Högskola/YH, vad händer om någon hoppar av?

[Eloise]

Tack för toppensvar. Han letar nog fortfarande men via kontakter har han alternativ, bara inga han vill ta. Hade det varit jag hade jag ju hoppat på det direkt, men man kan ju inte tvinga folk...

Men då har han ju en backup om det han verkligen vill ha inte dyker upp, så står han inte utan

Utbildningen jag gick krisar rejält med att få platser pga covid-19, eleverna lyckas inte få något själv, så skolan har gått ut på linkedin och försöker hjälpa dem.

 

[Aviello]

Jag har också vänner inom spelbranschen jobbade där själv i början av 2000-talet. Så de är ju etablerade nu de som stannade kvar kan man säga . Det finns ju många olika nischer alla jobbar ju inte med samma typer av spel, någon jobbar inom lärospel, någon inom plattformsspel, någon gör appar till telefoner osv. Numera är det en rätt bredbransch, och det finns alla möjliga typer av inriktningar. Om han mår dåligt kanske det är bra med en paus så han hinner hitta tillbaka till sig själv, jag gjorde som @Ramona beskrev och plöjde vidare vilket fick till följd att jag rasade ihop direkt efter examen och då är det skitsvårt att börja på ett nytt jobb som det första man gör efter/under en utmattningsdepression. Bättre att ta en paus i utbildningen (vilket flera av mina studiekamrater gjorde) och sedan läsa vidare när man inte står på gungfly längre.

Tack, bra tanke, jag ska ta det med mig. Jag sitter ju utanför samtidigt som jag vet lite hur han känner så det är så oerhört frustrerande. Men toppen att höra andras erfarenheter!

 

[Aviello]

Men då har han ju en backup om det han verkligen vill ha inte dyker upp, så står han inte utan

Nej, han står inte utan hjälp. jag ville lägga till en glad gubbe till ditt inlägg, typ LOL men hittade inget passande. Allt löser sig, jag som mamma är lite överbeskyddande bara, haha...

 

[Lickety]

Jag tänker helt tvärtom från er. Ett sabbatsår tappar man bara på. Jag hade satsat på att kämpa igenom utbildningen och få examen. Sen kan man utveckla spel själv och göra vad man vill. Att branschen är rutten innebär inte att man själv måste bli det eller att man måste ta sig an samma ruttenhet. Det innebär faktiskt inte alls att man måste bry sig över huvud taget. Såklart måste man göra det som ska göras på utbildningen, men den är ju snart klar. Han är ju ljuset i tunneln väldigt nära nu!

När han gått klart utbildningen kan han göra vad han vill. Finns det inget sätt där han kan hitta sin egen väg genom utbildningen och att hitta sin tanke och sin nisch, utan att störas av allt det negativa? Det måste ju finnas positiva saker med utbildningen också?

Sen har jag en stark tanke om att DU inte ska ta kontakt med skolan eller förhandla någonting. Han är en vuxen människa och det är faktiskt hans ansvar att ta. Pusha honom inte åt en väg som han själv inte valt och jobbat för.

Gällande den första delen - mår han verkligen skit, såsom sägs i inlägget, så är det urdumt att pusha för fortsatta studier allrahelst som förälder. Om han själv vill - absolut.
Den senare delen håller jag helt med om, grabben är myndig och behöver reda ut sina egna motgångar, för det kommer garanterat att komma fler. Stötta javisst men inte mer än så.

 

[Aviello]

Gällande den första delen - mår han verkligen skit, såsom sägs i inlägget, så är det urdumt att pusha för fortsatta studier allrahelst som förälder. Om han själv vill - absolut.
Den senare delen håller jag helt med om, grabben är myndig och behöver reda ut sina egna motgångar, för det kommer garanterat att komma fler. Stötta javisst men inte mer än så.

Han mår skit just nu, men vi (han) behöver nog reda ut vad dem där skiten består av. Tack för inlägget, ännu en tanke att lägga till och jag kommer att fundera över det du skrev också.

 

[Eloise]

Nej, han står inte utan hjälp. jag ville lägga till en glad gubbe till ditt inlägg, typ LOL men hittade inget passande. Allt löser sig, jag som mamma är lite överbeskyddande bara, haha...

Man får vara överbeskyddande som mamma, säger jag med en 8-månaders grabb snusandes i famnen som jag vägrar lägga ifrån mig

 

[Mabuse]

Kan poängtera att när jag skrev till skolan så skrev jag att han ju är 20 år och myndig så jag vill bara prata rent allmänt om hur de gör när en elev funderar på att avbryta sina studier. För mig är det viktigt att han får ha kvar den biten av självstyre, även om vi som föräldrar bryr oss.

Det händer väl ingenting? Det är ju inget tvång att utbilda sig, vill han inte så går det ju att sluta på dagen om man vill.

 

[Aviello]

Det händer väl ingenting? Det är ju inget tvång att utbilda sig, vill han inte så går det ju att sluta på dagen om man vill.

Absolut inte, det är inte så jag menar och det förstår du nog

Mest, hur går man vidare. Och med man menar jag han, jag borde inte lägga mig i så mycket som jag gör men ens barn är ens barn... Oavsett ålder.

 

[Lingon]

Man får vara överbeskyddande som mamma, säger jag med en 8-månaders grabb snusandes i famnen som jag vägrar lägga ifrån mig ❤

Nånstans så stjälper beskyddandet mer än hjälperoch jag är av åsikten att vuxna måste få vara vuxna och ta ansvar för sitt eget liv. Sen ska man förälder finnas där om det vuxna barnet vill ha ens råd eller hjälp. Men man får nog låta det vuxna barnet ta ansvaret själv och driva det på egen hand. Iaf om "barnet" inte har några funktionsvariationer som försvårar.

 

[VLMF]

Jag har en vän som läst samma och hälsar att det är stor skillnad mellan skolan och praktik/jobb! Orkar din son sista veckorna i skolan nu innan praktiken så kanske han kan testa praktiken och sedan avgöra om han vill hoppa av? Hoppas han hittar en praktikplats han är nyfiken på

 

[Eloise]

Nånstans så stjälper beskyddandet mer än hjälperoch jag är av åsikten att vuxna måste få vara vuxna och ta ansvar för sitt eget liv. Sen ska man förälder finnas där om det vuxna barnet vill ha ens råd eller hjälp. Men man får nog låta det vuxna barnet ta ansvaret själv och driva det på egen hand. Iaf om "barnet" inte har några funktionsvariationer som försvårar.

Det är svårt att läsa mellan raderna på ett forum, jag förstår det. Mitt inlägg var inte alls meningen att det skulle bokstavstolkas. Ledsen om du missförstod. Tror att TS förstod vad jag menade, vilket är det viktiga här.

 

[Mabuse]

Absolut inte, det är inte så jag menar och det förstår du nog

Mest, hur går man vidare. Och med man menar jag han, jag borde inte lägga mig i så mycket som jag gör men ens barn är ens barn... Oavsett ålder.

Jag trodde faktiskt att du menade vad som händer rent praktiskt om han slutar, vad skolan gör etc. Skolan gör ingenting, avregistrerar honom möjligen, eller om han vill göra ett studieuppehåll.

Vill han inte läsa den utbildningen får han väl hitta på något annat? Tycker han redan utbildningen är för mycket prestationskrav, så verkar det rimligt att yrket inte heller kommer passa riktigt. Så då får han väl hitta på något annat.

 

[Eurydome]

[QUOTE="Mabuse, post: 19390125, member: 6"
Vill han inte läsa den utbildningen får han väl hitta på något annat? Tycker han redan utbildningen är för mycket prestationskrav, så verkar det rimligt att yrket inte heller kommer passa riktigt. Så då får han väl hitta på något annat.
[/QUOTE]

Det är inte alls säkert. Min universitetsutbildning höll på att knäcka mig, jag kände mig ständigt otillräcklig och dum.
I arbetslivet är jag en uppskattad medarbetare och har alltid fått höra att jag är kompetent och jag känner att jag räcker till på ett helt annat sätt.

 

[monster1]

Det är inte alls säkert. Min universitetsutbildning höll på att knäcka mig, jag kände mig ständigt otillräcklig och dum.
I arbetslivet är jag en uppskattad medarbetare och har alltid fått höra att jag är kompetent och jag känner att jag räcker till på ett helt annat sätt.

Samma här, lättare att jobba än att plugga. På jobbet har man ju en chef som måste se till att man har en rimlig arbetsbörda, så var det ju inte på uni.