Hundåret 2018

Hela senare delen av vintern/våren gick bort i strulande i strulande analsäckar, så dom opererades bort i april utan komplikationer. Tidiga sommaren fick hon nån tarmbakterie, som medicinerades bort. Sen kom sommaren, hunden låg typ utslagen i +30 och orkade ingenting, bara korta träningspass och bad.
Sen kom hösten, då gjorde vi slag i saken och anmälde oss till Lägre Spår och fick en uppflytt.
Sista delen av det här året har vi fått lite nytändning, och tränar med nytt fokus och glädje.
 
Vårt hundår mestadels bestått av pensionärsliv för Svansson. Jag trodde faktiskt inte att han skulle vara kvar hos mig såhär i slutet av året, men han har haft en fantastisk höst. Det blev lite väl spännande när han spräckte en tand och vi har fått justera lite mediciner, men i det stora hela har han mått bra och varit pigg och glad.

Vi har varit med på några enstaka träningar/helgkurser, men utan krav på prestation, bara för att han tycker det är kul.

Det största han gjort i år är att våga gå i och bada från klippor utan hjälp. :D Ännu en sak jag aldrig hade trott om honom, men han har äntligen knäckt den koden och har varit så nöjd med sig själv :)
 
Det började bra, vi skulle flytta från lägenheten ut på landet, allt skulle bli så bra. Sen under våren konstaterade det att han hade kronisk inflammation i tarmen och kortison sattes in. Vi var då mitt uppe i flytten med allt vad det innebär och så en sjuk hund ovanpå det. Det hela gick dock relativt bra, han blev bättre, gick upp i vikt och mådde allmänt bra. Sen en sommarkväll i juni rasade allt. Släppte honom i trädgården så han fick springa och röja lite, efter sina två varv runt huset gick vi in. Han studsade runt i hallen som vanligt, hungrig såklart. Tog hans vattenskål för att fylla den i badrummet och då hörde jag hur han slog runt ute i hallen. Trodde först att han härjat så att han halkat omkull, stack ut huvudet och då låg han på sidan i bädden, benen vevade. EP var min första tanke, även om han aldrig haft ett anfall under sina 4 år kan ju sånt dyka upp ur det blå ibland. Slängde vattenskålen i handfatet och rusade ut, höll honom och väntade på att det skulle gå över. Sen började han yla. Sambon kom nedrusande från ovanvåningen och undrade vad som hände. I samma stund kände jag hur han sakta blev helt lealös i mina armar och hans blick blev tom. Hans kropp spändes lätt för ett kort ögonblick och sen var det färdigt. Försökte hitta puls på alla ställen jag lärt mig att känna puls på en hund utan framgång. Petade honom i ögat med fingret, ingen reflex. Sambon frågade om han skulle ringa jourveterinären, detta var en lördag, men han var redan död. Ungefär 30 sekunder tog det men kändes som en evighet. Dagen efter lämnade vi in honom på närmaste jourklinik för transport till djurkrematoriet. Jag sov inte en minut den natten. Pratade med vår veterinär som vi varit hos tidigare för inflammationen och hon trodde, precis som jag, att det, efter min beskrivning, inte kunde vara mycket annat än en aortaruptur, troligen en medfödd missbildning på aortan, en tickande bomb han gått med i 4 år. Vad som utlöste det får vi aldrig veta, obduktion kändes inte meningsfullt.

Jag försökte mig på en omplacering ett par månader senare men det fungerade inte. Supertrevlig och fin hund på alla sätt, men jag klarade det inte. Nu är det ganska precis 6 månader senare och jag har fortfarande ingen ny hund. Det är svårt att veta när man är redo. Planen var till sommaren 2019, men pga ekonomiska och tidsmässiga faktorer blir det troligen inte så. Sambon har ju sin hund, men vi bondar inte öht, hon är inte min typ av hund alls tråkigt nog.

Som det ser ut nu blir 2019 ett hundlöst år så får vi se hur det går 2020.
 
+ Jag har fått ännu ett bonustävlingsår med Min Tant :love: (älska att Sverige gick först i ledet för att införa 5 storlekar i agility XS FTW!)
+ Tant Milla 12,5 år tog sitt sista Agility CERT och blev Champion :love: ligger på plats 25 i Årets Hund
+ Milla tog sig till final på Rasfestivalen och kom 5:a.
+ Lilla Vips har tävlat en officiell tävling och skötte sig bra, dock är hon inte trygg i tävlingsmiljön så valde att dra tillbaka henne till blåbärsnivå igen och har hittat ett förhoppningsvis bra sätt att träna henne.
- Vips har haft lite problem med ischiasnerven
- Milla avslutade året med känningar av sitt diskbråck
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp