Kropp & själ Hörsel - plötsligt brummande ljud

Nu ska jag kanske äntligen få veta något jag undrat över länge! Jag har en grav hörselskada sen typ födseln och sen så länge jag kan minnas så har detta hänt mig. Det har inget med mina hörapparater att göra då jag "vet/känner" att det är i mina öron/hjärna som detta händer. När jag beskrivit det för min mamma så är hon helt oförstående så hon har aldrig upplevt något liknande, därför undrar jag om det är något som någon annan upplevt? Eller om det är vanligt i samband med hörselskada?

Ibland när det kommer ett plötsligt ljud som jag inte är beredd på, det kan vara ett högt ljud eller helt enkelt när någon (oftast min mamma som talar högt och tydligt) plötsligt säger något när jag inte var beredd på det, så kan det komma ett högt brummande ljud i mina öron. Alltså det är så högt att jag måste be personen som pratar att vänta för jag hör nästan inget annat under den tiden. Det är ett dovt högt brummande ljud som nästan känns som ett lock en liten stund och sedan släpper det och blir ett ljust brummande ljud och jag kan be den andra att tala igen, jag märker sedan inte när det ljusa brummande ljudet släpper men det gör det efter en liten stund igen. Detta händer på typ 30-40 sekunder, jag har inte kollat tiden någon gång om hur länge det håller. Jag vet inte när det händer heller förutom att det är i samband med plötsliga ljud, men i andra situationer med plötsliga ljud så kan jag lika gärna inte få en sådan reaktion.

Så, har det hänt någon annan något liknande? :confused: Jag är nyfiken!
Jag känner igen det du skriver. Jag trodde dock att det var något alla upplever? :o Det händer även när jag inte har i hörapparaterna, men i samband med plötsliga ljud, som om örat, faktiskt mest bara vänster, det sämsta, i mitt fall, inte fixar ljudet och ballar ur en stund. kort stund senare är allt normalt. Har faktiskt inte funderat så mycket på det, men ibland håller jag för örat som för att stänga det ute, men det hjälper ju inte... men det tänker jag inte på till nästa gång det händer.
 
Jag får liknande upplevelser ibland men med ett mer högfrekvent ljud :). Det går också över på typ 30 sekunder och brukar sitta i mitt högra öra. Har även mkt lindrig tinnitus och har nog sett på det som ett ”delfenomen”, men har inte heller brytt mig om det ngt särskilt. I övrigt har jag rätt normal hörsel.
 
@Asko jag känner igen det du beskriver. Oftast kommer det om sambon står nära, det är tyst runt omkring och han plötsligt börjar prata och det händer oavsett om jag har hörapparaterna på eller inte. Det är som om örat blir chockat av ljudet och liksom stänger bort ljudet med hjälp av ett eget ljud. För min del hänger det nästintill alltid ihop med att ljudet/talet blir för högt så att ljudet gör ont. I början så trodde han att det skulle underlätta för mig att prata nära mig och det blev nästan komiskt när jag då ryggade undan för att det gjorde ont också hörde jag dessutom inte alls då för att det andra ljudet tog över. Nu vet han ju men det händer ibland om vi kollar något på datorn t ex och han säger något för nära örat.
Jag minns att när kompisar skulle viska något eller typ säga något på en konsert och pratade rakt in i örat så hände det också och dessutom kändes det då som om trumhinnan skulle spricka för att det gjorde så ont. Jag avskydde viskleken som liten men eftersom jag då sågs som normalhörande (vi har ju pratat om det förut) så fattade ingen varför utan jag sågs som dum och tråkig :meh:
Jag minns inte nu men är du också ljudkänslig? Jag tänker om det kan ha med det att göra? Eller så har det kanske med själva hörselskadan att göra?
 

