Åh jag vet inte var jag ska skriva av mig men allt känns så jobbigt just nu och jag har liksom ingen motståndskraft utan bara gråter för minsta grej

Dottern kom hem med förkylning i fredags, hon verkar må bra nu men jag och maken blev helt sänkta. Så nu far hon omkring som en virvelvind medan vi bara vill ligga i soffan helst men det går ju inte. Istället får vi turas om att samla energi som vi inte har. Sover uselt båda två.
Nu på morgonen skulle jag boka av MVC-tiden jag har imorgon men min idiotiska telefon ville inte lyda när jag tog fram knappsatsen så på nåt vis lyckades jag boka nån random telefontid som jag absolut inte vill ha, fick panik och ringde igen och bokade en hos barnmorskorna som var det jag tänkt göra från början. Så nu har jag TVÅ telefontider och har precis stressgråtit över det (för att jag känner mig idiotisk som inte ens kan göra rätt val på en knappsats och att jag nu tar nån annans telefontid helt i onödan) utöver att jag har gråtit för att jag känner mig alldeles överhettad och varm och gråtit för att dottern var bökig när vi skulle byta blöja... stabilt.
Är väl lite stressad över det där med MVC-tiden också eftersom jag gärna vill börja ha koll på alla värden nu mot slutet. Har börjat bli svullen och sådär och är lite nervös att blodtrycket ska sticka iväg.
Blä. Sjuk och väldigt gravid och uppenbarligen väldigt känslig just nu

Ska testa för covid idag också = ännu en stress för att vi måste åka långt för att göra det (3 mil enkel väg) och ha med oss dottern och jag vet att det kommer vara obehagligt.
Slut på babbel, medalj om ni orkar läsa