R
randigstrumpa
Den här veckan är jag och min pojkvän hundvakt åt en labrador som tillhör hans syster. Hunden är gammal och har alltid haft problem med bakbenen. Nu har det gått så långt att hunden inte kan resa sig upp från sin bädd som hon ligger i. Hjälper man henne upp så klarar hon av att gå några steg, men lägger sig sedan. Enligt min pojkvän så tog det henne till veterinären för någon vecka sedan och trodde då att de skulle ta bort henne, då hade hon även börjat kissa blod. Men tydligen hade veterinären gett dem ett alternativ så att de kunde ha kvar henne ett tag till. Vad det var för någonting vet jag inte.
Både jag och min pojkvän var då av uppfattningen att hon blivit bättre men nu märks det tydligt att så inte är fallet. Vi har passat henne sedan i söndags. Jag tror inte att hunden har ont när den ligger ner. Men den gör ju inget annat än ligger och det måste vara fruktansvärt tråkigt och frustrerande för henne! Jag håller dessutom på att bli tokig på att hon gnyr när vi inte är i samma rum som henne. Inatt skällde hon hela natten. Beroende på att hon inte vill vara själv kanske? Vilket är konstigt för hon är van vid att sova i ett eget rum. Kan det bero på någonting annat? Hon måste vara i köket, för i resten av huset är det heltäckningsmatta. (Jag befinner mig i England i min pojkväns mammas hus.)
Vi måste alltså passa hunden i några dagar till och samtidigt som jag tycker synd om hunden, så måste jag respektera ägarnas beslut (och veterinärens).
Jag som inte är så jätte hundvan undrar om det verkligen är vanligt att ha kvar en hund som "bara kan ligga"? Skulle ni tagit bort en hund som var i det här tillståndet? Vad är er erfarenhet - är synen annorlunda när det gäller att ta bort hundar, eller husdjur i allmänhet, mellan England - Sverige? Och hur kan man i så fall övertala ägaren?
Jag kan tillägga, för att det inte ska uppstå oklarheter, att om hade detta varit min hund hade så hade jag tänkt på hundens bästa.
Både jag och min pojkvän var då av uppfattningen att hon blivit bättre men nu märks det tydligt att så inte är fallet. Vi har passat henne sedan i söndags. Jag tror inte att hunden har ont när den ligger ner. Men den gör ju inget annat än ligger och det måste vara fruktansvärt tråkigt och frustrerande för henne! Jag håller dessutom på att bli tokig på att hon gnyr när vi inte är i samma rum som henne. Inatt skällde hon hela natten. Beroende på att hon inte vill vara själv kanske? Vilket är konstigt för hon är van vid att sova i ett eget rum. Kan det bero på någonting annat? Hon måste vara i köket, för i resten av huset är det heltäckningsmatta. (Jag befinner mig i England i min pojkväns mammas hus.)
Vi måste alltså passa hunden i några dagar till och samtidigt som jag tycker synd om hunden, så måste jag respektera ägarnas beslut (och veterinärens).
Jag som inte är så jätte hundvan undrar om det verkligen är vanligt att ha kvar en hund som "bara kan ligga"? Skulle ni tagit bort en hund som var i det här tillståndet? Vad är er erfarenhet - är synen annorlunda när det gäller att ta bort hundar, eller husdjur i allmänhet, mellan England - Sverige? Och hur kan man i så fall övertala ägaren?
Jag kan tillägga, för att det inte ska uppstå oklarheter, att om hade detta varit min hund hade så hade jag tänkt på hundens bästa.
