Hund och katt samtidigt: En dålig lösning?

[tanten]

Förstår inte alls vad du pratar om då, då gör du ju exakt som jag tänker att det är bäst att göra. De får sova i sovrummet om de vill, eller annanstans, om de vill. Min hund sover inte alltid hela natten i sovrummet, men han får.

Fast jag beriper inte vad du far efter. Vem har pratat om att stänga ute?

 

[Nahar]

Fast jag beriper inte vad du far efter. Vem har pratat om att stänga ute?

Jag? Det var ju det jag startade tråden för

 

[astrolindgren]

Något som kan vara viktigt att tänka på angående katt/hund är att vinthundar generellt har mycket jakt i sig. Nu vill ju du hålla hund och katt separat men det kan vara bra att fundera på vad som kan hända om något går fel, tänk om du glömmer att stänga en dörr? En vinthund som inte är kattvan och ser något litet och fluffigt kan mycket väl anta att det är ett byte, då har man ingen katt längre tyvärr.

 

[Nahar]

Något som kan vara viktigt att tänka på angående katt/hund är att vinthundar generellt har mycket jakt i sig. Nu vill ju du hålla hund och katt separat men det kan vara bra att fundera på vad som kan hända om något går fel, tänk om du glömmer att stänga en dörr? En vinthund som inte är kattvan och ser något litet och fluffigt kan mycket väl anta att det är ett byte, då har man ingen katt längre tyvärr.

Oron finns här. Starkt inpräntat i mig att aldrig lämna hund ensam med katt eller små barn . Så jag vet faktiskt inte om jag skulle våga sova med hund och katt i samma rum någonsin. Kanske är färgad av de hundar jag haft (en helt sönderavlad/galen och en urhund med mycket instinkt).

Om det skulle ske så skulle det vara om nån gäst glömmer stänga trädgårdsgrinden. I huset finns tack och lov sluss (två dörrar mellan hund och katt som bara jag använder).

Men ja, jag är väldigt kluven fortfarande. Mest för hundarnas skull (har bestämt mig för att det blir två i alla fall, OM det blir).

 

[Sezziyanen]

Oron finns här. Starkt inpräntat i mig att aldrig lämna hund ensam med katt eller små barn . Så jag vet faktiskt inte om jag skulle våga sova med hund och katt i samma rum någonsin. Kanske är färgad av de hundar jag haft (en helt sönderavlad/galen och en urhund med mycket instinkt).

Om det skulle ske så skulle det vara om nån gäst glömmer stänga trädgårdsgrinden. I huset finns tack och lov sluss (två dörrar mellan hund och katt som bara jag använder).

Men ja, jag är väldigt kluven fortfarande. Mest för hundarnas skull (har bestämt mig för att det blir två i alla fall, OM det blir).

Jag undrar dock fortfarande lite över vad du tror skulle hända om du skaffade en hundvalp och lät katten liksom vara "bossen" över den? Vad jag vet så mopsar sig direkt inte små hundvalpar mot tuffa katter.. och efter ett tag så är det förhållandet ganska etablerat, liksom..

 

[Nahar]

Jag undrar dock fortfarande lite över vad du tror skulle hända om du skaffade en hundvalp och lät katten liksom vara "bossen" över den? Vad jag vet så mopsar sig direkt inte små hundvalpar mot tuffa katter.. och efter ett tag så är det förhållandet ganska etablerat, liksom..

Jag vet inte, hjärnspöken? Att hon aldrig ska vänja sig? Den hund jag haft innan från valp gick utan problem till attack mot katten vi hade, även när han var 12 veckor. Mycket jakt och döda i honom. Så tänker att en hund som aldrig ger upp mot en katt som aldrig ger upp (hon dödar allt hon kommer åt och skulle utan problem ge sig på räv och grävling) inte är en bra kombo. Och då måste jag titta på andra hundraser utan samma instinkt, och det känns som att de raserna (det vill säga alla raser jag inte har så mycket erfarenhet av) kan föra med sig andra problem. Tänker att jag måste röra mig utanför urhund och vinthund för att ha någon lite mer foglig. Men känner mig osäker på vad jag kan ge de hundarna, eller vilka raser jag ens skulle kolla på. Jag är ju van vid halvvilda hundar. Så mina tankar kring katten är väl färgat av den oförutsägbarheten. Och katten är lättstressad, och skulle lätt känna av en hund som inte var extremt undergiven henne - och då tänker jag att hunden inte mår så bra av att vara 'hotad' av henne. Det hade inte fungerat med de hundar jag haft innan i alla fall.

 

[tanten]

Jag vet inte, hjärnspöken? Att hon aldrig ska vänja sig? Den hund jag haft innan från valp gick utan problem till attack mot katten vi hade, även när han var 12 veckor. Mycket jakt och döda i honom. Så tänker att en hund som aldrig ger upp mot en katt som aldrig ger upp (hon dödar allt hon kommer åt och skulle utan problem ge sig på räv och grävling) inte är en bra kombo. Och då måste jag titta på andra hundraser utan samma instinkt, och det känns som att de raserna (det vill säga alla raser jag inte har så mycket erfarenhet av) kan föra med sig andra problem. Tänker att jag måste röra mig utanför urhund och vinthund för att ha någon lite mer foglig. Men känner mig osäker på vad jag kan ge de hundarna, eller vilka raser jag ens skulle kolla på. Jag är ju van vid halvvilda hundar. Så mina tankar kring katten är väl färgat av den oförutsägbarheten. Och katten är lättstressad, och skulle lätt känna av en hund som inte var extremt undergiven henne - och då tänker jag att hunden inte mår så bra av att vara 'hotad' av henne. Det hade inte fungerat med de hundar jag haft innan i alla fall.

Läser tråden med intresse.

Grejen är att jag "alltid" haft hund och katt samtidigt. Det har aldrig ens fallit mig in att jag skulle få problem. Men då har jag haft retriver, spets och en schäfer/setter-korsning. Aldrig vinthund eller urhundar.

Katterna har hållit hundarna i herrans tukt och förmaning. När de inte utnyttjat dem som kuddar. Oftast har de varit vänner.

En tuff hankatt brukade retas med schäferkorsningen. När hunden låg och sov på gräset så smög katten på den, rusade fram och hoppade jämfota på hundens huvud, rusade upp i ett träd och räckte lång näsa. De sov ofta tillsammans.

M;in bästa vän har irländska settrar som katterna terroriserar hårt. Hundarna försöker mest hålla sig undan eller vika in tassar och huvud för att inte råka alltför illa ut för kattunge-attacker.

Däremot vet jag att en bekant hade borderterriers som inte var ok att hålla med katt. De nöp allt levande de rådde på.

Tror att det kan vara helt beroende på ras och individ.

 

[Tajger]

Oj, vi har tre/fyra hundar (pumi) och två katter, de är ofta inne på dagarna tillsammans. Har inte ens oroat mig, det kanske jag borde? Men katterna säger ifrån när unghunden försöker sig på nåt, eller så går de in på sitt territorium bakom kompostnät där de har sin mat

 

[Åsa A]

Vi har vinthundsvalp (whippet, nu 5 månader gammal) och vi har katter - visserligen bor katterna inte inne i huset pga en av de andra hundarna, men valpen är uppväxt med katt hos sin uppfödare och han får ofta socialisera med våra katter i deras domän (tvättstugan) och han är helt cool med katterna, de går fram och kelar med honom men han är mer intresserad av deras matskålar.

Visst blir valpen nyfiken när katterna ibland kommer springande förbi oss när vi är ute med hundarna men vi jobbar med att han inte ska försöka springa efter ens i lek utan när katterna springer förbi så är det belöning hos oss. Han blir för övrigt lika till sig när ett löv blåser förbi, så det är mer att saker rör sig än just att det är katterna som springer.

När gammelhunden (som är den som inte funkar med katterna) inte lever längre så kommer katterna att få komma in lite mer i huset, dock under uppsikt, inte pga hundarna men pga att katterna tenderar till att ta med sig byten in och vi vill inte ha döda möss inomhus...

Valpens uppfödare har 9 whippets tillsammans med deras katt utan några problem. Vår gammelhund är en beauceron - han har rätt stort viltintresse och ser katter som vilt, ingen skillnad mot en hare i hans ögon, men vår andra beauceron är superkompis med katterna. Så det handlar nog helt klart mer om individ än ras huruvida det funkar eller inte.

 

[kolblakkur]

Det är verkligen inte roligt alls! Nu har jag turen att mina går ihop utomhus, dom kan leka/arbeta ihop och är jättesnälla med varandra, men inomhus går det inte ha dom ihop för dom skulle nog döda varandra. Har ändå funderat på att låta mina föräldrar ta en av hundarna, men det gör lite ont i mattehjärtat att ens tänka så långt.

Är i exakt samma sits och det är fan inte kul Nu har vi lyckats lösa det så att det funkar förvånansvärt bra: en hund har hälften av nedervåningen och den andra har resten av huset. Byter aldrig sinsemellan dem som du gör dock, det hade bara varit stressande för mina. Nu vet den ena att hon sover ensam på nedervåningen och är nöjd med det.

 

[Tonto]

Är i exakt samma sits och det är fan inte kul Nu har vi lyckats lösa det så att det funkar förvånansvärt bra: en hund har hälften av nedervåningen och den andra har resten av huset. Byter aldrig sinsemellan dem som du gör dock, det hade bara varit stressande för mina. Nu vet den ena att hon sover ensam på nedervåningen och är nöjd med det.

Mina kan hela tiden se mig så det är lugnt på det viset, så det kanske inte blir så stor omställning, men jag vill gärna kunna gosa med dom båda, så då får dom turas om att sova i sängen.

 

[kolblakkur]

Våra hundar har/har haft ”egna” katter De har/hade (ena katten avlivad nu) vars en favoritkatt av våra katter. De tydde sig ofta till just den katten, tvättade den noggrant och sov bredvid den. Alla katterna har dock tiggt om att bli tvättade av hundarna och bjudit in dem till lek. Hundarna bjuder ofta in katterna till lek.

Båda hundarna fick en smäll av en katt inom den första timmen hemma som valpar, så efter det var respekten på plats

 

[kolblakkur]

Mina kan hela tiden se mig så det är lugnt på det viset, så det kanske inte blir så stor omställning, men jag vill gärna kunna gosa med dom båda, så då får dom turas om att sova i sängen.

Förstår det, om våra också sett oss hela tiden så hade de säkert rett ut att byta plats också.

Det händer att jag sover på soffan ibland

 

[Nahar]

Läser tråden med intresse.

Grejen är att jag "alltid" haft hund och katt samtidigt. Det har aldrig ens fallit mig in att jag skulle få problem. Men då har jag haft retriver, spets och en schäfer/setter-korsning. Aldrig vinthund eller urhundar.

Katterna har hållit hundarna i herrans tukt och förmaning. När de inte utnyttjat dem som kuddar. Oftast har de varit vänner.

En tuff hankatt brukade retas med schäferkorsningen. När hunden låg och sov på gräset så smög katten på den, rusade fram och hoppade jämfota på hundens huvud, rusade upp i ett träd och räckte lång näsa. De sov ofta tillsammans.

M;in bästa vän har irländska settrar som katterna terroriserar hårt. Hundarna försöker mest hålla sig undan eller vika in tassar och huvud för att inte råka alltför illa ut för kattunge-attacker.

Däremot vet jag att en bekant hade borderterriers som inte var ok att hålla med katt. De nöp allt levande de rådde på.

Tror att det kan vara helt beroende på ras och individ.

Oj, vi har tre/fyra hundar (pumi) och två katter, de är ofta inne på dagarna tillsammans. Har inte ens oroat mig, det kanske jag borde? Men katterna säger ifrån när unghunden försöker sig på nåt, eller så går de in på sitt territorium bakom kompostnät där de har sin mat

Vi har vinthundsvalp (whippet, nu 5 månader gammal) och vi har katter - visserligen bor katterna inte inne i huset pga en av de andra hundarna, men valpen är uppväxt med katt hos sin uppfödare och han får ofta socialisera med våra katter i deras domän (tvättstugan) och han är helt cool med katterna, de går fram och kelar med honom men han är mer intresserad av deras matskålar.

Visst blir valpen nyfiken när katterna ibland kommer springande förbi oss när vi är ute med hundarna men vi jobbar med att han inte ska försöka springa efter ens i lek utan när katterna springer förbi så är det belöning hos oss. Han blir för övrigt lika till sig när ett löv blåser förbi, så det är mer att saker rör sig än just att det är katterna som springer.

När gammelhunden (som är den som inte funkar med katterna) inte lever längre så kommer katterna att få komma in lite mer i huset, dock under uppsikt, inte pga hundarna men pga att katterna tenderar till att ta med sig byten in och vi vill inte ha döda möss inomhus...

Valpens uppfödare har 9 whippets tillsammans med deras katt utan några problem. Vår gammelhund är en beauceron - han har rätt stort viltintresse och ser katter som vilt, ingen skillnad mot en hare i hans ögon, men vår andra beauceron är superkompis med katterna. Så det handlar nog helt klart mer om individ än ras huruvida det funkar eller inte.

Våra hundar har/har haft ”egna” katter De har/hade (ena katten avlivad nu) vars en favoritkatt av våra katter. De tydde sig ofta till just den katten, tvättade den noggrant och sov bredvid den. Alla katterna har dock tiggt om att bli tvättade av hundarna och bjudit in dem till lek. Hundarna bjuder ofta in katterna till lek.

Båda hundarna fick en smäll av en katt inom den första timmen hemma som valpar, så efter det var respekten på plats

Tack allihopa för att ni delar era erfarenheter! Det uppskattas verkligen

Saken är ju den att min katt är lite speciell (det har blivit min grej, verkar det som, att förbarma mig över de som är 'lite speciella'). Hade det varit en 'vanlig' katt hade jag inte varit lika nojig (har haft hund och katt tillsammans innan som ni kanske utrönat) men de katterna har varit mycket trygga och stabila individer. Katten jag har nu är det inte, vad gäller andra varelser. Det har inte varit så att det varit bråk eller nåt när jag hade henne med andra individer, utan hon blir stressad bara av deras närvaro. Hon är omplacerad och jag tror dels att hon blev tagen från sin mamma för tidigt och dels att hon blev lite traumatiserad av hemmet hon bodde i efter det. Så det är inte det att jag tänker att det aldrig fungerar med katt och hund tillsammans, men min katt är extra känslig.

Så jag har bestämt mig för att absolut inte ha som mål att hon och eventuella hundar ska trivas ihop. Jag skulle försöka, men vid minsta stress avbryta, och då måste hundarna bo själva nattetid. Det känns så urbota dumt och oansvarigt om jag nu har denna katt och känner hennes behov, för att skaffa hund med tron att 'de vänjer sig'. Bättre då att jag har en lösning för det från början, menar jag.

 

[Åsa A]

Tack allihopa för att ni delar era erfarenheter! Det uppskattas verkligen

Saken är ju den att min katt är lite speciell (det har blivit min grej, verkar det som, att förbarma mig över de som är 'lite speciella'). Hade det varit en 'vanlig' katt hade jag inte varit lika nojig (har haft hund och katt tillsammans innan som ni kanske utrönat) men de katterna har varit mycket trygga och stabila individer. Katten jag har nu är det inte, vad gäller andra varelser. Det har inte varit så att det varit bråk eller nåt när jag hade henne med andra individer, utan hon blir stressad bara av deras närvaro. Hon är omplacerad och jag tror dels att hon blev tagen från sin mamma för tidigt och dels att hon blev lite traumatiserad av hemmet hon bodde i efter det. Så det är inte det att jag tänker att det aldrig fungerar med katt och hund tillsammans, men min katt är extra känslig.

Så jag har bestämt mig för att absolut inte ha som mål att hon och eventuella hundar ska trivas ihop. Jag skulle försöka, men vid minsta stress avbryta, och då måste hundarna bo själva nattetid. Det känns så urbota dumt och oansvarigt om jag nu har denna katt och känner hennes behov, för att skaffa hund med tron att 'de vänjer sig'. Bättre då att jag har en lösning för det från början, menar jag.

Du bör ju då ta i beaktande att om du köper valp - nu minns jag inte om du tidigare i tråden skrivit om du tänkte dig valp eller om du siktar på en omplacering - inte kan räkna med att få en hund som verkligen accepterar att sova ensam. Inte alla hundar gör det - de är flockdjur och vill vara med flocken. Visst, det finns hundar som självmant går och lägger sig någon annanstans än i sovrummet, men då är det en helt annan sak - det är hundens eget val att lägga sig ensam någonstans och vill den ha trygghet med flocken kan den flytta sig tillbaka till sovrummet. Och visst, det finns hundar som inte tillåts sova i sovrummet och det funkar, men man ska inte räkna med att det gör det med alla individer.

Tar du en omplaceringshund så är det också värt att tänka på att även en trygg och stabil hund kan finna det jobbigt att byta hem och att då sova ensamma kanske inte alls funkar, även om det funkat i tidigare hem.

Kanske enklast för alla att katten du har får fortsätta vara enda djuret i hemmet? Det var säkert inte det svar du hoppades på men om du nu har en så otroligt känslig individ så är det kanske schysstast för alla att den katten får fortsätta vara trygg och lugn och enda djuret i huset...

 

[Nepenthe]

Om jag hade nått hopp att katten skulle kunna leva ihop med en hund, så även den har samma rättigheter som katten skulle jag skaffa en mindre/mjuk hundras och från valpstadiet.
Katter har ju en tendens att inte vara överförtjusta i förändring (min upplevelse) men har man hoppet att den kan vänja sig skulle jag bara låtit det ta sin tid.

Om jag var övertygad om att hunden inte skulle få sova i sovrummet och ha djuren åtskillda till viss del skulle jag inte skaffa hund under kattens levnadsår, tyvärr. Det kan mycket väl bli så att hunden inte mår bra av det.

 

[Sol]

Ur ett kattperspektiv och sedermera ett ägarperspektiv låter det som en dålig idé att skaffa hund så länge du har katten. Även om katten aldrig behöver träffa hunden kommer den känna lukten av hunden och höra hunden. Det kan vara betydligt mer stressande för katten att inte ha full kontroll över situationen (dvs även kunna se var hunden är) än att bara ana dess närvaro. Hur ska katten kunna känna sig trygg när den aldrig vet var hunden är? Stress leder till oönskat beteende och till sjukdom vilket i sin tur kommer drabba dig.

 

[Liten]

Efter att ha läst tråden tänkte jag precis det @Sol skrev. Jag hade inte skaffat hund i den situationen, för kattens skull.