Bukefalos 26 år!

Hund med kronisk sjukdom

_Taggis_

Trådstartare
Ska vi skapa oss en tröstetråd för oss som har hundar med kronisk sjukdom? Jag känner i vart fall att jag behöver det... Min förhoppning med tråden är att stötta varandra i hur man står ut i vardagen med en kroniskt sjuk hund.

Min hund har en lång historia av magproblem, mer eller mindre sedan hon var valp. Nu är hon 3,5. Eskalerade vid drygt 1 års ålder med diarré och kräkningar som jag upplevde att de kom lite i skov. Hon är utredd med rtg, UL, gastroskopi, endoskopi, taget biopsier, specialkost, ätit Losec resp Andapsin i perioder, nu Kortison sedan 1,5 år. Provat alla möjliga foder och veterinärfoder men hittar aldrig riktigt en lösning som är helt bra. Antingen blir hon hård i magen, får problem med analsäckar, eller så har hon perioder med lös mage och kräks ibland. Gvetvis är allting gjort i samråd med veterinär. Gastroutredningen är gjort av specialist vid UDS/AniCura.

I julas fick hon ett riktigt illa skov på 5 dygn. Svårt att veta om det utlösts av nån bacill då det gått mkt magsjukor kring jul (enligt veterinären) eller om det "bara" var magen som sa ifrån efter att ett nytt foder funkat riktigt bra i 4 månader.... Har aldrig hittat ett foder som funkat längre än så. Vissa foder har gett skov av diarre och/eller kräks i perioder och andra som sagt gett återkommande problem med analsäckar och förstoppning.

Jag vaktar hunden nitiskt, hon får aldrig nåt annat än sin godkända mat, aldrig ben, aldrig nånting annat än ev en bit morot eller gurka vilket veterinären godkänt. Klart att hon stoppar i sig nån harlort eller sånt hon kommer åt i skogen men inga mängder. Har dock slutat ha henne lös nu sedan jul då hon var så himla dålig. Hon är en glad och lydig hund så det är väldigt tråkigt att hela tiden inskränka hennes liv ännu mer - först godis, sedan lösgående... Nu är det ju inte för evigt men ändå.

Inatt blev hon dålig igen om än det verkar lindrigare då hon inte varit dålig idag. Det grämer mig att hon hade varit hos en av få hundvakter vi har tillgång till, just denna dag då var tvungen ha hundvakt pga jobbet. Det händer nästan aldrig att hon inte är med mig dygnet runt. Så har hon varit EN dag hos nån annan och blir genast dålig. Det känns tröstlöst. Jag kan ju aldrig göra nånting annat än saker där hunden kan vara med, om det ska vara såhär. Jag har 100 mil till avlastning, därför är dessa få hundvakter en väldig tillgång men som jag mkt sällan använder.

Jag är frustrerad över att aldrig hitta en lösning som är hållbar på sikt Och fungerar. Jag är frustrerad över att jag känner mig låst, då en hund med dessa problem inte är den man lättvindigt lämnar till hundvakt, pensionat och liknande. Jag blir galen på detta. OBS att hon mestadels mår bra, men så får hon dessa skov då hon är dålig, samt alla de anpassningar vi har i vardagen pga detta. Känner att jag måste nämna detta så ingen tror att jag har en hund som är akut dålig hela tiden...
 
Jag lever med en allergihund och även om allergin för det mesta är under hyfsad kontroll så kommer det ju skov när han blir sämre och kliar sig mer. Det gör så ont i hjärtat att se honom klia sig, han själv är tack och lov rädd obrydd. Just nu kliar han sig lite mer och det som känns jobbigast är att jag inte riktigt vet varför. Det är lättare att ta det när jag vet att han fått i sig nått han inte tål och därför kliar sig men just nu är jag inte säker på varför. Det kanske är lite mer kvalster just nu med tanke på årstiden. Jag är så tacksam att han har den personligheten han har så att han kliar sig lite och sen går livet glatt vidare. Min förra hund var mycket känsligare mentalt och hon mådde verkligen dåligt psykiskt när hon inte mådde bra fysiskt. Hon hade kronisk gastrit samt smärtor i rygg och bäcken och det påverkade henne så otroligt mycket psykiskt. Att hon blev så allmänpåverkad av sitt mående bidrog absolut till att jag fattade beslutet att ta bort henne.
 
Kan du ha munkorg på ute så hon inte kan stoppa i sig godsaker hon hittar ute? I och för sig verkar det inte helt säkert att hon blir dålig av äta något förbjudet.

Med munkorg skulle hon dels kunna vara lös så att promenaderna blir mer givande för henne och dig, dels skulle det gå att på sikt konstatera OM det är det hon äter som hon blir dålig av, eller om det kommer av andra orsaker.
 

_Taggis_

Trådstartare
Kan du ha munkorg på ute så hon inte kan stoppa i sig godsaker hon hittar ute? I och för sig verkar det inte helt säkert att hon blir dålig av äta något förbjudet.

Med munkorg skulle hon dels kunna vara lös så att promenaderna blir mer givande för henne och dig, dels skulle det gå att på sikt konstatera OM det är det hon äter som hon blir dålig av, eller om det kommer av andra orsaker.

Jag har försökt men hon river av sig munkorgen direkt. Är mkt störd av den och det gick inte trots att det var en mjuk modell som specialanpassades...
Nånstans är jag också inne på att det inte är ätandet i sig hon blir dålig av, det verkar helt enkelt gå i skov oberoende av vad vi gör, ibland äter hon harlort flera dagar i rad och inget händer och ibland (som igår) blir det diarre utan synbar orsak. Jag blir helt knäpp på oförutsägbarheten. Har en väldigt bra dialog med min veterinär och nu med senaste tidens skov först vid jul och nu igårnatt så blir det återigen remiss till UDS. Vi har kört på deras insatta behandling nu i 1,5 år (med övervakning och justeringar i samråd med min veterinär) men bevisligen har vi inte hittat en hållbar lösning. Får se nu om de vill föreslå nån annan medicinering eller vad. Inför detta tar vi nya prover för att ha nytt att gå på.
 

_Taggis_

Trådstartare
Jag lever med en allergihund och även om allergin för det mesta är under hyfsad kontroll så kommer det ju skov när han blir sämre och kliar sig mer. Det gör så ont i hjärtat att se honom klia sig, han själv är tack och lov rädd obrydd. Just nu kliar han sig lite mer och det som känns jobbigast är att jag inte riktigt vet varför. Det är lättare att ta det när jag vet att han fått i sig nått han inte tål och därför kliar sig men just nu är jag inte säker på varför. Det kanske är lite mer kvalster just nu med tanke på årstiden. Jag är så tacksam att han har den personligheten han har så att han kliar sig lite och sen går livet glatt vidare. Min förra hund var mycket känsligare mentalt och hon mådde verkligen dåligt psykiskt när hon inte mådde bra fysiskt. Hon hade kronisk gastrit samt smärtor i rygg och bäcken och det påverkade henne så otroligt mycket psykiskt. Att hon blev så allmänpåverkad av sitt mående bidrog absolut till att jag fattade beslutet att ta bort henne.

Usch ja. Jag tycker att det värsta är att inte alltid se ett tydligt mönster i vad som utlöser ett skov. Det gör att jag (som är en kontrollmänniska) börjar kontrollera precis allt i uteslutande syfte. Allt hon äter, allt hon dricker, hur hon bajsar och hur det ser ut och hur ofta, hur hon beter sig, är i energinivå etc etc. Det blir nstan till slut som att det inte finns nåt som är normalt, då jag registrerar allt och har i åtanke Om hon skulle bli dålig så jag kan se samband. Man blir ju knäpp av detta. Inte bara att man lider med hunden, utan även med sig själv.

Jag är rädd att hon går runt och har småont på ett sätt som inte märks av. Jag tror inte det, för hon är genomgående pigg och glad och busig, men man kan ju liksom aldrig veta säkert. Jag tänker att om hon har en slöare dag så är hon kanske dålig. Men hon är en ganska bekväm individ, så svårt att veta.
 
Usch ja. Jag tycker att det värsta är att inte alltid se ett tydligt mönster i vad som utlöser ett skov. Det gör att jag (som är en kontrollmänniska) börjar kontrollera precis allt i uteslutande syfte. Allt hon äter, allt hon dricker, hur hon bajsar och hur det ser ut och hur ofta, hur hon beter sig, är i energinivå etc etc. Det blir nstan till slut som att det inte finns nåt som är normalt, då jag registrerar allt och har i åtanke Om hon skulle bli dålig så jag kan se samband. Man blir ju knäpp av detta. Inte bara att man lider med hunden, utan även med sig själv.

Jag är rädd att hon går runt och har småont på ett sätt som inte märks av. Jag tror inte det, för hon är genomgående pigg och glad och busig, men man kan ju liksom aldrig veta säkert. Jag tänker att om hon har en slöare dag så är hon kanske dålig. Men hon är en ganska bekväm individ, så svårt att veta.
Känner igen mig väldigt mycket. Med nuvarande hund är jag tack och lov ganska avslappnad av nån anledning. Tror det har att göra med att han själv är det. Jag har utrett ett antal hundar genom åren och kastats mellan hopp och förtvivlan. Det tar enormt mycket energi och tär verkligen på psyket.
 
Jag har försökt men hon river av sig munkorgen direkt. Är mkt störd av den och det gick inte trots att det var en mjuk modell som specialanpassades...
Nånstans är jag också inne på att det inte är ätandet i sig hon blir dålig av, det verkar helt enkelt gå i skov oberoende av vad vi gör, ibland äter hon harlort flera dagar i rad och inget händer och ibland (som igår) blir det diarre utan synbar orsak. Jag blir helt knäpp på oförutsägbarheten. Har en väldigt bra dialog med min veterinär och nu med senaste tidens skov först vid jul och nu igårnatt så blir det återigen remiss till UDS. Vi har kört på deras insatta behandling nu i 1,5 år (med övervakning och justeringar i samråd med min veterinär) men bevisligen har vi inte hittat en hållbar lösning. Får se nu om de vill föreslå nån annan medicinering eller vad. Inför detta tar vi nya prover för att ha nytt att gå på.
Har du tränat ordentligt med munkorgen då? De flesta hundar accepterar sin korg fint efter träning, men det kan ta tid. Googla ”munkorgsträning”.
 

_Taggis_

Trådstartare
Känner igen mig väldigt mycket. Med nuvarande hund är jag tack och lov ganska avslappnad av nån anledning. Tror det har att göra med att han själv är det. Jag har utrett ett antal hundar genom åren och kastats mellan hopp och förtvivlan. Det tar enormt mycket energi och tär verkligen på psyket.

Ja, efter ett antal hästäganden som varit enligt den ordningen är jag helt slut. Skaffade hund igen för att få lite annat än bara eländigt hästeri med rehab och sjukdom och ja... det gick ju bra. Det är inte utan att man funderar på om det är karma eller jag själv som gör djuren sjuka :o
 
Ja, efter ett antal hästäganden som varit enligt den ordningen är jag helt slut. Skaffade hund igen för att få lite annat än bara eländigt hästeri med rehab och sjukdom och ja... det gick ju bra. Det är inte utan att man funderar på om det är karma eller jag själv som gör djuren sjuka :o
Jag förstår dig. Funderar ju själv på om jag är hypokondrisk med mina hundar men även veterinärer, fysioterapeuter och andra har ju kunnat bekräfta att allt inte stått rätt till med hundarna. Är så trött på sjuka djur, ibland känner jag att Viktor blir sista hunden för jag orkar inte mer. Men samtidigt vet jag inte vad jag skulle göra om jag inte hade hund.
 

_Taggis_

Trådstartare
Har du tränat ordentligt med munkorgen då? De flesta hundar accepterar sin korg fint efter träning, men det kan ta tid. Googla ”munkorgsträning”.

Nej det har jag förvisso inte gjort. Nånstans tröttnade jag lite på att vår vardag en lång period bestod av tråkiga saker som behandling av utslag, badning med allergischampo, jobbiga undersökningar och inskränkning i sånt som är viktigt för hundar dvs tugga på saker, söka godis som inte är tråkiga torrfoderpluttar, röra sig fritt i skog och mark utan att matte vrålar så fort man sätter ner nosen nånstans osv.
Ja, jag skulle kunna träna mer på det. Men jag gav upp det i en period när vår relaton var så ansträngd att min hund så fort jag kom i närheten, blev avståndstagande och skeptisk. Jag förstår henne, jag var ju den som var tvungen göra allt tråk. Inkl hålla fast henne vid provtagningar och sånt. Jag hade inte heller haft så stort förtroende för en bad cop. Det är bättre nu men det är väldigt tråkigt att hon blir skeptisk så fort det är gos på mattes initiativ. Hon är en fysisk hund som gillar kontakt, men inte lika mkt med mig som med andra. Det är inte så kul.
 

