Hopprädsla.....

[favoritponny]

Finns det någon som vet hur man kommer över en "olycka" som har samband med hinder??

Blev illa avkastad för snart 6 år sedan. Skadade ryggen och det gjorde fasansfullt ont!

Efter detta har jag blivit otroligt osäker när det gäller hoppningen. Ändå är tycker jag att det är det absolut roligaste som finns!! (snacka om dubbelmoral)
Har jag en säker häst så är det lättare. Men ändå kan jag tycka att ett hinder på 1 meter är JÄTTE högt!!

Det blev bättre under en tid, men sen blev jag sjuk för 1½ år sedan och det blev mkt lite ridning och ingen hoppning alls. Nu är jag jätte osäker igen.
Problemet är att jag tar ner det i min ponny.
JAg vet att han är totalt säker igentligen i hoppningen, men ändå så tvekar jag och då kan han stanna. Varpå jag blir ännu mer osäker och tillslut inte vill mer!
Min ponny skall tilläggas är en ungponny och med tanke på min sjukdom så ligger han efter 1½ år i utbildningen.

Hur skall jag göra???
Blir tokig på min egen rädsla!!
JAg vill ju hoppa jätte högt!! Ena dan går det bra sen kan det vara totalt livsfarligt att hoppa verkar min hjärna ha talat om för mej!!

HJÄLP!!!

 

[DFZ]

Jag tycker att det enda du kan göra är att hoppa små hinder ända tills DU känner att du är redo att höja lite. Det kommer att lossna efter ett tag jag lovar dig! Känn ingen press utan ta det som det kommer.

 

[julia_v]

Hm, det är svårt det där, jag slog mig ganska rejält för snart två år sedan, hästen hoppade av för tidigt på en lite större oxer, fastnade med frambenen i bommen och jag landade
på huvudet (fick en lindrig wiplash efter detta),
jag satt som tur var upp efter ett tag och hoppade samma
hinder igen fast på en lägre höjd.
Jag blev faktsit inte speciellt rädd, men kan ibland få
lite "darr" när jag rider emot en större oxer,
men min häst lärde sig faktist något av detta, så numera
backar hon av innan hindren på ett helt annat sätt än hon gjorde då..
Mitt tips tror jag är: hoppa låga hinder på en säker häst,
STIRRA inte in I hindret , utan "förbi", rid ofta på bommar
och mindre hinder, serier för att känna "rytmen".
Jag vet inte om detta hjälper dig , men det finns säker de
här inne som kan hjälpa dig
MVH julia

 

[trazel]

Svara på dessa frågor, och se om du får lite bättre ordning på dig, på mej fungerade det, jag tog mig i kragen och hoppar nu allt som kommer i min väg (kanske inte riktigt men) med skräckblandad förtjusning...

1. Du hade väl aldrig slagit dig tidigare i hoppningen, vad är det som säger att det ska hända igen?
2. Vad ska vinna, rädslan eller det du tycker är roligt?
3. Ska du förstöra det roliga för hästen bara för att du tycker att det är läskigt? Försök hjälpa i stället.
4. Hur ska du bygga upp ditt (och kanske hästens) självförtroende igen? Vad tror du själv är bra?

Sätt upp både kortsiktiga och långsiktiga mål. Sätt upp ett mål på varje hoppass. Kanske ska ni hoppa tills det känns bra, hoppa över en höjd som du tycker är hög, men hela tiden ska du känna att det är DU som bestämmer.
Ingen annan kan hjälpa dig att komma över rädslan. Det är ditt jobb. Människor kan leda dig in på rätt vägar, men själva "över kommandet" kan bara du själv avgöra när det ska komma.

Lycka till, hoppningen är något som ska vara roligt.

 

[favoritponny]

Självklart skall det roliga vinna!! Alltså hoppa är roligt!!

JAg har en kompis som alltid ger mej trygghet. När hon är med känns det som om jag klarar "allt".
Det finns oxå en till konstig sak i det hela, är jag på tävling så känns inte alls hindren så farliga utan det är hemma på ridbanan eller på träning som dom är otäcka. Speciellt på träning.
Jag åkte av förra sommaren då jag fick hem en häst till försäljning. Hästen skulle vara JÄTTE bra på hoppning aldrig stanna och hade tävlat 120 med placering.
När jag väl var på träningen med henne och skulle hoppa (Nämnas skall att då var jag inte osäker då var jag fortfarande så pass bra att jag red hyffsat ofta)
så kunde hästen inte ens galoppera rikigt. Kändes som att sitta på ett gammalt travar ök (förlåt)
Så fort jag tog henne i munnen så blev hon helt konstig. Tänk dej det emot ett hinder.. man blir ju fundersam för mindre.
Hur som helst så hoppar hästen hur stort och oekonomisk som helst över hindren. Låg hindret på 1m så hoppade hon troligen som om det vore 1.30. Det gick bra tills vi skulle hoppa kombination. Där bara vägrade hon att hoppa ut h indret. Så jag åkta av första gången landade jag på rumpan ena sidan så det gick väl bra. Andra gången så girade hon åt vänster, en rikigt FUL rackare. Då landade jag på svanskotan. Det smärtade vill jag lova!! Jag hoppade upp igen arg som ett bi och skulle över hindret!! JAg kunde inte ens sitta i sadeln så ont gjorde det.
Men vi tog oss över tillslut!!
LYCKA!!

Nämnas skall väl att jag fick ridförbud i en månad av läkaren!!
Jag provade väl men det gick inte att rida. Kunde inte sitta på hästen ens i skritt...
Röntgade, men det var inte av som tur var!!

Så efter det blev det mindre hoppning fram tills i somras. Och nu är det som det är igen... Suck!
Men som ni säger...
Det är roligt!! Jag skall kämpa och vinna över rädslan!!

 

[flipflop]

Jag har oxå varit mycket rädd för att hoppa.
Jag har inte helt kommit över rädslan. Hade oxå problemet att jag förde över rädslan på min häst, som fö är duktig på att hoppa. Det resulterade i vägringar och stopp, o ramlade av fler gånger..
Så här höll det på i 5 år, tills jag pga av flytt bytte stall och träffade en tjej som är superduktig hoppryttare själv. Hon hoppade min häst på låga höjder, för att jag själv verkligen skulle inse att min häste verkligen kan det där, jag behöver inte vara rädd för stoppen. Själv började jag, med hennes hjälp, att träna mycket på cavaletti med lite upphöjda bommar. Dessutom övade vi på 5½ många gånger.... Mitt tips är att hitta någon riktigt duktig som du får bra förtroende för, som kanske kan hoppa din häst för att man själv ska komma över den där "gränsen" som pressar i huvudet, och som sedan kan hjälpa dej när man själv ska börja hoppa med egna hästen.

 

[trazel]

Med den inställningen kommer allt att bli lättare, jag lovar!

 

[favoritponny]

JAg har tom lyckats tagit mej runt en terrängbana nu!! KUL!! Men hu så jobbigt det var.... JAg är nog inte i bästa kondition tror jag!! *ler*

 

[trazel]

Grattis!
Desto mer du kommer att träna, desto mer självförtroende kommer du att få tillbaka också!