Hög amortering eller ökat sparande?

iNHALE

Trådstartare
Skulle behöva lite synpunkter från någon som är lite ekonomiskt lagd gällande vad som är smart och inte.

Jag och min sambo äger tillsammans en bostad som vi köpte för lite drygt 3 år sedan. Bostaden är belånad till 67% och vi amorterar ca 5,8% per år, dvs en tämligen styv amortering sett till vad vi egentligen är skyldiga att amortera. Vi har inga problem att amortera detta beloppet men min fundering senaste tiden har mer varit vad som egentligen är ekonomiskt smartast att göra. Eftersom huset är belånat under 70% är vi endast skyldiga att amortera 1% av lånebeloppet egentligen.

Är det smartast att fortsätta amortera i denna takten eller bör man fundera på att sänka amorteringstakten och istället investera pengarna man sparar in på den lägre amorteringen i ett aktivt fond-/aktiesparande?

Hur länge vi kommer bo här är lite oklart, jag är nog mer sugen på att hitta "drömhuset" än vad sambon är så jag misstänker att vi kommer bli kvar ett antal år till. Dvs en försäljning är inte aktuell i omedelbar närtid.

Någon som har synpunkter och tankar?
 
Är inte så ekonomisk egentligen, men tänker att det beror på vad du kan få för sparränta vs vad du har för ränta på lånet?

Själv amorterar jag hellre eftersom jag är usel på att spara, tänker att jag vinner på lägre räntekostnader eftersom jag inte kommer orka engagera mig tillräckligt för att hitta bättre sparränta.
 
Är inte så ekonomisk egentligen, men tänker att det beror på vad du kan få för sparränta vs vad du har för ränta på lånet?

Själv amorterar jag hellre eftersom jag är usel på att spara, tänker att jag vinner på lägre räntekostnader eftersom jag inte kommer orka engagera mig tillräckligt för att hitta bättre sparränta.
Lånet är delat i två delar, en del bundet på 5 år med 2,3% och en del bundet på 3 månader i stöten med 1,8%.
 
Vi amorterar något mer än 2% och bostaden är belånad till ca 55%. Vi har bundit oss pga ett bra erbjudande i 1 år, och då valde vi en låg amorteringsnivå för att kunna ha pengarna mer tillgängliga, då jag är i slutet av min utbildning och har svårt att veta hur mycket jag kan jobba. När vi hade 3-månaders ränta så sparade vi ihop och amorterade av ett större belopp var 6e månad, för att ha flexibilitet.

Jag håller med @kolblakkur att aktie- och fondsparande har ett längre perspektiv, 10-20 år eller mer. Om ni har buffert hade jag valt att amortera istället. Jag hade personligen avstått från sparkonto, då det är så låg ränta.
 
Eget sparande
  • minus att man riskerar att förlora pengarna om man investerar i t.ex. aktier.
  • Plus att man har chansen till en bättre avkastning och att man kan komma åt kapitalet snabbare i ett nödfall om det står i en fond istället för i ett hus.
Amortera
  • minus med låga räntor är avkastningen oftast högre på investeringar i t.ex. fonder än räntekostnaden hade varit för de delar av lånet man amorterat bort (men glöm inte risken) och att pengarna blir låsta i er fastighet och mer svåråtkomliga i ett nödfall (men ofta kan man med ordnad ekonomi öka bolånet)
  • plus - den säkraste investeringen man kan göra (inte att köpa hus/lägenhet men att beta av lån). Ger på sikt minskade löpande utgifter vilket gör privat ekonomin robustare.
 
Jag hade personligen avstått från sparkonto, då det är så låg ränta.
Ja jag känner lite samma. Jag har en "snabbuffert" sittande på ett sparkonto med ränta som är till för akuta utgifter där man behöver pengar snabbt och inte har tid att börja sälja fonder osv men de stora beloppen vill jag ha bättre avkastning på än de där 0,65% eller vad det är som sparkonton erbjuder i allmänhet.
 
Vad som är smart vet jag inte. Men för egen del har jag tänkt att amortering är en form av sparande. Jag investerar mina pengar i något som stiger i värde.
Fastigheter ökar alltid i värde på lång sikt. Alltså blir det ränta på varje krona jag amorterar.
 
Amortering på huslån är den allra bästa sparformen som finns.
Jag skulle säga både ja och nej. Det beror på var du är i livet och vilka förutsättningar du har.

Om man behöver pengar och inte har dem sparade så är bankens bedömning om du beviljas lånet utifrån din inkomst. Så du kan sitta i en helt obelånad bostad som är värd mycket pengar men ändå nekas lån om du har en låg inkomst. Då kan du bli tvungen att sälja. Kanske hellre då ha lån på huset och ett sparande som du själv bestämmer över och har tillgång till.
 
Jag skulle säga både ja och nej. Det beror på var du är i livet och vilka förutsättningar du har.

Om man behöver pengar och inte har dem sparade så är bankens bedömning om du beviljas lånet utifrån din inkomst. Så du kan sitta i en helt obelånad bostad som är värd mycket pengar men ändå nekas lån om du har en låg inkomst. Då kan du bli tvungen att sälja. Kanske hellre då ha lån på huset och ett sparande som du själv bestämmer över och har tillgång till.
Vi kan fylla hela tråden med undantag från meningen "Amortering på huslån är den allra bästa sparformen som finns."
Den är t.ex ganska värdelös om man inte har ett belånat hus.

Men som en livsgrundinriktning på sparande sammanfattat i en mening på tio ord, så kommer du förmodligen allra längst just så här.
 
Vi kan fylla hela tråden med undantag från meningen "Amortering på huslån är den allra bästa sparformen som finns."
Den är t.ex ganska värdelös om man inte har ett belånat hus.

Men som en livsgrundinriktning på sparande sammanfattat i en mening på tio ord, så kommer du förmodligen allra längst just så här.
Absolut det är också min grundinställning. Jag kanske har minst ekonomisk kunskap i tråden men jag har tidigare sett min amortering som ett slags sparande som jag kan få tillgång till, om det kniper. Tidigare tänkte jag att banken redan har godkänt hela summan så självklart säger de inte emot om jag vill låna samma summa som jag har amorterat.
 
Vi kan fylla hela tråden med undantag från meningen "Amortering på huslån är den allra bästa sparformen som finns."
Den är t.ex ganska värdelös om man inte har ett belånat hus.

Men som en livsgrundinriktning på sparande sammanfattat i en mening på tio ord, så kommer du förmodligen allra längst just så här.
Fast så overkligt undantag är det inte, har i alla fall två som hamnat i den situationen med sjukdom och ett dödsfall. Det är ju bra att vara medveten om att om valet står mellan att amortera mer och bygga upp en större buffert så kan det vara bra att först bygga upp en större bufferten och sedan amortera mer.
 
Vi kan fylla hela tråden med undantag från meningen "Amortering på huslån är den allra bästa sparformen som finns."
Den är t.ex ganska värdelös om man inte har ett belånat hus.

Men som en livsgrundinriktning på sparande sammanfattat i en mening på tio ord, så kommer du förmodligen allra längst just så här.

Det finns flera situationer när det inte alls är så enkelt som att amortering är den bästa sparformen. Värt att fundera över är ju i vilken situation de där "sparade" pengarna kan komma att behövas. Är det en buffert för arbetslöshet, pension eller liknande så kommer det bli svårt att låna upp pengarna på huset igen eftersom bankerna, som tidigare sagts, enbart går på inkomst (lön).

Jag skulle i TS läge välja att helt sluta amortera och investera de sparade pengarna i fonder (räntor eller aktier beroende på risknivå och långsiktighet), och även ha en del lättillgängligt på sparkonto. Då styr man själv över när dessa ska användas och behöver inte riskera att hamna i en situation där man behöver sälja huset för att få loss kapitalet.
 
Jag måste erkänna att jag inte kan se det positiva med amortering. Jag fick tvångsamortera 1500 per månad och min kostnad för lånet minskade med två kronor.
På min förra lägenhet amorterade jag inte alls, och ändå gjorde jag en sån vinst att jag tjänade 5000 spänn varje månad som jag bodde där.

Nu planerar inte jag att bo kvar i eget ägandes boende utan vill ha en hyresrätt när jag gått i pension, det gör kanske att jag ser annorlunda på det?
 
Jag är inte helt säker på att amortering är BÄST ur ett ekonomiskt perspektiv.
Men för egen del så skulle känslan av att vara helt lånefri, att äga fastigheten på riktigt, vara obetalbar. Jag längtar tills vi är helt lånefria.

Vilket kommer dröja många år om vi inte plötsligt får storartade löneförhöjning.. Vilket känns osannolikt inom de närmsta tio åren.
 
Skulle behöva lite synpunkter från någon som är lite ekonomiskt lagd gällande vad som är smart och inte.

Jag och min sambo äger tillsammans en bostad som vi köpte för lite drygt 3 år sedan. Bostaden är belånad till 67% och vi amorterar ca 5,8% per år, dvs en tämligen styv amortering sett till vad vi egentligen är skyldiga att amortera. Vi har inga problem att amortera detta beloppet men min fundering senaste tiden har mer varit vad som egentligen är ekonomiskt smartast att göra. Eftersom huset är belånat under 70% är vi endast skyldiga att amortera 1% av lånebeloppet egentligen.

Är det smartast att fortsätta amortera i denna takten eller bör man fundera på att sänka amorteringstakten och istället investera pengarna man sparar in på den lägre amorteringen i ett aktivt fond-/aktiesparande?

