Hund som loggar ut

[Irrbloss]

Hej, hundmänniskor. Jag har ett huvudbry jag vill bolla med er.

Dual purpose-labrador, strax över tre år och har bott hos mig sedan han var valp. En bra representant för rasen på de flesta sätt, utom i arbetsegenskaperna. Viljan finns och han försöker alltid, men saknar helt uthållighet. Blir det för utmanande så loggar han ut och börjar tramsa eller tjurar ihop och skiter fullkomligt i vad jag har att säga.

Jag vet att rasen mognar långsamt, och jag har gett honom gott om tid och försökt att hålla kraven på en rimlig nivå. Men nu är han vuxen och tappar fortfarande tråden om det sätts minsta press, oavsett hur långsamt jag går fram. Han fungerar bättre med en viss mängd inramning men linjen mellan lagom och för mycket är hårfin.

Det är inte en svår hund på något annat vis, tvärtom. Men jag känner mig frustrerad och besviken eftersom jag inte vet hur jag ska handskas med det här. Jag köpte hund bland annat för att ha en träningskompis, men den planen har fallit platt eftersom han är såhär med det mesta. Det som fungerar bäst är självständigt nosarbete, som spår och nosework, så det är vad vi ägnar oss åt som aktivering.

Men jag lockas av andra hundsporter, så nu står jag vid ett vägskäl. Fortsätta att traggla med den hund jag har, eller köpa en till och låta labben vara nöjd som sällskapshund med nosarbete på hobbynivå. Det senare känns mer rättvist, men det kanske är jag som gjort fel i träningen och då lär det bli samma sak med nästa hund...

Så, jag vänder mig till er med mer vana av att arbeta med hund. Har ni träffat på hundar som varit såhär? Går det att göra något åt? Beror det på handhavandefel eller naturlig brist hos hunden? Både och?

 

[Scata]

Hej, hundmänniskor. Jag har ett huvudbry jag vill bolla med er.

Dual purpose-labrador, strax över tre år och har bott hos mig sedan han var valp. En bra representant för rasen på de flesta sätt, utom i arbetsegenskaperna. Viljan finns och han försöker alltid, men saknar helt uthållighet. Blir det för utmanande så loggar han ut och börjar tramsa eller tjurar ihop och skiter fullkomligt i vad jag har att säga.

Jag vet att rasen mognar långsamt, och jag har gett honom gott om tid och försökt att hålla kraven på en rimlig nivå. Men nu är han vuxen och tappar fortfarande tråden om det sätts minsta press, oavsett hur långsamt jag går fram. Han fungerar bättre med en viss mängd inramning men linjen mellan lagom och för mycket är hårfin.

Det är inte en svår hund på något annat vis, tvärtom. Men jag känner mig frustrerad och besviken eftersom jag inte vet hur jag ska handskas med det här. Jag köpte hund bland annat för att ha en träningskompis, men den planen har fallit platt eftersom han är såhär med det mesta. Det som fungerar bäst är självständigt nosarbete, som spår och nosework, så det är vad vi ägnar oss åt som aktivering.

Men jag lockas av andra hundsporter, så nu står jag vid ett vägskäl. Fortsätta att traggla med den hund jag har, eller köpa en till och låta labben vara nöjd som sällskapshund med nosarbete på hobbynivå. Det senare känns mer rättvist, men det kanske är jag som gjort fel i träningen och då lär det bli samma sak med nästa hund...

Så, jag vänder mig till er med mer vana av att arbeta med hund. Har ni träffat på hundar som varit såhär? Går det att göra något åt? Beror det på handhavandefel eller naturlig brist hos hunden? Både och?

Vad är det du vill göra med han? Vilka andra hundsporter?
Innan jag vet mer så vill jag bara säga att det är en jakthund med förkärlek för apportering. Grenar som inte ligger inom det spannet gör han nog för att Du vill (arbetsviljan ändå) - inte för att han vill och då finns inget incitament för uthållighet.
Sen kan ju gener med sällskap slagit hårdare än vad du räknat med.