Asko

Trådstartare
Jag känner igen det du skriver. Jag trodde dock att det var något alla upplever? :o Det händer även när jag inte har i hörapparaterna, men i samband med plötsliga ljud, som om örat, faktiskt mest bara vänster, det sämsta, i mitt fall, inte fixar ljudet och ballar ur en stund. kort stund senare är allt normalt. Har faktiskt inte funderat så mycket på det, men ibland håller jag för örat som för att stänga det ute, men det hjälper ju inte... men det tänker jag inte på till nästa gång det händer.
@Asko jag känner igen det du beskriver. Oftast kommer det om sambon står nära, det är tyst runt omkring och han plötsligt börjar prata och det händer oavsett om jag har hörapparaterna på eller inte. Det är som om örat blir chockat av ljudet och liksom stänger bort ljudet med hjälp av ett eget ljud. För min del hänger det nästintill alltid ihop med att ljudet/talet blir för högt så att ljudet gör ont. I början så trodde han att det skulle underlätta för mig att prata nära mig och det blev nästan komiskt när jag då ryggade undan för att det gjorde ont också hörde jag dessutom inte alls då för att det andra ljudet tog över. Nu vet han ju men det händer ibland om vi kollar något på datorn t ex och han säger något för nära örat.
Jag minns att när kompisar skulle viska något eller typ säga något på en konsert och pratade rakt in i örat så hände det också och dessutom kändes det då som om trumhinnan skulle spricka för att det gjorde så ont. Jag avskydde viskleken som liten men eftersom jag då sågs som normalhörande (vi har ju pratat om det förut) så fattade ingen varför utan jag sågs som dum och tråkig :meh:
Jag minns inte nu men är du också ljudkänslig? Jag tänker om det kan ha med det att göra? Eller så har det kanske med själva hörselskadan att göra?
Men vaaaaaa?? Ni verkar ju uppleva precis samma sak! :eek: Även om jag hoppades lite på någon skulle känna igen sig så trodde jag det inte!
Vad spännande! :bump:

För precis som du skriver @TinyWiny så kan det även hända utan hörapparater, det är därför jag har varit så tvärsäker på att det inte berott på dem.
Jag har aldrig sett mig som ljudkänslig.
Men jag kan också reagera på när någon försöker viska i mitt öra, det hjälper mig inte ett skit (speciellt med tanke på att jag läser på läpparna mycket :D) och så tar ju hörapparaten in allt ljud inklusive andningen :crazy: Fast jag har även reagerat när någon försökt viska i mitt öra när jag inte haft någon hörapparat ... men det beror på ovana av att höra något utan hörapparater (jag är nästan stendöv då) tänker jag, plus så känner man ju andningen då också. Men ja precis så som du beskriver är det, som att örat blir chockat och då skapar något slags eget ljud som försvar.

@Enya Jag trodde också till en början att det var något alla upplevde men jag har fått pausa mamma ett bra antal gånger när hon plötsligt talat till mig. Och då säger jag åt henne att vänta tills bruset är borta. Så vi har ju pratat om det och när hon visade sig inte alls förstå så har jag ju förstått att det inte är så vanligt kanske ... och när jag beskrev det till en audionom någon gång så kände inte de heller igen det.

Men så intressant att så "många" hörselskadade här verkar uppleva samma sak! Det låter ju rimligt då att det har något med hörselskadan att göra...
 

Asko

Trådstartare
Jag får liknande upplevelser ibland men med ett mer högfrekvent ljud :). Det går också över på typ 30 sekunder och brukar sitta i mitt högra öra. Har även mkt lindrig tinnitus och har nog sett på det som ett ”delfenomen”, men har inte heller brytt mig om det ngt särskilt. I övrigt har jag rätt normal hörsel.
Får du det av plötsliga ljud eller händer det när som?
 

Asko

Trådstartare
Och jag får be om ursäkt för att jag skrattade rakt ut åt din kommentar! :D Jag tycker att det är bra att man faktiskt vågar fråga!
Som dövblind har man en kombinerad syn- och hörselskada. Båda är så pass nedsatta att man inte kan hänga med i samhället på samma naturliga vis som de utan funktionsnedsättningar. Man hamnar liksom lite utanför på grund av dem.
Som kuriosa kan nämnas att som synskadade har, om de behöver, en vit käpp som säkert alla sett, medan dövblinda har en vit käpp med röda tejpmarkeringar på. Vilken tyvärr få vet vad betyder.
Sådan har jag för att markera att
1. jag är synskadad och behöver min käpp för att "se"
2. jag är hörselskadad, visa gärna lite hänsyn eftersom jag inte alltid hör bilar, människor, cyklister och mycket mer.

Visa bifogad fil 28105

Jag tycker att det borde finnas mer information ute så att folk får lära sig vad den käppen betyder. Tex när de trängs i rulltrappan (jag åker vissa rulltrappor då jag ogillar att åka hissar) och tycker att de hörs ju klart och tydligt, medan jag inte har lagt märke till dem alls utan först märker dem när de knuffar till mig när de hastar förbi (och då riskerar jag att trilla eftersom jag inte är beredd och dessutom har dålig balans), eller när någon kommer på cykel.

Jag är dock varken helt blind eller helt döv och det behöver man inte vara heller.
Åh, det där med röd tejp visste jag inte! Min vän började dock inte använda en käpp förrän de sista åren i högstadiet, jag tror att hen hade lite svårt med att börja använda det, så jag såg inte den så många gånger. Men den var helvit. Bra att veta! :up:

Skulle dock behöva något lika synligt själv ibland känns det som ... :cautious: Folk ser ju inte hörselskadan och blir lätt irriterade på en om man råkar stå i vägen eller något och de försöker väcka ens uppmärksamhet utan att röra en. :arghh: Jag är naturligt lite mer uppmärksam än andra men har inte ögon i nacken. Har hållit på att bli överkörd av cykel pga det :meh:
Har dock en tröja där det står på ryggen "Jag skiter inte i dig, jag är bara döv!" :D
 
Senast ändrad:
Nu ska jag kanske äntligen få veta något jag undrat över länge! Jag har en grav hörselskada sen typ födseln och sen så länge jag kan minnas så har detta hänt mig. Det har inget med mina hörapparater att göra då jag "vet/känner" att det är i mina öron/hjärna som detta händer. När jag beskrivit det för min mamma så är hon helt oförstående så hon har aldrig upplevt något liknande, därför undrar jag om det är något som någon annan upplevt? Eller om det är vanligt i samband med hörselskada?

Ibland när det kommer ett plötsligt ljud som jag inte är beredd på, det kan vara ett högt ljud eller helt enkelt när någon (oftast min mamma som talar högt och tydligt) plötsligt säger något när jag inte var beredd på det, så kan det komma ett högt brummande ljud i mina öron. Alltså det är så högt att jag måste be personen som pratar att vänta för jag hör nästan inget annat under den tiden. Det är ett dovt högt brummande ljud som nästan känns som ett lock en liten stund och sedan släpper det och blir ett ljust brummande ljud och jag kan be den andra att tala igen, jag märker sedan inte när det ljusa brummande ljudet släpper men det gör det efter en liten stund igen. Detta händer på typ 30-40 sekunder, jag har inte kollat tiden någon gång om hur länge det håller. Jag vet inte när det händer heller förutom att det är i samband med plötsliga ljud, men i andra situationer med plötsliga ljud så kan jag lika gärna inte få en sådan reaktion.

Så, har det hänt någon annan något liknande? :confused: Jag är nyfiken!
Japp, det händer mig också ibland.
Har hörselnedsättning och tinnitus samt är ljudkänslig.
Det du beskriver kommer ibland och är då väääldigt påtagligt, man stannar liksom upp och får vänta ut det för det känns som hela huvudet typ ”vibrerar”.
Har inte märkt att det är i någon speciell situation, men kommer att tänka till på det i framtiden, kan ju vara något som utlöser det!
Så skönt att veta att vi är fler, man börjar ju undra lite över sig själv ibland... :o
 

Asko

Trådstartare
Japp, det händer mig också ibland.
Har hörselnedsättning och tinnitus samt är ljudkänslig.
Det du beskriver kommer ibland och är då väääldigt påtagligt, man stannar liksom upp och får vänta ut det för det känns som hela huvudet typ ”vibrerar”.
Har inte märkt att det är i någon speciell situation, men kommer att tänka till på det i framtiden, kan ju vara något som utlöser det!
Så skönt att veta att vi är fler, man börjar ju undra lite över sig själv ibland... :o
Huh! Vad märkligt och spännande! Det verkar ju onekligen ha något med hörselskadan att göra :idea: Fascinerande!
 
Åh, det där med röd tejp visste jag inte! Min vän började dock inte använda en käpp förrän de sista åren i högstadiet, jag tror att hen hade lite svårt med att börja använda det, så jag såg inte den så många gånger. Men den var helvit. Bra att veta! :up:

Skulle dock behöva något lika synligt själv ibland känns det som ... :cautious: Folk ser ju inte hörselskadan och blir lätt irriterade på en om man råkar stå i vägen eller något och de försöker väcka ens uppmärksamhet utan att röra en. :arghh: Jag är naturligt lite mer uppmärksam än andra men har inte ögon i nacken. Har hållit på att bli överkörd av cykel pga det :meh:
Har dock en tröja där det står på ryggen "Jag skiter inte i dig, jag är bara döv!" :D
Nej tyvärr vet inte många det, men jag tycker att man borde prata mer om det, göra det mer synligt! Vit käpp vet ju de flesta, så från och med nu vet bukefalisterna vad vit och röd käpp innebär! :D Får ju börja någonstans!

Det ÄR svårt att börja använda sin käpp, man älskar och hatar den på samma gång. Det är lite som att "jag kan se så bra, behöver inte den"- snubblar och slår halvt ihjäl sig och då säger Synenheten att man kanske skulle använda sin käpp så slipper man ju det. Man säger ja och tänker "jag är inte synskadad, behöver inte den"- snubblar och slår halvt ihjäl sig några gånger till och blir faktiskt rädd och inte förrän då känner man att kanske skulle man testa lite mer. :o Satt på en gruppträff på Synenheten i torsdags och de pratade om just förändringsprocessen och det här, jag kände mig så träffad. Ovillig att använda den, började använda den, använde den mer och hatade den, men kunde inte riktigt våga vara utan den och nu är den min vän! Den blev min vän i samma veva som jag fick de röda markeringarna på (på något vis "försvann det vita tydliga synskade-skriket som käppen gav så den gör mig inte lika funktionsnedsatt trots att jag är det... men känslan du vet! :o:D!) Men min vän stoppar jag i väskan när jag kommer inomhus- på jobb, i en affär, sjukhus osv. Det finns någon slags spärr, folk tittar mer. Jobbigt ju! Jag behöver den fortfarande men tycker inte om att folk ser att jag behöver den...

Jag gillar din tröja! Har folk reagerat på den? Finns det något annat synligt för hörselskadade annars? Det är faktiskt jobbigt att inte höra cyklister och annat, precis som du har jag varit (och blivit påcyklad en gång) nära att bli påcyklad många gånger, folk tror ju att man vet att de är där.
 

Asko

Trådstartare
Nej tyvärr vet inte många det, men jag tycker att man borde prata mer om det, göra det mer synligt! Vit käpp vet ju de flesta, så från och med nu vet bukefalisterna vad vit och röd käpp innebär! :D Får ju börja någonstans!

