P

prallan

Min väninna,P, som önskar att jag frågar här, har en 1,5 års tik, blandras Azawakh och Akita Inu, V. V är räddad från en bakgård, har troligtvis blivit hämtad förtidigt från mamman, hon kunde inte kommunicera med vare sig hundar eller människor, var 1 år när P fick henne.
Jag hade en trygg flock på 3 inte småhundar när V introducerades. V började rida extremt på vår 2årstik som inte vågade säga ifrån, hon testade en gång men då blev det slagsmål så vi höll alltid koll på dom 2. Min kastrerade hane, S, och V kom inte bra överens, de accepterade varandras närvaro. V hoppade på min gammeltik E, flera gånger ute i skogen, men endast då E grävde, dvs hade annat fokus.
V har bott hos oss till och från i flera veckor, de sover, äter och är ute tillsammans, vi har öppen stor trädgård.
Jag har noterat Vs beteende mot andra, hon har en väldigt stirrig approach, inte nyfiken. Men springer lös och leker med andra, mer främmande hundar, när V inte är hos oss och uppför sig exemplariskt!
Igår hade jag P, V och en vän över, vi var ute på altan/trädgården. Min vän börjar spela fotboll med S som blir överlycklig, dvs släpper fokus mot V. V slänger sig över från andra sidan trädgården och sitter fast i Ss hals :cry: Vi lyckas sära på dom, min vän blir biten av V.
När allt har lugnat ner sig efter ett par timmar testar vi men med munkorg på V. V och S umgås som tidigare, men, V stirrar på S konstant.
Där sa jag att jag inte kan ha V här mer, vilket P förstår till fullo. Men jag älskar både P och V, finns det någon metod för att träna bort ett sådant beteende?:(
 
Den där rasblandningen låter som en ren mardröm. Oavsett bakgrund skulle jag inte ta för givet att den fungerar att ha på ett smidigt sätt. En akita är allt annat än lätt, en azawakh har skärpa och ofta rejält med osäkerhet. Troligen är det inte heller de mest mentalt stabila och bra hundarna som hamnat i blandrasavel.

Att träna bort de oönskade beteendena kanske går, men mer troligt är att det kommer krävas extremt petig anpassning från alla som är med hunden för att det ska fungera.
 
Kort svar, nej det går inte att träna bort (inom rimlig tid och med rimligt säkert resultat). Alla hundar går inte att införliva med andra flockar, eller går ihop med andra hundar av samma kön öht.
Nu förstår jag inte din beskrivning till 100 %, men tror jag fattar så mycket så att jag kan säga att antingen har man den hunden på ett sätt där man sätter andras säkerhet först, och tycker om den som den är, dvs inte förväntar sig att den går ihop med andra hundar och att vissa saker ( ex. spela fotboll med andra hundar) kan trigga otrevligt beteende och därför förebygger. Eller så har man inte hunden.
OM det nu verkligen är en azawakh-akita-blandning så är ju utsikterna att få en lättsam hund inte de största. Tragisk historia.
 
För coh emot.
Varför vill vännen ha hunden? Vad ska hunden användas till?

Vad tillför hunden i vännens liv? Varför är det viktigt att ha just den hunden?

Jag hade avlivat utan att tveka för mycket. Det finns risk att den skadar andra och skadar allvarligt. Vad händer om det är ett barns strupe den biter nästa gång och inte strupen på en hund?
 
Den där rasblandningen låter som en ren mardröm. Oavsett bakgrund skulle jag inte ta för givet att den fungerar att ha på ett smidigt sätt. En akita är allt annat än lätt, en azawakh har skärpa och ofta rejält med osäkerhet. Troligen är det inte heller de mest mentalt stabila och bra hundarna som hamnat i blandrasavel.

Att träna bort de oönskade beteendena kanske går, men mer troligt är att det kommer krävas extremt petig anpassning från alla som är med hunden för att det ska fungera.
Tack❤ Jo, jag vet allt det där 😥, därav problemet 😥
 
Jag tolkar det som att hunden inte klarar energinivån (grävandet - intensivt, fotboll - intensivt), vilket också rimmar väl med det lilla jag vet om hundraserna.

