Hormonstinn stressad unghund, så jobbigt nu.

[paradiset]

Finns det råd att få tro..Min hund har gått tillbaka i allt vi lärt oss känns det som...på hundkursen sist skulle vi spåra som jag verkligen sett fram emot då han är jättebra på det och har ju ärvt det från cockern i sig. Men han vägrar, bara glor och skäller på de andra =(

Det började när grannens tik löpte. Vi bor dörr till dörr. Han gnällde vid ytterdörren och drog som tusan ute och slickade kiss. Ok allt väl det gick över. Så löper tiken i grannhuset och nu är han värre än ngnsin med dragandet! Nu i samma veva så repareras hissen så vi får gå 3 trappor i 2 veckor med en hund som vill ut titt som tätt för han vågar inte bajsa eller glömmer....3 trappor är ingen fara så sätt men att klå på dottern 1 år i vinterutstyrsel och upp i bärselen varje gång är inte snabbt gjort.

Vi tränar genom att stanna och visst han tittar på mig, för att sedan rusa iväg igen-jag blir TOKIG! Har nu infört strikt gå vid sidan på gården tills vi kommer bakom huset eller vart vi nu ska och där efter kontakt får han på varsegod nosa. Men han blir inte precis bättre.

Nu ska vi öva belöning utan godis tills på tis på kursen men min hund vill inte. Han bryr sig inte. Känns inte lockande gå dit på tis pga detta.

Vi hade en lyckad dag i skogen idag, han höll sig nära för att jag var så kul och fjantade mig, men just koppelgåendet. Jag känner mig så himla elak. Men han tar godis så så stressad är han ju inte.

Inne gnäller han. jag har blivit arg såpass många ggr på att han skäller sent på kvällen att han ny bara gnäller när han ska ut. Bättre ja, men HUR ska jag kunna veta om han verkligen är nödig eller bara vill ut och kolla löpstatusen....

Ja vi har bokat tid för kastrering nu 3 nov. Orkar inte mer. Han juckar på barnen oxå främst den äldste för han är så timid och säger inte ifrån. Jag gör ju det men det biter inte lika hårt då.

 

[AnnaJL]

Sv: Hormonstinn stressad unghund, så jobbigt nu.

Finns nog inte så mycket råd att ge tyvärr. Det enda som hjälper är en kastration. Du kan naturligtvis trötta ut hunden för att den lättare ska kunna ta det lugnt en stund.

Försök vara lugn och skäll inte på hunden så att den blir mer stressad än den är.

 

[Skogstrollet]

Sv: Hormonstinn stressad unghund, så jobbigt nu.

Kör slut på honom. Cykla honom trött och stå ut till kastrationen.

 

[Gabbi]

Sv: Hormonstinn stressad unghund, så jobbigt nu.

*kl*
Jag är inte hundra % säker på att allt det där går att bota med en kastration. Tycker min egen hund bitvis betett sig ungefär så i 2,5 år.

 

[paradiset]

Sv: Hormonstinn stressad unghund, så jobbigt nu.

Jag tror inte heller det kommer bli en magisk lösning mer än på löpkisset då. En 2 årig portugisisk vattenhund som killen ägt i 6 mån kastrerades som 1 åring, Han drar och skäller oxå som tusan men har inget tikintresse dock intresserad av alla hundar väldigt mycket.

Problemet är att var vet man var gränsen går för för mycket motion?

Min cykels växlar brakde ihop i förrgår men hann cykla i 15 min kanske, Vad är lagom börja med? Kan ju låna brorsans cykel.

För mig är kastreringen främst för att få bort fixeringen och få tillbaka hunden som var innan som var villig att lära och det var kul att ha hund trots motgångar.

 

[Gabbi]

Sv: Hormonstinn stressad unghund, så jobbigt nu.

Om man själv springer tex tror jag man springer slut på sig själv långt innan hunden är trött. På cykel får man nog känna av lite.

 

[paradiset]

Sv: Hormonstinn stressad unghund, så jobbigt nu.

Hmm går sådant här i skov eller fattar min hund snabbt? Eller var det regnet eller nya halsbandet....

Idag skötte han sig perfekt Det regnade snöblandat och han gilar inte sådant väder men hade täcke på sig för han är jättekort nedklippt. Nytt halvstryp oxå, brett satinfodrat vilket vi aldrig haft innan och jag vet han triggas att dra av smala hårt åtsittande halsband. Halsbandet var löst och han styrdes med finfina små medel-jag kunde hålla i kopplet med 1 finger och han lyssnade på stanna och tittade och fick godis

MEN.....så kom löptiken....ho gick bakom oss ca 50 m och han ställde sig på 2 ben (typiskt honom ) och vände sig om ideligen och gnydde. Jag bara gick, vände honom och berömde när han var tyst och tittade framåt. VAD gör man i ett sådant läge???? Dessutom beter han sig liknande vid andra möten oxå om den hunden inte beter sig för honom negativt utan verkar trevlig.

 

[Skogstrollet]

Sv: Hormonstinn stressad unghund, så jobbigt nu.

VAD gör man i ett sådant läge???? Dessutom beter han sig liknande vid andra möten oxå om den hunden inte beter sig för honom negativt utan verkar trevlig.

Då undrar jag om det verkligen är löptikarna som är problemet eller om det bara allmänt saknas lydnad? Fick du bättre pli på honom så att han kunde passera andra hundar utan krångla så tror jag att mycket av det andra också lägger sig. En hund som är osäker/stressad/ouppfostrad samlar liksom på sig problem. Ta itu med bakomliggande orsak till det så försvinner/krymper även problemen.

Jag tror inte heller det kommer bli en magisk lösning mer än på löpkisset då.

Kombinera de två så borde det bli bra.

Men svårt att säga och jag har inte så bra koll på vad du har för hund, så du får gärna berätta mer om honom.

 

[paradiset]

Sv: Hormonstinn stressad unghund, så jobbigt nu.

Ok berätta mer. Jag har haft honom i 4 mån. Han kom när han var ganska exakt 13 mån. Det enda jag vet från hemmet innan då fd ägaren var trevlig men man fick dra orden ur munnen på henne, hon verkade vara av den ömkande, försiktiga typen...Ja det jag vet är att hon arbetade på hunddagis där han varit hela dagarna och därmed aldrig ensamtränats men ev fått för mycket stimulans. Redan hon vill kastrera honom då han juckade på andra hundar redan vid 4 mån ( säkert stress ) och även som 7 veckors hörde jag av uppfödaren. Uppfödaren har beskrivit föäräldrarna bra och han är en mix av dem. Hon varnade fd ägaren för att han har envis och skällig cocker i sig och envis pudel. Dessutom var den busigaste och mest framåt i kullen.

När vi hämtade hunden juckade han på mina barn-väldigt uppspelt hela tiden. Kastade iväg sitt ben och skällde på det för att matte skulle hämta det (jag fick intrycket hon alltid gjorde det och Melvin apporterar heller inte bara jagar bytet thats it. ) Skällde på ringklockan och drog i kopplet som ett jehu. Skällde nästan oavbrutet i 5 timmar hem från stockholm till göteborg

När han kom skällde han på mig när jag bara satt i soffan så det var mycket passivitetsträning och det slutade snart. Ute ville han hälsa på alla hunda och barn. Barn och människor lärde han sig snart ignorera och framförallt hoppa på men det är nog en typisk valpgrej. Han var och är snäll mot precis allt och alla djur som barn, mörka som ljusa och inte rädd för plötsliga ljud eller händelser så jag ser honom som stabil i grunden.

Vi bytte snabbt till sele och då drog han mindre eftersom han slapp trycket.

Han kunde inte åka bil bak utan att skälla tills vi köpte bur och köttbulletränade inomhus först.

Juckandet begränsades till när barnen stojade för mycket och kröp runt eller liknande och där är vi nu, han slutar på tillsägelse men kan inte se bort när han blir "inbjuden".

Han är annars lugn inne och är inte längre hela tiden som ett plåster på mig heller. Han har bra hundspråk och läser andra hundar bra.


Dagen har fortsatt bra, kan det vara min positiva attityd? Jag vet han är en mjuk hund och har nog ställt för hårda krav...idag är han så följsam så jag undrar om det är samma hund OCH i skogen av alla ställen där han brukar dra fick han först gå lös, vi busade in inkallningen och godis och kopplade upp när jag såg en hund (innan honom ) och HAN TOG EMOT GODISET utan att bli fixerad/nervös över den mötande hunden! Jag fattar inte hur han kan helomvända så från dag till dag...Visserligen har jag varit väldigt lugn idag. Jag är i grunden en väldigt robust, lugn, trög och snäll person men när jag brusar upp kan jag koka, kanske inte som hörs men man känner det. ( jag har varit hemskt trött och stressad det senaste ) och nu förstår jag helt plötsligt varför hunden varit som han varit...
Men samtidigt blev jag frustrerad just för att han blev helgalen när tikarna började löpa, en ond cirkel. Nu har vi undvikit värsta stråket för att han ska våga/komma ihåg att bajsa.

 

[Skogstrollet]

Sv: Hormonstinn stressad unghund, så jobbigt nu.

Tja, en alert hund som har lätt att bli stressad och inte blir ordentligt uppstyrd (får de ramar han behöver) kan lätt få överslag och juckandet i sig är ju inte sexuellt eftersom han gjort det sedan han var 7v och även på barn. Ibland är det en dominant handling men det kan också vara just ett stressöverslag. Hunden vet inte vad han ska göra eller vad som förväntas av honom så han kör på instinkterna - jucka. Eller skälla. Bara för att få göra något och få utlopp för energin/oron/upphetsningen.
Ni har inte haft honom så länge och ni har ju gjort bra framsteg redan. Eftersom det är en blandras (som ändå inte ska gå i avel?) och han blir påverkad vid löptider så skulle jag ändå låta kastrera honom men inte räkna med att det löser "allt" men det kommer troligen att underlätta.

En sådan hund tror jag behöver väldigt tydliga besked om vad som gäller, samt att man är konsekvens. Likaså att du som förare är lugn och beslutsam, jag tror det var därför det gick bättre för dig idag. Du vet att han ska kastreras och tror att det blir bättre snart, alltså känner du dig troligtvis inte lika frustrerad som du har gjort den senaste tiden? Det plockar han upp och blir också lugnare själv.

Att ömka och vara försiktig blir fel eftersom man då förstärker hundens oro/nervositet, det är bättre att vara lugn och lite överseende - som en förälder, och ta kontrollen över allt initiativtagande.

MEN.....så kom löptiken....ho gick bakom oss ca 50 m och han ställde sig på 2 ben (typiskt honom ) och vände sig om ideligen och gnydde. Jag bara gick, vände honom och berömde när han var tyst och tittade framåt. VAD gör man i ett sådant läge???? Dessutom beter han sig liknande vid andra möten oxå om den hunden inte beter sig för honom negativt utan verkar trevlig.

I lägen som detta med en hund som din skulle jag i dagsläget bara gå vidare och dra hunden med mig. Sen skulle jag, i lugnare omgivningar, träna mer på kontakten och koppelgåendet. Du utökar med mera störningar och till slut kan du kräva även vid oplanerade möten att han tar kontakt med dig.
Men innan han klarar det i träningen skulle jag inte krångla så mycket vid oplanerade möten utan bara gå förbi och inte låta honom få någon utdelning av beteendet, inget stannande/sniffande/hälsande. Det ska inte löna sig.

Sen tror jag att om du fortsätter som du gör så kommer det att bli bra. Ni har inte hållit på så länge än och ni har gott om tid på er. Sen är han ju i en riktigt rövarålder just nu, även det kommer att passera.

Jag skulle nog också undvika att ha för höga förväntningar på hunden om ni går kurs och tränar moment just nu. Se det som en bra tillfälle att öva på att jobba runt andra hundar och spårar han två meter så har han spårat två meter. Jag gick en viltapporteringskurs med min golden och tillbringade 2 timmar vid tre tillfällen med att sitta bredvid henne där hon var uppbunden och få henne att vara tyst (stress)... Fick lägga ner det och gå hem och träna stadga, passivitet osv och nu går det bättre att gå kurs.

 

[Alexandra_W]

Sv: Hormonstinn stressad unghund, så jobbigt nu.

Om jag fattat dig rätt är hunden nu 17 månader? Raser som ingår? (Kan ha missat).

Min 16 månaders är rena jävla PINAN just nu. Han har blivit både döv, 'dum' och flamsig. Han har inte glömt allt han lär sig, fast det fungerar ungefär tre skeunder åt gången. Han flamsar runt utanför gården (aldrig varit problem), han skenar ut i byn för att hälsa på grannen trots att jag ropar stanna (aldrig varit problem förr), han är så flamsig och vimsigt och i det blå att han inte ens har koll på sig själv, igår sprang han rakt in i bilen *harkel* Energin formligen flödar ur öronen på honom men han förmår inte kanalisera den, och när han klarar det så går det tre sekunder och sen börjar han flamsa. Han drar i kopplet, han hoppar på mig och ja du fattar - han är totalt hopplös.

Han är kastrerad 8 månader gammal. Han har NOLL sexdrift och NOLL tikintresse. Men han har grymt stort människointresse, och grymt stort hundintresse.

Och så är han i psykisk könsmognad, och det händer helt enkelt för mycket i kroppen. För stunden tränar vi en enda sak - passivitet. Aldrig varit problem med den förr, men nu är det, så nu tränar vi bara det. I övrigt motionerar vi. Om jag bara vågade skulle jag damma av cykeln, och sen cykla honom trött, han skulle behöva det.

Jag försöker härda ut, bemästra impulserna att göra olagliga saker med honom, och tar vara på de prickfria dagarna när han är min lydiga, exemplariska V igen. Jag vet ju att det här kommer att gå över, och bara jag klarar mig från ett mentalt sammanbrott så.

Däremot tycker jag inte det finns någon anledning att inte kastrera din - också. Han ska ju inte i avel, och verkar ha vissa problem med löptikar. Jag, som är stort fan av kastrering, tror dock inte heller att det hela löser sig med enbart det, men jag tycker ändå du ska det, för att lösa en liten del av problemet. Resten är lika delar träning och lika delar tid skulle jag tro - det är en bedrövlig ålder

 

[paradiset]

Sv: Hormonstinn stressad unghund, så jobbigt nu.

OK, phu så det ÄR så här de är

Han ser ut som en 52 cm hög storpudel med vinthundskropp...dvs pudlarna brukar ha djupare brsötkorg-han har så smal så allting måste sys in. Raserna i honom är mellanpudel, mormor är dock storpudel och pappa är 50/50 eng cocker och mellanpudel. Bakom mamma finns nakenhund ( tjuvparning ) och det är därifrån han fått sin hals och kropp. Tassarna är cockerns breda och temprament och utseende överlag är allra mest pudel.

Häst? :

Ängel?:

Nedklippt:

När han kom en Pälshög: