Tassa
Trådstartare
Hej!
Någon kanske minns att jag skapade en tråd om vardagsstress i våras.
Det har hänt mycket efter det och jag mår sämre och sämre. Har insett att det är arbetsrelaterat och har även tagit upp det med arbetsgivaren.
Jag har fått hjälp, både genom att anpassa vissa arbetsuppgifter, men också genom kontakt med företagshälsan.
Där fick jag träffa en läkare som sedan skapade kontakt med en psykolog. Psykologen är bra, då hon får mig att tänka till kring mitt egna beteende och förstå stressen.
Dock känner jag att jag inte fungerar. Jag förstår ju att det tar tid att återhämta sig efter att den akuta stressen har lagt sig. Men jag känner mig som ett vrak, har känslorna på utsidan av kroppen och känner mest att jag är ledsen och gråter. Jag förstår dock inte själv varför jag är ledsen så jag kan inte säga vad det beror på.
Nu är det flera kollegor som har sagt att jag kanske borde jobba deltid ett tag, vara sjukskriven på tex 50% eller liknande. Men saken är att ingen av de jag har träffat har tagit upp det som ett alternativ. Jag har aldrig varit i den här situationen förut, så jag har ingen aning om hur det fungerar. Jag tror ju själv att det är bra för mig att jobba, men att jobba heltid är kämpigt just nu. Men är inte det något som vårdgivarna föreslår om de anser att det är det mest lämpliga? Eller är det något man behöver ta upp själv?
Jag känner liksom att jag kämpar som bara den bara genom att vara på jobbet, men jag gör inget bra jobb då jag inte kan fokusera på det jag ska göra. Och ibland får jag meddelanden om att jag behöver stötta kollegorna i olika ärenden och få får jag dåligt samvete för att jag inte fixar det (det är inte chefen utan den som planerar och fördelar arbetet, men hon vet att jag inte mår bra).
Så hur har det fungerat för er andra som har drabbats av stressrelaterade problem? Hur dålig ska man behöva bli för att det ens ska bli aktuellt med att minska ner arbetstiden? Missförstå mig rätt nu, jag vill inte bli sämre och jag vill kunna jobba heltid, men det känns svårt just nu och hur ska jag kunna lösa det om jag inte "får"?
Någon kanske minns att jag skapade en tråd om vardagsstress i våras.
Det har hänt mycket efter det och jag mår sämre och sämre. Har insett att det är arbetsrelaterat och har även tagit upp det med arbetsgivaren.
Jag har fått hjälp, både genom att anpassa vissa arbetsuppgifter, men också genom kontakt med företagshälsan.
Där fick jag träffa en läkare som sedan skapade kontakt med en psykolog. Psykologen är bra, då hon får mig att tänka till kring mitt egna beteende och förstå stressen.
Dock känner jag att jag inte fungerar. Jag förstår ju att det tar tid att återhämta sig efter att den akuta stressen har lagt sig. Men jag känner mig som ett vrak, har känslorna på utsidan av kroppen och känner mest att jag är ledsen och gråter. Jag förstår dock inte själv varför jag är ledsen så jag kan inte säga vad det beror på.
Nu är det flera kollegor som har sagt att jag kanske borde jobba deltid ett tag, vara sjukskriven på tex 50% eller liknande. Men saken är att ingen av de jag har träffat har tagit upp det som ett alternativ. Jag har aldrig varit i den här situationen förut, så jag har ingen aning om hur det fungerar. Jag tror ju själv att det är bra för mig att jobba, men att jobba heltid är kämpigt just nu. Men är inte det något som vårdgivarna föreslår om de anser att det är det mest lämpliga? Eller är det något man behöver ta upp själv?
Jag känner liksom att jag kämpar som bara den bara genom att vara på jobbet, men jag gör inget bra jobb då jag inte kan fokusera på det jag ska göra. Och ibland får jag meddelanden om att jag behöver stötta kollegorna i olika ärenden och få får jag dåligt samvete för att jag inte fixar det (det är inte chefen utan den som planerar och fördelar arbetet, men hon vet att jag inte mår bra).
Så hur har det fungerat för er andra som har drabbats av stressrelaterade problem? Hur dålig ska man behöva bli för att det ens ska bli aktuellt med att minska ner arbetstiden? Missförstå mig rätt nu, jag vill inte bli sämre och jag vill kunna jobba heltid, men det känns svårt just nu och hur ska jag kunna lösa det om jag inte "får"?
Så jag minns inte om det var jag eller han som tog upp det först, men vet att det slutade med att läkaren frågade om det var vad jag ville jag och insisterade.
vid utmattningssyndrom och andra allvarliga stressrelaterade tillstånd brukar de flesta behöva mer hjälp än bara vila och avstressande aktiviteter för att bli kvitt med stressen.