Jag hade inte vågat ha kvar hunden, det är ju dessutom inget kul liv för hunden som ju uppenbarligen inte kan komma i balans.
 
Kort svar, nej det går inte att träna bort (inom rimlig tid och med rimligt säkert resultat). Alla hundar går inte att införliva med andra flockar, eller går ihop med andra hundar av samma kön öht.
Nu förstår jag inte din beskrivning till 100 %, men tror jag fattar så mycket så att jag kan säga att antingen har man den hunden på ett sätt där man sätter andras säkerhet först, och tycker om den som den är, dvs inte förväntar sig att den går ihop med andra hundar och att vissa saker ( ex. spela fotboll med andra hundar) kan trigga otrevligt beteende och därför förebygger. Eller så har man inte hunden.
OM det nu verkligen är en azawakh-akita-blandning så är ju utsikterna att få en lättsam hund inte de största. Tragisk historia.
Varför ifrågasätter du blandningen? 🤔
 
Gissar på hundarnas egenskaper - själv tycker jag blandning med alla skarpare raser ska göras med försiktighet eftersom en inte vet vad kombinationen bidrar med. En hjärna som t ex till hälften är nöjd med att vakta, och till hälften kräver vallande för att vila - blir aldrig nöjd men alltid frustrerad.
Men självklart! Men detta är ingen hypotetisk situation, det är en verklig situation med en blandras av Azawakh och Akita inu.
 
Jag har levt med en helt vanlig svensk omplacering som såg som sin uppgift att döda andra hundar och jag kommer aldrig acceptera att leva så igen som jag gjorde dom 8 åren med den här hunden. Mina hundar ska fungera i samhället och bete sig vettigt mot andra hundar , jag kommer aldrig mer ta en omplacering med den typen av problematik. Hela ens liv behöver anpassas till hunden och man är ständigt på spänn ifall omgivningen klantar till det. Jag tycker texten du skrev är lite rörig men vill ni ha kvar hunden behöver ni anpassa miljön efter hunden och den ska inte vara med andra hundar den kan skada.
 
Att rädda en hund är en sak, men till vilket pris för ens egen del?

Hade funderat på avlivning och istället skaffat en hund med känd bakgrund, där det finns möjlighet att utvärdera hunden innan man bestämmer sig för att ta sig an hunden
Ja det är otroligt skönt att leva med vettiga hundar och bara ha roligt med sin hund istället för att ständigt ha ögon i nacken och anpassa allt i livet efter hunden.
 
Jag hade avlivat utan att tveka för mycket. Det finns risk att den skadar andra och skadar allvarligt. Vad händer om det är ett barns strupe den biter nästa gång och inte strupen på en hund?
Fast alltså.
Bara för att den biter andra hundar behöver den ju inte alls ha några tendenser till att bita barn?
Hundar har full koll på att vi inte är hundar liksom.

Hunden är inte trevlig med andra hundar och verkar ha svårt att hantera situationer som är beskrivna i texten - men det är ett rätt långt steg till att bita barn faktiskt.
Min egen skulle nog inte banga för att bita andra hanhundar om han fick möjligheten, han är gudasnäll med barn.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Idag hände det som "inte får hända" (okej nu lät det gravallvarligt och det gick ju bra så "ingen" skada skedd, ingen har dött eller...
2 3
Svar
56
· Visningar
5 120
Hästvård Min häst har just konstaterats ha kotledsinflammation, vänster fram, efter att ha varit "trasig" hela det här året. Och jag är lite...
Svar
16
· Visningar
3 116
Senast: Liten
·
Övr. Hund Viktor är som bekant 8½ månad, och en väldigt trygg, självsäker och nu i samband med könsmognaden - kaxig sak. Han har så länge jag...
Svar
2
· Visningar
1 495

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Artroskopi äldre häst
  • Födda 2022
  • Mängd olja och lucern

Omröstningar

Tillbaka
Upp