Det ÄR svårt att börja använda sin käpp, man älskar och hatar den på samma gång. Det är lite som att "jag kan se så bra, behöver inte den"- snubblar och slår halvt ihjäl sig och då säger Synenheten att man kanske skulle använda sin käpp så slipper man ju det. Man säger ja och tänker "jag är inte synskadad, behöver inte den"- snubblar och slår halvt ihjäl sig några gånger till och blir faktiskt rädd och inte förrän då känner man att kanske skulle man testa lite mer. :o Satt på en gruppträff på Synenheten i torsdags och de pratade om just förändringsprocessen och det här, jag kände mig så träffad. Ovillig att använda den, började använda den, använde den mer och hatade den, men kunde inte riktigt våga vara utan den och nu är den min vän! Den blev min vän i samma veva som jag fick de röda markeringarna på (på något vis "försvann det vita tydliga synskade-skriket som käppen gav så den gör mig inte lika funktionsnedsatt trots att jag är det... men känslan du vet! :o:D!) Men min vän stoppar jag i väskan när jag kommer inomhus- på jobb, i en affär, sjukhus osv. Det finns någon slags spärr, folk tittar mer. Jobbigt ju! Jag behöver den fortfarande men tycker inte om att folk ser att jag behöver den...

Jag gillar din tröja! Har folk reagerat på den? Finns det något annat synligt för hörselskadade annars? Det är faktiskt jobbigt att inte höra cyklister och annat, precis som du har jag varit (och blivit påcyklad en gång) nära att bli påcyklad många gånger, folk tror ju att man vet att de är där.
Ja jag kan tänka mig att det ligger lite förnekelse i bakgrunden när man ska börja använda käppen, kan tänka mig att det är svårt att acceptera det då man vill så gärna fungera lika väl som "alla andra" i samhället. Jag försökte vara lite positiv till min vän när hen skulle börja använda den :heart

Jag gjorde min tröja själv och beställde den på nätet för längesedan, tyvärr är den lite för tjock och trång så jag har inte använt den så många gånger då vädret inte alltid passar. Jag tänker också att jag är ju egentligen hörselskadad osv .. men samtidigt att dövhet är ju inget att skämmas över, och jag hör så dåligt att det är lika bra att folk bakom mig antar att jag är döv. Man behöver inte vara så petnoga med gränserna s.a.s, men jag tror att det gör en del att jag gick på en grundskola för döva och gymnasium för döva - plus så kan jag teckenspråk, det är ju ett stort plus.
Faktiskt så kommer jag ihåg en gång när jag hade på mig den i affären och en kvinna var vänlig när hon ville komma förbi mig bakifrån, jag tror faktiskt att det hjälpte den gången! Hon blev ju inte irriterad utan verkade förstående :up:
Borde fixa en ny sådan i tunnare material ... :d
Förresten, texten kommer från en klasskamrat som hade sett kläder där det stod "jag är inte döv, jag bara skiter i dig" - tvärtom stämde ju alldeles utmärkt på oss! :D
 
Heh. Jag är inte förvånad att man tänker så, jag tänker så själv ibland :D
Men man är sällan helt svart blind s.a.s när man är blind.

Min vän har en version där henoms synfält är mindre än ett vanligt synfält, jag tror att det blir sämre med tiden också, dvs man ser inte saker om de inte är mitt i synfältet där hen ser bra. Och så är synen i mörker väldigt dålig, då fick jag använda teckenspråk för dövblinda om ingen lampa fanns. Annars på dagtid så gick det bra med vanligt teckenspråk. Och så hade min vän CI som lite hjälpmedel för hörseln, men helt bra i hörseln blir man ju inte av det.
+ @Enya
+ @Enya

Ja, då låter det inte så hemskt som jag föreställer mig.

Ordet döv betyder för mig (har vetat 3tt tag att det inte riktigt stämmer) helt döv. Höra nada, ingenting, knappt ljud inifrån kroppen ens. Likaså betyder blind för mig helt blind, svartblind. Som vara instängd i en djup källare utan fönster-mörkt.

Det är just kolsvart och moltyst som skrämmer mig mest. Jag är glad att det inte är så @Enya eller @Asko s vän upplever det!
 
+ @Enya
+ @Enya

Ja, då låter det inte så hemskt som jag föreställer mig.

Ordet döv betyder för mig (har vetat 3tt tag att det inte riktigt stämmer) helt döv. Höra nada, ingenting, knappt ljud inifrån kroppen ens. Likaså betyder blind för mig helt blind, svartblind. Som vara instängd i en djup källare utan fönster-mörkt.

Det är just kolsvart och moltyst som skrämmer mig mest. Jag är glad att det inte är så @Enya eller @Asko s vän upplever det!
Det är ungefär samma tankevurpa som folk gör när de ser någon i rullstol. Då utgår många ifrån att personen är lam i benen och så behöver det inte alls vara. Inte ovanligt att göra tankevurpan men det är bra att bli upplyst om att det inte behöver vara så som man tror att det är :)

En bekant brukar göra folk upprörda när hen kommer med sin "blind"käpp, går in i en affär och säger, den här var snygg! om något plagg :p
 
+ @Enya
+ @Enya

Ja, då låter det inte så hemskt som jag föreställer mig.

Ordet döv betyder för mig (har vetat 3tt tag att det inte riktigt stämmer) helt döv. Höra nada, ingenting, knappt ljud inifrån kroppen ens. Likaså betyder blind för mig helt blind, svartblind. Som vara instängd i en djup källare utan fönster-mörkt.

Det är just kolsvart och moltyst som skrämmer mig mest. Jag är glad att det inte är så @Enya eller @Asko s vän upplever det!
Om man ser till ordet döv och ordet blind och använder dem enskilt så är det nog närmare nästan helt svart och helt tyst ändå som gäller för att räknas dit. Annars är man gravt hörselskadad eller gravt synskadad, vilket ju är lite skillnad. Men just som dövblind, att räknas dit, så är svängrummet aningens större, det är kombinationen i sig som är handikappande, om du förstår hur jag menar? Man behöver inte vara helt blind eler helt döv (i stort sett) utan man kan "bara" vara så pass påverkad av sina respektive nedsättningar att man har svårt för att hänga med i samhället, leva ett normalt liv och kunna delta normalt i samhället.

Jag kallar mig inte dövblind, inte ännu. Synen är där, men på hörseln känns det som jag fortfarande är på gränsen, även om den verkar bli sämre hela tiden. Jag ÄR hörselskadad, utan tvekan, men inte gravt hörselskadad och jag känner själv att jag skulle nog behöva höra något lite sämre för att "få" kalla mig dövblind. Den röda markeringen har jag ju rätt till ändå då jag hör så pass dåligt att jag har svårt (ibland väldigt svårt också beroende på var, upplevde ett sådant ställe i fredags) när jag är ute och går.
 
Det är ungefär samma tankevurpa som folk gör när de ser någon i rullstol. Då utgår många ifrån att personen är lam i benen och så behöver det inte alls vara. Inte ovanligt att göra tankevurpan men det är bra att bli upplyst om att det inte behöver vara så som man tror att det är :)

En bekant brukar göra folk upprörda när hen kommer med sin "blind"käpp, går in i en affär och säger, den här var snygg! om något plagg :p
Jag använder sällan telefonen offentligt numera eftersom jag blir så utstirrad. Eftersom jag har min käpp verkar folk ta för givet att jag inte kan se på en telefon. Det är intressant, för när jag kommer för ett besök på Synenheten så kan det sitta folk där med sina käppar och spana på sina mobiler som den naturligaste saken i världen. Vissa med läsglasögonen på och andra bara genom att ha tagit av sina vanliga glasögon när de kollar på den. Det verkar oerhört svårt att förstå att en käpp kan man använda av många orsaker och att helt blind inte alltid är en av dem. Det finns så många olika typer av skador i ögonen som gör att man behöver använda en käpp men med rätt hjälpmedel eller så kan man ändå titta på en mobil.
Och hon som stirrade ut mig så förfärligt mycket den där specifika gången jag satt och väntade på mamma eller om det var tåget, hon hade ju ingen aning om att glasögonen jag hade på mig var läsglasögonen eller mina vanliga eller att jag har allt förstorat eller att jag bara gör vissa saker på mobilen.
Oerhört frustrerande att bli uttittad så där, känner jag. Obehagligt också, känner jag.
 
Ja jag kan tänka mig att det ligger lite förnekelse i bakgrunden när man ska börja använda käppen, kan tänka mig att det är svårt att acceptera det då man vill så gärna fungera lika väl som "alla andra" i samhället. Jag försökte vara lite positiv till min vän när hen skulle börja använda den :heart

Jag gjorde min tröja själv och beställde den på nätet för längesedan, tyvärr är den lite för tjock och trång så jag har inte använt den så många gånger då vädret inte alltid passar. Jag tänker också att jag är ju egentligen hörselskadad osv .. men samtidigt att dövhet är ju inget att skämmas över, och jag hör så dåligt att det är lika bra att folk bakom mig antar att jag är döv. Man behöver inte vara så petnoga med gränserna s.a.s, men jag tror att det gör en del att jag gick på en grundskola för döva och gymnasium för döva - plus så kan jag teckenspråk, det är ju ett stort plus.
Faktiskt så kommer jag ihåg en gång när jag hade på mig den i affären och en kvinna var vänlig när hon ville komma förbi mig bakifrån, jag tror faktiskt att det hjälpte den gången! Hon blev ju inte irriterad utan verkade förstående :up:
Borde fixa en ny sådan i tunnare material ... :d
Förresten, texten kommer från en klasskamrat som hade sett kläder där det stod "jag är inte döv, jag bara skiter i dig" - tvärtom stämde ju alldeles utmärkt på oss! :D
Låter som ett bra hjälpmedel, din tröja! Tror allt jag vill ha en jag också! Funderar på om det på min ska stå
"Jag är hörselskadad OCH utnyttjar det faktum till att ignorera dig" :D Den hade varit bra när man bara inte oooorkar med folk mer! Fast en med din text hade varit bra de andra dagarna!;)
 
Jag använder sällan telefonen offentligt numera eftersom jag blir så utstirrad. Eftersom jag har min käpp verkar folk ta för givet att jag inte kan se på en telefon. Det är intressant, för när jag kommer för ett besök på Synenheten så kan det sitta folk där med sina käppar och spana på sina mobiler som den naturligaste saken i världen. Vissa med läsglasögonen på och andra bara genom att ha tagit av sina vanliga glasögon när de kollar på den. Det verkar oerhört svårt att förstå att en käpp kan man använda av många orsaker och att helt blind inte alltid är en av dem. Det finns så många olika typer av skador i ögonen som gör att man behöver använda en käpp men med rätt hjälpmedel eller så kan man ändå titta på en mobil.
Och hon som stirrade ut mig så förfärligt mycket den där specifika gången jag satt och väntade på mamma eller om det var tåget, hon hade ju ingen aning om att glasögonen jag hade på mig var läsglasögonen eller mina vanliga eller att jag har allt förstorat eller att jag bara gör vissa saker på mobilen.
Oerhört frustrerande att bli uttittad så där, känner jag. Obehagligt också, känner jag.
Ja så är det ju. Ibland skrattade jag inombords av folks gloende när jag ställde mig upp ur rullstolen för att ta rulltrappan upp eller för att sätta mig i bilen, ibland var det enbart så störande och irriterande. Jag är tacksam för att det idag inte syns något på mig så slipper jag folks okunniga bedömning av vad jag kan/inte kan, borde/inte borde. Att jag är långsam kan de få störa sig på, det gör mig inte så mycket men när folk tittade argt på mig för att jag ställde mig upp ur rullstolen eller klev ur bilen som parkerats på handikapp parkeringen och satte mig i rullstolen (vid de tillfällena blev jag till och med utskälld några gånger), liksom, väx upp eller...
 
Ja så är det ju. Ibland skrattade jag inombords av folks gloende när jag ställde mig upp ur rullstolen för att ta rulltrappan upp eller för att sätta mig i bilen, ibland var det enbart så störande och irriterande. Jag är tacksam för att det idag inte syns något på mig så slipper jag folks okunniga bedömning av vad jag kan/inte kan, borde/inte borde. Att jag är långsam kan de få störa sig på, det gör mig inte så mycket men när folk tittade argt på mig för att jag ställde mig upp ur rullstolen eller klev ur bilen som parkerats på handikapp parkeringen och satte mig i rullstolen (vid de tillfällena blev jag till och med utskälld några gånger), liksom, väx upp eller...
Jag förstår din känsla! Som om du gjorde något du inte fick- ha parkerat på handikapparkering, sitta i rullstol om du inte behövde osv. Det är så jag känner också när folk glor på mig och specifikt den här kvinnan. Hon hade ju ingen aning om hur illa jag ser och vad för hjälpmedel i telefonen och i glasögonväg jag hade/har, men ändå stod hon och stirrade arg på mig som om jag gjorde något jävligt fel. Det var så obehagligt och kändes så märkligt. Hur beter man sig för att ha rätt att gå med vit käpp?

Vad jag föredrar, däremot, är att man gör som @Takire i tråden. Frågar!:) Det är precis så man gör! Hur ska man annars få veta och lära sig?
 

Asko

Trådstartare
Ja så är det ju. Ibland skrattade jag inombords av folks gloende när jag ställde mig upp ur rullstolen för att ta rulltrappan upp eller för att sätta mig i bilen, ibland var det enbart så störande och irriterande. Jag är tacksam för att det idag inte syns något på mig så slipper jag folks okunniga bedömning av vad jag kan/inte kan, borde/inte borde. Att jag är långsam kan de få störa sig på, det gör mig inte så mycket men när folk tittade argt på mig för att jag ställde mig upp ur rullstolen eller klev ur bilen som parkerats på handikapp parkeringen och satte mig i rullstolen (vid de tillfällena blev jag till och med utskälld några gånger), liksom, väx upp eller...
Jag skäms att jag hajade till första gången jag såg mannen som jobbar på hemköp och han stod upp med sin rullstol bakom sig :o Man tar så självklart att rullstol innebär att man inte kan stå upp alls. Men jag förstod ju ganska snart där och då att han måste nog ha rullstolen pga han inte kan stå upp hela tiden eller någon annan anledning (inte för att det angick mig men människans värsta förbannelse är nog nyfikenheten :angel:), sedan har jag bara känt igen honom när jag sett honom igen. Jag säger detta bara för att visa att förhoppningsvis så tänker fler människor som jag! Så jag ber om ursäkt för de alla gånger någon hajat till och glott lite, det tar bara lite tankeverksamhet först :love:
 

Asko

Trådstartare
Jag förstår din känsla! Som om du gjorde något du inte fick- ha parkerat på handikapparkering, sitta i rullstol om du inte behövde osv. Det är så jag känner också när folk glor på mig och specifikt den här kvinnan. Hon hade ju ingen aning om hur illa jag ser och vad för hjälpmedel i telefonen och i glasögonväg jag hade/har, men ändå stod hon och stirrade arg på mig som om jag gjorde något jävligt fel. Det var så obehagligt och kändes så märkligt. Hur beter man sig för att ha rätt att gå med vit käpp?

Vad jag föredrar, däremot, är att man gör som @Takire i tråden. Frågar!:) Det är precis så man gör! Hur ska man annars få veta och lära sig?
Åååh, jag undrade om det fanns något liknande för döva och kom på - musik! :idea::D
Jag brukar ibland göra tecknet för "Jag hör inte" om någon främmande frågar något för att jag oftast inte orkar försöka anstränga mig att höra och/eller förklara att jag hör väldigt dåligt - och det skulle vara svårt om jag hade mina hörlurar på synligt! :o:rofl: Vilket är ju dumt egentligen men det känns så.
 

Asko

Trådstartare
Låter som ett bra hjälpmedel, din tröja! Tror allt jag vill ha en jag också! Funderar på om det på min ska stå
"Jag är hörselskadad OCH utnyttjar det faktum till att ignorera dig" :D Den hade varit bra när man bara inte oooorkar med folk mer! Fast en med din text hade varit bra de andra dagarna!;)
Oooh det där lät bra också :rofl::love::D
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

  • Det står still

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp