Hjälp! "Stalkad"?

[Hyacinth]

Min tanke med polisen är att främst få konkreta tips och råd. De har hanterat liknande saker många gånger.

 

[ptr]

Men vad vill karln?

 

[Vinur]

Men vad vill karln?

Men det spelar väl egentligen ingen roll. Även om han ringer / skriver och tar reda på var TS bor för att låna en kopp socker så gör man inte så.

 

[Dressyrtjejen_97]

Min input blir att polisen säkert kan vara en bra första kontakt oavsett fortsättning.
Men personen har inte alls självklart gjort sig skyldig till brott, åtminstone inte utifrån vad som framkommer i tråden, vilket betyder att polisens formella handlingsutrymme kan vara begränsat.

Stalking är ett brott, jo.

 

[Snubbelfot]

Stalking är ett brott, jo.

Javisst. Men det är inte självklart att det som beskrivs i tråden är brottsligt.

 

[Dressyrtjejen_97]

Javisst. Men det är inte självklart att det som beskrivs i tråden är brottsligt.

Jag skulle vilja påstå att rekvisiten för brottet stalking är uppfyllda, jo.

 

[Kiwifrukt]

Usch, jag lider verkligen med dig. Jag fick en stalker efter mig ett tag, och det är skitjobbigt när man bor på en liten ort, för vart man än går så nog fanken dyker människan upp. Han började röra sig på samma områden som jag brukade motionera på (ligger geografiskt inte alls logiskt till för honom) och åkte förbi vårt hus (jag bodde hemma då) flera gånger om dagen. Vi pluggade på samma högskoleprogram, men han var så mycket äldre än jag att jag inte visste vem det var innan och vi hade aldrig gått i byskolan ihop. Han började skicka meddelanden på Facebook också, så jag tog bort honom. Han startade världens scen när han hoppade av utbildningen och började skrika till en annan kille (som jag var nära vän med, men inte mer, han var sambo på sitt håll) att han hade förstört hans liv.

Jag har inte sett människan på säkert sex-sju år men mötte honom nu strax innan jul när jag var ute och red. Jag fick fullständigt panik och galopperade flera kilometer för att komma bort från honom, och var livrädd att han skulle börja igen. Jag har flyttat och bor (ensam) betydligt närmare hans föräldrar idag. Han är nästan 40 och bor hemma. Men peppar peppar har jag inte sett honom sen dess.

Även om polisen inte kan göra så mycket i ditt fall så hade jag ändå ringt dit och berättat, och även berättat att han har hållit på innan. De kan ju kanske komma med råd om hur du ska hantera det. Men svara inte på några av hans kontaktförsök.

 

[Snubbelfot]

Jag skulle vilja påstå att rekvisiten för brottet stalking är uppfyllda, jo.

Det blir förstås bara spekulationer, men som jag ser det finns ingenting i tråden som styrker det. Men jag är nyfiken på hur du motiverar det?

 

[Dressyrtjejen_97]

Det blir förstås bara spekulationer, men som jag ser det finns ingenting i tråden som styrker det. Men jag är nyfiken på hur du motiverar det?

För det första ringde han ju på udda tider redan när de bodde grannar. Men om man dessutom sedan fortsätter ringa på udda tider (med olika telefonnummer som jag förstod det) och t.om. skriver ett brev där han uppmanar henne att kontakta honom, flera flera år efter att hon flyttat från byn, då är det ju tämligen uppenbart att det handlar om stalking.

 

[Raderad medlem 120709]

För det första ringde han ju på udda tider redan när de bodde grannar. Men om man dessutom sedan fortsätter ringa på udda tider (med olika telefonnummer som jag förstod det) och t.om. skriver ett brev där han uppmanar henne att kontakta honom, flera flera år efter att hon flyttat från byn, då är det ju tämligen uppenbart att det handlar om stalking.

Inte att förglömma att TS dessutom inte vill ha något att göra med mannen och tycker att hans kontaktförsök är obehagliga. Plus att han fortsätter trots noll respons från hennes sida, att skita fullkomligt i vad "målet" tycker om saken får nog anses som typiskt för stalkers.

 

[Kiwifrukt]

Gud, glömde den värsta jag råkat ut för, men där stalkade han inte bara mig utan var jäkligt obehaglig mot alla. Det var en lastbilschaufför som körde varorna till mitt sommarjobb (café). Det var jag 25 år, min syster som var 17 och en tjej som var 16, men de ser rätt vuxna ut och jag ganska barnslig, så vi såg antagligen jämngamla ut. Han var väl nånstans mellan 35-40. Först trodde vi bara att han försökte vara trevlig, men han började kommentera att han hade sett oss på andra ställen, kom ihåg vad jag körde för bil och att den andra tjejen hade klagat på tandvärk en gång för typ två månader sen. Han gjorde sig ärenden upp till själva cafét och började försöka få kroppskontakt när han lämnade över grejer.

Vi satte i system att det aldrig fick vara någon som var själv med honom, utan vi var alltid två. När vi sen fick en ny, manlig, chef var han också med en gång. Han skrattade åt oss först och trodde nog att vi triggade varandra och fantiserade ihop hela grejen, men efter tio minuter med den mannen var han lika nervös som vi. Människan hade tagit reda på vad hans barn heter (!) och ställde en massa konstiga frågor om dem.

Jag är rätt så tacksam om man säger så att jag inte jobbar där längre och behöver träffa honom.

 

[Snubbelfot]

För det första ringde han ju på udda tider redan när de bodde grannar. Men om man dessutom sedan fortsätter ringa på udda tider (med olika telefonnummer som jag förstod det) och t.om. skriver ett brev där han uppmanar henne att kontakta honom, flera flera år efter att hon flyttat från byn, då är det ju tämligen uppenbart att det handlar om stalking.

Inte uppenbart i lagens mening. Gärningsmannen behöver först och främst vara medveten om att beteendet är oönskat, vilket h*n strängt taget inte kan förutsättas vara om ingen uttryckligen talar om det. Jag kan ha missat något, men jag har inte sett att TS har kommunicerat det uttryckligen till personen, och uppmanat denne att sluta. Sedan vägs frekvens och allvarlighet av det oönskade beteendet in. Lugnt någon eller några månader och sedan 2-3 uppringningar under en månad samt 1 brev - utan att känna till hela bilden och övriga omständigheter så tror jag inte man kan utesluta att det kan bedömas som ofredande (och därmed eventuellt olaga förföljelse), men självklart har jag svårt att se att det är.
Sen tror fasen att det kan upplevas förbaskat obehagligt, jag hade tyckt att det var för jäkla irriterande om inte annat, men det innebär inte nödvändigtvis att brott har begåtts.

 

[Raderad medlem 6459]

Det är mycket spekulationer i tråden. TS - tala direkt med polisen istället. Folk på Buke uttalar sig ofta tvärsäkert om lagar och brott fastän de vet nada.

Den infon jag fått från polisen i ärenden angående stalkning/ofredande är:

1. Dokumentera och spara alla kontaktförsök.
2. Säg tydligt till personen, via sms eller mail, att kontakten är oönskad och att du kommer att polisanmäla om hen hör av sig igen.
3. Blockera överallt där det går.
4. Polisanmäl personen och fortsätt polisanmäla varje gång hen gör ett kontaktförsök.
5. Även om utredningen initialt läggs ned kan den återupptas om mer bevisning inkommer.

Poliserna jag talat med är tydliga på att man måste uttrycka tydligt att kontakten är oönskad.

 

[monster1]

Jag hade en man som dök upp hos mig vid massor av olika konstiga tillfällen och även ringde och hade väldigt svårt för gränser. Jag ringde då polisen och hon berättade att de kunde hjälpa till att tala med personen och att det var bra att anmäla för då började de räkna alla kontakt försök från och med det tillfället.

 

[Dressyrtjejen_97]

Inte uppenbart i lagens mening. Gärningsmannen behöver först och främst vara medveten om att beteendet är oönskat, vilket h*n strängt taget inte kan förutsättas vara om ingen uttryckligen talar om det. Jag kan ha missat något, men jag har inte sett att TS har kommunicerat det uttryckligen till personen, och uppmanat denne att sluta. Sedan vägs frekvens och allvarlighet av det oönskade beteendet in. Lugnt någon eller några månader och sedan 2-3 uppringningar under en månad samt 1 brev - utan att känna till hela bilden och övriga omständigheter så tror jag inte man kan utesluta att det kan bedömas som ofredande (och därmed eventuellt olaga förföljelse), men självklart har jag svårt att se att det är.
Sen tror fasen att det kan upplevas förbaskat obehagligt, jag hade tyckt att det var för jäkla irriterande om inte annat, men det innebär inte nödvändigtvis att brott har begåtts.

Att rubriceringen skulle kunna bli annorlunda har du absolut en poäng med, däremot är det tämligen klart att *någon form* av brott har begåtts!

 

[Raderad medlem 6459]

Att rubriceringen skulle kunna bli annorlunda har du absolut en poäng med, däremot är det tämligen klart att *någon form* av brott har begåtts!

Du är varken jurist eller polis och bör därför inte utrycka dig så tvärsäkert.

 

[Lingon]

Att rubriceringen skulle kunna bli annorlunda har du absolut en poäng med, däremot är det tämligen klart att *någon form* av brott har begåtts!

Det är inte så säkert att något brott har begåtts. Obehagligt ja absolut! Brott... nja... inte säkert.

Det kan inte vara så att han har nån form att problematik med det sociala och tycker att TS verkar trevlig/snygg/söt och tar kontakt på ett väldigt klumpigt sätt? TS, har du sagt till honom att du vill att han ska sluta kontakta dig? Jag förstår att det är otroligt obehagligt!! Det hade jag också tyckt!

 

[Sar]

Jag har fått ett problem. Eller fått och fått... Har haft detta problem tidigare!

Sommaren 2009 köpte jag och dåvarande pojkvän hus i en liten by här. Vi hade ingen jättekoll på grannar utan vi höll oss lite för oss själva, precis som dom flesta gjorde där i byn. Självklart hejade vi på varandra då vi träffades på, men det var inte många som vi visste namnen på ens.

På vintern/våren 09-10 började det ringa på nätterna, oftast vid 1-tiden. Sökte på nr och visade sig gå till huset snett nedanför oss. Där hade vi aldrig sett nån levande människa, men däremot att det lyste i fönster och var skottat på gården. Nr visade en man i 45+. Vi tänkte att han kanske varit onykter eller liknande.

Sen till våren/sommaren så började folk röra sig mer ute och vi kunde börja para ihop rätt människor med rätt hus och rätt bilar. Även denna man gissade vi oss till, då han ofta stog vid busshållsplatserna. Han verkar lätt förståndshandikappad, men hade aldrig någon mer med sig och står även ensam på adressen, så så pass kapabel till att klara sig själv är han.

Våren och sommaren gick, och samtalen fortsatte komma på nätterna, både på min Mob och hemtelefon. Gick i perioder, ibland var det tyst i månader, sen kunde han ringa 2,3 gånger på en månad. Så fortsatte det.

Våren 2012 blir jag gravid, och vi bestämmer oss för att sälja huset, dels att vi vill närmare till civilisationen och dels för att gården inte alls var anpassad för barn, mitt i kurva och folk körde som galningar, fanns inga andra barn alls i närheten och jag kände att det skulle vara jobbigt att sitta där ute ensam under föräldrarledigheten. Huset blir sålt november 2012, och samtalen upphör så gott som helt efter att vi flyttat.

För några veckor sen så hade jag ett missat samtal på mobilen, söker på det och nr går till honom! Jag blockar direkt! Förra veckan fick jag hem ett handskrivet brev, det stog att han vill träffa mig nu, ring mig eller smsa mig, sen hans adress och nummer. Då började jag tycka det var otäckt då han uppenbarligen sökt reda på min nya adress. Nuvarande sambon skrattade först åt det, men morgonen efter sa han att han tänkt på det där och det är faktist bara sjukt och otäckt. Och tänk så kommer han hit när du är hemma själv? Att han tycker vi ska åka dit och prata med honom att det inte är ok.

Jag svarade att äh, han har ju inte alla hemma liksom, bättre att bara ignorera.

Men, nyss så ringde gubben igen?! Halv elva på kvällen, från ett nytt mobilnummer. Jag svarade inte för jag svarar aldrig på okända nr, men sökningen visade att det var till honom, så nu är det blockat det också.

Snälla bukeoraklet, VAD gör jag? Ska jag fortsätta ignorera? Skicka sms/brev och be honom sluta ringa eller kontakta mig? Åka dit och prata med honom? Ringa upp? Be någon annan prata med han? Kan man få någon information någonstans om han har nån tex förmyndare eller något son skulle kunna ta det här med honom, för jag gissar att han har NÅN slags hjälp iallafall...

Jag vill ju helst inte prata med honom alls! Vet inte hur hans hjärna fungerar så vill inte få han att tänka att jag äntligen kontaktat eller svarat honom?

Det har för fasiken gått 5,5 år sen vi flyttade!!! Varför tänker han ens på mig längre?!!!!

Men vad vill han? Har du aldrig någonsin svarat på ett av hans samtal? Jag hade ju absolut inte kunnat hålla mig utan svarat på ett nattligt samtal och gjort fullkomligt klart att det är oacceptabelt att ringa på de tidpunkterna och att jag inte önskar kontakt. Hade samtalen fortsatt efter det så hade det direkt gett stalkervarning. Kan du inte be någon annan ringa upp och fråga vad han vill dig och berätta att du inte vill ha någon kontakt?

 

[Kiwifrukt]

Eftersom TS misstänker att han har någon slags socialt handikapp tycker jag det blir ännu knepigare än om det hade varit en "frisk" person. Jag har en anhörig med den typen av problem och de mest självklara saker är inte självklara för vederbörande. Polisen borde kunna ge tips om hur detta ska hanteras, att han blir ombedd av polis att lägga av kanske det räcker, vad vet vi? Däremot är det inte alls självklart att han skulle fatta att TS inte vill ha kontakt om hon säger det själv. TS, jag förstår att det är fruktansvärt obehagligt, och det bästa du kan göra är att kontakta polisen. Om så bara för ett råd.

 

[Dressyrtjejen_97]

Det är inte så säkert att något brott har begåtts. Obehagligt ja absolut! Brott... nja... inte säkert.

Det kan inte vara så att han har nån form att problematik med det sociala och tycker att TS verkar trevlig/snygg/söt och tar kontakt på ett väldigt klumpigt sätt? TS, har du sagt till honom att du vill att han ska sluta kontakta dig? Jag förstår att det är otroligt obehagligt!! Det hade jag också tyckt!

Det är fortfarande polisen man ska kontakta i första hand, för det är utan tvekan ett misstänkt brott.