Den 22 maj fick jag plötsligt låta min älskade Felicia vandra vidare. Hon hade magrat av men var lika pigg och glad som vanligt, men min magkänsla sa att någonting var fel. Tog med henne till vet och fick beskedet att hon var döende i levercancer. Beslutet var fruktansvärt och en stor del av mig följde med henne. Redan dagen efter började jag att titta på omplaceringshundar och läste på om hundraser, det gav mig inre frid på något vis. Exakt en vecka efter Felicias bortgång bokade jag en valp som kommer hem nu på lördag och det känns så rätt och helt fantastiskt.
Innan Felicias bortgång var jag övertygad om att tanken på att skaffa en ny hund skulle ligga ljusår framåt och att jag skulle uppleva att jag svek henne när jag väl bestämde mig för att skaffa en ny hund, men det blev inte så. Min sorg efter Felicia är en upplevelse för sig och samma sak gäller glädjen över Freja. Dagligen pratar jag om Felicia, med Felicia och tänder ett ljus för henne. Samtidigt kan jag se bilder på Freja och bli exalterad över att hon snart kommer hem.
Med andra ord blev det inte som jag tänkt mig och jag är glad över att det jag fasade så mycket för inte stämde. Beklagar sorgen något oerhört @iNHALE och ta den tid du behöver.
Kan inte ens föreställa mig den hemska chock du måste ha upplevt.
Innan Felicias bortgång var jag övertygad om att tanken på att skaffa en ny hund skulle ligga ljusår framåt och att jag skulle uppleva att jag svek henne när jag väl bestämde mig för att skaffa en ny hund, men det blev inte så. Min sorg efter Felicia är en upplevelse för sig och samma sak gäller glädjen över Freja. Dagligen pratar jag om Felicia, med Felicia och tänder ett ljus för henne. Samtidigt kan jag se bilder på Freja och bli exalterad över att hon snart kommer hem.
Med andra ord blev det inte som jag tänkt mig och jag är glad över att det jag fasade så mycket för inte stämde. Beklagar sorgen något oerhört @iNHALE och ta den tid du behöver.
Kan inte ens föreställa mig den hemska chock du måste ha upplevt.
