Hund som drar och nosar, tips.

[golfbollar12]

Hej, det är såå jobbigt att gå promenader med vår 14-månders retriever och har egentligen alltid vart. Mycket flat i honom.

Ja vi har provat det mesta och alla tips vi fått sen han var tre månader. Inte låta beteendet belönas, dvs dra och ta sig framåt. Det försökte vi med i månader, spelade ingen roll. Provat att ha kort koppel, långt koppel, ha jämt med godis och belöna när kopplet är slakt. Kontaktövningar...sele med ring på bröst och rygg, nosgrimma, halsband. Allt. Det är lättare att distrahera när det kommer andra hundar än dessa dofter överallt och att han vill framåt.
Skvallerträning hjälper inte mot detta.

Jobbar mycket med sök och annat med. Så det handlar inte om understimulering, inte heller överstimulering. Hur lugn och mysigt som helst hemma och älskar denna hund, men detta är inte kul.

Vi har en rastgård en liten bit bort som han älskar att leka i. Främst gå och nosa och kasta pinnar och han vet när vi är påväg dit. (Men det är inte bara dit han drar, spelar ingen roll vart vi går) gå på Gärdet lös funkar bra, men det är ju enda stället han får vara lös på här i Stockholm.

Det som funkar bäst är att gå till rastgården, kasta pinnar och springa som en galning, då kan han gå utan att nästan dra armen ur led på oss. Men han är ändå långt fram. Igår gick vi 8 km och han var inte ens i närheten av att bli trött. Jag älskar att promenera men nu är man bara less.

Det blev ju inte bättre med könsmognaden och dofterna. Cyklar med honom men det är för farligt då han tvärnitar vid en intressant doft. När han känner en doft drar han så hårt så man nästan ramlar. Det ska kissas och skvättas var femte meter.
Även om jag inte tillåter att nosa och skvätta konstant så styr drifterna.

Är det nån här som vart med om detta eller känner nån som haft stora svårigheter och blivit hjälpta, i så fall hur?

Det låter så lätt när andra snackar, gör si gör så, skulle vara intressant att se dessa personer ta en promenad med vår hund.

Jag gick mycket i skogen förra året när han var runt 6 månader. Kan han ha byggt upp världens kondition eller vad kommer all denna energi ifrån??

Han älskar människor med och blir alldeles till sig när nån kommer. Har jobbat mycket på att inte få hälsa förrän han sitter på rumpan. Inte hoppa. Men han ÄLSKAR människor. Upp i ansiktet och slicka..

 

[lislolaslo]

Har du kikat på Peter Ekström? Han jobbar ju mycket med jakthundar.
Här är två filmer om koppelträning. Och ja det ser sådär provocerande enkelt ut men titta på den andra filmen först, den är mest rimlig

 

[lislolaslo]

Här är också en jag tycker är bra.

 

[golfbollar12]

Har du kikat på Peter Ekström? Han jobbar ju mycket med jakthundar.
Här är två filmer om koppelträning. Och ja det ser sådär provocerande enkelt ut men titta på den andra filmen först, den är mest rimlig

Tack nej det hade jag inte. Vad smart att sätta det i bältet.

Han har rätt i att det är ett himla ryckande i kopplet . Ska testa att sätta det i bältet nu och gå ut och köpte en sån hake i morgon.

 

[lislolaslo]

Tack nej det hade jag inte. Vad smart att sätta det i bältet.

Han har rätt i att det är ett himla ryckande i kopplet . Ska testa att sätta det i bältet nu och gå ut och köpte en sån hake i morgon.

Man blir ju på så dåligt humör när de drar och rycker och då blir det ju bara ännu värre
Just ett längre koppel tycker jag är super. Då hinner de ju ofta nosa/kissa/rulla/lukta klart innan man hinner tröttna. Min ena har jag alltid i långkoppel med en expander så att ev ryck dämpas lite extra. Egentligen kanske det är dumt, att hon inte lär sig känna hur långt kopplet är, men jag tycker det funkar fint. Så kan jag och min gamling gå i vår egen takt...

 

[Red_Chili]

Kan du åka till förorterna finns det betydligt fler ställen där han kan vara lös. Tror även att hundöarna ute på Drottningholm finns kvar. Har han fungerande inkallning så kan jag tipsa om ännu fler ställen som är underbara för hundpromenader.

Du kommer nog aldrig kunna motionera honom trött, utan just att ge honom rejäl mental utmaning är nog bättre. När du säger att ni "jobbar med sök och annat", hur menar du att ni gör då?

