Hundcommunity

[Sel]

Jag blev så himla ledsen på kvällspromenaden idag. Eller tja, kanske inte så mycket ledsen som besviken.

Det var så förbaskat kallt ute att jag kortade av slingan och gick över ett fält som är lite för poppis som rastningsområde för min smak. Där var inte särskilt mångs hundar dock, bara en galen BC i ena hörnet och en rätt ensam, koppla "vit schäfer i det andra. Jag såg hur tjejen kämpade med schäfern, så tänkte att vi går väl förbi på vårt håll - mina hundar var kopplade och skiter rätt mycket i vilket, men när vi kom närmare och tjejen såg oss varnade hon uppgivet "She's probably going to... " och så slängde sig schäfern i selen och skällde.
Ingen fara skedd, jag hade kyckling i fickan och gick vidare med mina en bit, men tjejen såg så Jäkla besegrad ut när hon började dra sin hund med sig ut från fältet att jag stanade och undrade om hon ville träna lite hundmöten eller så.
Tror aldrig att jag sett någon se så förvånad ut i mitt liv.
Det slutade med att vi mest stod stilla. Schäfern skällde ibland men mest gick det bra. Visar sig att jycken var en rescue de fått hem så sent som förra måndagen, en (jätteliten) schäfertik från riktigt bedrövliga förhållanden och ALLT den här tjejen fått höra från främlingar från dag ett var kommentarer i stil med "I can tell you're not the boss of that dog." ... ""What's a girl like you doing wih a dog like that?" .. "Control that dog!" Och de enda tips hon fått från en människa som tydligen "kan schäfrar" var att vara the top dog och brotta ned tiken.
Jag kunde ju se att hon redan var så himla ledsen. Det rör sig dessutom inte om någon aggressiv, rabiat hund som släpade henne över halva gårdsplanen utan en ängslig jycke som hon dessutom hade koll på med både sele och halsband.
Jag var den Enda hundmänniskan i en hel småstad av hundmänniskor som överhuvudtaget stannat och pratat med henne för att säga någonting annat än "höhö". Hur sorgligt är inte det? Jag blev på något sätt så besviken på mitt lilla samhälle.

Och nu kan jag inte hitta henne på FB heller! Erbjöd mig träningspromenader, eller bara möten. mina tanter är inte bra som nosa-hälsa-leka kompisar, men de är superbra på att ignorera en skällande tok. Jag hoppas att hon hittar mig istället, annars får jag väl snoka.

Längsta avskrivningen någonsin, jag bev bara så illa berörd. Stackars tjej. Stackars fina hund. Här finns ju inte heller någon brukshundklubb eller liknande som stöd.

 

[Takire]

Jag blev så himla ledsen på kvällspromenaden idag. Eller tja, kanske inte så mycket ledsen som besviken.

Det var så förbaskat kallt ute att jag kortade av slingan och gick över ett fält som är lite för poppis som rastningsområde för min smak. Där var inte särskilt mångs hundar dock, bara en galen BC i ena hörnet och en rätt ensam, koppla "vit schäfer i det andra. Jag såg hur tjejen kämpade med schäfern, så tänkte att vi går väl förbi på vårt håll - mina hundar var kopplade och skiter rätt mycket i vilket, men när vi kom närmare och tjejen såg oss varnade hon uppgivet "She's probably going to... " och så slängde sig schäfern i selen och skällde.
Ingen fara skedd, jag hade kyckling i fickan och gick vidare med mina en bit, men tjejen såg så Jäkla besegrad ut när hon började dra sin hund med sig ut från fältet att jag stanade och undrade om hon ville träna lite hundmöten eller så.
Tror aldrig att jag sett någon se så förvånad ut i mitt liv.
Det slutade med att vi mest stod stilla. Schäfern skällde ibland men mest gick det bra. Visar sig att jycken var en rescue de fått hem så sent som förra måndagen, en (jätteliten) schäfertik från riktigt bedrövliga förhållanden och ALLT den här tjejen fått höra från främlingar från dag ett var kommentarer i stil med "I can tell you're not the boss of that dog." ... ""What's a girl like you doing wih a dog like that?" .. "Control that dog!" Och de enda tips hon fått från en människa som tydligen "kan schäfrar" var att vara the top dog och brotta ned tiken.
Jag kunde ju se att hon redan var så himla ledsen. Det rör sig dessutom inte om någon aggressiv, rabiat hund som släpade henne över halva gårdsplanen utan en ängslig jycke som hon dessutom hade koll på med både sele och halsband.
Jag var den Enda hundmänniskan i en hel småstad av hundmänniskor som överhuvudtaget stannat och pratat med henne för att säga någonting annat än "höhö". Hur sorgligt är inte det? Jag blev på något sätt så besviken på mitt lilla samhälle.

Och nu kan jag inte hitta henne på FB heller! Erbjöd mig träningspromenader, eller bara möten. mina tanter är inte bra som nosa-hälsa-leka kompisar, men de är superbra på att ignorera en skällande tok. Jag hoppas att hon hittar mig istället, annars får jag väl snoka.

Längsta avskrivningen någonsin, jag bev bara så illa berörd. Stackars tjej. Stackars fina hund. Här finns ju inte heller någon brukshundklubb eller liknande som stöd.

Vilken tur ändå att de mötte dig . Hoppas att ni lyckas träffas igen .

 

[Sel]

Vilken tur ändå att de mötte dig . Hoppas att ni lyckas träffas igen .

Vi lyckas säkert träffas igen, det är en väldigt liten stad.

Jag blev bara så Himla besviken på allt hon beskrev, jag trodde att till och med UK hade kommit lite längre än så. Hennes sambo fick inte samma gliringar heller, utan där var det bara uppmuntran när han fysiskt kunde kontrollera hunden.

Om jag får ordning på en träff ska jag ta med en latexgris, leverpastej och en klicker!

Tiken var verkligen inte på något sätt omöjlig! Vi var typ tio meter ifrån och hon kunde utan problem sitta och titta på matte och leta trist torrfoder på marken medan mina hundar påtade på med sitt.
Bara två år dessutom.

 

[Jeffery]

Din berättelse når nerv i mig, som önskar att ni ska mötas igen i morgon, och hundarna och ni blir de allra bästa kompisar.

Stackars tik. Stackars tjej.

 

[Sel]

Din berättelse når nerv i mig, som önskar att ni ska mötas igen i morgon, och hundarna och ni blir de allra bästa kompisar.

Stackars tik. Stackars tjej.

Hon verkade så himla glad över erbjudandet och gav sitt förnamn, men som jag beskrivit i en viss o-talangtråd är jag verkligen helt hopplös utan att skoja. Jag Tror hon sade Debbie, men det skulle lika gärna kunna vara Gabbie, eller Dobbie, eller för all del Sandra.


Om inte vän, så kändes det som det skulle kunna bli en trevlig bekantskap, och om inte annat som att både tjej och hund behöver höra och uppleva trevliga ting.

 

[em-pirre]

Gör en grupp på fb, en lokal en som heter hundmötesträning. Det kan ju bli en grej, liksom. Om inte tjejen hittar den, så kanske ändå några andra med samma problem gör det.

 

[Fruentimber]

Stackars tjej, vilken trist och mossig attityd hon blivit bemött med. Finns det inga hundklubbar och dylikt i UK? Ingen privat bra tränare du själv känner till? Hoppas att ni möts igen!

 

[Sel]

Gör en grupp på fb, en lokal en som heter hundmötesträning. Det kan ju bli en grej, liksom. Om inte tjejen hittar den, så kanske ändå några andra med samma problem gör det.

Bra tips, men riktigt så social med främlingar vill jag inte vara på FB. Jag har tänkt tanken på akiveringspromenader förut men kom fram till att, nej, det blir för mycket folk som säger hej till mig på gatan.

 

[Sel]

Stackars tjej, vilken trist och mossig attityd hon blivit bemött med. Finns det inga hundklubbar och dylikt i UK? Ingen privat bra tränare du själv känner till? Hoppas att ni möts igen!

Astrist verkligen. Jag var rätt berörd när jag startade tråden tror jag. Jag vet inte av några hundklubbar som är mer än lokala tränare som arbetar tillsammans, ungefär. De är svåra att hitta tycker jag, och just här i trakten finns inga.
Tränarna jag känner till är inte heller något att hänga i julgranen. Jag var intresserad av den lokala allmänlydnadskursen när jag först kom hit bara för att göra något med hundarna, men när jag inte fick sitta med på en gruppträning för att se hur det funkade lade jag ned intresset. Har hört sedan att jag inte gick miste om mycket.


Men! Hon hittade mig i alla fall, jag hade en vänförfrågan nu när jag kom hem. Vad glad jag blev!

 

[Sel]

Inte för att jag är en hundtränare på något sätt, men support och träningsdummies kan jag och flickorna vara i alla fall.

Hon ÄR för övrigt en Debbie.

 

[Sporthorse]

Inte för att jag är en hundtränare på något sätt, men support och träningsdummies kan jag och flickorna vara i alla fall.

Hon ÄR för övrigt en Debbie.

Men gud så kul att hon hittade dig! Ser fram emot en uppdatering.

 

[Sel]

Men gud så kul att hon hittade dig! Ser fram emot en uppdatering.

Absolut!
Vi ska bara se till att få till en träff. jag har knappt några lediga dagar och vädret får gärna vara hyfsat, särskilt om vi ska vara "dummies" den dagen.

 

[Nepenthe]

Jag blev så himla ledsen på kvällspromenaden idag. Eller tja, kanske inte så mycket ledsen som besviken.

Det var så förbaskat kallt ute att jag kortade av slingan och gick över ett fält som är lite för poppis som rastningsområde för min smak. Där var inte särskilt mångs hundar dock, bara en galen BC i ena hörnet och en rätt ensam, koppla "vit schäfer i det andra. Jag såg hur tjejen kämpade med schäfern, så tänkte att vi går väl förbi på vårt håll - mina hundar var kopplade och skiter rätt mycket i vilket, men när vi kom närmare och tjejen såg oss varnade hon uppgivet "She's probably going to... " och så slängde sig schäfern i selen och skällde.
Ingen fara skedd, jag hade kyckling i fickan och gick vidare med mina en bit, men tjejen såg så Jäkla besegrad ut när hon började dra sin hund med sig ut från fältet att jag stanade och undrade om hon ville träna lite hundmöten eller så.
Tror aldrig att jag sett någon se så förvånad ut i mitt liv.
Det slutade med att vi mest stod stilla. Schäfern skällde ibland men mest gick det bra. Visar sig att jycken var en rescue de fått hem så sent som förra måndagen, en (jätteliten) schäfertik från riktigt bedrövliga förhållanden och ALLT den här tjejen fått höra från främlingar från dag ett var kommentarer i stil med "I can tell you're not the boss of that dog." ... ""What's a girl like you doing wih a dog like that?" .. "Control that dog!" Och de enda tips hon fått från en människa som tydligen "kan schäfrar" var att vara the top dog och brotta ned tiken.
Jag kunde ju se att hon redan var så himla ledsen. Det rör sig dessutom inte om någon aggressiv, rabiat hund som släpade henne över halva gårdsplanen utan en ängslig jycke som hon dessutom hade koll på med både sele och halsband.
Jag var den Enda hundmänniskan i en hel småstad av hundmänniskor som överhuvudtaget stannat och pratat med henne för att säga någonting annat än "höhö". Hur sorgligt är inte det? Jag blev på något sätt så besviken på mitt lilla samhälle.

Och nu kan jag inte hitta henne på FB heller! Erbjöd mig träningspromenader, eller bara möten. mina tanter är inte bra som nosa-hälsa-leka kompisar, men de är superbra på att ignorera en skällande tok. Jag hoppas att hon hittar mig istället, annars får jag väl snoka.

Längsta avskrivningen någonsin, jag bev bara så illa berörd. Stackars tjej. Stackars fina hund. Här finns ju inte heller någon brukshundklubb eller liknande som stöd.

Va fint av dig! Ska tänka mer så när jag ser folk ha fullt upp med sina hundar vid hundmöten..
En gång erbjöd jag mig att gå tillsammans så efter bara några meter slappnade hunden av bara av att gå bredvid mig och min hund

 

[Sel]

Va fint av dig! Ska tänka mer så när jag ser folk ha fullt upp med sina hundar vid hundmöten..
En gång erbjöd jag mig att gå tillsammans så efter bara några meter slappnade hunden av bara av att gå bredvid mig och min hund

Har man själv en hund som inte störs av liknande kostar det ju inget. Bara tio minuter och någon som inte ser snett på den som kämpar kan göra stor skillnad tror jag. Känns som att det är rätt mycket skam och genans i att ha en hund som inte "uppför sig" i kopplet.

 

[Nepenthe]

Har man själv en hund som inte störs av liknande kostar det ju inget. Bara tio minuter och någon som inte ser snett på den som kämpar kan göra stor skillnad tror jag. Känns som att det är rätt mycket skam och genans i att ha en hund som inte "uppför sig" i kopplet.

Ja vi har haft en sån hund med många rädslor. Fick honom när han var 5 månader och då hade han haft tre olika hem innan tyvärr.
Vi skämdes och drog oss undan tyvärr

 

[Jeffery]

En gång erbjöd jag mig att gå tillsammans så efter bara några meter slappnade hunden av bara av att gå bredvid mig och min hund

Precis just så.
Det är som om att två små flockar möts (människa+hund möter annan människa+hund), och bildar en tillfällig större flock, så beter de sig väldigt onaturligt, sett från en hunds synvinkel - om det bara ska stås still och prata.
Nej, en naturlig tillfällig lite större flock rör sig framåt. I en hunds föreställningsvärld.

 

[Nepenthe]

Precis just så.
Det är som om att två små flockar möts (människa+hund möter annan människa+hund), och bildar en tillfällig större flock, så beter de sig väldigt onaturligt, sett från en hunds synvinkel - om det bara ska stås still och prata.
Nej, en naturlig tillfällig lite större flock rör sig framåt. I en hunds föreställningsvärld.

Håller med!
När många går till dessa rastgårdar med knappt motionerade hundar och sen släpper ihop dem får jag rysningar. Det är liksom inte alla hundar som reder ut det.

 

[Sel]

Ja vi har haft en sån hund med många rädslor. Fick honom när han var 5 månader och då hade han haft tre olika hem innan tyvärr.
Vi skämdes och drog oss undan tyvärr

Det är ju så otroligt tråkigt, och ibland känns det som att det är svårt att hitta en träningssituation som är någonting mittemellan gruppträning och enskild träning. Har hört om ägare som går ut i princip mitt i natten för att de har en reaktiv eller nervös hund, bara för att slippa möta andra ekipage, lösa hundar och kreti och pleti.

Jag tror de flesta av oss har haft en eller annan issue med våra djur, det vore trevligt om vi kunde visa mer förståelse för varandra.

 

[Sel]

Så.... det slutade med att den här tjejen omplacerade hunden. Jag hann inte möta upp med henne emellan, men anledningen sades vara ändrade arbetsförhållanden och att hon inte längre kunde ta med hunden till jobbet. Om det var sant eller inte (att hunden kanske blev för mycket?) låter jag vara osagt.

I morse mötte jag dock upp med en dam som tydligen DESPERAT behövde en klicker via annons på nätet! och det visade sig vara en äldre, sjukskriven kvinna som av någon märklig jäkla anledning tagit sig an en ettårig BC och som sett på internet att det här med klicker var ju bra för aktiva hundar. Alltså sådana som typ river huset. Jojo.
Så långt så väl. Vi ska mötas upp för promenad imorgon. Jag är ju absolut inte någon tränare eller expert och särskilt inte på arbetshundar, men oj vad jag hoppas att jag kan ge lite tips och ideér i alla fall... om så bara lite personsök eller hoppa upp på stubbe.
Det var så himla mycket "dra i kopplet" och "Sit, sit, sit"

 

[macbeth]

Så.... det slutade med att den här tjejen omplacerade hunden. Jag hann inte möta upp med henne emellan, men anledningen sades vara ändrade arbetsförhållanden och att hon inte längre kunde ta med hunden till jobbet. Om det var sant eller inte (att hunden kanske blev för mycket?) låter jag vara osagt.

I morse mötte jag dock upp med en dam som tydligen DESPERAT behövde en klicker via annons på nätet! och det visade sig vara en äldre, sjukskriven kvinna som av någon märklig jäkla anledning tagit sig an en ettårig BC och som sett på internet att det här med klicker var ju bra för aktiva hundar. Alltså sådana som typ river huset. Jojo.
Så långt så väl. Vi ska mötas upp för promenad imorgon. Jag är ju absolut inte någon tränare eller expert och särskilt inte på arbetshundar, men oj vad jag hoppas att jag kan ge lite tips och ideér i alla fall... om så bara lite personsök eller hoppa upp på stubbe.
Det var så himla mycket "dra i kopplet" och "Sit, sit, sit"

Heja dig känns som att folk här i uk har allmänt väldigt dålig koll på aktivering och olika rasers behov osv. Ser SÅ många bordercollies som är helt boll-besatta eller försöker valla allt de ser