIV
  • Kämpa på

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp