Hund i hundgård 100 %

[Malibu_Stacy]

Får man ha en hund ensam i hundgård? Om den bor där dygnet runt alltså.

Ja det får man, men det finns krav på hur hundgården ska vara utformad för att täcka hundens behov. Den måste också få komma ut och rastas på annan plats än hundgården minst 1 gång per dag.

 

[nullo-modo]

Jag tänker att 100% kommer det inte bli i hundgården. Hunden kommer ju komma ut och jobba och/eller promenad. Nu svarar jag ändå utifrån att jag är uppvuxen med jakthundar.

1 hund har sällan funkat bra utan då har dom fått vara inne på kvällar och nätter. 2 hundar har funkat men bra, nja kan jag inte påstå. En grupp med hundar har här funkat bra för hundarna, får bara hundarna komma ut och jobba/träna/promenad så.
Var beredd på att du som människa kanske inte är det viktigaste i hundens liv utan det kan bli en annan hund. Har haft 2 hundar som hade separationsångest från annan hund men ingen separationsångest från någon människa.

Där emot så funkat det ju inte med att ha valp i hundgården på samma sätt som en vuxen och en plan på hur det ska lösas vid sjuk hund behövs ju också.

 

[iNHALE]

Jag känner spontant att det nog inte är en superlösning att ha hundarna boende i hundgård permanent pga allergi. Jag skulle snarare föreslå att du försöker ta reda på vad det är som du är allergisk mot, päls, saliv osv och sen försöker hitta en hund som är så allergivänlig som möjligt för just dig. När du tränar blir du ju ändå utsatt för allergenerna och de kommer finnas i din bil, på dina kläder osv. Är du så pass allergisk att du inte kan ha hunden inne iaf delar av dygnet så tror jag personligen du kommer få problem att umgås med den även annars också.

 

[Nytant]

Det där får du gärna utveckla - inte flockdjur??

Absolut! Men var ska jag börja Det knepigaste jag vet är att sammanfatta mina tankar om ett av mina nördområden på ett rimligt kortfattat men ändå begripligt sätt. Så ursäkta eventuella flaxande tankar! Kan kanske börja med att på engelska så finns ju både herd animals (t.ex. gnuer) och pack animals (som vargar), medan vi på svenska kallar båda för flock. Hundar verkar alltså inte fungera som varken eller, även om man får vara artspecifik oavsett. Men. Hundars evolutionära strategi är att börja följa efter människor och käka våra sopor, sno mat eller till och med få lite mat så småningom. Exakt i vilken ordning saker skedde vet man nog inte riktigt, men jag tror modern forskning tyder på ungefär att vi närmat oss varandra, hundar och människor har alltså en unik historia av co-evolution där jag tror (om det inte är min romantisering) att varken vi eller hundar hade kunnat utvecklas som art på ett lika framgångsrikt sätt utan varandra. Hundar utvecklade där en mängd egenskaper som skiljer dem från vargar, bl.a. förmågan att smälta annan mat som t.ex. stärkelse (och i praktiken bli blandkostare, dvs. precis som människor kan utvinna näring ur både animalier och vegetabilier), och förmågan att göra den här minen (pga. människor ger en en massa saker man vill ha då).

Att teorierna om strikta hierarkier med alfaindivider och ledarskap baserat på våld och hot om våld är en mänsklig missuppfattning både vad gäller hundar och vad gäller vargar, det vet vi, så jag fortsätter direkt. Där man kunnat observera 'vilt' levande hundar, har man sett att de lever i löst sammansatta sociala grupper. De umgås med varandra men går även iväg t.ex. för att leta eller tigga mat, och de jagar inte heller tillsammans på ett sätt som en flock gör (strategiskt och/eller samarbetande, ibland med olika roller etc.). Ibland jagar de inte tillsammans över huvud taget, utan går undan för att göra det. Ibland vilar de tillsammans, ibland går de iväg. Det ord som ligger närmst till hands för att sammanfatta deras sociala struktur är för mig en familj.

Tillbaka till deras evolutionära strategi: Det ligger närmre till hands för en hund att skaffa mat genom 'foraging' (alltså, att leta/hitta/sno mackor från diskbänkar) än genom att jaga. Jakt är alltså ett sekundärt sätt för hundar att tillgodose sitt mest fundamentala behov. Istället är den inriktad på att hitta mat genom att följa människor. (Ungefär här slutar nog det jag kan minnas att jag läst mig till, och resten är nog mina slutsatser.) Ovanpå det finns ju de olika rasernas och den enskilde individens specifika egenskaper, men jag tror att det övergripande går att säga att människor är en viktigare resurs för hundar än andra hundar, och att det är väldigt få raser, nämligen de som är väldigt nära urhund i sin typ, som rankar närmre mänsklig kontakt relativt lågt på sin priolista. Men att få ingå i människans sociala sammanhang blir ett grundläggande behov för hundar, eftersom hundars överlevnad evolutionärt hänger på människor och sociala band fyller funktionen att säkra vår överlevnad.

Måste iväg så detta får duga. Har inga källor färskt i minnet men kan kolla upp lite om du är mer intresserad.

 

[Roheryn]

Absolut! Men var ska jag börja Det knepigaste jag vet är att sammanfatta mina tankar om ett av mina nördområden på ett rimligt kortfattat men ändå begripligt sätt. Så ursäkta eventuella flaxande tankar! Kan kanske börja med att på engelska så finns ju både herd animals (t.ex. gnuer) och pack animals (som vargar), medan vi på svenska kallar båda för flock. Hundar verkar alltså inte fungera som varken eller, även om man får vara artspecifik oavsett. Men. Hundars evolutionära strategi är att börja följa efter människor och käka våra sopor, sno mat eller till och med få lite mat så småningom. Exakt i vilken ordning saker skedde vet man nog inte riktigt, men jag tror modern forskning tyder på ungefär att vi närmat oss varandra, hundar och människor har alltså en unik historia av co-evolution där jag tror (om det inte är min romantisering) att varken vi eller hundar hade kunnat utvecklas som art på ett lika framgångsrikt sätt utan varandra. Hundar utvecklade där en mängd egenskaper som skiljer dem från vargar, bl.a. förmågan att smälta annan mat som t.ex. stärkelse (och i praktiken bli blandkostare, dvs. precis som människor kan utvinna näring ur både animalier och vegetabilier), och förmågan att göra den här minen (pga. människor ger en en massa saker man vill ha då).

Att teorierna om strikta hierarkier med alfaindivider och ledarskap baserat på våld och hot om våld är en mänsklig missuppfattning både vad gäller hundar och vad gäller vargar, det vet vi, så jag fortsätter direkt. Där man kunnat observera 'vilt' levande hundar, har man sett att de lever i löst sammansatta sociala grupper. De umgås med varandra men går även iväg t.ex. för att leta eller tigga mat, och de jagar inte heller tillsammans på ett sätt som en flock gör (strategiskt och/eller samarbetande, ibland med olika roller etc.). Ibland jagar de inte tillsammans över huvud taget, utan går undan för att göra det. Ibland vilar de tillsammans, ibland går de iväg. Det ord som ligger närmst till hands för att sammanfatta deras sociala struktur är för mig en familj.

Tillbaka till deras evolutionära strategi: Det ligger närmre till hands för en hund att skaffa mat genom 'foraging' (alltså, att leta/hitta/sno mackor från diskbänkar) än genom att jaga. Jakt är alltså ett sekundärt sätt för hundar att tillgodose sitt mest fundamentala behov. Istället är den inriktad på att hitta mat genom att följa människor. (Ungefär här slutar nog det jag kan minnas att jag läst mig till, och resten är nog mina slutsatser.) Ovanpå det finns ju de olika rasernas och den enskilde individens specifika egenskaper, men jag tror att det övergripande går att säga att människor är en viktigare resurs för hundar än andra hundar, och att det är väldigt få raser, nämligen de som är väldigt nära urhund i sin typ, som rankar närmre mänsklig kontakt relativt lågt på sin priolista. Men att få ingå i människans sociala sammanhang blir ett grundläggande behov för hundar, eftersom hundars överlevnad evolutionärt hänger på människor och sociala band fyller funktionen att säkra vår överlevnad.

Måste iväg så detta får duga. Har inga källor färskt i minnet men kan kolla upp lite om du är mer intresserad.

Yes, jag är med på det du skriver. Och jag är med på att hundar inte är vargar och inte fungerar som vargar (även om de förstås är mycket nära släkt och också har gemensamma beteenden/drag). Den här väldigt strikta synen på hierarki, "ledarskap" och struktur inom en grupp djur - hästar såväl som hundar och kanske andra också, men de är ju de jag känner till - är också högst ifrågasatt numera, det vet jag. Och kanske inte bara numera - jag läste för rätt många år sedan en bok om hästens beteende där författaren slog fast att "strikt rangordning existerar bara bland militärer och höns". Detta apropå att hästar ofta bildar parvis vänskapsrelationer som inte passar in i någon tänkt flockhierarki.

Men åter till hundar - måste de bete sig som vargar för att kunna kallas flockdjur? Och måste de sociala banden gälla enbart den egna arten för att ett djur ska ses som flockdjur? För mig - som inte är beteendevetare eller etolog men ändå intresserar mig för djur - så är det ganska uppenbart att hunden är ett väldigt socialt djur som trivs bäst med att leva i en grupp. Och samma sak är rätt uppenbart med mina hästar. Skillnaden i vår familj är att hunden har oss människor som sin flock, medan hästarna har varandra (även om hästarna också har sociala band med oss människor). Katten, som jag inte skulle klassa som flockdjur, hon är mest sin egen och ser nog oss andra som tjänstefolk (även om hon är lite smygsocial, kommer o lägger sig nära men inte tätt intill, till exempel).

Jag tror generellt att det är svårt att studera djur som är och har varit domesticerade så länge som hund, katt och häst så att säga "enskilt" från människan. För de lever ju inte så, eller lever bara undantagsvis så.

 

[Nytant]

Yes, jag är med på det du skriver. Och jag är med på att hundar inte är vargar och inte fungerar som vargar (även om de förstås är mycket nära släkt och också har gemensamma beteenden/drag). Den här väldigt strikta synen på hierarki, "ledarskap" och struktur inom en grupp djur - hästar såväl som hundar och kanske andra också, men de är ju de jag känner till - är också högst ifrågasatt numera, det vet jag. Och kanske inte bara numera - jag läste för rätt många år sedan en bok om hästens beteende där författaren slog fast att "strikt rangordning existerar bara bland militärer och höns". Detta apropå att hästar ofta bildar parvis vänskapsrelationer som inte passar in i någon tänkt flockhierarki.

Men åter till hundar - måste de bete sig som vargar för att kunna kallas flockdjur? Och måste de sociala banden gälla enbart den egna arten för att ett djur ska ses som flockdjur? För mig - som inte är beteendevetare eller etolog men ändå intresserar mig för djur - så är det ganska uppenbart att hunden är ett väldigt socialt djur som trivs bäst med att leva i en grupp. Och samma sak är rätt uppenbart med mina hästar. Skillnaden i vår familj är att hunden har oss människor som sin flock, medan hästarna har varandra (även om hästarna också har sociala band med oss människor). Katten, som jag inte skulle klassa som flockdjur, hon är mest sin egen och ser nog oss andra som tjänstefolk (även om hon är lite smygsocial, kommer o lägger sig nära men inte tätt intill, till exempel).

Jag tror generellt att det är svårt att studera djur som är och har varit domesticerade så länge som hund, katt och häst så att säga "enskilt" från människan. För de lever ju inte så, eller lever bara undantagsvis så.

