Hund med spondylos och L7S1

[Oroligmatte1234]

Hej finns det andra med liknande erfarenheter på sina hundar?

jag har en äldre herre, rottweiler ochb12 år gammal. Han blev i maj förra året mer eller mindre akut dålig och började släpa baktassarna och gå sakta och snubblade ibland. Sökte veterinär direkte och fick Cartrophen injektioner men blev bara något bättre. Hans problem har fortsatt i i juli fångades han med kraftiga förändringar på T13-L1, L2-L3 samt L7S1. Han hade även borrelia men inte tillräckligt höga titrar för att de ville behandla uppfatta jag det som. Han tål inga nsaid för magen.

Sen augusti går han på rehab med laser, vibratrionsträning och vattentrasknoch blev bättre fram till januari då han fick fukteksem och var ifrån vattenträning fem veckor sen dess han han problem blivit sämre, lite bättre och nu sämre igen. Han går oerhört sakta, svårt att resa sig ibland från hala golv, tappat en del muskler i bakbenen och verkar ha ont pga av nerver i kläm antar jag. Han får kortison sen drygt 6 veckor tillbaka och blev piggare med fantastisk matlust bla men lederna verkar det inte hjälpa.

Jag är så uppgiven, bokat tid för simning istället och vart i kontakt med en kiropraktor men känner mig uppgiven hur jag ska kunna hjälpa honom vidare.

 

[Monstermom]

Han är 12 år, har ont, och tål inte smärtstillande som jag förstår det? Jag är verkligen ledsen, men jag tror det kanske är dags att släppa honom...

 

[Malibu_Stacy]

Hej finns det andra med liknande erfarenheter på sina hundar?

jag har en äldre herre, rottweiler ochb12 år gammal. Han blev i maj förra året mer eller mindre akut dålig och började släpa baktassarna och gå sakta och snubblade ibland. Sökte veterinär direkte och fick Cartrophen injektioner men blev bara något bättre. Hans problem har fortsatt i i juli fångades han med kraftiga förändringar på T13-L1, L2-L3 samt L7S1. Han hade även borrelia men inte tillräckligt höga titrar för att de ville behandla uppfatta jag det som. Han tål inga nsaid för magen.

Sen augusti går han på rehab med laser, vibratrionsträning och vattentrasknoch blev bättre fram till januari då han fick fukteksem och var ifrån vattenträning fem veckor sen dess han han problem blivit sämre, lite bättre och nu sämre igen. Han går oerhört sakta, svårt att resa sig ibland från hala golv, tappat en del muskler i bakbenen och verkar ha ont pga av nerver i kläm antar jag. Han får kortison sen drygt 6 veckor tillbaka och blev piggare med fantastisk matlust bla men lederna verkar det inte hjälpa.

Jag är så uppgiven, bokat tid för simning istället och vart i kontakt med en kiropraktor men känner mig uppgiven hur jag ska kunna hjälpa honom vidare.

En tolvårig rottis med dom många och allvarliga problem du beskriver skulle jag rekommendera att han får vandra vidare.
Hur tufft det än är för dig så är det inte värdigt för honom att gå runt med smärta och oförmåga att röra sig normalt varje dag. Du har gjort vad du kan.
Hundar lever i nuet, och hans nu består av smärta.

 

[Oroligmatte1234]

Jag kan inte innan jag försökt allt. Jag älskar honom över allt annat. Men jag önskar att andra kan berätta om sina erfarenheter?

 

[Monstermom]

Jag kan inte innan jag försökt allt. Jag älskar honom över allt annat. Men jag önskar att andra kan berätta om sina erfarenheter?

Jag har erfarenheter av hundar med smärtproblem i rygg och höfter. Och den erfarenheten är att till slut går det inte längre, de har ont. Det finns inget sätt att laga det som är sönder, det finns ingen förhoppning om ett bra liv efter en tids rehab, utan det handlar om att härda ut och dra ut på slutet.

Jag är ledsen - det är jag verkligen! - men jag tycker det låter grymt att tvinga honom att lida för att du vill ha honom kvar. Det är fruktansvärt, men hundar lever korta liv. Det måste få vara bra den tid de har. Jag tittar regelbundet på min niomånaders (sedan jag skilts från min förra ifjol) och slås av att herregud, det är inte många år kvar med honom! Men så är det, vi köper sorgen när vi köper valpen.

Av vad jag läser har du provat allt, och kanske lite till. Men han kan inte bli ung igen.

 

[Oroligmatte1234]

Nä det förstår jag att han inte kan bli ung längre. Klart jag inte vill han ska lida, absolut inte. Men det smärtar mig så oerhört det här. Vill inte förlora honom, klarar inte det. Han är det enda jag har o vill inte finnas utan honom. Men han ska inte bli tvingad för min skull absolut inte men det här känns fruktansvärt!

 

[Monstermom]

Nä det förstår jag att han inte kan bli ung längre. Klart jag inte vill han ska lida, absolut inte. Men det smärtar mig så oerhört det här. Vill inte förlora honom, klarar inte det. Han är det enda jag har o vill inte finnas utan honom. Men han ska inte bli tvingad för min skull absolut inte men det här känns fruktansvärt!

Jag förstår dig verkligen - det gör nog de flesta av oss här. Det är ett ohyggligt tungt beslut att ta, och jag sörjer min förra hund intensivt trots att det snart gått ett år.

Men hur mycket vi än behöver dem kan de inte stanna.

 

[Oroligmatte1234]

Vad stark du är som klarar att gå vidare. Jag fixar inte det.

 

[Monstermom]

Vad stark du är som klarar att gå vidare. Jag fixar inte det.

Det är inte riktigt ett val, de har inte längre liv än så. (Just Monster blev bara 8, så det var lite extra bittert, men det fanns inget att göra. Eller jo, han hade kunnat undersökas mer och kanske fanns det något att försöka med, det vet jag inte, men det var inte sannolikt och under tiden led han.)

Är det din första hund? Det blir nog aldrig lättare, men det gör skillnad att ha varit med om det förr i alla fall. Man känner i alla fall igen sorgen och smärtan.

 

[Oroligmatte1234]

Usch livet är för grymt! Man önskar det fanns något litet piller o ta så de fick bli lika gamla som oss. Alla fina små hundvarelser. Ja han är min första hund. Just nu ligger han ute o njuter i gräset o ser allmänt nöjd ut. Men promenaderna är inte roliga för honom. Men jag tycker att han verkar ju vilja vara med om man nu kan se sånt? Han vill jaga grannhubden o postbilen o allt det där o glad i mat o godis men verkar ha ont när han rör sig o att det kommer i skov. Finns det andra med erfarenhet av det skovperioder, vad gjorde ni? Hur länge fungerade det? Jag kanske låter ego men det känns ändå inte som att han har gett upp även om promenaderna är skit.

 

[Wingates]

Usch livet är för grymt! Man önskar det fanns något litet piller o ta så de fick bli lika gamla som oss. Alla fina små hundvarelser. Ja han är min första hund. Just nu ligger han ute o njuter i gräset o ser allmänt nöjd ut. Men promenaderna är inte roliga för honom. Men jag tycker att han verkar ju vilja vara med om man nu kan se sånt? Han vill jaga grannhubden o postbilen o allt det där o glad i mat o godis men verkar ha ont när han rör sig o att det kommer i skov. Finns det andra med erfarenhet av det skovperioder, vad gjorde ni? Hur länge fungerade det? Jag kanske låter ego men det känns ändå inte som att han har gett upp även om promenaderna är skit.

Om de har gett upp så har det gått för långt. Glöm inte bort att djur försöker dölja smärta så mycket de bara kan.

 

[Oroligmatte1234]

Om vem har gett upp?

 

[Springer]

Jag hade en 3 år yngre spondyloshund. Många kotor in kl L7S1. Han svarade fint på Cartrophen. Sök fick vi avstå, men spår kunde ha fortfarande hålla på med. Han hade ett bra liv tills han började vingla och gå omkull då och då rätt som det var. Något neurologiskt.
Vad hade jag för val? Cortisonbehandling med alla biverkningar? Operation med ovisst resultat med lång, lång rehabilitering.
Hur skulle denne arbetsvillige hunds fortsatta liv se ut? Vad var det bästa för min bäste vän?
Jag åkte hem med tomt koppel och tårarna kan fortfarande efter 1 år flöda när jag tänker på honom, men hur tufft det beslutet än var, så vet jag att för oss var det det enda rätta.

 

[Sleepy]

Om vem har gett upp?

Jag kanske låter ego men det känns ändå inte som att han har gett upp

Om de har gett upp så har det gått för långt. Glöm inte bort att djur försöker dölja smärta så mycket de bara kan.

Den dagen en skaffar hund medföljer ett ansvar att avsluta i tid. Ta beslutet.

 

[Malibu_Stacy]

Usch livet är för grymt! Man önskar det fanns något litet piller o ta så de fick bli lika gamla som oss. Alla fina små hundvarelser. Ja han är min första hund. Just nu ligger han ute o njuter i gräset o ser allmänt nöjd ut. Men promenaderna är inte roliga för honom. Men jag tycker att han verkar ju vilja vara med om man nu kan se sånt? Han vill jaga grannhubden o postbilen o allt det där o glad i mat o godis men verkar ha ont när han rör sig o att det kommer i skov. Finns det andra med erfarenhet av det skovperioder, vad gjorde ni? Hur länge fungerade det? Jag kanske låter ego men det känns ändå inte som att han har gett upp även om promenaderna är skit.

Men såklart han vill. Ingen hund har dödslängtan.
Han vill men kroppen vill inte. Finns det ens ett alternativ? Antingen får han göra det han vill (springa efter postbilen, jaga grannhusen, ströva i skogen) med smärta i hela kroppen, eller så får han inte göra det han vill utan ligga still och vara ledsen för att inte få göra det han älskar mest med fortsatt smärta i kroppen om än inte konstant. För hundar med den problematik du beskriver har ont även när dom tar det lugnt.
Det är lidande.
Det är fruktansvärt att behöva se sin hund sådär och fruktansvärt att tänka att man drog det för långt. Jag tycker du ska fatta beslutet innan hans lidande blir ännu värre.

 

[Raderad medlem 120709]

Djur lever i nuet, de har inte så mycket val annat än att knota på fast det är jobbigt, och de är tyvärr duktiga på att dölja smärta och obehag in i det längsta. Att tänka att hunden inte verkar ha gett upp än är att lura sig själv, för du vill verkligen inte låta det gå så långt att den faktiskt gör det. Det låter som att du har provat allt och lite till, men det är (ursäkta krassheten) inte annat än konstgjord andning. Jag tror inte att du kommer få några fenomenala tips här, för med en gammal och skröplig hund så finns det till sist bara en väg vidare.

Det här är den värsta biten med att ha djur, men det är ett ansvar man tar på sig när man skaffar dem. Kärleken till dem innebär att de också ska få slippa när det är dags, inte att man ska hänga kvar vid dem för sin egen skull. Ja, man går i bitar när de inte finns längre, men även det överlever man på något sätt. Vi är många som har den erfarenheten.

 

[vallhund]

Usch livet är för grymt! Man önskar det fanns något litet piller o ta så de fick bli lika gamla som oss. Alla fina små hundvarelser. Ja han är min första hund. Just nu ligger han ute o njuter i gräset o ser allmänt nöjd ut. Men promenaderna är inte roliga för honom. Men jag tycker att han verkar ju vilja vara med om man nu kan se sånt? Han vill jaga grannhubden o postbilen o allt det där o glad i mat o godis men verkar ha ont när han rör sig o att det kommer i skov. Finns det andra med erfarenhet av det skovperioder, vad gjorde ni? Hur länge fungerade det? Jag kanske låter ego men det känns ändå inte som att han har gett upp även om promenaderna är skit.

Dom flesta här inne har varit i liknande situationer, bl a jag, min förförra hund togs bort bl a pga spondylos han hade liknande symptom som din, han tålde smärtstillande bra, men när han inte ville simma längre fick han vandra vidare, det är 10 år sedan, han blev 9 år, känns ff, trots att jag haft hund sedan dess.

 

[Sporthorse]

Hej finns det andra med liknande erfarenheter på sina hundar?

jag har en äldre herre, rottweiler ochb12 år gammal. Han blev i maj förra året mer eller mindre akut dålig och började släpa baktassarna och gå sakta och snubblade ibland. Sökte veterinär direkte och fick Cartrophen injektioner men blev bara något bättre. Hans problem har fortsatt i i juli fångades han med kraftiga förändringar på T13-L1, L2-L3 samt L7S1. Han hade även borrelia men inte tillräckligt höga titrar för att de ville behandla uppfatta jag det som. Han tål inga nsaid för magen.

Sen augusti går han på rehab med laser, vibratrionsträning och vattentrasknoch blev bättre fram till januari då han fick fukteksem och var ifrån vattenträning fem veckor sen dess han han problem blivit sämre, lite bättre och nu sämre igen. Han går oerhört sakta, svårt att resa sig ibland från hala golv, tappat en del muskler i bakbenen och verkar ha ont pga av nerver i kläm antar jag. Han får kortison sen drygt 6 veckor tillbaka och blev piggare med fantastisk matlust bla men lederna verkar det inte hjälpa.

Jag är så uppgiven, bokat tid för simning istället och vart i kontakt med en kiropraktor men känner mig uppgiven hur jag ska kunna hjälpa honom vidare.

12 år är rätt gammalt för en rottweiler, och det finns nog inte så jättemycket mer tid att spara på att hålla honom på smärtlindrande.
Det är hemskt, men låter tyvärr som att han inte har speciellt lång tid kvar oavsett smärtstillande eller ej.

 

[Oroligmatte1234]

Jag förstår att ni alla anser att jag ska ta bort honom, det behöver ingen mer säga. Det är mitt beslut. Det jag önskade var att höra om andra med spondylos o L7S1 och deras historia. Och vad gäller hans tid kvar räknat i månader eller år det går aldrig att sia om. Det är väl inte inte så att ni säger till er mamma/mormor/farmor/granne/patient vad det nu än må vara när hon är 84 år som tycks vara generell medellivslängd för kvinnor för något år sedan att det är nog dags att ge upp om livet, åk till ett land o sätt en spruta i dig. Eller att sjukvården i Sverige bara ska ge upp på äldre patienter. Ingen kan ju veta exakt vilken ålder var O en ska ha bara för att titta på en generell statistik. O ska man i så fall titta på min hunds gener då där hans föräldrar båda blev gamla och hans morfar blev 16 år.

 

[vallhund]

Jag förstår att ni alla anser att jag ska ta bort honom, det behöver ingen mer säga. Det är mitt beslut. Det jag önskade var att höra om andra med spondylos o L7S1 och deras historia. Och vad gäller hans tid kvar räknat i månader eller år det går aldrig att sia om. Det är väl inte inte så att ni säger till er mamma/mormor/farmor/granne/patient vad det nu än må vara när hon är 84 år som tycks vara generell medellivslängd för kvinnor för något år sedan att det är nog dags att ge upp om livet, åk till ett land o sätt en spruta i dig. Eller att sjukvården i Sverige bara ska ge upp på äldre patienter. Ingen kan ju veta exakt vilken ålder var O en ska ha bara för att titta på en generell statistik. O ska man i så fall titta på min hunds gener då där hans föräldrar båda blev gamla och hans morfar blev 16 år.

Det är skillnad på människor o djur. Dags att inse att han är en äldre hund som levt sitt liv, nu är det din skyldighet att låta honom få somna in med sina symtom så är det uppenbart att han lider. Han är en hund inte ditt barn.