_Taggis_

Trådstartare
Jag förstår dig. Funderar ju själv på om jag är hypokondrisk med mina hundar men även veterinärer, fysioterapeuter och andra har ju kunnat bekräfta att allt inte stått rätt till med hundarna. Är så trött på sjuka djur, ibland känner jag att Viktor blir sista hunden för jag orkar inte mer. Men samtidigt vet jag inte vad jag skulle göra om jag inte hade hund.

Känner lite samma. Är så trött men samtidigt -jag skulle inte skaffa en ny hund i dagsläget om denna gick bort, och vad gör man i ett liv utan?
Det knöt sig i magen igår när min veterinär skrev att hon förstår om vi börjar ge upp, att man faktiskt kan tänka tanken på att inte fortsätta som vi gör. Men alltså hunden är 3,5 år. Det finns inte på min karta att man ger upp utan att ha provat precis allting och haft flera sec.opinions. Men ja, jag är helt på det klara med att det går inte att ha skov varje månad i ett helt liv. Det är inte hållbart. Nu hade hon vart ganska bra i 4 mån och så blev hon kass vid jul, och så nu igen natten till igår. Dock är hon bra nu igen så detta blev tackolov inget "riktigt" skov utan blev ju med facit i hand mer en känning. Men ja... i vilket fall är det inte normalt som vi lever.
 
Åh vad jag känner igen mig! Min hund är ständigt hungrig pga kortisonet och han är aldrig riktigt bra i magen. Första bajsarna är bra när han har bra perioder men sista är alltid lösare. Oron över om han har ont, hur han egentligen mår därinne, och att ständigt vara på sin vakt så han inte råkar få i sig något. Eftersom han ständigt är hungrig får jag när vi har gäster stänga grinden så han inte råkar få i sig något någon tappar. Av mig har han aldrig tagit något men han har börjat flyga fram även om jag tappar något nu och det har han aldrig gjort förut.

Jag har efter massor av foderbyten stannat på Arion salmon & potato. Han blir dålig i magen då och då när han går på låg dos alternativt inget kortison men jag tror inte längre att det beror på fodret utan i det läget börjar jag om med hög dos kortison enligt veterinärens råd. Han får enbart sitt foder (får mat fem gånger/dag) även som godis. Han får också en morot dagligen. Jag upplever att den dels är enormt viktig mentalt i och med tuggandet men också att den ger lite mättnad och mer fibrer.

Jag har precis slutat ge profibre som jag har gett i tre år och ger istället stomax nu. Jag tycker att gräsätandet har minskat och att han faktiskt är lite bättre i magen nu. Bajset har iallafall normal färg vilket alla med maghundar vet är en stor framgång.

Min förra veterinär tyckte att jag skulle ta bort honom efter att veterinärerna hade klantat sig så enormt att de skrämde livet ur honom vid gastroskopin. Han var verkligen ett nervvrak och då hade vi ultraljudet kvar och efter det var han helt förstörd iallafall i ett halvår. Jag blev så förbannad på henne då det var hon som hade klantat sig så enormt och att sedan rycka på axlarna åt att hunden ska få betala med sitt liv för det dessutom. Att han inte skulle vara värd att jobba med och hjälpa. Han var då inte två år fyllda.

Efter mycket om och men bytte jag veterinär igen och han fick börja med antidepressiva. Det gjorde att träningen kunde nå fram även i de mest jobbiga situationer. Min har ju förutom magproblemen också en väldigt taskig barndom som gett honom PTSD. Det har tagit mycket tid och mycket träning och jag har många gånger funderat på om jag är elak som fortsätter men nu är vi på en plats där han mår bra iallafall psykiskt men det faktum att han farit så illa hos veterinärer gör att jag inte vågar göra fler undersökningar för jag är rädd att han inte hämtar sig en gång till.

Veterinären vi har nu är guld. Inget krånglande utan vi sköter det mesta på telefon eller så kommer hon hem. Vi har tät kontakt och jag kollar alltid av med henne vid nya skov även om vi sedan tidigare har en plan så hör jag av mig och berättar att jag har fått höja kortisonet, behövt ge en omgång omeprazol eller vad det nu är.

Min hund är helt fantastisk och jag skulle såklart aldrig önska mig någon annan hund men det tar verkligen när kliperioderna kommer eller när magen rasar. Jag önskar så att det fanns någon medicin som inte dessutom ger sådana biverkningar som kortison ger på sikt men hellre må bra den tid som är såklart. Min hund får förutom kortison också vialerg, en allergimedicin. Jag tycker att det ger effekt även om endel menar att det är kaka på kaka ihop med kortisonet så märker jag skillnad.
 

_Taggis_

Trådstartare
Åh vad jag känner igen mig! Min hund är ständigt hungrig pga kortisonet och han är aldrig riktigt bra i magen. Första bajsarna är bra när han har bra perioder men sista är alltid lösare. Oron över om han har ont, hur han egentligen mår därinne, och att ständigt vara på sin vakt så han inte råkar få i sig något. Eftersom han ständigt är hungrig får jag när vi har gäster stänga grinden så han inte råkar få i sig något någon tappar. Av mig har han aldrig tagit något men han har börjat flyga fram även om jag tappar något nu och det har han aldrig gjort förut.

Jag har efter massor av foderbyten stannat på Arion salmon & potato. Han blir dålig i magen då och då när han går på låg dos alternativt inget kortison men jag tror inte längre att det beror på fodret utan i det läget börjar jag om med hög dos kortison enligt veterinärens råd. Han får enbart sitt foder (får mat fem gånger/dag) även som godis. Han får också en morot dagligen. Jag upplever att den dels är enormt viktig mentalt i och med tuggandet men också att den ger lite mättnad och mer fibrer.

Exakt så. Märker stor skillnad på hungern nu när hon äter dubbla dosen kortison mot vad hon gjorde en lång tid innan hon var sjuk vid jul. Då fick vi höja och sen såklart inte vågat gå tillbaka till ursprunglig dos - vilket var tur nu när hon blev dålig igår natt. Nu äter hon förhållandevis låg dos, 0,5 tablett Prednisolon 5 mg, men hon är ju en ganska liten hund. 8,5 kg. Vi vill hålla dosen så låg som möjligt då hon är ung och vi räknar med livslång medicinering.
Jag har precis som du en "nöd-dosering" som jag kan sätta in om hon blir akut dålig och jag inte får kontakt med vet. Tex under julhelgen. Jag vill inte åka in till sjukhus akut och involvera fler än nödvändigt i alla hennes magturer. Klarar jag att hålla henne på rätt köl över en helg tills vi kan åka till vår hemmavet så gör jag gärna med. Jag tror det är bättre på sikt. Man har ju numera en verktygslåda av åtgärder att ta till vid misstanke om att nåt är på gång, så ofta kan vi hålla ställningarna hemma. Men det kräver ju sitt. Efter 5 dygn med rastning varannan timme samt att jag jobbade nattskift och varken vilade dag eller natt och inte hade någon avlastning med nånting, så var jag helt slut. Bara att ha henne i bilen medan jag gjorde stallet var ju en stress, där kan jag ju inte höra om hon måste ut akut oh samtidigt måste jag rida min häst osv.

Min äter Standardt Mild nu, tyckte det var det som funkat minst dåligt av de "vanliga" foder vi provat. Förvisso har hon fått veterinärfoder sedan vi gjorde gastro för 1,5 år sedan så hon har inte ätit vanligt foder under behandlingen. Men nu funkar ju inte Specific CDD-HY heller pga förstoppning + analsäckar, så vi var tvungna att prova nåt annat. Det gick bra i 3-4 mån. Nu får hon äta detta tills vi fått nåt nytt utlåtande från UDS, hon är inte den man byter foder på i onödan och eftersom vi inte hittat nåt som funkat helt bra så kan hon lika gärna äta detta ett tag till också. Min dröm är att hitta et foder som hon inte blir förstoppad av, inte får diarré periodvis och i den bästa av världar kanske inte behöver äta kortison hela livet. Men jag börjar allt mer tänka att det kommer aldrig ske. Kanske får man hoppas på det minst dåliga, inte ett alternativ som är bra...

Jag börjar också känna att det inte är fodret som gör henne sjuk. Det är nåt som kommer inifrån. Hon äter precis som din enbart sitt torrfoder, även som godis. Nu tycker hon ju tack vare kortisonet att fodret är toppen, men eftersom hon helst ska äta blött foder blir det inte så mkt torrkulor som godis, inte dagligen. Hon får morot för tuggandet och även gurka får hon äta. Dock kan jag uppleva att morot drar igång magen och jag vet inte riktigt om det är bra med tanke på att hon numera är lite lös i magen. Men hon får det ändå för att ha nåt att tugga på men det tar ju ingen tid för en hund att tugga i sig en morot...
Hittade idag en ny leksak med en nätboll där man kan pilla in saker. Jag pillade in några bitar gurka och det har hon sysselsatt sig med i 1,5 timme nu och Äntligen har vi hittat nåt som är klurigt nog för henne att behöva jobba med. Hon är äntligen trött som om hon haft ett ben att gnaga på. Alla andra leksaker där vi stoppat in torra foderkulor har varit för enkla och ingen utmaning. Tänk att man kan bli glad för lite... :o
 
Exakt så. Märker stor skillnad på hungern nu när hon äter dubbla dosen kortison mot vad hon gjorde en lång tid innan hon var sjuk vid jul. Då fick vi höja och sen såklart inte vågat gå tillbaka till ursprunglig dos - vilket var tur nu när hon blev dålig igår natt. Nu äter hon förhållandevis låg dos, 0,5 tablett Prednisolon 5 mg, men hon är ju en ganska liten hund. 8,5 kg. Vi vill hålla dosen så låg som möjligt då hon är ung och vi räknar med livslång medicinering.
Jag har precis som du en "nöd-dosering" som jag kan sätta in om hon blir akut dålig och jag inte får kontakt med vet. Tex under julhelgen. Jag vill inte åka in till sjukhus akut och involvera fler än nödvändigt i alla hennes magturer. Klarar jag att hålla henne på rätt köl över en helg tills vi kan åka till vår hemmavet så gör jag gärna med. Jag tror det är bättre på sikt. Man har ju numera en verktygslåda av åtgärder att ta till vid misstanke om att nåt är på gång, så ofta kan vi hålla ställningarna hemma. Men det kräver ju sitt. Efter 5 dygn med rastning varannan timme samt att jag jobbade nattskift och varken vilade dag eller natt och inte hade någon avlastning med nånting, så var jag helt slut. Bara att ha henne i bilen medan jag gjorde stallet var ju en stress, där kan jag ju inte höra om hon måste ut akut oh samtidigt måste jag rida min häst osv.

Min äter Standardt Mild nu, tyckte det var det som funkat minst dåligt av de "vanliga" foder vi provat. Förvisso har hon fått veterinärfoder sedan vi gjorde gastro för 1,5 år sedan så hon har inte ätit vanligt foder under behandlingen. Men nu funkar ju inte Specific CDD-HY heller pga förstoppning + analsäckar, så vi var tvungna att prova nåt annat. Det gick bra i 3-4 mån. Nu får hon äta detta tills vi fått nåt nytt utlåtande från UDS, hon är inte den man byter foder på i onödan och eftersom vi inte hittat nåt som funkat helt bra så kan hon lika gärna äta detta ett tag till också. Min dröm är att hitta et foder som hon inte blir förstoppad av, inte får diarré periodvis och i den bästa av världar kanske inte behöver äta kortison hela livet. Men jag börjar allt mer tänka att det kommer aldrig ske. Kanske får man hoppas på det minst dåliga, inte ett alternativ som är bra...

Jag börjar också känna att det inte är fodret som gör henne sjuk. Det är nåt som kommer inifrån. Hon äter precis som din enbart sitt torrfoder, även som godis. Nu tycker hon ju tack vare kortisonet att fodret är toppen, men eftersom hon helst ska äta blött foder blir det inte så mkt torrkulor som godis, inte dagligen. Hon får morot för tuggandet och även gurka får hon äta. Dock kan jag uppleva att morot drar igång magen och jag vet inte riktigt om det är bra med tanke på att hon numera är lite lös i magen. Men hon får det ändå för att ha nåt att tugga på men det tar ju ingen tid för en hund att tugga i sig en morot...
Hittade idag en ny leksak med en nätboll där man kan pilla in saker. Jag pillade in några bitar gurka och det har hon sysselsatt sig med i 1,5 timme nu och Äntligen har vi hittat nåt som är klurigt nog för henne att behöva jobba med. Hon är äntligen trött som om hon haft ett ben att gnaga på. Alla andra leksaker där vi stoppat in torra foderkulor har varit för enkla och ingen utmaning. Tänk att man kan bli glad för lite... :o
Vet inte om du provat det fodret redan men min maghund fick RC Anallergenic.

Tillägg: Vad var det för nätboll? Kan kanske vara nått för allergihunden :)
 
@_Taggis_ , eftersom du skriver att du känner dig osäker på att det verkligen är maten som gör henne dålig: har ni uteslutit autoimmuna sjukdomar? Har någon av släktingarna några problem med magen eller liknande?

Har ni testat att växla "hejvilt" mellan de foder som ändå fungerat bra eller "minst dåligt"? Jag hade förut en tik som jag trodde att bara kunde äta en sorts mat. Fick hon i sig minsta lilla av något annat så fick hon rejäl diarré som var svår att få ordning på. Hon var också manisk på att äta hundskit ute och var allmänt väldigt matglad. På något vis lyckades jag till sist byta över till annan mat till henne. Jag gav då annan mat till min andra och ville ha samma till båda, så jag hade försökt att låååångsamt vänja över henne men räknade fel vid en resa och råkade få med mig för mycket av det nya, så det blev lite "Pang bom"-omställning på slutet. Hon fick mycket riktigt diarré igen, men den gången gick det snabbt över! Och efter det, när hon börjat bli lite mer van vid nya maten, så slutade hon vara manisk på att äta bajs ute och kunde plötsligt äta precis vad som helst utan att magen kraschade.

Med andra ord: det jag trodde var det enda hon kunde äta visade sig vara anledningen till att hon inte klarade av annat. Det var inte bra mat för henne, det var mat som gav henne känslig mage. (hon hade hela tiden fin päls, fina trampdynor, bra hud, bra avföring... allt sånt där som man förknippar med mat som fungerar bra) Nu kanske det inte alls är samma sak för er, men kanske skulle din tik få lite mer motståndskraftig tarmflora osv om du växlade mellan det som ändå går ok att äta?
 

_Taggis_

Trådstartare
@Red_Chili Ja hon har ätit RC, dock Hypoallergenic. Funkade inte alls. Konstant förstoppning och på den tiden hade hon även problem med eksem (vilket tackolov gått över nu).

Hon ska nu provtas för Addison, samt ta nya prover på B12, folat och vad-det-nu-mer-var som vetten sa att vi tar igen. Vetten är också inne på att prova humanmedicin mot ulcerös kolit då senaste tidens bekymmer tyder på grovtarmsproblem, mer än hela mag- tarmkanalen från magsäcken och bakåt, vilket var fynden från gastro. Hon har behandlats som en IBD-hund, det är ju dock en bred sjukdomsbild. Men innan vi gör mer eller ändrar nåt får vi avvakta UDS.

Vi har provat allt möjligt, har tom gjort en lista på allt hon ätit genom åren. RC Gastro Intestinal, Magnusson junior, Magnusson spannmålsfri, RC Hypoallergenic, Canagan Scottish Salomon, Purina HY, Specific CDD-HY, Standardt Mild. Märk att hunden är 3,5 år och ingen man lättvinigt byter foder på, ett foderbyte för oss tar 4-5 veckor av rigorösa vägningar och successiv övergång och på sistone under samtidig ökad medicinering.

Jag är helt inne på att en strikt kosthållning gör henne känslig för allting annat, magen får ju aldrig vänja sig vid att hantera nåt. Men det har inte riktigt varit läge att laborera. Vi har haft fullt upp med att prova ut nåt som funkar öht. Hon har dessvärre alltid haft dåliga perioder, ända sedan valp.
 
Känner lite samma. Är så trött men samtidigt -jag skulle inte skaffa en ny hund i dagsläget om denna gick bort, och vad gör man i ett liv utan?
Det knöt sig i magen igår när min veterinär skrev att hon förstår om vi börjar ge upp, att man faktiskt kan tänka tanken på att inte fortsätta som vi gör. Men alltså hunden är 3,5 år. Det finns inte på min karta att man ger upp utan att ha provat precis allting och haft flera sec.opinions. Men ja, jag är helt på det klara med att det går inte att ha skov varje månad i ett helt liv. Det är inte hållbart. Nu hade hon vart ganska bra i 4 mån och så blev hon kass vid jul, och så nu igen natten till igår. Dock är hon bra nu igen så detta blev tackolov inget "riktigt" skov utan blev ju med facit i hand mer en känning. Men ja... i vilket fall är det inte normalt som vi lever.
Jag tycker man ska tillåta sig själv att ge upp tidigare man är less. Hunden mår ju inte bra i situationen (tänker inte bara på magen sig utan även eran relation) och det verkar ju inte du göra heller. Det finns liksom inget egenvärde i att kämpa ända in i kaklet.
 

_Taggis_

Trådstartare
Jag tycker man ska tillåta sig själv att ge upp tidigare man är less. Hunden mår ju inte bra i situationen (tänker inte bara på magen sig utan även eran relation) och det verkar ju inte du göra heller. Det finns liksom inget egenvärde i att kämpa ända in i kaklet.

Nej. Det läxan har jag lärt mig av hästeriet. Skulle aldrig göra om de långa rehabperioder jag gjort genom åren, med någon häst igen. Men jag har haft andra relationer till mina hundar än hästarna, åtminstone nuförtiden. Klart jag har stunder när jag vill ge upp, men de pendlar desto mer än det gjort inom häst. Vi har ju även perioder då vi inte behöver krångla med behandlingar, undersökningar osv, faktiskt är det lite sånt nu jämfört med för 1,5 år sedan. Nu är det mer frågan om dagar då jag tappar orken, än perioder. Det är lite så min egen sjukdomsbild ser ut, pendlande i humör och ork. Så jag litar inte riktigt på att mina känslor är rationella och opartiska och därför är det lite rysk roulette med någon annans liv att låta dem avgöra detta.
 
Nej. Det läxan har jag lärt mig av hästeriet. Skulle aldrig göra om de långa rehabperioder jag gjort genom åren, med någon häst igen. Men jag har haft andra relationer till mina hundar än hästarna, åtminstone nuförtiden. Klart jag har stunder när jag vill ge upp, men de pendlar desto mer än det gjort inom häst. Vi har ju även perioder då vi inte behöver krångla med behandlingar, undersökningar osv, faktiskt är det lite sånt nu jämfört med för 1,5 år sedan. Nu är det mer frågan om dagar då jag tappar orken, än perioder. Det är lite så min egen sjukdomsbild ser ut, pendlande i humör och ork. Så jag litar inte riktigt på att mina känslor är rationella och opartiska och därför är det lite rysk roulette med någon annans liv att låta dem avgöra detta.
Jag tänker att börjar veterinären lyfta att det är okej att ge upp så är det nog inte din sjukdomsbild som gör det.

Jag säger inte alltså att du ska ta bort henne, men jag tror du ska lita mer på dina känslor och vad veterinären säger om dem. Opartiska är ju aldrig ens känslor om ens husdjur.
 

_Taggis_

Trådstartare
Jag tänker att börjar veterinären lyfta att det är okej att ge upp så är det nog inte din sjukdomsbild som gör det.

Jag säger inte alltså att du ska ta bort henne, men jag tror du ska lita mer på dina känslor och vad veterinären säger om dem. Opartiska är ju aldrig ens känslor om ens husdjur.

Min veterinär lyfte en rad alternativ varav "ge upp" var ett. Men vet tycker också att det inte är det som ligger närmast till hands, med tanke på att hundens mående inte överlag är dåligt, samt hennes ålder. Att remittera vidare är snarare steg ett. Säger UDS att det inte finns nåt att göra och aldrig förväntas bli bra så ja, då är vi i en annan sits. Men jag tror inte det är deras alternativ ett heller.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Jag orkar snart inte längre. Det har till och med gått så långt att jag har ont i magen varje gång hunden ska få sin mat. Mantrat "ska...
2 3
Svar
46
· Visningar
3 092
Övr. Hund Jag har läst mycket här och tycker att det verkar finnas många kloka människor här. Hoppas nu på att kunna få stöd och råd i hur jag ska...
Svar
9
· Visningar
1 258
Katthälsa En kompis till mig hörde av sig nyss. Hennes britt ligger inlagd och veterinären vet inte riktigt vad som är fel. Fick tillåtelse att...
2
Svar
24
· Visningar
1 373
Hundhälsa Ni med bukspottkörtelinflammation - se hit! Min dvärgschnauzertik har sen hon varit liten varit dålig i magen till och från. Bytt...
Svar
10
· Visningar
824

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 26
  • Vilken ras passar mig?

Hästrelaterat

  • Vi som letar häst II
  • Röntga rygg

Omröstningar

  • Bästa läderbalsamet
Upp