 

[Bulldoozer]

Har lilla corgi-fröken här hemma som lätt tjurar ihop och tappar motivation och arbetsvilja. Hon är jätte-lagom annars och går bra att träna så länge man håller det lättsamt och kravlöst.
Är det en omöjlig hund att träna? Näe, jag får bara lägga mycket tid på att belöna upp moment och stryka medhårs.
I agilityn har hon nu sådan egen träningsvilja och motivation att jag kan gå in och kräva lite mer men det har tagit lång tid att komma dit genom korta ganska kravlösa pass där vi bara jobbat på att hon ska tycka att det roligt.
Nu har vi börjat med rally och där måste vi leka och belöna fram det mesta och kör kravlöst. Petar jag lite på nånting så surar hon ihop så när jag tränar henne måste jag tänka på att inte ställa några krav än.

Hon är egentligen en fantastisk hund på många sätt men jag tror hon blir lite osäker när hon upplever krav och därav att hon slutar vilja jobba. I agilityn har hon fått upp ett bra självförtroende, driv och engagemang så där funkar det att lägga på mer krav. Rallyn kommer nog också bara jag ger henne tid och anpassar träningen efter henne.

Har du gått kurs i nån sport du vill hålla på med och isåfall vad har instruktören gett för feedback?
Jag vet inte hur mycket hund du tränat innan men i många fall är det vi förare som ställer till det. För höga krav, för dåliga belöningar, dålig timing, dåliga på att få hunden att förstå vad vi vill, tränar för länge istället för att sluta på topp osv osv. Jag vet att när det blir fel i träningen så är det på grund av mig oavsett hund. Har tre hundar som är tre olika individer som svarar och reagerar olika och det upp till mig att anpassa träningen för att hundarna ska kunna nå sin fulla potential (eller iallafall en del av den).
Corgin: förarkänslig, matglad, miljöstark och följsam. Lite träning->mycket belöning. Lär sig jättefort och ska absolut inte "nöta".
Spock: inte förarkänslig, hög förväntan=hög stress, arbetsglad och behöver längre pass och uppvärmning för att "landa". Inte den skarpaste kniven i lådan men är kompenserar med 100% engagemang i vad man än tränar.
Tay: Följsam, lite bekväm av sig och behöver hög belöningsfrekvens för att vilja jobba om det inte är agility eller vallning. Kan behöva taggas igång en del med leksak men är även en godisråtta.

Har du tagit hjälp av en tränare? Ibland kan man behöva byta tränare också då det viktigt att den som tränar er passar både dig och hunden.

 

[Irrbloss]

Vad är det du vill göra med han? Vilka andra hundsporter?
Innan jag vet mer så vill jag bara säga att det är en jakthund med förkärlek för apportering. Grenar som inte ligger inom det spannet gör han nog för att Du vill (arbetsviljan ändå) - inte för att han vill och då finns inget incitament för uthållighet.
Sen kan ju gener med sällskap slagit hårdare än vad du räknat med.

Jag vill gärna köra rallylydnad och freestyle, men det kräver ett stadigt fokus och samarbete med föraren som han inte riktigt klarar av, inte i dagsläget i alla fall. Jag har provat att bygga upp det successivt men jag märker ingen förbättring. Vilken belöning jag erbjuder verkar inte heller spela någon större roll. Det är inte så att jag förväntar mig att han ska jobba utan att få lön.

Jag är fullt medveten om att det är en apportör, och han får pyssla med apportering på enkel nivå. Men problemet uppstår även där när han börjar bli mentalt trött. Fysiskt så kan han köra tills han stupar, så jag kan inte tolka det på något annat vis än att problemet sitter i huvudet. Det är därför jag vänder mig hit, för att försöka få en idé om det går att jobba på eller om det är dömt att misslyckas.

 

[Bulldoozer]

Har du gått kurs i rally eller freestyle?

Rom byggdes inte på en dag och man måste ju börja från grunden.

Jag har lyckats traggla Nano runt både rally upp till avancerad klass och tävlat freestyle med henne och hennes fokusspann var lika fladdrigt som en fjärils ..

Jag tror du gör det för svårt för dig själv och för din hund genom att tänka att den måste vara på ett visst sätt. Börja träna efter era förutsättningar och bygg på en bit i taget.
Jag tävlar rally med två väldigt olika hundar, en med superbra fokus men som kan explodera eller överarbeta. Den andra jobbar jag mig igenom banan med och får ta till varenda knep jag kan för att få med hela vägen . På träningarna kör vi aldrig hela banor, vi belönar ofta efter varje moment. Till slut blir vissa moment nästan självbelönande när man belönat upp dem och det hjälper oerhört mycket sen när man ska ta sig igenom en bana.

 

[Irrbloss]

Har du gått kurs i nån sport du vill hålla på med och isåfall vad har instruktören gett för feedback?

Har du tagit hjälp av en tränare? Ibland kan man behöva byta tränare också då det viktigt att den som tränar er passar både dig och hunden.

Vi gick en i vardagslydnad när han var unghund och såhär i backspegeln så borde jag inte vara förvånad att vi har det här problemet nu. Jag loggar nämligen också ut när det blir jobbigt och det ser för andra ut som att jag är helt lugn och inte behöver hjälp. Precis det hände där, instruktören tyckte att jag hade fin kontroll och sedan var vi ganska bortglömda. Hjälpinstruktören sa några ord men inget som var värt att lägga på minnet, hen tyckte bara att min hund skulle hållas väldigt kort.

Det är enormt tryck på kurserna häromkring så vi har inte lyckats komma med på någon fler. De blir fulla så fort de läggs ut och man kan inte ställa sig på kö till nästa. Jag skulle jättegärna gå någon i rally eller freestyle men det har helt enkelt inte varit möjligt. En hel del av kurserna är dessutom förberedande för tävling och vi är väldigt långt från den nivån.

Jag har sökt efter tränare som kan retriever, men eftersom jag bor på helt fel plats har jag inte lyckats hitta någon som bor inom rimligt transportavstånd. Jag får alltså försöka lösa det här på egen hand så gott det går.

 

[Bulldoozer]

Jag tänker att du inte nödvändigtvis måste ha en tränare som är inriktad på retriever om det rally eller freestyle du vill inrikta dig på.
En bra tränare kan anpassa sig efter er som ekipage oavsett hundras.
Vi har haft med en massa olika raser på våra agilitykurser och även om vi kan ta viss hänsyn till ras så är även alla hundar sina egna individer där man måste ta hänsyn till massa olika egenskaper och personlighet.
Angående ras brukar vi mest ta upp det för att belysa för ägaren vad det är de har skaffat sig och vilka grundegenskaper man har att jobba med i den ras man skaffat sig. Dock så är de ju som sagt också individer. Våra två border collies har samma grundegenskaper -> dvs de är avlade för vallning och samarbete. Som individer är de trots det otroligt olika och även om det kanske skulle gå att träna dem på samma sätt så skulle jag inte tillvarata deras individuella styrkor och jobba med deras svagheter om jag försökte träna dem efter samma mall.

Du behöver hitta en tränare som kan hjälpa er hitta rätt så att säga. Sen absolut kanske du inte har den allra mest lättjobbade hunden, det är inte det jag påstår men om du får ett par nycklar att hitta rätt så skulle ni nog kunna komma vidare i träningen. Innan du ger upp tycker jag du ska försöka hitta en tränare, ofta kan ett par nya ögon utifrån ge ett annat perspektiv.

 

[toughcookie]

Min förra hund (egen uppfödning) och jag matchade inte alls i ambitionsnivå. Han ville träna lite lätt väldigt korta stunder i taget och jag vill träna massor och hela tiden. Han tyckte inte alls att det var roligt att traggla med detaljer i lydnaden och i skyddet så bet han för att jag sa det, inte för att han tyckte att det var det roligaste som finns. Honom sålde jag till goda vänner som varit hans extrafamilj under hela hans uppväxt. Där är han "terapihund" åt sin husse som har hälsobekymmer, får träna lite trädgårdslydnad och vara en högt älskad och bortskämd lyxnalle.
Jag själv sparade en tik ur nästa kull och vi båda har otroligt roligt ihop och matchar varandras energier perfekt.
Det är i mina ögon inte alls fel att "byta ut"eller komplettera med en till hund om man inte klickar på alla plan.

 

[animalasia]

Hej, hundmänniskor. Jag har ett huvudbry jag vill bolla med er.

Dual purpose-labrador, strax över tre år och har bott hos mig sedan han var valp. En bra representant för rasen på de flesta sätt, utom i arbetsegenskaperna. Viljan finns och han försöker alltid, men saknar helt uthållighet. Blir det för utmanande så loggar han ut och börjar tramsa eller tjurar ihop och skiter fullkomligt i vad jag har att säga.

Jag vet att rasen mognar långsamt, och jag har gett honom gott om tid och försökt att hålla kraven på en rimlig nivå. Men nu är han vuxen och tappar fortfarande tråden om det sätts minsta press, oavsett hur långsamt jag går fram. Han fungerar bättre med en viss mängd inramning men linjen mellan lagom och för mycket är hårfin.

Det är inte en svår hund på något annat vis, tvärtom. Men jag känner mig frustrerad och besviken eftersom jag inte vet hur jag ska handskas med det här. Jag köpte hund bland annat för att ha en träningskompis, men den planen har fallit platt eftersom han är såhär med det mesta. Det som fungerar bäst är självständigt nosarbete, som spår och nosework, så det är vad vi ägnar oss åt som aktivering.

Men jag lockas av andra hundsporter, så nu står jag vid ett vägskäl. Fortsätta att traggla med den hund jag har, eller köpa en till och låta labben vara nöjd som sällskapshund med nosarbete på hobbynivå. Det senare känns mer rättvist, men det kanske är jag som gjort fel i träningen och då lär det bli samma sak med nästa hund...

Så, jag vänder mig till er med mer vana av att arbeta med hund. Har ni träffat på hundar som varit såhär? Går det att göra något åt? Beror det på handhavandefel eller naturlig brist hos hunden? Både och?

Är hunden mentaltestad?

 

[Irrbloss]

Är hunden mentaltestad?

Nej, varken MH eller BPH. Vad tänker du att det skulle visa som inte redan har visat sig i vardagen?

 

[Malibu_Stacy]

Hej, hundmänniskor. Jag har ett huvudbry jag vill bolla med er.

Dual purpose-labrador, strax över tre år och har bott hos mig sedan han var valp. En bra representant för rasen på de flesta sätt, utom i arbetsegenskaperna. Viljan finns och han försöker alltid, men saknar helt uthållighet. Blir det för utmanande så loggar han ut och börjar tramsa eller tjurar ihop och skiter fullkomligt i vad jag har att säga.

Jag vet att rasen mognar långsamt, och jag har gett honom gott om tid och försökt att hålla kraven på en rimlig nivå. Men nu är han vuxen och tappar fortfarande tråden om det sätts minsta press, oavsett hur långsamt jag går fram. Han fungerar bättre med en viss mängd inramning men linjen mellan lagom och för mycket är hårfin.

Det är inte en svår hund på något annat vis, tvärtom. Men jag känner mig frustrerad och besviken eftersom jag inte vet hur jag ska handskas med det här. Jag köpte hund bland annat för att ha en träningskompis, men den planen har fallit platt eftersom han är såhär med det mesta. Det som fungerar bäst är självständigt nosarbete, som spår och nosework, så det är vad vi ägnar oss åt som aktivering.

Men jag lockas av andra hundsporter, så nu står jag vid ett vägskäl. Fortsätta att traggla med den hund jag har, eller köpa en till och låta labben vara nöjd som sällskapshund med nosarbete på hobbynivå. Det senare känns mer rättvist, men det kanske är jag som gjort fel i träningen och då lär det bli samma sak med nästa hund...

Så, jag vänder mig till er med mer vana av att arbeta med hund. Har ni träffat på hundar som varit såhär? Går det att göra något åt? Beror det på handhavandefel eller naturlig brist hos hunden? Både och?

Jag tycker det låter som en typisk mentalitet på en utställningslabbe idag.
Du har fått bra tips i tråden. Träningen behöver anpassas mer till hundens förutsättningar. Korta, motiverande övningar som sedan byggs på allt mer - i hundens takt. Uthållighet går absolut att träna upp, men det behöver finnas någon typ av grundläggande arbetsvilja och motivation då. En hund som tycker något är tråkigt kommer inte bli uthållig.

Personligen hade jag inte orkat med en hund som inte vill träna lika mycket som jag. Jag har haft en hund i mina tonår som man fick släpa runt på träningsplanen och det var inte kul. Och så otroligt dränerande för mig att hela tiden behöva kämpa för att vara rolig och motiverande.
Jag jobbar hellre med att dämpa en hund än lägga massa tid på att dra upp den.
Hade jag köpt en hund nu som visar sig vara som din hade jag skaffat en till och funderat på omplacering om det inte finns möjlighet till en sällskapshund i familjen.

 

[Bulldoozer]

Precis som andra skrivit så är det inte fel att skaffa en till alternativt omplacera om du vill ha en annan typ av hund. Det är definitivt lättare för mig att ha tålamod att träna corgin eftersom jag har flera hundar. Att hennes träningstid är på en 10-del av de andras gör inget eftersom hon inte är den enda hunden jag tränar. Nano blev omplacerad, dock inte för att hon var svårjobbad men hon trivdes inte i en så stor flock som vi hade då. Nu lever hon ett liv som sällskapshund med en hundkompis och trivs väldigt bra med det.

Sen är det de mer svårmotiverade och svåra hundarna jag lärt mig absolut mest av. Att kunna jobba fram dem kräver knep, att tänka utanför boxen och att verkligen få in bra belöningar. Är det jätteroligt att träna en sån hund? Nej, men de har definitivt gjort att jag fått en större verktygslåda att använda både med mina andra hundar och i min roll som instruktör.

 

[Tonto]

Hej, hundmänniskor. Jag har ett huvudbry jag vill bolla med er.

Dual purpose-labrador, strax över tre år och har bott hos mig sedan han var valp. En bra representant för rasen på de flesta sätt, utom i arbetsegenskaperna. Viljan finns och han försöker alltid, men saknar helt uthållighet. Blir det för utmanande så loggar han ut och börjar tramsa eller tjurar ihop och skiter fullkomligt i vad jag har att säga.

Jag vet att rasen mognar långsamt, och jag har gett honom gott om tid och försökt att hålla kraven på en rimlig nivå. Men nu är han vuxen och tappar fortfarande tråden om det sätts minsta press, oavsett hur långsamt jag går fram. Han fungerar bättre med en viss mängd inramning men linjen mellan lagom och för mycket är hårfin.

Det är inte en svår hund på något annat vis, tvärtom. Men jag känner mig frustrerad och besviken eftersom jag inte vet hur jag ska handskas med det här. Jag köpte hund bland annat för att ha en träningskompis, men den planen har fallit platt eftersom han är såhär med det mesta. Det som fungerar bäst är självständigt nosarbete, som spår och nosework, så det är vad vi ägnar oss åt som aktivering.

Men jag lockas av andra hundsporter, så nu står jag vid ett vägskäl. Fortsätta att traggla med den hund jag har, eller köpa en till och låta labben vara nöjd som sällskapshund med nosarbete på hobbynivå. Det senare känns mer rättvist, men det kanske är jag som gjort fel i träningen och då lär det bli samma sak med nästa hund...

Så, jag vänder mig till er med mer vana av att arbeta med hund. Har ni träffat på hundar som varit såhär? Går det att göra något åt? Beror det på handhavandefel eller naturlig brist hos hunden? Både och?

Jag hade köpt en till hund med mer go. En hund som inte tycker det är kul kommer aldrig bli rolig att träna med i min mening.

 

[animalasia]

Nej, varken MH eller BPH. Vad tänker du att det skulle visa som inte redan har visat sig i vardagen?

Jag tycker att ett mentaltest visar på varför en hund beter sig på ett visst sätt och hur man ska anpassa sin träning för att ge hunden bästa förutsättningar. Nu tänker jag utifrån mina erfarenheter av mental test utarbetad av BB som är ett mer kvalitativt test, och då menar jag INTE att det är bättre än MH eller BPH utan att resultatet är kvalitativt. Det innebär att resultatet inte är tänkt att jämföras med andra eller generaliseras till statistiska diagram utan resultatet är en fördjupad beskrivning av hundens mentala egenskaper som visar på hur, vad och varför.

Jag hade en hund som zoomade ut som din och jag och min man var väldigt oense om varför. Jag hävdade att hon gjorde sitt bästa. Iallafall vi mentaltestade henne och det visade sig att jag hade rätt. Hunden hade inte förutsättningar och Barbro var tveksam till om den ens skulle klara uppgiften som jakthund. Efter det ändrade vi helt träningen och sänkte kraven på hunden.

Detta gjorde att hunden ökade sitt självförtroende, lyckades och blev gladare och utvecklades så småningom till en mycket kompetent jakthund men vi la tanken på att delta på jaktprov på hyllan. Det kan ju vara så att även din hund inte har förutsättningar för det du vill och då kan det vara skönt att veta det.

 

[Irrbloss]

Omplacering är inte aktuellt. Det är det som grämer mig mest, att han är allt jag önskat förutom när det kommer till arbetsegenskaperna. Hade jag varit mindre fäst vid honom så hade det nog varit ett enklare beslut. Men är det så hopplöst som ni får det att låta så är det lika bra att jag lägger ambitionerna på hyllan och bara fortsätter att köra korta pass med mycket pepp för aktiveringens skull. Hunden kommer inte vara ett dugg missnöjd över att gå och skrota som sällskapsherre resten av tiden.

Tack för alla svar. Jag får se om jag orkar tota ihop en rasvalstråd framöver, för jag vet inte ens var jag ska börja om jag ska leta efter en till hund att komplettera med. Sportig utan att bli för mycket, hur ska det gå ihop?

 

[Mkb]

Jag skulle inte räkna med att han är riktigt mentalt fullvuxen vid strax över tre års ålder faktiskt.

Med det sagt, att din hund är bättre på lite mer självständiga uppgifter tyder väl på att det finns en potential där som inte riktigt kommer till sin rätt vid mer sociala grenar. Så visst finns det en risk att du gör på ett sätt som är inkompatibelt med din hunds inlärningsstil, eller så är det kanske så att han bara tycker bättre om mer självständiga uppgifter, eller så är det något helt annat, det är svårt att säga.

Något jag kommer ihåg från en studie från ett eller två år sedan där man jämförde bland andra labradorers inlärningsstil med till exempel asiatiska spetsars (och BC, corgi med flera) var att retrievers inte reagerade lika snabbt som de asiatiska spetsarna på när man ändrade belöningsschemat. Detta trodde man eventuellt berodde på att retrievers är en mer social grupp, de kanske alltså tittar lite mindre på vad som händer med belöningen och mer på sociala tecken från sin ägare. Så retrievers var å ena sidan mindre flexibla vid den typen av inlärning men å andra sidan hade de lättare för att ta uteblivna belöningar medan de asiatiska spetsarna hade en väldigt kostnadseffektiv inlärning. Du beskriver att du har testat olika belöningar och att det inte verkar påverka resultatet märkvärt, det kanske signalerar just att belöningen i sig inte nödvändigtvis är det viktigaste i träningssituationen för din hund. Jag säger inte att du ska strunta i belöningarna utan bara att det finns en möjlighet att han tittar mycket mer på dig och de signaler du sänder ut under tiden som ni tränar. Kanske är det något där som uteblir, men det är ju ren spekulation i det här läget.

Sedan är det kanske också så att de grenar han gillar, spår och nosework, ligger på en lite annan optimal energinivå än sådant som rallylydnad och freestyle när det är effektivt genomfört. Spår och nosework är mer metodiskt, medan rallylydnad och freestyle är mer direkt och kanske lite högre i energi. Så det kan ju också vara så att han har en lägre "baseline arousal" i sin personlighet som är mer optimal för sådant som metodisk problemlösning än för den omedelbara respons som efterfrågas i rallylydnad och freestyle. Men det här är förstås också spekulation.

 

[Bulldoozer]

Omplacering är inte aktuellt. Det är det som grämer mig mest, att han är allt jag önskat förutom när det kommer till arbetsegenskaperna. Hade jag varit mindre fäst vid honom så hade det nog varit ett enklare beslut. Men är det så hopplöst som ni får det att låta så är det lika bra att jag lägger ambitionerna på hyllan och bara fortsätter att köra korta pass med mycket pepp för aktiveringens skull. Hunden kommer inte vara ett dugg missnöjd över att gå och skrota som sällskapsherre resten av tiden.

Tack för alla svar. Jag får se om jag orkar tota ihop en rasvalstråd framöver, för jag vet inte ens var jag ska börja om jag ska leta efter en till hund att komplettera med. Sportig utan att bli för mycket, hur ska det gå ihop?

Hopplöst har väl ingen sagt att det är? Det beror ju på om du kan justera din träning efter den hund du har istället för att försöka få in hunden i den mall du önskar.

Alltså nästan alla hundar törs jag säga att man kan ta sig igenom en nybörjarbana. Det är liksom det som är charmen med rally, att den passar många olika hundar särskilt de lägre klasserna.

 

[Irrbloss]

Hopplöst har väl ingen sagt att det är? Det beror ju på om du kan justera din träning efter den hund du har istället för att försöka få in hunden i den mall du önskar.

Okej, tydligen framgick det inte tydligt i trådstarten men jag har justerat träningen i oändlighet och får det ändå inte att lossna. Alla dessa år har jag försökt att möta min hund där han är, och gör så fortfarande men det känns som att vi bara står och stampar på samma fläck istället för att röra oss framåt ens litegrann. Det var en av anledningarna till att jag startade tråden, för att se om det fanns något jag kanske inte tänkt på.

Av svaren att döma så finns det inte det, utan det kommer troligtvis alltid att vara såhär. Att jag skulle försöka trycka in hunden i någon slags mall stämmer inte utan är något du själv läser in. Jag får väl ändå vara besviken på att den här biten av hundlivet inte fungerar? Det betyder inte att jag är missnöjd med hela hunden.

 

[Malibu_Stacy]

Omplacering är inte aktuellt. Det är det som grämer mig mest, att han är allt jag önskat förutom när det kommer till arbetsegenskaperna. Hade jag varit mindre fäst vid honom så hade det nog varit ett enklare beslut. Men är det så hopplöst som ni får det att låta så är det lika bra att jag lägger ambitionerna på hyllan och bara fortsätter att köra korta pass med mycket pepp för aktiveringens skull. Hunden kommer inte vara ett dugg missnöjd över att gå och skrota som sällskapsherre resten av tiden.

Tack för alla svar. Jag får se om jag orkar tota ihop en rasvalstråd framöver, för jag vet inte ens var jag ska börja om jag ska leta efter en till hund att komplettera med. Sportig utan att bli för mycket, hur ska det gå ihop?

En jaktlabbe är väl det som ligger närmast till hands. Då får du en hund som älskar träning men har de andra egenskaperna du söker i vardagen.
Man behöver absolut inte vara jägare eller syssla med praktisk jakt men såklart vilja köra apportering utöver den andra träningen du vill göra.

 

[Silver Girl]

Om du mest försökt på egen hand skulle jag rekommendera att ta några privatlektioner hos en bra tränare för att få ett annat perspektiv innan du ger upp. Bara för att känna att du gjort allt. Försök hitta någon som jobbar med t ex att hitta rätt belöning eller fokus, spelar ingen roll vilken gren de sysslar med.

Inte helt jämförbart men jag hade helt fastnat i rallyn för två år sedan. Efter en kurs som fokuserade på annat än skyltarna och momenten fick jag massor med tips. Och även om allt inte gick som på räls efter det så fick jag oftast en bra känsla och att hunden var med mig