Hur länge vi kommer bo här är lite oklart, jag är nog mer sugen på att hitta "drömhuset" än vad sambon är så jag misstänker att vi kommer bli kvar ett antal år till. Dvs en försäljning är inte aktuell i omedelbar närtid.

Någon som har synpunkter och tankar?

Vi spar inför drömboendet och har valt att amortera det vi måste och sedan spara resten i fonder. Historiskt sett har våra pengar alltid växt i fonderna, och skulle det bli en dipp just när vi behöver pengarna så har vi sagt att vi har god tid på oss att avvakta tills de börjar växa igen. Det är ju alltid en risk med fonderna, så huruvida det är smart att ta den risken eller inte beror lite på vilken tidshorisont man tänker sig och hur flexibel man är med när man tänker plocka ut pengarna. Man kan ju också välja låg, medel eller hög risk.

Med sparande skulle jag generellt rekommendera att dela upp riskerna. Att ha alla pengar i boendet kan ju vara riskabelt om värdet av någon anledning minskar. Jag tänker att den största risken är att räntorna går upp, och därmed priset på boendet ner. Men rent generellt så är ju boenden rätt trygga att spara i. Att ha allt i fonder är ju också riskabelt av uppenbara skäl. Själv har jag pengar i boendet, i högriskfonder, lite på vanligt sparkonto och så har jag startat ett pensionssparande. När vi köper nästa boende räknar vi med de pengarna vi amorterat samt det vi sparat undan i fonder. Skulle vi sälja lägenheten dyrare än vad vi köpt den, eller om fonderna gått upp så blir det en bonus men vi räknar på sparandet helt räntefritt hellre att förvänta oss glädjesiffror.
 
Skulle behöva lite synpunkter från någon som är lite ekonomiskt lagd gällande vad som är smart och inte.

Jag och min sambo äger tillsammans en bostad som vi köpte för lite drygt 3 år sedan. Bostaden är belånad till 67% och vi amorterar ca 5,8% per år, dvs en tämligen styv amortering sett till vad vi egentligen är skyldiga att amortera. Vi har inga problem att amortera detta beloppet men min fundering senaste tiden har mer varit vad som egentligen är ekonomiskt smartast att göra. Eftersom huset är belånat under 70% är vi endast skyldiga att amortera 1% av lånebeloppet egentligen.

Är det smartast att fortsätta amortera i denna takten eller bör man fundera på att sänka amorteringstakten och istället investera pengarna man sparar in på den lägre amorteringen i ett aktivt fond-/aktiesparande?

Hur länge vi kommer bo här är lite oklart, jag är nog mer sugen på att hitta "drömhuset" än vad sambon är så jag misstänker att vi kommer bli kvar ett antal år till. Dvs en försäljning är inte aktuell i omedelbar närtid.

Någon som har synpunkter och tankar?
Jag hade vägt in hur stort övrigt sparkapital ni har i bedömningen. Precis som @Voeux gillar jag att sprida riskerna, så jag kombinerar amortering med månadssparande dels till aktiedepå och dels till sparkonto där det finns lite summor väldigt lätt åtkomliga. Det går ju att hålla sig till fonder med väldigt låg risk t ex, även om en bör komma ihåg att det *finns* en risk. Jag ser det som en trygghet i att ha lite "om skiten träffar väggen"-kapital tillgängligt som inte ligger i boendet. Ni är ju inte heller enormt högt belånade, men hur ser det ut med renoveringsbehov närmaste fem åren? Tio åren? Det kan vara bra att fundera igenom vilka kostnader som kan komma där, och om ni då vill se till att amortera ner mycket nu. Likadant hur er ekonomiska situation ser ut om räntorna skulle glida uppåt.
 
Jag hade vägt in hur stort övrigt sparkapital ni har i bedömningen. Precis som @Voeux gillar jag att sprida riskerna, så jag kombinerar amortering med månadssparande dels till aktiedepå och dels till sparkonto där det finns lite summor väldigt lätt åtkomliga. Det går ju att hålla sig till fonder med väldigt låg risk t ex, även om en bör komma ihåg att det *finns* en risk. Jag ser det som en trygghet i att ha lite "om skiten träffar väggen"-kapital tillgängligt som inte ligger i boendet. Ni är ju inte heller enormt högt belånade, men hur ser det ut med renoveringsbehov närmaste fem åren? Tio åren? Det kan vara bra att fundera igenom vilka kostnader som kan komma där, och om ni då vill se till att amortera ner mycket nu. Likadant hur er ekonomiska situation ser ut om räntorna skulle glida uppåt.

Håller med! Själva kommer vi nog att flytta över alla pengar som vi får vid försäljning av lägenheten in i nästa bostadslån, och då kan det ju vara bra att ha en pott pengar utöver det som kan användas till eventuella andra kostnader som kommer med ett nytt boende. Renoveringar, nya möbler mm.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kaninskrik
  • Kön kattungar
  • Senast tagna bilden XV

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp