Alltså ibland blir jag så trött på mina kära sambo. Vi har tjafsat en del den här veckan. Typiskt för att vi båda är trötta och har för mycket att göra.
Jag har sen Elsa föddes sagt till honom att jag inte vill att vi renoverar eller fixar nåt i huset eller trädgården kommande år. Jag orkar inte med nånting mer än att ta hand om mig själv och barnen och jag blir stressad av det. Jag tycker liksom att vi har fullt upp med att ta hand om barnen, handla, laga mat, plocka, tvätta, sköta bilarna. Ja, vi hinner ju knappt med nåt. Dessutom vill jag hellre vila en stund om det blir lite tid över.
Sen ledde det ena till det andra och vi blev tvungna att fixa med stensättning på baksidan (vi byggde balkong förra sommaren och det blir så geggigt under den när solen inte kommer åt). Och vips så ska det fixas med stensättning på hela baksidan. Sambon och storebror fixar där hela dagen och jag fixar allt inne. Det är bara det att det syns inte eftersom det är det vardagliga. Vattna, bädda rent, tvätta, plocka in vinterkläder. Jag är så trött. Sambon tycker att jag överdriver och att han ju har storebror samtidigt, men jag känner att vi skulle behöva dela mer på innesysslorna...
Sen är han dålig på att planera. Jag hade bokat tid hos sjukgymnast idag men fick boka av för att han behövde åka in tidigare till jobbet (kl 14 isf 16). Sen när klockan blir 12 idag kläcker han att han egentligen behöver åka ännu tidigare. Han kommunicerar ju inte med mig om det. Det går ju inte att vara så spontan med två
Han var ju hemma och var sjuk och då måste han gå in och jobba på sin lediga dag för att hinna ikapp. Jag får vara hemma med barnen.
Två veckor kvar och sen ska han inte jobba mer detta året. Halleluja
Sen får han väl göra klart sitt projekt. Jag säger stopp ibland och ger honom en lista på saker inne som han får fixa istället