Höstföräldrar 2022

[em-pirre]

Det stämmer, influensa. Jag vet att det inte är säsong för det just nu, men läkaren igår var också inne på influensa för detta var mer än bara en vanlig förkylning. CRP låg strax under 30, så inte jättehögt, men det tydde också på en rejäl virusinfektion och just influensa kan ge utslag på crp.

Det är ovanligt nog säsong nu i hela Europa. Det blev sent pga nåt, kanske folk var försiktiga pga covid? Så de som vaccinerade sig vanligt tid i november har inte riktigt skydd mera. Jag tycker mig ha sett en del skriverier om detta.

 

[Snubbelfot]

September
9 Hedblomster, 31 år, första barnet, Västmanland

Oktober
4 WildWilma, 33 år, andra barnet, Östergötland
17 Snubbelfot, första och andra barnet
19 orkide, 32 år, andra barnet, Stockholm
31 Fritidsryttare

November

 

[Madde_padde]

Är ni med i någon fb-grupp? Jag är med i en som heter typ bf oktober, och jag blir varje dag förundrad över människorna i den gruppen.

Det är en sjuk oro över ALLT, alltifrån stor/liten mage, får inte lyssna på fosterljud förrän v24, det kittlar i lilltån och vad man kan äta. Sen verkar alla vilja bli avstängda från jobbet i v20? Och typ skriver ”hur har ni gjort för att bli avstängda”?

Jag vet inte om jag är väldigt avslappnad, det är också andra barnet, men jag känner spontant HERREGUD!!! Om dom är såhär oroliga innan, hur ska det gå när barnet är fött? Man kan liksom inte överanalysera allt eller få en förklaring på allt. Men det kanske bara är jag? Jag jobbar i butik (som butikschef dock, men jobbar ju en del operativt också), rider som vanligt och är rätt avslappnad till vad jag äter. Dricker såklart inte alkohol eller äter brieost, men kan absolut äta kött som inte är helt genomstekt och har ätit chark som inte varit fryst i tre dagar innan.

Har ni samma upplevelse? Eller är ni själva mer oroliga av er?

Jag är inte med men väntar tredje barnet och känner mig väldigt avslappnad

Men funderade endel med ettan, lite mindre med tvåan och nu lever jag precis som vanligt tyvärr gick min häst bort annars hade jag ridit också. Tävlade och red in i de sista med tvåan!

 

[Madde_padde]

Hoppar in från en annan tråd då jag ska alltid lidit av extremt graviditetsillamående och känner igen de dyra utgifterna i samband med det.

Åt 3 lergigan per dag när jag väntade pojkarna, var sjukskriven med 2 av dem. Samt åt 5 lergigan per dag + åksjukeband när jag väntade min dotter. Var inte sjukskriven med henne då jag var student på distans. (Bör lägga till att jag tror att den höga dosen med dottern inte beror på hennes kön, utan för att jag var stressad över att få ihop utbildningarna under tiden. Mitt illamående blir nämligen värre av stress).

Läkarna sa att jag kunde äta upp till 15 lergigan per dag när jag väntade dottern, men att vi skulle prova med att lägga till åksjukeband just för kostnadens skull i första hand. När vi la till åksjukebanden så minskade även besöken för vätskedropp

Har du testat åksjukeband i kombination med Lergigan? Det är ett tips annars att prova

De låter ju toppen!! Måste absolut testa vore såå skönt!!

 

[Madde_padde]

Fy vad hemskt, hoppas illamåendet släpper snart! Vilken vecka är du i nu?

Tack! Alla inom sjukvården säger att de bara är att kämpa på efter första trumseten släpper de… är i vecka 24 nu

 

[Madde_padde]

September
8 Madde_padde, 37 år, tredje barnet, Örebro
9 Hedblomster, 31 år, första barnet, Västmanland

Oktober
4 WildWilma, 33 år, andra barnet, Östergötland
19 orkide, 32 år, andra barnet, Stockholm
31 Fritidsryttare

November

 

[em-pirre]

Tack! Alla inom sjukvården säger att de bara är att kämpa på efter första trumseten släpper de… är i vecka 24 nu

Gillar felskrivningen, inte måendet!

 

[Snubbelfot]

Jag lägger till mig igen

September
8 Madde_padde, 37 år, tredje barnet, Örebro
9 Hedblomster, 31 år, första barnet, Västmanland

Oktober
4 WildWilma, 33 år, andra barnet, Östergötland
17 Snubbelfot, första och andra barnet
19 orkide, 32 år, andra barnet, Stockholm
31 Fritidsryttare

November

 

[Bexzor]

Tack! Alla inom sjukvården säger att de bara är att kämpa på efter första trumseten släpper de… är i vecka 24 nu

För en del går det över efter första trimestern ja, men för en del så går det över först när bebisen är född. Håller tummarna att det släpper för dig snart!

 

[WildWilma]

Är ni med i någon fb-grupp? Jag är med i en som heter typ bf oktober, och jag blir varje dag förundrad över människorna i den gruppen.

Det är en sjuk oro över ALLT, alltifrån stor/liten mage, får inte lyssna på fosterljud förrän v24, det kittlar i lilltån och vad man kan äta. Sen verkar alla vilja bli avstängda från jobbet i v20? Och typ skriver ”hur har ni gjort för att bli avstängda”?

Jag vet inte om jag är väldigt avslappnad, det är också andra barnet, men jag känner spontant HERREGUD!!! Om dom är såhär oroliga innan, hur ska det gå när barnet är fött? Man kan liksom inte överanalysera allt eller få en förklaring på allt. Men det kanske bara är jag? Jag jobbar i butik (som butikschef dock, men jobbar ju en del operativt också), rider som vanligt och är rätt avslappnad till vad jag äter. Dricker såklart inte alkohol eller äter brieost, men kan absolut äta kött som inte är helt genomstekt och har ätit chark som inte varit fryst i tre dagar innan.

Har ni samma upplevelse? Eller är ni själva mer oroliga av er?

Är inte med i någon fb-grupp (det låter ungefär så illa som jag hade gissat) och är nog väldigt avslappnad. Insåg nu att jag åt en smörgås med lite brieost i torsdags som det bjöds på jobbet. Kan ha slunkit ner lite rå lax i en pokebowl för någon månad sen också. Inget jag tänker oroa mig över.

Ingen alkohol och ingen tobak är självklart. Och tobak nyttjas aldrig och alkohol extremt sparsamt i vanliga fall.

Var inte ett dugg mer orolig med första barnet än nu men jag är inte rädd eller orolig av mig öht.

 

[Hedblomster]

Är ni med i någon fb-grupp? Jag är med i en som heter typ bf oktober, och jag blir varje dag förundrad över människorna i den gruppen.

Det är en sjuk oro över ALLT, alltifrån stor/liten mage, får inte lyssna på fosterljud förrän v24, det kittlar i lilltån och vad man kan äta. Sen verkar alla vilja bli avstängda från jobbet i v20? Och typ skriver ”hur har ni gjort för att bli avstängda”?

Jag vet inte om jag är väldigt avslappnad, det är också andra barnet, men jag känner spontant HERREGUD!!! Om dom är såhär oroliga innan, hur ska det gå när barnet är fött? Man kan liksom inte överanalysera allt eller få en förklaring på allt. Men det kanske bara är jag? Jag jobbar i butik (som butikschef dock, men jobbar ju en del operativt också), rider som vanligt och är rätt avslappnad till vad jag äter. Dricker såklart inte alkohol eller äter brieost, men kan absolut äta kött som inte är helt genomstekt och har ätit chark som inte varit fryst i tre dagar innan.

Har ni samma upplevelse? Eller är ni själva mer oroliga av er?

Är inte med i någon Facebook-grupp längre men gick med i en och snabbt ur. I den fick man inte diskutera oro alls dock. Vi har försökt få till det här barnet i fem år och betalat en halv miljon kronor för det så jag har absolut varit väldigt, väldigt orolig, för jag orkar inte mer behandlingar eller missfall. Känner inte att jag kommer vara mer orolig än någon annan när barnet väl kommer, men jag vill gärna se barnet framför mig. Efter rul känns allt bättre och jag har börjat förstå att barnet lever men innan det var jag inte alls säker, utan trodde att hon dött hela tiden. Det räcker dock för mig att prata med vänner och skulle inte kanske lyfta det i en grupp på Facebook.

 

[gulakatten]

Alltså det här med oro under graviditeten. Jag var otroligt orolig för missfall under min graviditet och jag kan säga att det för mig (och säkert för många) är en helt annan oro än eventuell oro för bebisen. Det kommer från en annan plats i en och är en helt annan grej bara. Jag är inte alls särskilt orolig alls för min bebis men mådde riktigt dåligt av oro innan hon föddes. Har man dessutom aldrig fått missfall så kanske det är svårt att sätta sig in i andras oro över missfall. Det är för många en monumental sorg att få det och det är inte ovanligt att man tappar tilltron till sin kropp efteråt.

Jag tycker faktiskt att det är tröttsamt att så många verkar sätta likhetstecken mellan att oroa sig när man är gravid och när barnet är fött. Man kan vara orolig som gravid men ändå vara en glad och lycklig förälder sen, det går finfint.

 

[Madde_padde]

För en del går det över efter första trimestern ja, men för en del så går det över först när bebisen är född. Håller tummarna att det släpper för dig snart!

Ja jag hoppas de har kräkts hela vägen med de andra två

 

[Fritidsryttare]

Jag har varit väldigt avslappnad med de övriga två. Den här graviditeten har jag haft betydligt mer tvivel av nån anledning. Men har nog grubblat mer över lag sen jag plussade, om jag verkligen vill ha en trea, hur vi ska lösa det osv. Det lugnade sig lite de senaste veckorna men nu när jag var så dålig förra veckan så tog det fart igen och jag har tänkt att nåt hänt den lilla i och med febern. Läkaren sa att det var lugnt, men jag har inte känt nåt i magen sen i torsdags och då tyckte jag nog att jag hade börjat känna lite fladder innan. Jag får se om jag hör av mig till MVC i veckan och ber dem kolla, jag har det tjurigt med tid här efter min sjukfrånvaro så kan bli svårt att klämma in det.

 

[orkide]

Är inte med i någon Facebook-grupp längre men gick med i en och snabbt ur. I den fick man inte diskutera oro alls dock. Vi har försökt få till det här barnet i fem år och betalat en halv miljon kronor för det så jag har absolut varit väldigt, väldigt orolig, för jag orkar inte mer behandlingar eller missfall. Känner inte att jag kommer vara mer orolig än någon annan när barnet väl kommer, men jag vill gärna se barnet framför mig. Efter rul känns allt bättre och jag har börjat förstå att barnet lever men innan det var jag inte alls säker, utan trodde att hon dött hela tiden. Det räcker dock för mig att prata med vänner och skulle inte kanske lyfta det i en grupp på Facebook.

Så olika regler de kan vara i grupperna.
Självklart kan man vara orolig, speciellt om man har en historik bakåt med missfall eller liknande, det förstår jag. Vad skönt att det känns bättre efter RUL

Det jag framförallt blir fundersam över i fb-gruppen är att det är så många som är oroliga över så (för mig) konstiga saker. Och svaren man får i en sån grupp är ju inte direkt de som lindrar oro. Och då blir någon mer orolig, och så är snurran igång med nytt inlägg och ny person som blir orolig. Sen blir dom som inte ens hade en anledning att vara oroliga påverkade. Behöver jag säga att jag stängt av notiser på gruppen?

Alltså det här med oro under graviditeten. Jag var otroligt orolig för missfall under min graviditet och jag kan säga att det för mig (och säkert för många) är en helt annan oro än eventuell oro för bebisen. Det kommer från en annan plats i en och är en helt annan grej bara. Jag är inte alls särskilt orolig alls för min bebis men mådde riktigt dåligt av oro innan hon föddes. Har man dessutom aldrig fått missfall så kanske det är svårt att sätta sig in i andras oro över missfall. Det är för många en monumental sorg att få det och det är inte ovanligt att man tappar tilltron till sin kropp efteråt.

Jag tycker faktiskt att det är tröttsamt att så många verkar sätta likhetstecken mellan att oroa sig när man är gravid och när barnet är fött. Man kan vara orolig som gravid men ändå vara en glad och lycklig förälder sen, det går finfint.

Vad skönt att det vände för dig, när upplevde du skillnaden? Hur är du normalt sett, är du mer orolig av dig eller mer avslappnad av dig?

Jag kanske generaliserar för mycket, men min erfarenhet (baserat då på personer i min omgivning, så inte SCB siffror) är att de som var orolig under graviditeten är oroligare sen också. Och för mig var det tvärtom, jag blev orolig när vår bebis var född. Jag är rätt avslappnad av mig, men blev så stressad av personalen på BB kring hennes viktuppgång att jag blev helt säker på att hon skulle dö. Det satt i rätt länge och var riktigt jobbigt, så kan verkligen relatera till oro.

Andemeningen var heller inte att ifrågasätta oro, hoppas det inte uppfattades så! Mer den typen av inlägg som skrivs i de här fb-grupperna, den oro som baseras på att man åt vattenmelon igår, eller att man inte fick lyssna på hjärtljuden i v16. Kanske ligger hos mig, men jag har lite svårt att ta det ”på allvar” snarare än om det finns en historik som skapat oro.

 

[Sleepan]

Alltså det här med oro under graviditeten. Jag var otroligt orolig för missfall under min graviditet och jag kan säga att det för mig (och säkert för många) är en helt annan oro än eventuell oro för bebisen. Det kommer från en annan plats i en och är en helt annan grej bara. Jag är inte alls särskilt orolig alls för min bebis men mådde riktigt dåligt av oro innan hon föddes. Har man dessutom aldrig fått missfall så kanske det är svårt att sätta sig in i andras oro över missfall. Det är för många en monumental sorg att få det och det är inte ovanligt att man tappar tilltron till sin kropp efteråt.

Jag tycker faktiskt att det är tröttsamt att så många verkar sätta likhetstecken mellan att oroa sig när man är gravid och när barnet är fött. Man kan vara orolig som gravid men ändå vara en glad och lycklig förälder sen, det går finfint.

Insåg att jag lät asraljerande när jag skrev att folk var galna i grupperna, och menar givetvis inte att man är det om man orkar sig för missfall. Fullt förståeligt att man gör det, särskilt när man kämpat för att bli gravid eller varit med om missfall (eller om man inte varit med om något alls, orolig kan man ju vara ändå).

Men folk frågade om så jävla konstiga saker, och oroade sig för helt orimliga saker.

 

[gulakatten]

@orkide Jag var jättelugn min första graviditet, superchill verkligen. Sen fick jag missfall (och sen missfall igen). Så då var oron stark sen. Jag oroade mig inte så mycket över mat eller kontroller, utan hade bara en stark rädsla för att barnet skulle dö och jag skulle behöva föda fram det. För mig gick det över när vi kommit hem från BB och amningen stabiliserats (och värsta hormonerna ) lagt sig. Nu är jag rätt lugn, förutom att jag får ont i hjärtat när hon är förkyld eller liknande.

Förstår att du inte menade nåt illa men jag tröttnade när jag var gravid på att folk sa ”om du oroar dig nu, vänta tills barnet kommer hehe”. Jag går ju inte runt och oroar mig att hon ska dö nu liksom, min oro var ju väldigt specifikt gravidrelaterad. Och det tror jag är rätt vanligt!

@Sleepan Nej men jag fattar! Jag tror att folk stressar upp varandra också, det blir liksom hysteriskt. Finns en anledning det i princip bara går att läsa på Bukefalos tycker jag, på alla andra forum är folk typ cray cray deluxe.

 

[Madde_padde]

Jag har varit väldigt avslappnad med de övriga två. Den här graviditeten har jag haft betydligt mer tvivel av nån anledning. Men har nog grubblat mer över lag sen jag plussade, om jag verkligen vill ha en trea, hur vi ska lösa det osv. Det lugnade sig lite de senaste veckorna men nu när jag var så dålig förra veckan så tog det fart igen och jag har tänkt att nåt hänt den lilla i och med febern. Läkaren sa att det var lugnt, men jag har inte känt nåt i magen sen i torsdags och då tyckte jag nog att jag hade börjat känna lite fladder innan. Jag får se om jag hör av mig till MVC i veckan och ber dem kolla, jag har det tjurigt med tid här efter min sjukfrånvaro så kan bli svårt att klämma in det.

Känner igen mig väldigt väl!
Jag är inte orolig men mer hur jag kan ha sån tur att få tre friska barn med respektive okomplicerade förlossningar osv.
Vi har även funderat mycket på det här med tre barn, hinner man med? Hur ska livet funka sen osv. Igår köpte vi en ny bil så både sambon och jag har bilar stora nog att rymma hela familjen de var en stor stress som släppte för oss båda tex

 

[Trollunge]

Hejsan tråden!
Jag är 33 år gammal och gravid i v 18 med mitt andra barn Har en son på 3,5 år sen innan. Ligger till mig i listan! Har varit på KUB som gick bra och fick även göra NIPT pga de inte kunde mäta nackspalten och fick svar i förra veckan att allt såg bra ut
RUL om två veckor ungefär!
Mår jättebra just nu, var illamående fram till v 9-10 ungefär och trött några veckor till men nu mår jag ungefär som vanligt vilket är härligt! Lite mage har det börjat bli med vilket jag tycker är mysigt. Har varit väldigt aktiv förr på buke men var några år sen nu, ska bli kul att skriva o läsa lite här igen

 

[Trollunge]

September
8 Madde_padde, 37 år, tredje barnet, Örebro
9 Hedblomster, 31 år, första barnet, Västmanland

Oktober
4 WildWilma, 33 år, andra barnet, Östergötland
17 Snubbelfot, första och andra barnet
19 orkide, 32 år, andra barnet, Stockholm
23 Trollunge, 33 år, andra barnet
31 Fritidsryttare

November