Jag tänker att begreppen flock och flockdjur kommer med en viss innebörd och för många hamnar den nog ungefär i "en grupp djur av samma art som samarbetar/lever ihop för att överleva", och att det är mer fördelaktigt för vår förståelse för hundar att tänka på dem som sociala djur som precis som vi lever i familjer. Eftersom hundar inte tror att vi är hundar blir det för mig mer givande att tänka att vi tillsammans ingår i en familj över artgränserna än att de ser på oss som sin flock. Men självklart är det upp till dig i slutändan vad du tycker är mer meningsfullt

 

[Roheryn]

Jag tänker att begreppen flock och flockdjur kommer med en viss innebörd och för många hamnar den nog ungefär i "en grupp djur av samma art som samarbetar/lever ihop för att överleva", och att det är mer fördelaktigt för vår förståelse för hundar att tänka på dem som sociala djur som precis som vi lever i familjer. Eftersom hundar inte tror att vi är hundar blir det för mig mer givande att tänka att vi tillsammans ingår i en familj över artgränserna än att de ser på oss som sin flock. Men självklart är det upp till dig i slutändan vad du tycker är mer meningsfullt

Men även med den definition du nämner - att flockdjur är "en grupp djur av samma art som samarbetar/lever ihop för att överleva" så tycker jag hundar faller inom den ramen om man tar bort människan ur ekvationen. Jag tänker på de gatuhundar som lever i vissa länder o städer i syd- och östeuropa till exempel. De lever ju i allmänhet ihop i flock även om de inte är "organiserade" och jagar på samma vis som ex-vis vargar.

 

[Lingon]

Jag tänker att begreppen flock och flockdjur kommer med en viss innebörd och för många hamnar den nog ungefär i "en grupp djur av samma art som samarbetar/lever ihop för att överleva", och att det är mer fördelaktigt för vår förståelse för hundar att tänka på dem som sociala djur som precis som vi lever i familjer. Eftersom hundar inte tror att vi är hundar blir det för mig mer givande att tänka att vi tillsammans ingår i en familj över artgränserna än att de ser på oss som sin flock. Men självklart är det upp till dig i slutändan vad du tycker är mer meningsfullt

Men hur mycket av hundens beteende är arv vs miljö? Om man t.ex. skulle lyckas få en vargtik i en fungerande vild vargflock/familj att adoptera en kull nyfödda hundvalpar av en lämplig ras (rätt storlek och fysiska förmåga). Hur hade de valparnas beteende blivit i en sån miljö? Hade de haft förmågan att leva i vargflocken fullt ut och jaga med dem osv? Hur mycket har de förlorat p.g.a. arv vs miljö? Jag förväntar mig inget svar men det är intressant att tänka på det tycker jag. Hur varglika hade de blivit och hur "hämmande" hade de blivit av att de är hundar och inte vargar?

 

[Roheryn]

Men hur mycket av hundens beteende är arv vs miljö? Om man t.ex. skulle lyckas få en vargtik i en fungerande vild vargflock/familj att adoptera en kull nyfödda hundvalpar av en lämplig ras (rätt storlek och fysiska förmåga). Hur hade de valparnas beteende blivit i en sån miljö? Hade de haft förmågan att leva i vargflocken fullt ut och jaga med dem osv? Hur mycket har de förlorat p.g.a. arv vs miljö? Jag förväntar mig inget svar men det är intressant att tänka på det tycker jag. Hur varglika hade de blivit och hur "hämmande" hade de blivit av att de är hundar och inte vargar?

Jättesvårt att säga, jag sitter absolut inte inne med svaren men jag tycker precis som du att det är intressant att resonera och fundera. Det jag fått lära mig generellt om domesticerade djur är att de ofta förblir "barnsliga" hela livet - tamhundar beter sig alltså förmodligen mer som valpar i vargarnas ögon - leker osv. Men med det sagt så ÄR hund och varg fortfarande samma art, de kan få fertil avkomma (vilket ju också har hänt, både genom medveten avel och av misstag). Så om vi tänker oss en valpkull av en hundras som har de fysiska förutsättningarna att klara ett liv i det vilda, så TROR jag att de skulle klara sig hyfsat. Vore väldigt intressant att veta om det gjorts några studier på detta!