 

[golfbollar12]

Kan du åka till förorterna finns det betydligt fler ställen där han kan vara lös. Tror även att hundöarna ute på Drottningholm finns kvar. Har han fungerande inkallning så kan jag tipsa om ännu fler ställen som är underbara för hundpromenader.

Du kommer nog aldrig kunna motionera honom trött, utan just att ge honom rejäl mental utmaning är nog bättre. När du säger att ni "jobbar med sök och annat", hur menar du att ni gör då?

Ja precis, får ta oss ut dit. Han är duktig när han är lös.
Så tipsa gärna.

Inte nån regelrätt sök och spårning utan mer gömma saker hemma och ute i skogen i ett spår.

 

[golfbollar12]

Man blir ju på så dåligt humör när de drar och rycker och då blir det ju bara ännu värre
Just ett längre koppel tycker jag är super. Då hinner de ju ofta nosa/kissa/rulla/lukta klart innan man hinner tröttna. Min ena har jag alltid i långkoppel med en expander så att ev ryck dämpas lite extra. Egentligen kanske det är dumt, att hon inte lär sig känna hur långt kopplet är, men jag tycker det funkar fint. Så kan jag och min gamling gå i vår egen takt...

Ska köpa ett längre.
Det funkade faktist bra med kopplet fastbundet i sambon. Gick väldigt fint hem. Fick springa av sig lite i rastgården men han kändes mycket gladare i dag. Kanske för att slippa höra oss gnälla och rycka haha. Ja man blir ju på så dåligt humör.

 

[Red_Chili]

Inte nån regelrätt sök och spårning utan mer gömma saker hemma och ute i skogen i ett spår.

Då kanske du ska börja där Kör du ordentlig spårträning några gånger i veckan kanske han känner att han får tillräckligt mycket utlopp för sitt behov av att spåra och leta att det blir lugnare i vardagen.

 

[golfbollar12]

Då kanske du ska börja där Kör du ordentlig spårträning några gånger i veckan kanske han känner att han får tillräckligt mycket utlopp för sitt behov av att spåra och leta att det blir lugnare i vardagen.

Ja precis! Han verkar ha ett stort behov av det.

 

[lislolaslo]

Ska köpa ett längre.
Det funkade faktist bra med kopplet fastbundet i sambon. Gick väldigt fint hem. Fick springa av sig lite i rastgården men han kändes mycket gladare i dag. Kanske för att slippa höra oss gnälla och rycka haha. Ja man blir ju på så dåligt humör.

Ja det blir ju så lätt en ond cirkel... Och att man bara fokuserar på problemen i stället för att bara gå och ha en trevlig promenad ☺

 

[Sofie.S]

Jag kämpade länge med koppelträning, har en 55kgs hund och fick tillslut ont i kroppen av hans statiska smådragande.
Jag köpte en sele med knäppning fram och varje gång han drog bytte jag riktning - idag räcker det att jag säger ”nej” om han drar.
Har även tränat in ”bakom”, då får han helt enkelt gå bakom mig med slappt koppel.

Hittar man rätt metod så går det ganska fort att få bort det beteendet.

 

[Fruentimber]

@golfbollar12

Att "gömma saker hemma" eller göra ett litet spår med en leksak är gissningsvis ganska långt ifrån utmanande för din hund. Det är inte särskilt utmanande för någon hund alls.

Din hund behöver stimuleras och utmanas aktivt mentalt. Du kan inte promenera den trött. Föreslår att du går en kurs i t ex spår så att du kan få rätt verktyg.

 

[MarinaF]

Jag har en ung flattehane och vi har brottats en del med samma problem. Det som hjälpt överlägset bäst är ett tips jag hörde i en podd, av Eva Bodfäldt. Hennes tips var att istället för att, som man ju ofta får lära sig, fokusera på att stanna när hunden drar så fokusera istället främst på att stanna när hunden INTE drar, alltså när kopplet är slakt, och beröm/ge godis när hunden stannar innan kopplet sträckts.
Vi testade det, i början fick jag ju periodvis stanna i princip vartannat steg, men efter någon vecka med aktivt praktiserande av detta var det som en helt annan hund att gå med. Det är fortfarande långt ifrån perfekt, ibland (i synnerhet vid lite fysisk understimulans) kan han dra, men det är helt klart hanterbart, och då får man gå tillbaka till den här övningen i början av promenaden så brukar det bli bättre ganska snart...alternativt låta honom hållas tills han hittat en lämplig plats att bajsa på, efter det brukar det också vara lugnare
Allt eftersom det tack vare den här tekniken blivit mindre med dragandet och mer fokus på mig på promenaderna har vi också infört "start och stopp"för vägkantsnosande. Ibland säger jag varsågod och då får han nosa och vara ofokuserad en stund (men inget hårt dragande) och jag stannar om han hittar något intressant, men sedan på kommando "Sidan" går han i närheten av mig och är uppmärksam på mig (i början var det bara möjligt genom att han fick gå "ut i vägen" och jag gå närmast vägkanten). En så stor del av våran "vardagsmotion" är koppelpromenader i urban miljö så då vill jag ändå att han ska få nosa och undersöka saker för att promenaderna ska ge lite mer stimulans, men jag har förstått att det med honom inte går att låta det ske spontant och okontrollerat för då urartar det oftast till en dragkamp som ingen blir glad av.

Det är mitt tips, men det är ju förstås olika vad som funkar på olika individer!

 

[golfbollar12]

Jag har en ung flattehane och vi har brottats en del med samma problem. Det som hjälpt överlägset bäst är ett tips jag hörde i en podd, av Eva Bodfäldt. Hennes tips var att istället för att, som man ju ofta får lära sig, fokusera på att stanna när hunden drar så fokusera istället främst på att stanna när hunden INTE drar, alltså när kopplet är slakt, och beröm/ge godis när hunden stannar innan kopplet sträckts.
Vi testade det, i början fick jag ju periodvis stanna i princip vartannat steg, men efter någon vecka med aktivt praktiserande av detta var det som en helt annan hund att gå med. Det är fortfarande långt ifrån perfekt, ibland (i synnerhet vid lite fysisk understimulans) kan han dra, men det är helt klart hanterbart, och då får man gå tillbaka till den här övningen i början av promenaden så brukar det bli bättre ganska snart...alternativt låta honom hållas tills han hittat en lämplig plats att bajsa på, efter det brukar det också vara lugnare
Allt eftersom det tack vare den här tekniken blivit mindre med dragandet och mer fokus på mig på promenaderna har vi också infört "start och stopp"för vägkantsnosande. Ibland säger jag varsågod och då får han nosa och vara ofokuserad en stund (men inget hårt dragande) och jag stannar om han hittar något intressant, men sedan på kommando "Sidan" går han i närheten av mig och är uppmärksam på mig (i början var det bara möjligt genom att han fick gå "ut i vägen" och jag gå närmast vägkanten). En så stor del av våran "vardagsmotion" är koppelpromenader i urban miljö så då vill jag ändå att han ska få nosa och undersöka saker för att promenaderna ska ge lite mer stimulans, men jag har förstått att det med honom inte går att låta det ske spontant och okontrollerat för då urartar det oftast till en dragkamp som ingen blir glad av.

Det är mitt tips, men det är ju förstås olika vad som funkar på olika individer!

Tusen tack!! Detta ska testas!

 

[em-pirre]

Jag hade jobbat mera med hjärnan. Väldigt långa promenader och cykling hade jag väntat med tills hunden är äldre faktiskt. Det är ändå en rätt stor hund vi pratar om.

 

[Lingon]

Hej, det är såå jobbigt att gå promenader med vår 14-månders retriever och har egentligen alltid vart. Mycket flat i honom.

Ja vi har provat det mesta och alla tips vi fått sen han var tre månader. Inte låta beteendet belönas, dvs dra och ta sig framåt. Det försökte vi med i månader, spelade ingen roll. Provat att ha kort koppel, långt koppel, ha jämt med godis och belöna när kopplet är slakt. Kontaktövningar...sele med ring på bröst och rygg, nosgrimma, halsband. Allt. Det är lättare att distrahera när det kommer andra hundar än dessa dofter överallt och att han vill framåt.
Skvallerträning hjälper inte mot detta.

Jobbar mycket med sök och annat med. Så det handlar inte om understimulering, inte heller överstimulering. Hur lugn och mysigt som helst hemma och älskar denna hund, men detta är inte kul.

Vi har en rastgård en liten bit bort som han älskar att leka i. Främst gå och nosa och kasta pinnar och han vet när vi är påväg dit. (Men det är inte bara dit han drar, spelar ingen roll vart vi går) gå på Gärdet lös funkar bra, men det är ju enda stället han får vara lös på här i Stockholm.

Det som funkar bäst är att gå till rastgården, kasta pinnar och springa som en galning, då kan han gå utan att nästan dra armen ur led på oss. Men han är ändå långt fram. Igår gick vi 8 km och han var inte ens i närheten av att bli trött. Jag älskar att promenera men nu är man bara less.

Det blev ju inte bättre med könsmognaden och dofterna. Cyklar med honom men det är för farligt då han tvärnitar vid en intressant doft. När han känner en doft drar han så hårt så man nästan ramlar. Det ska kissas och skvättas var femte meter.
Även om jag inte tillåter att nosa och skvätta konstant så styr drifterna.

Är det nån här som vart med om detta eller känner nån som haft stora svårigheter och blivit hjälpta, i så fall hur?

Det låter så lätt när andra snackar, gör si gör så, skulle vara intressant att se dessa personer ta en promenad med vår hund.

Jag gick mycket i skogen förra året när han var runt 6 månader. Kan han ha byggt upp världens kondition eller vad kommer all denna energi ifrån??

Han älskar människor med och blir alldeles till sig när nån kommer. Har jobbat mycket på att inte få hälsa förrän han sitter på rumpan. Inte hoppa. Men han ÄLSKAR människor. Upp i ansiktet och slicka..

Det är väldigt svårt att trötta ut en hund fysiskt. Mentalt är det som gäller om du vill få honom att bli trött. Tvinga honom att tänka.

När du skriver att han blir alldeles till sig när någon kommer, menar du när någon kommer hem till er eller när ni möter folk på promenaderna?

 

[Happimess]

Hej, det är såå jobbigt att gå promenader med vår 14-månders retriever och har egentligen alltid vart. Mycket flat i honom.

Ja vi har provat det mesta och alla tips vi fått sen han var tre månader. Inte låta beteendet belönas, dvs dra och ta sig framåt. Det försökte vi med i månader, spelade ingen roll. Provat att ha kort koppel, långt koppel, ha jämt med godis och belöna när kopplet är slakt. Kontaktövningar...sele med ring på bröst och rygg, nosgrimma, halsband. Allt. Det är lättare att distrahera när det kommer andra hundar än dessa dofter överallt och att han vill framåt.
Skvallerträning hjälper inte mot detta.

Jobbar mycket med sök och annat med. Så det handlar inte om understimulering, inte heller överstimulering. Hur lugn och mysigt som helst hemma och älskar denna hund, men detta är inte kul.

Vi har en rastgård en liten bit bort som han älskar att leka i. Främst gå och nosa och kasta pinnar och han vet när vi är påväg dit. (Men det är inte bara dit han drar, spelar ingen roll vart vi går) gå på Gärdet lös funkar bra, men det är ju enda stället han får vara lös på här i Stockholm.

Det som funkar bäst är att gå till rastgården, kasta pinnar och springa som en galning, då kan han gå utan att nästan dra armen ur led på oss. Men han är ändå långt fram. Igår gick vi 8 km och han var inte ens i närheten av att bli trött. Jag älskar att promenera men nu är man bara less.

Det blev ju inte bättre med könsmognaden och dofterna. Cyklar med honom men det är för farligt då han tvärnitar vid en intressant doft. När han känner en doft drar han så hårt så man nästan ramlar. Det ska kissas och skvättas var femte meter.
Även om jag inte tillåter att nosa och skvätta konstant så styr drifterna.

Är det nån här som vart med om detta eller känner nån som haft stora svårigheter och blivit hjälpta, i så fall hur?

Det låter så lätt när andra snackar, gör si gör så, skulle vara intressant att se dessa personer ta en promenad med vår hund.

Jag gick mycket i skogen förra året när han var runt 6 månader. Kan han ha byggt upp världens kondition eller vad kommer all denna energi ifrån??

Han älskar människor med och blir alldeles till sig när nån kommer. Har jobbat mycket på att inte få hälsa förrän han sitter på rumpan. Inte hoppa. Men han ÄLSKAR människor. Upp i ansiktet och slicka..

Jag förstår frustrationen. Jag hade dock tagit mig en funderare, vem är promenaderna till för, och vad ska de fyllas med för att göra den individen nöjd? Är det "min" promenad, som handlar om att avverka så lång sträcka som möjligt, kanske ta mig från A till B? Eller är det hundens promenad, som ska göra hen nöjd och belåten (och gärna lite trött, så vi får lugn och ro en stund)? De första exemplen förekommer ju absolut, som mina morgonpromenader till spårvagnen där vi har en tid att passa och hunden får anpassa sig efter mig. Men när det är hundens promenad, då är jag väldigt mycket mer tolerant mot luktande och låter henne lukta färdigt så mycket det bara går. Gör hon det blir hon oerhört mycket mer följsam och uppmärksam på mig sen. Jag försöker att tydliggöra syftet med promenaderna för henne så mycket som möjligt: Under en viss typ av promenad belönas fotgående och uppmärksamhet mot mig, under andra typer av promenad får hon belöning genom frihet och möjlighet att lukta. Det blir då ingen barriär mellan mig och den intressanta lukten, jag blir snarare en möjliggörare för henne att få lukta.

Jag förstår om du inte vill belöna att han plötsligt drar rätt ner i ett dike och ställer sig där som en orubblig pansarvagn. Men vad händer om du faktiskt låter honom lukta helt färdigt där? Och belönar när uppmärksamheten riktas tillbaka till dig?

En hund blir OERHÖRT mycket tröttare (och gladare! nöjdare! mer belåten och harmonisk!) av att lukta oavbrutet i en liten skogsdunge i 1,5 timma än att knata 8 km på 1,5 timma. Lyssna på en podd eller fågelkvittret och låt honom lukta sig trött. SEN kan ni träna fint koppelgående och uppmärksamhet (såsom MarinaF beskrev!).

Som några andra skrev tror jag ordentlig spårträning är en suverän idé om du inte har lust att bara hänga i en skogsdunge i flera timmar varje dag.

 

[Sansat]

Ja precis, får ta oss ut dit. Han är duktig när han är lös.
Så tipsa gärna.

Inte nån regelrätt sök och spårning utan mer gömma saker hemma och ute i skogen i ett spår.

Jag skulle börja där, med den mentala biten. Tror inte det handlar om brist på fysisk aktivering, utan snarare brist på mental stimulans. Att springa efter pinnar och leta efter lite föremål är inget som tröttar ut en aktiv ung flat. Jag skulle läsa på lite om tex spår, uppletande, nosework/specialsök och jaktapportering, och välja någon aktivitet att börja jobba strukturerat med. Och sluta kasta pinnar som aktivitet, det skulle nog alla flattar jag haft ha gått upp i stress av.

Min fd flathane var förjävlig med att dra som unghund. Jag orkade inte bråka med honom hela tiden så på längre promenader hade jag midjebälte på mig själv och dragsele på hunden, så fick han gå som han ville så länge han gick framåt. Nosa och skvätta fick han göra i farten. På kortare promenader och rastningsrundor var det halsband eller sele med frontknäppe på, och nolltolerans mot drag i kopplet. Däremot fritt att nosa och skvätta så länge man gjorde det utan att slita armarna av mig. Han förstod skillnaden snabbt och blev rätt trevlig att gå med till slut. Var enormt skönt att kunna gå långpromenader utan att behöva bry sig om hans dragande i kopplet utan bara ha trevligt ihop, och träna att gå fint vid sidan av. Bara ett tips!

 

[Tuggben]

Tror också att lösningen sitter i koppelträning EFTER mental stimulans. Min erfarenhet är att hundar är som mest lättränade i koppel när de är rejält trötta. Vad som orsakar tröttheten beror från ras till ras. Prova att tömma honom på energi och träna koppelgående under korta stunder.

Har du provat apporteringsträning? Det är ju trots allt en retriever du har. Framförallt flatten tillhör vad jag förstår de mer högenergiska retrieverraserna.

Min egen dvärgschnauzer är ett monster när han är understimulerad. Motion gör honom endast trött för stunden. Vad som däremot tömmer honom på energi är aktiviteter där han behöver koncentrera sig, i hans fall är dessa nose work och spår. Spåren behöver inte nödvändigtvis vara långa utan ett kort spår på svårt underlag (typ grus eller asfalt). Däremot behöver det vara ett spår som är lagt så som ett spår behöver läggas. Finns flera bra böcker på hur man lägger spår på "rätt sätt". Den bästa aktiviteten är ju den som både husse/matte och vovven tycker om.

OBS! Sen är han ju en unghund dessutom. Större raser mognar senare än små. Under unghundstiden behöver man nog tyvärr lära sig att bara stå ut. Det är svårt att lära in nytt under denna väldigt påfrestande period. Man får trösta sig med att alla hundar kommer ur den till slut

För egen del börjar min treåring äntligen bli en trevlig hund som kan uppföra sig. Vägen dit har inte varit enkel utan kantad av mycket tårar, frustration och hårt arbete.