Hund som börjar dra på spår

Silver Girl

Trådstartare
Efter slyngelåldern har jag kunnat ha min hund lös på skogspromenader. Någon enstaka gång har hon dragit efter hare som dykt upp precis framför nosen, annars har jag kunnat ha koll på henne. Spår och dofter har hon inte tidigare funnit så intressanta att hon följt dem.
Men nu i vinter så har det ändrats. För några månader sedan började hon mer och mer gå med nosen i backen till och från. Hon höll sig fortfarande nära mig och kom på inkallning, men kanske lite långsamt. Sedan vid första frosten drog hon på ett spår och irrade runt på en åker. Kom inte på inkallning, jag fick hämta henne. Efter det har jag släppt henne mycket restriktivt, kallat in så fort jag ser att hon fått korn på något och det har funkat.
Men idag drog hon igen. Var borta nästan 20 minuter. Så nu får hon självklart inte vara lös igen.

Men vad kan göra att en 4,5 år gammal golden plötsligt börjar intressera sig för viltdoft på detta sätt?
 
Acceptera läget eller köra stenhårt på ett stoppord. Men 20 minuter är ganska länge och har hunden väl fått upp intresse brukar det vara svårt att gå tillbaka.
 
Hur ser det ut med övrig mental träning för vovve. Tydligt verkar det ju vara att hon är rätt duktig på att spåra. Kan du rikta om det till att spåra människospår istället kanske? I övrigt håller jag med @Fruentimber. Repetition av grundlydningden krävs hela livet är min erfarenhet :)
 

Silver Girl

Trådstartare
Hur ser det ut med övrig mental träning för vovve. Tydligt verkar det ju vara att hon är rätt duktig på att spåra. Kan du rikta om det till att spåra människospår istället kanske? I övrigt håller jag med @Fruentimber. Repetition av grundlydningden krävs hela livet är min erfarenhet :)
Vi tränar rally och heelwork ett par gånger i veckan. Lite nosework då och då. Spår har det inte blivit då matte har svårt att hitta den tiden regelbundet.
 
Vi tränar rally och heelwork ett par gånger i veckan. Lite nosework då och då. Spår har det inte blivit då matte har svårt att hitta den tiden regelbundet.
Ja, det kan ju vara lite knepigt att hinna med. En grej man kan göra är att man ber ens sambo/barn/kompis/förälder ta en runda i en skogsdunge i närheten av ert hem i samband med att hen åker eller går hem från jobbet. Markerar start och slut med något snöre eller så och några träpinnar eller kottar som apporter. Sedan kan du gå ut med vovve och ta det spåret en stund senare. Lika dant kan du göra. Gå av bussen en hållplats tidigare eller ta en runda i något skogs- eller ängsparti i närheten av hemmet. Så kan du ta spåret med vovve när du hämtat den hemma.

Jag försöker inte tvinga dig, men det vore ju finfint att utnyttja hundens uppenbara intresse för att spåra :)
 
Kan bara instämma med @Fruentimber
Skrället drog på hare när han bott med oss ett år tror jag, tack och lov var han inte borta längre än kring 3 minuter. Det blev långlina och inkallningsträning en-två månader efter det. Vi får alltid köra lite repetition kring november/första frosten, det är som att något händer med dofterna när det är så där fuktigt och nära nollan. Det är säkert någon här på Buke med bättre koll på om den teorin kan stämma.
Har dragit klöv för honom två gånger, och sen dess är han som tokig på älgspår också. Kanske hade varit bättre att göra det regelbundet så han eventuellt lärt sig skillnad på spår han själv hittar i skogen och spår i en arbetssituation, men har inte haft tillgång till bra marker.
 
Hade bästa godiset med idag. Kampleksaken som hon älskar vid träning är tyvärr inte alls lika intressant i skogen.

Tycker vi har en bra relation, men tar gärna emot träningstips!

Kan ni gå tillbaka till lite grunder vad gäller belöning? Svårt att tipsa när man inte vet vad ni gjort innan, men generellt så behöver hon ju tas ut ur situationen (dvs inte få chans att ta upp spår och dra). Där kommer långlinan in, men också miljön. Byt promenadmiljöer och undvik t ex öppna fält som gärna bjuder in till spår av olika slag. Börja grunda lite igen med att göra dig själv intressant även ute på promenader och i vardagslivet, dvs inte bara under planerad träning. Det är ofta vi glömmer bort att värna om relationen mellan träningstillfällena. Överraska med godisregn, spontanträning och att du t ex plötsligt försvinner bakom ett träd (tokbelöning när hon kommer fram).

Koncentrera dig särskilt på att ni gör saker tillsammans. Lek börjar och avslutas hos dig, helst när hon är så pepp som möjligt på leksaken så att minnesbilden blir tydlig. Bryt slentrianpromenaderna, gör spontaninkallningar då och då (med linan på). Öva på stopp/stanna-kommando också.

Stopp med pipa tycker jag är väldigt effektivt, men har man en hund som dragit så kan det vara bra att "välja sina stunder" så att man inte börjar använda pipan alltför mycket i vardagen så att den tappar sin effekt. Använd ett exceptionellt bra godis vid dessa tillfällen, det rikaste du kan komma på, ryggbiff om det så krävs! En riktigt bra minnesbild ska det ge, och avsluta inte med "tråkigheter" t ex att ni går in efter att du visslat. Det roliga kan fortsätta, bara man kommer till matte först. :)
 
Såhär när man lätt får 1000 olika tips är det också bra att komma ihåg att inte övergöra, dvs att göra 20 inkallningar på 50 meter. :D Välj rätt stunder, utan alltför mycket störningar omkring, där du känner dig någorlunda säker på att hon kommer. Nöj dig med en bra inkallning som gett en bra minnesbild, lek lite, fortsätt promenaden, gör nån inkallning till och sen kan det ju få vara bra (beror ju också på längden av promenaden, men det finns ju inte någon mening med att ropa in hunden hundra gånger under en halvtimme).
 

Silver Girl

Trådstartare
@Fruentimber just byta promenadmiljö önskar jag att jag kunde göra mera. Hon har bättre koll på mig på nya ställen eller där vi inte går så ofta. Det är på andra sidan järnvägen från där vi bor hon dragit värst. Men det är inte lätt att hitta bra ställen inom rimligt avstånd där det är lämpligt att släppa och där det samtidigt inte är massa andra.
 
@Fruentimber just byta promenadmiljö önskar jag att jag kunde göra mera. Hon har bättre koll på mig på nya ställen eller där vi inte går så ofta. Det är på andra sidan järnvägen från där vi bor hon dragit värst. Men det är inte lätt att hitta bra ställen inom rimligt avstånd där det är lämpligt att släppa och där det samtidigt inte är massa andra.

Du ska dock inte släppa, än. :) Utnyttja nya miljöer till träning och lek, i lina och koppel. I och med att hon dragit ifrån dig väldigt nyss hade jag inte släppt igen på ett bra tag. Du kan ju låta linan löpa längs marken om du vill prova (man kan till och med fula sig lite och "låtsas" att man knäpper loss, vissa hundar går på det alldeles utmärkt :D ).
 
Efter slyngelåldern har jag kunnat ha min hund lös på skogspromenader. Någon enstaka gång har hon dragit efter hare som dykt upp precis framför nosen, annars har jag kunnat ha koll på henne. Spår och dofter har hon inte tidigare funnit så intressanta att hon följt dem.
Men nu i vinter så har det ändrats. För några månader sedan började hon mer och mer gå med nosen i backen till och från. Hon höll sig fortfarande nära mig och kom på inkallning, men kanske lite långsamt. Sedan vid första frosten drog hon på ett spår och irrade runt på en åker. Kom inte på inkallning, jag fick hämta henne. Efter det har jag släppt henne mycket restriktivt, kallat in så fort jag ser att hon fått korn på något och det har funkat.
Men idag drog hon igen. Var borta nästan 20 minuter. Så nu får hon självklart inte vara lös igen.

Men vad kan göra att en 4,5 år gammal golden plötsligt börjar intressera sig för viltdoft på detta sätt?
För mig hjälpte långlina (flexi) och jävligt gott godis. Hon kan vara lös i skog och mark men jag måste ha koll på henne hela tiden och bryta direkt när jag ser att hon börjar vädra eller viker av stigen. Väntar jag för länge med att bryta dvs hon hunnit en bit ifrån mig lyssnar hon inte och då måste jag springa efter.
Hade hon inte varit så fruktansvärt matglad och mattekär samt inte haft en ganska kort radie när hon är lös hade det nog inte fungerat för oss. Då hade hon fått gå kopplad hela tiden. Är det mycket viltrikt brukar jag ha henne kopplad för säkerhets skull. Eller om jag inte orkar/kan ha stenkoll på henne hela tiden (typ pratar i telefon eller så).

Jag tror också att hon blivit rätt skärrad de gånger hon faktiskt stuckit och varit borta en stund, hon har då kommit tillbaka väldigt stressad och inte velat försvinna igen men långt ifrån alla hundar reagerar ju så.
 

Liknande trådar

Hundavel&Ras Dags för ännu en rastråd. Om två-tre år planerar jag att skaffa en till hund, då min äldsta hund då börjar bli lite äldre (jag har två...
5 6 7
Svar
126
· Visningar
7 672
Övr.Hund Hej allihopa! Jag är helt ny här och blev tipsad om detta forum då jag använder positiva metoder när jag tränar min tjej. Jag pluggar...
2
Svar
32
· Visningar
3 120
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag stöter på en del vilda djur i skogarna där jag bor. De flest har jag fått nåt slags förhållande till och vet på ett ungefär hur de...
Svar
1
· Visningar
512
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har inte haft den minsta tid att sätta mig ner och skriva om förra veckans ridlektioner, då mitt schema har varit fullspäckat varje...
Svar
0
· Visningar
208

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Bruksprovet 2021
  • Föl 2020
Upp