 

[animalasia]

Jättesvårt att säga, jag sitter absolut inte inne med svaren men jag tycker precis som du att det är intressant att resonera och fundera. Det jag fått lära mig generellt om domesticerade djur är att de ofta förblir "barnsliga" hela livet - tamhundar beter sig alltså förmodligen mer som valpar i vargarnas ögon - leker osv. Men med det sagt så ÄR hund och varg fortfarande samma art, de kan få fertil avkomma (vilket ju också har hänt, både genom medveten avel och av misstag). Så om vi tänker oss en valpkull av en hundras som har de fysiska förutsättningarna att klara ett liv i det vilda, så TROR jag att de skulle klara sig hyfsat. Vore väldigt intressant att veta om det gjorts några studier på detta!

Det är nog svårt att få fram generella resultat då spannet är stort och ”hund” innefattar allt från en mops till dingo.

 

[Lingon]

Det är nog svårt att få fram generella resultat då spannet är stort och ”hund” innefattar allt från en mops till dingo.

Det var därför jag skrev lämplig ras som har rätt storlek och fysiska förutsättningar.

 

[Nytant]

Men även med den definition du nämner - att flockdjur är "en grupp djur av samma art som samarbetar/lever ihop för att överleva" så tycker jag hundar faller inom den ramen om man tar bort människan ur ekvationen. Jag tänker på de gatuhundar som lever i vissa länder o städer i syd- och östeuropa till exempel. De lever ju i allmänhet ihop i flock även om de inte är "organiserade" och jagar på samma vis som ex-vis vargar.

Nja, det är såna hundar jag pratar om ovan, så jag tycker inte det är en flock.

 

[Nytant]

Men hur mycket av hundens beteende är arv vs miljö? Om man t.ex. skulle lyckas få en vargtik i en fungerande vild vargflock/familj att adoptera en kull nyfödda hundvalpar av en lämplig ras (rätt storlek och fysiska förmåga). Hur hade de valparnas beteende blivit i en sån miljö? Hade de haft förmågan att leva i vargflocken fullt ut och jaga med dem osv? Hur mycket har de förlorat p.g.a. arv vs miljö? Jag förväntar mig inget svar men det är intressant att tänka på det tycker jag. Hur varglika hade de blivit och hur "hämmande" hade de blivit av att de är hundar och inte vargar?

Svar på just de frågorna vet jag inte om det finns, men observationerna på ’vilda’ hundar innehåller rimligtvis individer som aldrig bott i ett människohem/tillhört människor/etc. Sen finns det en hel del forskning kring beteendeskillnader mellan hundar och vargar, t.ex. att hundar använder människor som en problemlösande resurs. Exakt hur mycket som är arv och hur mycket som är miljö är nog svårt att fastslå. Tipsar om etologen Per Jensens bok Den Missförstådda Hunden för vidare läsning

 

[Nytant]

Jättesvårt att säga, jag sitter absolut inte inne med svaren men jag tycker precis som du att det är intressant att resonera och fundera. Det jag fått lära mig generellt om domesticerade djur är att de ofta förblir "barnsliga" hela livet - tamhundar beter sig alltså förmodligen mer som valpar i vargarnas ögon - leker osv. Men med det sagt så ÄR hund och varg fortfarande samma art, de kan få fertil avkomma (vilket ju också har hänt, både genom medveten avel och av misstag). Så om vi tänker oss en valpkull av en hundras som har de fysiska förutsättningarna att klara ett liv i det vilda, så TROR jag att de skulle klara sig hyfsat. Vore väldigt intressant att veta om det gjorts några studier på detta!

Hmm menar du om man i någon studie gett en vilt levande varghona en kull hundvalpar att försöka ta hand om som sina egna, för att se om de kan bli fullvärdiga medlemmar av en vargflock? Jag känner inte till någon sådan studie, tror det vore ganska svårt att genomföra. Eller menar du hur hundar skulle klara sig i vildmarken helt bortkopplat från människors närvaro? Eller menar du hur valpar som föds av ’vilt’ levande hundar i eller i närheten av människosamhällen klarar sig?

 

[Lingon]

Hmm menar du om man i någon studie gett en vilt levande varghona en kull hundvalpar att försöka ta hand om som sina egna, för att se om de kan bli fullvärdiga medlemmar av en vargflock? Jag känner inte till någon sådan studie, tror det vore ganska svårt att genomföra. Eller menar du hur hundar skulle klara sig i vildmarken helt bortkopplat från människors närvaro? Eller menar du hur valpar som föds av ’vilt’ levande hundar i eller i närheten av människosamhällen klarar sig?

Det var jag skrev om det. Jag menar en situation där man lyckas få en vargtik i en vild och fungerande vargflock att adoptera en kull hundvalpar (av lämplig ras, storlek och fysisk funktion). Hur olika från vargar hade de valparna blivit om de växt upp helt utan människans inflytande och i vargarnas värld? Hade de klarar av det? Hade de lärt sig jaga lika bra som vargarna? Jag tänker i det här att hundvalparna har samma fysiska förmåga som en varg. Storlek, snabbhet, styrka, uthållighet osv. Jag säger inte att det hade gått att genomföra i verkligheten men OM. Vad hade resultatet blivit?

 

[Roheryn]

Hmm menar du om man i någon studie gett en vilt levande varghona en kull hundvalpar att försöka ta hand om som sina egna, för att se om de kan bli fullvärdiga medlemmar av en vargflock? Jag känner inte till någon sådan studie, tror det vore ganska svårt att genomföra. Eller menar du hur hundar skulle klara sig i vildmarken helt bortkopplat från människors närvaro? Eller menar du hur valpar som föds av ’vilt’ levande hundar i eller i närheten av människosamhällen klarar sig?

Jag menar om det gjorts någon studie på om hundar som växer upp med, uppfostras av och präglas av vargar också klarar sig som vargar, i vargarnas flock. Eller om man studerat varghybrider på motsvarande sätt. Det är ju inte helt otänkbart att en vilsekommen tamhund och en varg parar sig. Men som du säger - det är säkert svårt att göra på ett kontrollerat vis.

 

[Roheryn]

Det var jag skrev om det. Jag menar en situation där man lyckas få en vargtik i en vild och fungerande vargflock att adoptera en kull hundvalpar (av lämplig ras, storlek och fysisk funktion). Hur olika från vargar hade de valparna blivit om de växt upp helt utan människans inflytande och i vargarnas värld? Hade de klarar av det? Hade de lärt sig jaga lika bra som vargarna? Jag tänker i det här att hundvalparna har samma fysiska förmåga som en varg. Storlek, snabbhet, styrka, uthållighet osv. Jag säger inte att det hade gått att genomföra i verkligheten men OM. Vad hade resultatet blivit?

Intressant tanke! Jag tänker att de kanske hade klarat sig FÖR ATT de hamnade i en vargflock och haft sämre möjligheter att klara sig som hundflock utan närhet till människan.

 

[Roheryn]

Det är nog svårt att få fram generella resultat då spannet är stort och ”hund” innefattar allt från en mops till dingo.

Ja, det är det säkert! Säger inte att en sådan studie/experiment som @Lingon nämner skulle vara möjlig att genomföra på ett vettigt sätt, men tanken är intressant tycker jag!

 

[Nytant]

Det var jag skrev om det. Jag menar en situation där man lyckas få en vargtik i en vild och fungerande vargflock att adoptera en kull hundvalpar (av lämplig ras, storlek och fysisk funktion). Hur olika från vargar hade de valparna blivit om de växt upp helt utan människans inflytande och i vargarnas värld? Hade de klarar av det? Hade de lärt sig jaga lika bra som vargarna? Jag tänker i det här att hundvalparna har samma fysiska förmåga som en varg. Storlek, snabbhet, styrka, uthållighet osv. Jag säger inte att det hade gått att genomföra i verkligheten men OM. Vad hade resultatet blivit?

Ja, du skrev om det och @Roheryn också Förstår funderingen! Och tycker det är intressant, jag med.

 

[Nytant]

Ja, det är det säkert! Säger inte att en sådan studie/experiment som @Lingon nämner skulle vara möjlig att genomföra på ett vettigt sätt, men tanken är intressant tycker jag!

Vill bara säga också till dig och @Lingon med att bara för att jag inte känner till någon studie betyder det inte att det inte finns, åtminstone kan det absolut finnas många studier som svarar åtminstone delvis på liknande funderingar.